För några veckor sedan fyllde min katt Ängla 8 år. Tänk vad tiden går fort! Det är svårt att ta in att det är så många år sedan som jag fick skjuts av min faster ner till Höganäs för att hämta hem den lilla vita pälsbollen, som redan då var söt som socker i mina ögon. Under åren har hon fått många fina kommentarer av personer, som sett henne när vi varit utanför vårt hus eller då vi tagit en runda med min permobil och Ängla legat i mitt knä. Mina närmaste grannar kallar henne alltid för Drottningen och visst är Ängla en katt som ser mäktig ut när hon promenerar runt med högt buret huvud och sin vackra, yviga svans i en upprätt position. Änglas mamma är en blåmaskad ragdoll och pappan en vit perser, men då Ängla inte är renrasig tillhör hon gruppen huskatter. Hon liknar mycket en ragdoll till sättet. Ängla är otroligt kelig och hon vill gärna ligga på min bröstkorg, med sin nos mot min haka, och sedan vill hon tvätta mig i ansiktet med sin rosa, lilla, sträva tunga. Däremot är hon långt ifrån en knäkatt, men när hon är vaken förföljer hon mig i lägenheten oavsett om jag borstar tänderna, lagar mat eller sitter i tvsoffan. När jag ska ner till tvättstugan åker hon gärna med mig i hissen, de fyra våningarna ner till bottenplan, och väl där sitter hon och väntar på att jag ska komma ut från tvättstugan så att vi tillsammans kan ha följe upp igen. Är hon utomhus passar hon på att slinka in när någon av grannarna kommer hem och öppnar ytterdörren. Sedan är det oftast hon som är först in i hissen oavsett vem hon får sällskap med. Ängla är en mycket pratsam katt och när hon kommer in efter sina vistelser utanför vårt hyreshus, jamar hon högljutt, som för att tala om för mig att nu matte är jag inne igen. För övrigt är hon en riktig livsnjutare och förtar sig absolut inte. Hon ligger oftast och sover i sängen och är hon utomhus föredrar hon att njuta liggande på en skön plats i gräset där det är lagom soligt. Man kan tro att Änglas härliga, långa,och tjocka päls skulle hålla henne riktigt varm, men när det blåser och är kallt vägrar hon att gå ut. Varför utsätta sig för kyla och hårda vindbyar när man kan ligga inomhus i värmen och bara ha det lugnt och skönt. Ängla är petig med maten men är långt ifrån en gourmetkatt. Hon nöjer sig med torrfoder, varken av det dyraste eller sämsta fabrikatet,och slickar oftast bara av såsen på blötmaten och lämnar kvar de mjuka bitarna till Tindra, trots att jag köper blötmat av högsta klass. Någon enstaka räka kan Ängla gärna äta, medan min katt Tindra är otålig och nästan sätter klorna i mina händer om jag inte får av skalet tillräckligt fort på de efterlängtade godbitarna. Inte heller rostbiff, fläskfilé eller nystekt rödspätta går att krusa den lilla damen med. Därför borde hon ju hålla vikten kan man tycka, men är man en lite lat kissemiss gör man och andra sidan inte av med så stora mängder energi. Hon är långt ifrån tjock, men senaste tiden har jag upplevt att hon blivit allt tyngre, när jag lyft upp min guldklimp i mina armar och hennes kropp hängt slappt som en trasdocka (ragdoll). Häromdagen var det åter dags för det årliga besöket hos veterinären, för att ge Ängla sin vaccination och låta dem göra en enkel undersökning av bland annat hjärta, lungor och tänder. Hon gillar att åka bil, så färden till veterinären gick utan att Ängla sa ett knyst. Hon låg lugnt på botten av sin transportbur, trots att jag glömt att spraya insidan av buren med lugnande feromoner. Jag var inte direkt orolig för att hon skulle streta emot när det var dags för sprutan, men då hon vid förra besöket tvingades dra ut två tänder, var jag lite nervös över hennes tandstatus. Ängla är ofta dålig på att tugga sitt torrfoder och tanken har flera gånger slagit mig att det kan bero på att hon får ont i tänderna när hon tuggar. Jag drog en lättnande suck efter att veterinären lyckats titta Ängla i munnen och konstaterat att hennes tandkött och tänder var utan anmärkning. Ängla var nog minst lika nöjd när undersökningen var över, då hon inte alls var intresserad av att öppna munnen, utan trilskades och försökte komma ur mitt grepp. När jag öppnade transportburen klev hon snabbt in i den efter att hon jamat lite missnöjt. Medan Ängla la sig till rätta på burgolvet och kopplade av passade jag på att fråga om hennes vikt, då jag vet att överviktiga katter lättare kan få problem med bland annat hjärta, kärl och dessutom kan drabbas av diabetes. Jämfört med Tindra, som alltid varit en smärt och smidig liten dam, känns Ängla som en riktigt bastant katt, men hon har ju också en helt annan kroppsbyggnad. Tyvärr visade vågen att hon ökat tre hekto i vikt, sedan besöket för två år sedan. Ingen jättestor viktuppgång, som var oroande enligt veterinären, men Ängla bör inte gå upp mer i vikt. Jag blev inte direkt överraskad, då mina farhågor om att Ängla ökat i vikt snarare besannades. Någon regelrätt bantningskur är inte nödvändig, men jag tänker byta foder till ett med något mindre fett och högre andel kött. Det är viktigt att samtidigt se till att Tindra, som är en mycket mer aktiv katt, får sitt energibehov tillgodosett, men det är inte helt enkelt när man har två katter som delar på samma matplats, där torrfodret finns att tillgå dygnet runt. Efter att veckans veterinärbesök var över hoppas jag nu att vi slipper åka dit innan det är dags för vaccination nästa höst. Väl hemma släppte jag ut Ängla ur buren och sedan klev vi ut ur bilen och promenerade tillsammans från parkeringen till vårt hus. Hon hann inte mer än innanför dörren innan hon hoppade upp i sängen och somnade och jag var inte sen med att göra henne sällskap, nöjd med att vara hemma med en välmående liten prinsessa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar