Grannkatten Lisa

Grannarna kom hem i helgen, från sin utlandsvistelse. Under tiden, som de inte var hemma, tog jag hand om deras katt Lisa. Det är inte första gången, som jag får det trevliga uppdraget att umgås med henne och sköta om de dagliga rutinerna med mat och kattlådan. Sedan har jag tidigare försökt att leka och kela med henne, utan någon större framgång. Lisa har mest fräst åt mig förut, men denna gången var det helt annorlunda. Visst fräste hon några få gånger, men det var när jag blev för närgången och försökte att pussa henne på pannan. Lisa är en väldigt försiktig och rädd katt, som helst håller sig inomhus, men har den senaste tiden gått allt längre från huset på små promenader utomhus, tillsammans med husse och matte. För flera år sedan ramlade Lisa ner från balkongen och bröt benet. Benbrottet läkte och allt verkade bra, men med tiden verkade hon inte vara riktigt pigg och hon fick bl.a. återkommande problem med tänderna, infektion i halsen och hon anföll och bet sin matte helt oprovocerat, främst på nätterna. I våras rekommenderade jag min granne att ta med Lisa till veterinären, dit jag går med mina katter, istället för till djursjukhuset, där de varit med henne mängder av gånger under åren som gått.

Hos min veterinär fick Lisa en helt annan diagnos. Man upptäckte direkt att hon haft en spräckt käke och även någon skada på ryggen, som troligtvis också gjort att hon haft problem med avföringen. Dessa skador har hon troligtvis gått med i flera år, ända sedan hon trillade ner från balkongen. Kanske har hon även fått någon hjärnskada. Stackars Lisa! Hon blev ordinerad penicillin för sin rodnade hals och smärtstillande för sina andra krämpor. Plötslig blev Lisa, som en helt annan katt. Hon slutade anfalla sin matte, blev mycket mer kelig och trivdes bättre när hon va utomhus. Jag märkte också av skillnaden nu när jag passade henne. Hon ville bli kliad under hakan och tryckte gärna sitt huvud mot min hand, för att jag skulle kela med henne. Hon kom till och med och mötte mig vissa dagar, när jag kom på besök. Lisa lever nu lite på lånad tid. I våras tyckte veterinären egentligen att hon skulle avlivas, men efter att Lisa slutat anfalla husse och dessutom verkar mer till freds med tillvaron, är det ett svårt beslut att ta och låta henne somna in. Tyvärr anföll hon sin matte och bet henne i armen, natten efter att de kom hem från sin resa, vilket resulterade i ett besök på vårdcentralen och en penicillinkur.. Trots att det inte är min egen katt känns det tungt att veta att det kanske var sista gången, som jag fick passa och rå om henne lite extra och sista gången som jag och mina katter fick umgås tillsammans med henne på kvällarna, ensamma i deras lägenhet. Vi håller tummarna för att Lisa ska få må lite bättre ett tag till och tillhöra husets fyra inneboende katter. Jag gläder mig åt när hon kommer in till oss och hälsar på och går sina små kvällsrundor, liksom när Ängla och Tindra går in till Lisa och gör henne sällskap.