Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

10 sep. 2015

Städning bland blad och blommor

















Oj, så många pelargoner du har, vilket jobb! Den kommentaren har jag fått flera gånger av vänner och bekanta. Visst måste plantorna skötas om, men jag ser det inte som en belastning. Jag ser det snarare som en njutning och ett nöje att pyssla om pelargonerna, annars hade jag självklart inte fyllt hela min balkong med så många blommor. Det låter säkert knasigt, men för mig är varje liten planta speciell för mig och har sin egen charm. Om någon av dem, speciellt en favorit, tynar bort känns det sorgligt att behöva slänga den bland soporna. Kanske är det för att jag inte klarade av att ge den lilla plantan allt den behövde, som jag känner så och jag ser det som ett personligt misslyckande.att den slutade sitt liv på min balkong. Jag försöker ändå att se det som att jag lärt mig något av mitt misstag. Det är tur att jag inte gav upp efter mina allra första, mindre lyckade försök att odla pelargoner. Då hade jag troligtvis inte haft en enda pelargon idag, eftersom jag till en början vattnade ihjäl så gott som varenda stickling som jag köpte. Under förra vintern dog flera av mina änglapelargoner. Då visste jag inte om att änglapelargoner och de engelska sorterna oftast kräver mer vatten även under vintervilan. Hur mycket vatten man behöver ge varje planta under vinterhalvåret är väldigt olika och beror dels på hur stor pelargonen är, men även hur ljust den står och i vilken temperatur. I våras köpte jag flera nya sticklingar av både "änglar" och de "engelska" och nu hoppas jag att jag lärt mig hur jag ska sköta om dem under den kommande vintern. Det är ännu någon månad kvar innan jag behöver tänka på att ta in pelargonerna, men det gäller att ha koll på temperaturen nu när den sjunker kraftigt under nätterna. På min balkong brukar de klara sig bra fram till att utomhustemperaturen börjar närma sig noll. Mina miniatyrpelargoner är känsligare och måste flytta inomhus tidigare, det fick jag bittert erfara förra året då ett flertal småplantor dog.
Just nu står de flesta av mina pelargoner i blom och det är faktiskt riktigt roligt att städa bland dem och knipsa bort vissna blad och blommor. Några gånger under sommaren och hösten storstädar jag på balkongen. Varje hylla dammsugas och torkas av, liksom golvet. För några veckor sedan gick jag igenom varje planta. Jag lyfte upp hela jordklumpen ur krukan och inspekterade både rötter, jord och insidan av krukan för att se att ingen planta drabbats av rotlöss. Tyvärr hittade jag ett par krukor som fått besök av denna otrevliga ohyra, inte mycket men angripna plantor som visar minsta tecken på angrepp åker i soporna. Som tur är kan man ta toppsticklingar från plantorna, men det krävs att man rengör krukor och fat mycket noga. Rotlöss kan sprida sig till krukor, som står intill en angripen planta. De små djuren syns sällan med blotta ögat och inte på den del av plantan som växer ovan jord. Vid angrepp ser det ut som om man ritat med tavelkrita på krukans insida och det blir även vitt i jorden.
Städning låter kanske tråkigt, men jag tycker faktiskt att det är givande. Jag hittar alltid någon planta som överraskar mig med nya blommor. Även vissna blommor kan ge mig en positiv upplevelse, som när det har bildats en så kallad storknäbbar på blomställningen. Mitt i blomman syns då en näbbliknande frökapsel. Låter man den sitta kvar öppnar den sig så småningom och man ser fröet med en liten vit plym. Det är roligt att så fröna på vårkanten och det är med stor spänning som jag sedan väntar på att få se plantan utvecklas. Det går inte att förutspå vad ett frö, från en tidigare framkorsad planta, ska ge för slutresultat. Både blad och blommor kan få ett annorlunda utseende och växtsätt än plantan som man tog fröet ifrån. Jag låter naturen ha sin gång och låter flugorna sköta om eventuell pollinering. De nya pelargonsorterna som kommer ut i handeln har korsats fram under mer ordnade former och det krävs många försök innan man får fram en ny sort med bra egenskaper. Tar man frön från vilda arter får man en pelargon med samma egenskaper som moderplantan, om inte någon liten fluga varit på besök med pollen från en annan pelargon på sina vingar. Under förmiddagen idag ägnade jag en stund åt att plocka bort vissna blommor och blad och glädjande nog fick jag se två plantor, som blommade för första gången sedan de kom hem till mig. Jag fick dessa pelargoner i våras av en manlig bekant. Hans fru hade odlat en del pelargoner och tyvärr hade hon hastigt gått bort. Jag fick äran att överta ett tiotal av hennes plantor. Då de saknade namnskyltar har jag väntat med spänning att få se dem blomma. Jag trodde att de skulle vara några vanliga pelargoner, som säljs som säsongsblommor, men jag blev glatt överraskad när jag fick se blommorna idag. En av dem kände jag igen, men minns inte namnet. Den andra sorten har jag aldrig sett förut. Jag hoppas att någon av de mer erfarna odlarna i Svenska Pelargonsällskapet kan hjälpa mig att namnge dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar