Två väldigt olika individer

Båda mina katter är så kallade huskatter. Tindra är född i Slöinge ute på landet, några mil norr om Halmstad, hemma hos en av mina medpatienter på dialysen. Jag visste inte så mycket om katter då för snart nio år sedan. Jag hade pratat med några bekanta som hade katt och frågat om vad jag behövde införskaffa innan jag hämtade hem min allra första katt. I efterhand önskar jag att jag läst på lite mer om bland annat olika kattraser och deras egenskaper och vad man bör tänka på vid valet av kattunge, men jag ångrar verkligen inte att den lilla grå katten, minstingen i kullen, blev min första katt. Tanken var att jag skulle välja en av de två vita källingarna, men när jag fick se Tindra föll jag direkt för henne. Så liten och med ögon som jag inte kunde motstå. Hon klättrade lite fumligt runt i mitt knä och i soffan där jag satt. Att välja kattungen som är minst i syskonskaran kan ibland innebära att man får en katt som inte är lika stark och motståndskraftig som de övriga i kullen, men det visste jag inte då.  Nu växte Tindra upp till en bestämd dam, som trots att hon fortfarande är ganska liten har varit pigg och kry med få extra veterinärbesök, utöver allmän undersökning och vaccination en gång om året. Jag har läst mängder med böcker, tidningar, en del inlägg på internet och tittar på djurprogram på tv och fått veta mycket om bland annat kattens anatomi, lämpligt foder och sjukdomar. På loppis hittade jag en kokbok för katter och litteratur om hur man agerar och hjälper en katt som blivit akut sjuk, råkat ut för en olycka och hur man ger första hjälpen och hjärt- och lungräddning. Det är lärorikt, intressant och roligt att förkovra sig i ämnet, samtidigt som jag upplever att jag får ut mer av mitt liv som matte till mina två väldigt intressanta husdjur, när jag vet mer om hur de fungerar socialt med människor men även med andra katter som de träffar. Olika djur har olika kroppsspråk och det skiljer mycket om man bara jämför hundar och katter.
När lilla Tindra var nästan 1 år hade jag redan blivit helt kattfrälst och bestämde mig för att jag ville ge henne en kompis, som sällskap när jag inte var hemma. Jag letade på nätet efter en helvit, långhårig katt, som inte hade blå ögon. När jag läst om vita katter hade jag förstått att de kunde vara döva, en defekt som helvita katter med blå ögon ofta drabbas av. På blocket hittade jag min älskade Ängla. Hon fanns i Skåne hos en kvinna med både hundar och katter. Änglas mamma var en brunmaskad ragdoll och hennes pappa en helvit, långhårig perser. Ängla var nästan helt vit som liten, men hade en liten mörk fläck på huvudet som försvann med tiden. Nu när jag vet mer om katter förstår jag inte varför man korsar olika raser, men en mysigare och mer tillgiven katt än Ängla kunde jag inte få. Däremot uppstod det problem när jag kom hem med Ängla och Tindra fick träffa henne. Att Tindra inte skulle bli förtjust i en ny familjemedlem som kom in på henne revir var jag förberedd på, men förutom att hon fräste åt lilla Ängla så bet och rev hon mig, fräste och ville absolut inte att jag skulle kela med henne. Jag försökte ägna lika mycket tid åt båda katterna för att inte favorisera någon av dem. När det gått ett par veckor och stämningen mellan katterna inte förändrats började jag fundera över om de någon gång skulle komma överens. Skulle jag kanske bli tvungen att lämna tillbaka Ängla till uppfödaren. Jag grät mot kudden flera kvällar när jag la mig och tog på mig skulden för att Tindra inte verkade trivas. Ängla åt och gick på lådan som om hon inte gjort annat och ville gärna leka. Dagarna gick och lugnet började lägga sig så sakta. Mina katter låg inte och sov intill varandra, men Tindra slutade fräsa och så sakta återgå till sitt vanliga jag. Nu ligger de ibland och sover i sängen båda två och någon natt när jag inte varit hemma har grannen sett dem ligga tätt intill varandra, som om de såg ut att kramas. På gården med hyreshus där vi bor är det gott om katter och när mina tjejer är ute blir det ibland lite småbråk och till min förvåning har jag vid ett flertal tillfällen fått se att Tindra och Ängla försvarar varandra om någon av dem blir påhoppad av en annan katt. När jag blev sambo med mina katter kunde jag aldrig ana att två katter kan vara så otroligt olika som individer.
Ängla är väldigt lugn och gillar att ta igen sig på sängen, men följer mig i hälarna vart jag än går i lägenheten. Hon sover i min säng nästan hela natten, tvättar mig på kinden och pratar och talar om när det är någon hon vill, men hon är ingen riktig knäkatt. Däremot kommer hon till mig i sängen så fort jag visslar efter henne.  Med sina förhållandevis korta ben och satta kropp är hon ingen duktig klättrare och är inte så snabb i starten när hon jagar. Troligtvis är det därför som jag aldrig sett henne ta varken en mus eller fågel de stunder då hon varit utomhus. Man kan tro att Ängla som har så mycket päls skulle vara ute både sommar och vinter, men hon gillar inte när det blåser och det får absolut inte vara för kallt för att hon ska sticka ut nosen. Tindra som är smal och smärt älskar utelivet och ordnar då och då sin egen måltid när hon är i skogen. Hon talar om för mig när hon vill gå ut och jamar lite lågmält ibland, men annars är det inte mycket hon säger. Tindra gillar att ligga högt och hoppar gärna upp på diskbänken om det luktar räkor eller rostbiff när jag öppnar kylskåpsdörren. Tindra har mer egen vilja och man gör verkligen inte som man vill med henne, men hon gillar att ligga i mitt knä och bli klappad när hon kommer in från sina turer utomhus. Deras matvanor är också annorlunda. Ängla äter i stort sett bara torrfoder och slickar av såsen på blötmaten, medan Tindra äter kattmat och gärna smakar på en bit kött eller fisk från min talrik. Några små bitar kattgodis får de nästan varje dag och en och annan räka, men jag ser till att de inte lägger på sig och går upp i vikt.
Tänk så mycket jag lärt mig hittills om katter under de åren vi bott ihop jag, Ängla och Tindra. Vilka personligheter de är. Det hade jag aldrig kunnat ana när de flyttade in hos mig. Jag har flera gånger funderat över att utöka familjen med ännu en katt, men då Tindra oftast ogillar möten med andra katter och det var turbulent när Ängla kom till oss förblir det vi tre, jag och mina älskade katter Tindra och Ängla.