Strandskatan häckade vid husväggen

I flera år i rad har vi haft besök av ett strandskatepar Haematopus ostralegus vid min arbetsplats, som ligger mitt på ett industriområde. För flera år sedan la honan ägg och tillsammans låg honan och hanen och ruvade på stenarna alldeles intill husväggen. Jag väntade med spänning över att få se små strandskatebarn trippa omkring på gräsmattan strax intill, men så blev det aldrig. Många fiskmåsar flög omkring i närheten och kanske tog de äggen. Åren därpå såg vi ett par strandskator, troligtvis samma par, kring byggnaden och ett år tror vi att de häckade på den stora obebyggda tomten intill, men inte heller då såg vi några små fågelbarn. Däremot har vi två år i rad fått se en rådjurshona med sitt lilla, lilla kid promenera runt bara ett par meter utanför mitt skrivbordsfönster. Tyvärr håller man nu, sedan några månader tillbaka, på att bygga en stor lagerlokal på den tidigare obebyggda marken. Så något rådjur lär inte komma in på byggarbetsplatsen i år. Det har istället några små kaninungar lyckats med, som orädda för allt buller hoppat runt på gräsremsan i utkanten av byggarbetsplatsen.

Glädjande nog har strandskatorna återkommit i år och åter lagt ägg intill husväggen, i år några meter närmare hörnet mellan byggnaderna, på motsatt sida till där man nu bygger. För ett par veckor sedan stannade jag kvar efter jobbet och smög fram för att se var de låg och ruvade. Om det var honan eller hanen som låg där vet jag inte då båda hjälps åt att ligga och ruva på äggen. Dessutom är hanen och honan lika till utseendet, förutom att honan har något längre näbb. Efter en stund flög strandskatan iväg och jag var snabbt framme och tog en bild på äggen, för att lika snabbt lämna dem för att inte störa för mycket. Jag körde en runda kring kvarteret och minuterna senare rullade jag sakta förbi med bilen på avstånd för att försäkra mig om att inte boet var tomt. Nädå, där låg den åter på sina tre ägg intill husväggen. Normalt får strandskatan tre ägg och de ruvar i genomsnitt 26-27 dagar. Därefter tar både mamman och pappan hand om ungarna.
Då jag har varit sjukskriven ett par veckor har jag inte kunnat följa strandskatorna och deras eventuellt nykläckta ungar, men i eftermiddag körde jag en runda med permobilen och åkte förbi min arbetsplats för att titta till fåglarna. Till min stora besvikelse syntes ingen av strandskatorna till och det fanns inga spår av vare sig dem eller äggen intill husväggen. Jag hoppas innerligt att de äntligen fick se sina små avkommor komma till världen och att hela familjen lämnat industriområdet och att herr och fru strandskata återkommer nästa år. Om de blivit berövade på sina ägg kan de hända att de försöker lägga ägg ännu en gång i år. Med åren har jag lärt mig att känna igen deras läte "biik", "k biik" och kanske får jag se dem ännu en gång innan de lämnar Sverige för i år och flyger mot varmare breddgrader.