Dunbollarna har blivit stora

I sommar har jag vid ett flertal tillfällen besökt Norre katts park, i hopp om att få se nyfödda små gräsänder, likt tidigare år. De första gångerna, som jag var där i början av sommaren, fanns där oftast bara några hanfåglar, i och omkring den lilla dammen. Jag var även där flera gånger under den period då vi hade den värsta sommarhettan. Då var där inte en enda and, trots att jag var där vid olika tidpunkter på dygnet.

Förra veckan tog jag permobilen in till stan för att göra en liten shoppingtur. Innan jag körde hem igen åkte jag bort till parken, för att njuta av stillheten en stund. Jag hade tagit med mig en påse med brödbitar hemifrån, om jag skulle träffa på några hungriga fåglar. Precis intill dammen fick jag se andmamman med sina ungar, som låg tätt intill varandra på rad. Nu var de inte längre några små dunbollar, utan hade växt till sig ordentligt och det gick nästan inte att se skillnad på mamman och barnen, men på deras huvud kunde man fortfarande se att de hade kvar lite fjun.

När jag närmade mig började änderna röra på sig och en efter en gick de ner i vattnet, tätt följt av sin mamma. De flesta höll sig intill varandra, medan någon av dem gav sig av på en egen liten simtur. Det tog inte lång tid innan familjen var samlad igen och det var dags för fjädertvätt intill dammkanten. Sedan hoppade de i samlad trupp upp ur vattnet och snart intog de sin plats i gräset, liggande tätt intill varandra med sin mamma. Hon måste vara nöjd med att så många fina barn klarat sig och vuxit upp under sommaren. Jag gav dem några brödbitar innan jag nöjd med besöket åkte hemåt.