P. capitatum är en av de ungefär 300 kända pelargonerna, som växer vilt i naturen. De vilda pelargonerna har väldigt olika växtsätt och även blad och blommor skiljer sig åt, i form, storlek och färg. En del har minimala små blommor, andra större, som är otroligt vackra. Några sorter har ett krypande växtsätt, medan andra får knotiga stammar. Förutom sitt artnamn är de vilda pelargonerna även indelade i olika sektioner. Några av dem är förfäder till de pelargoner, som vi köper i affärerna idag och planterar i våra trädgårdar och på balkonger sommartid. De flesta vilda pelargonerna växer i den sydvästra delen av Sydafrika, men man hittar även ett fåtal i den östra delen. Övriga vildväxande pelargoner hittar man i södra Afrika, Australien, Nya Zeeland, Irak, Tasmanien, Turkiet och på öarna St.Helena och Tristan da Cunha.
P. capitatum (Bollpelargon) tillhör sektionen Pelargonium. Den är en lågt krypande, perenn buske och blir allt mellan 30 cm till 1 meter hög, men kan breda ut sig ordentligt under goda förhållanden. Blommorna blir cirka 1,5 cm stora och är rosa till ljust lila. De sitter tätt tillsammans och bildar en boll, därav namnet. De gröna bladen luktar gott av rosor och används för framställning av väldoftande rosolja. P. capitatum var en av de första arterna, som kom till Europa. Den är tidigast känd från Holland, redan år 1687. I Sydafrika har den används som läkeväxt, mot bland annat njur- och urinvägsbesvär och som medicin mot en rad mag- och tarmbesvär. Att dricka te, gjort av bladen, ansågs lugna magen och hjälpa mot illamående. Bladen användes också för att göra huden mjuk och len. Kanske skulle jag prova att gnida in mina torra ben med några blad från min planta och se om de har en undergörande effekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar