I höstas uppstod ett problem för mig med mina pelargoner. Jag hade svårt att hitta plats för vinterförvaring för alla plantorna. Gott och väl tio större pelargoner fick följa med mig till jobbet, där de fick stå i fönsterkarmarna, i rummet där jag då satt och arbetade. Flera arbetskamrater uttryckte sin förtjusning över att det kom lite växter i fönsterna. Så gick hösten och det blev jul och jag var sjukskriven, men snälla kollegor hjälpte mig att vattna mina pelargoner. Tyvärr flyttade man bort en del av dem, för att lämna plats åt adventsljusstakarna. När jag kom tillbaka till jobbet hade jag fått en ny plats i ett annat rum, men jag har fortsatt pyssla om pelargonerna och de har fått stå kvar på samma ljusa plats. När jag tog hem pelargonerna i våras hade de minskat i antal, då flera plantor tydligen inte klarade av att flyttas bort från de ljusa fönsterna under de mörkaste veckorna på året. De andra pelargonerna fanns det gott liv i, men till min stora förtvivlan hade de flesta drabbats av rotlöss. En och annan tog jag toppsticklingar av och sedan åkte moderplantorna rakt i soporna. Två pelargoner hade blivit av med sina namnskyltar, men de såg ut att må bra. Efter omplanteringen hamnade de i mitt köksfönster, för att jag ska komma ihåg att ge dem nya skyltar, när de blommar och jag vet vilka pelargonsorter det är. Häromdagen slog knopparna ut på en av plantorna och det var inte svårt att känna igen zonal- och äggskalspelargonen Avenida Mosaik Red, med sina enkla, vita blommor med röda streck och fläckar. Förädlare: Fisher, Tyskland, 2003. Nu väntar jag nyfiket på att den andra onamnade pelargonen ska sätta knopp, så att jag kan få reda på vilken sort det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar