Jag hör ibland att bekanta till mig påpekar att åren går så fort och då syftar de oftast på att deras barn blivit stora så fort och berättar episoder från deras uppväxt och minns tillbaka hur det var när barnen var små. Det är många små och stora milstolpar som passeras i livet, allra flest under barn- och ungdomsåren. Jag har inga egna barn, men jag har ju mina älskade katter. Ibland händer det att någon frågar mig om deras ålder och då kan jag också bli häpen över att tiden går så fort. Det är svårt att ta in att jag levt tillsammans med Tindra och Ängla i 9 respektive 8 år. Då för 9 år sedan kunde jag aldrig tänka mig hur mycket mina katter skulle betyda för mig och mitt liv. Jag har mått bättre psykiskt sedan vi blev en familj och det är inte för inte som jag kallar mina katter för lyckopiller. De har gett mig så otroligt mycket glädje och härliga stunder och gör självklart så fortfarande. När man lever tillsammans med djur och människor som man håller av så starkt innebär det tyvärr också att man drabbas av ängslan och oro ibland. Mina katter har tack och lov hållit sig förhållandevis friska, men både Ängla och Tindra har behövt besöka veterinären för mindre allvarliga blessyrer vid ett par tillfällen. Små sår, tandproblem och tovor i pälsen har ganska lätt gått att åtgärda, men det har ändå triggat igång en viss oro hos mig. Att katterna sedan inte kan tala om för mig hur de mår underlättar inte för mig som matte, när oron sätter in. Som tur är har har de glada och glädjefyllda dagarna som vi haft tillsammans övervägt och det är ju skönt. Tyvärr hade jag inte börjat intressera mig för fotografering då mina katter var små och flyttade in hos mig. Jag hade heller ingen mobiltelefon som var utrustad med kamera, så att jag lätt kunde fånga de underbara små kattungarnas vilda framfart under de första åren. Häromdagen rensade jag i min dator på jobbet och i en personlig mapp hittade jag en av de första bilderna som jag tog av Tindra, efter att hon blivit min sambo. Det väckte många härliga minnen till liv. Som liten kattunge hittade hon på en del bus, men lika plötsligt som energin strömmade till, lika plötsligt kunde hon stanna upp och somna nästan var som helst. Med åren har hon lärt sig att välja de stunder då det krävs att vara på topp, men sova gör hon fortfarande många timmar varje dygn, även om en kattunge kräver mer sömn. Varje gång jag påminns om att tiden går och att både jag och mina katter blir äldre försöker jag att skjuta undan tankarna om att vi, katterna och jag, inte får finnas till för varandra för alltid, men jag hoppas att Tindra och Ängla får må bra och skänka mig glädje många år framöver. Självklart hoppas och tror jag att även katterna vill ha mig vid sin sida de kommande åren.
Så prydligt en katt lägger sig till ro för en tupplur.
Tassarna ihopvikta under bröstet,
svansen i en båge runt kroppen,
huvudet inborrat i pälsen
varpå den spinner förnöjt.
Ur KATTBOKEN från Pedagogförlaget
Vem av oss har inte avundats katten dess förmåga
att ignorera dagens bekymmer
och bara slappna av helt och hållet?
Ur "Älskade KATTER" från Pedagogförlaget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar