Vackra trädgårdsvandaler

Att få besök av vilda djur i sin trädgård kan ha både sina för- och nackdelar. Det är nog ingen som har något emot att ha en söt liten igelkott boende i ett buskage på tomten, som kommer fram och smyger kring huset och som låter sig väl smaka om man sätter ut ett fat med kattmat. Tyvärr kan de dra med sig loppor, som inte är önskvärda att få in i huset med sina husdjur och än mindre att bli biten av dem. Småfåglar som bygger bo i buskar, träd och under taknocken brukar ge trevlig underhållning på sommaren, då de flyger ut och in i boet. Har man tur får man se de små ungarna lämna boet för att pröva sina vingar för första gången. Många är vi nog som matat en och annan talgoxe, som varit framfusiga vid fikabordet. De kan ibland bli ganska tama och flera av mina bekanta har berättat om just talgoxar som återkommit varje dag och ätit ur handen eller pickat på köksfönstret och väntat på att bli bjuden på något gott. Vi matar fåglarna utanför vårt hyreshus stora delar av året och jag tycker verkligen om att följa dem kring matbordet. Att det sedan flyger in en och annan liten fågel under taket på min balkong, är inte så roligt. Vid ett flertal tillfällen har jag träffat på döda talgoxar i lägenheten när jag kommit hem. Oftast har mina katter kalasat på dem och de enda spåren efter de stackars fåglarna har varit några fjädrar, förutom ett par som låg döda under soffan. Ett mycket tragiskt slut för dessa söta, små fåglar. Rådjur är vackra att se på, men tyvärr passar de ofta på att mumsa i sig av bland annat penséer och tulpanknoppar när de besöker våra trädgårdsrabatter. Kaniner är också  väldigt söta i mina ögon, men pappa och jag var inte riktigt överens om deras vara eller inte vara i trädgården, så länge som jag fortfarande bodde hemma i föräldrahemmet. De åt på allt möjligt i trädgårdslandet, men jag hävdade att de också hade rätt att äta sig mätta. Det året som pappa byggde en trätrall på uteplatsen födde en kaninhona ungar under trägolvet och jag la ut morötter till dem. Pappa lovade mig att jag skulle få kontrollera att alla kaninerna lämnat boet innan han spikade dit den sista brädan och så blev det. När bygget var klart hade mamman och ungarna gett sig iväg. Många djur är väldigt söta, speciellt när de är barn, trots att de kan ställa till problem. På balkongen, där jag har min odling, slipper jag besök av många djur även om bladlöss och vita flygare kan vara väl så besvärliga när de angriper plantorna. Ibland drömmer jag om att ha en egen liten trädgård, men när jag hör andra som berättar om att de har mängder av mördarsniglar i sina rabatter och i grönsaksland avundas jag dem inte. Jag skulle aldrig klara av att ta död på dem. Utanför vårt hyreshus ser man en del sniglar på grönområdet, speciellt morgon- och kvällstid när det är lite fuktigt i gräset. De flesta är svarta skogssniglar, men någon enstaka är brun. Den svarta skogssnigeln är ingen större skadegörare, i motsats till den spanska skogssnigeln, som i folkmun går under namnet mördarsnigel. Namnet har den fått då den ibland äter upp sniglar från den egna arten. Den är oftast brunröd med en röd frans nedtill, men den kan ibland vara nästan svart eller orange. Därför kan det vara svårt att skilja den spanska skogssnigeln från den svenska, som finns som både röda och svarta individer  Det krävs att man undersöker detaljer inuti snigelns kropp för att vara säker på vilken art snigeln tillhör. När ett område drabbas av väldigt mycket sniglar brukar det oftast vara den ökända mördarsnigeln som gjort sitt intåg. Snigeln på bilden fotograferade jag utanför vårt hus. Om det är en svensk skogssnigel eller en mördarsnigel bryr jag mig inte om, då de inte har gjort någon märkbar skada och än så länge är väldigt få. Jag tog bilden för att jag trots allt tyckte att den var vacker på sitt sätt, där den sakta rörde sig framåt bland gräset med sina tenktakler åt olika håll. Det finns många djur som är väldigt speciella varelser i vår natur. Vackra eller inte det får var och en bedöma.