Pelargonister på träff i Falkenberg

Oavsett vad man har för intresse är det oftast givande att träffa likasinnade och dela och utbyta kunskap, tips och råd och det finns många olika föreningar med olika inriktningar, inte minst för oss som älskar att odla. Svenska Pelargonsällskapet är till för både nybörjare och mer erfarna odlare. Man behöver verkligen inte vara expert på pelargoner för att vara med. Jag var helt novis på pelargoner när jag gick med i föreningen för några år sedan och det var helt klart lite nervöst, men det kändes helt ok att ställa alla möjliga frågor om hur man sköter pelargoner,  om olika sorter, övervintring eller vad det nu kunde tänkas vara. Alla har vi varit nybörjare och inga frågor är dumma frågor. Det finns heller inget krav på att man ska ha jättemånga olika och ovanliga pelargonsorter i sin samling, även om jag för egen del har på tok för många då jag har väldigt svårt att låta bli att köpa på mig fler och fler nya sorter som jag fastnar för. Nu när jag odlat pelargoner några år har jag samlat på mig ett par hundra olika sorter, men antalet liksom sorterna växlar med tiden. När vi träffas i sällskapets Hallandsgrupp är vi oftast ett tiotal personer, ibland fler. Det är en lagom stor grupp. Alla kan komma till tals under våra glada diskussioner och det tycker jag är viktigt, så att alla känner sig delaktiga i gemenskapen. Dessutom underlättar det att inte vara alltför många medlemmar när vi träffas och till exempel åker på dagsresor och besöker pelargonodlare och andra medlemmar runt om i landet. Oftast samåker vi i personbilar och delar på bensinkostnaden och med medhavd matsäck håller vi nere kostnaderna för våra utfärder.

 
Förra lördagen träffades vi hemma hos Maria och Christell, som bor grannar i Falkenberg. Jag körde från Halmstad och fick sedan skjuts från Haverdal och på så vis fick jag även lite trevlig ressällskap. Det är alltid lika kul att komma hem till andra pelargonälskare och se på deras odlingar, hur de löser problem med övervintring, hur de får plats med alla plantor. Sedan är det givande att se vad de har för olika sorters pelargoner. Vi träffades på eftermiddagen och började hemma hos Maria. Denna gång kom en ny medlem och självklart var det extra roligt att jag lyckats fånga hennes intresse för pelargonsällskapet genom att hon läst ett inlägg på min blogg.

 


Efter att vi gått husesyn samlades vi kring bordet i köket och det var dags för sedvanlig fika. Christell hade bakat bröd och små underbart söta och goda morotsmuffins i miniformat. Receptet hittar du på min blogg här. Under våra kaffestunder brukar vi hinna med att ventilera alla möjliga frågor rörande pelargoner och resor till mer eller mindre kända odlare. Ibland förmedlas hälsningar från medlemmar landet över, då alla inte är aktiva på facebook, där vi pelargonister har utbyte i ett flertal olika grupper. Jag har fått kontakt med många trevliga personer boende runt om i vårt avlånga land och det är extra trevligt när man ibland ses i verkligheten på större träffar med föreningen. 
När vi fikat klart kom Maria med en mycket trevlig överraskning. Vi fick alla välja varsin lapp med ett nummer, helt ovetande vad det hela gick ut på. Det visade sig vara ett lotteri där alla vann ett pris. Jag fick en söt plåtask med kolor och ett par hade turen att få tygkassar med pelargonmönster, som Maria själv hade sytt.

 

Min odling har kommit igång lite sent i år så jag hade inte hunnit med att plocka ihop några sticklingar att ta med mig till vår träff, men det fanns det andra som gjort. När vi träffas är det nästan lite av höjdpunkten när man får se vad de andra har med sig för pelargoner. Ibland byter vi sticklingar eller så säljer vi till  varandra och det händer att en och annan givmild person delar med sig av skott från sin samling. Även om jag vet att det är trångt hemma både på balkongen och i fönsterkarmarna köpte jag ändå några nya plantor, det hör liksom till. Problemet med brist på utrymme blir en senare nöt att knäcka. Även om dagen börjat grå och tråkig med regn förbyttes vädret till solsken när vi gick ut i Marias trädgård. Trots att vi alla älskar pelargoner finns även intresse för mycket andra växter och blommor och en trädgårdsrunda är alltid trevligt. Inne i Christells trädgård var vi flera som hittade sticklingar, som hon gladeligen delade med sig av. Jag fick med mig några olika sorters taklökar och ett par små grenar från en lågväxande blodlönn. Den senare har jag ingen aning om hur jag ska lyckas rota, så någon kvist står i vatten och en annan i jord.

Med ny inspiration och energiförrådet påfyllt var dagens träff till ända. Jag vill såhär i efterhand tacka Maria och Christell för att jag fick göra ett besök hemma hos er. Nu hoppas jag att värmen kommer och att vädret inbjuder till mer pelargonpyssel på balkongen, för jag känner att alla mina plantor har blivit lite eftersatta och mest fått vatten och näring under våren. För att få riktigt fina pelargoner vill de gärna ha lite extra omvårdnad och kärlek. Det gäller att ha extra koll plantorna nu när sommarvärmen förhoppningsvis kommer. Då är det lätt att få mindre trevliga påhälsningar av löss, vita flygare och annan ohyra. Håll extra koll på bladens undersidor, där man först brukar upptäcka deras angrepp och börja behandla ohyran tidigt. Det alltid lättare att råda bot på dem innan de hunnit föröka sig och sprida sig alltför mycket. Med hopp om en härlig pelargonsommar.