Att odla i växthus, på en inglasad balkong eller uterum har sina fördelar. Klimatet blir gynnsamt för växterna och gör att man kan skörda till exempel tomater tidigare, än om man odlar dem på friland. Man får en helt annan valfrihet när man väljer vilka växter, grönsaker och frukter som man vill odla, då arter som t.ex. gruppen av medelhavsväxter kräver att få stå inglasat med ett varmare klimat om de ska trivas och utvecklas. Dessutom förlänger man odlingssäsongen jämfört med att odla utomhus. Tyvärr har det varma klimatet bakom glasrutorna också sina nackdelar. Oavsett om man odlar inom- eller utomhus drabbas odlingen oftast förr eller senare av någon typ av ohyra. I ett växthus eller på en inglasad balkong utvecklas och sprider sig skadedjur fortare i värmen..Det är lika tråkigt varje gång man upptäcker att plantorna drabbats av någon typ av oönskade små djur, som tar kraft från plantan och ibland till och med gör att den vissnar ner och dör. Oftast brukar man först lägga märke till att växtens blad blir klibbiga, ändrar färg och trillar av, men en del inkräktare ser man enkelt med blotta ögat. Jag brukar ha för vana att kolla undersidan av bladen på mina plantor när jag vattnar, då det är där man först brukar upptäcka spår av oönskad ohyra. Förut använde jag mig av provadopinnar, ett bekämpningsmedel i form av avlånga tablettliknande stavar, som enkelt petades ner i jorden. Via rötterna på plantan togs de aktiva ämnena upp och tog död på ohyran. Sedan i höstas är det förbjudet att sälja denna typ av bekämpningsmedel till hobbyodlare i Sverige. Ett gammalt beprövat sätt att bli av med till exempel bladlöss är att spraya angripna växter med en blandning av såpa och vatten med en liten skvätt T-röd. Man måste spraya växterna vid ett flertal tillfällen med någon veckas mellanrum, då man bara tar död på de utvecklade bladlössen och inte äggen. Det finns även ett par olika preparat i handeln, som de flesta tyvärr är giftiga och inte lämpar sig att använda på ätbara växter eller de som bär frukt. Även om min odling mestadels består av prydnadsväxter är jag skeptisk till att använda mig av giftiga preparat för att bli av med de oönskade små djuren. Största anledningen är att både jag och mina katter vistas mycket på balkongen och att jag i hög grad kommer i kontakt med framför allt alla mina pelargoner, när jag rensar dem från vissna blad och blommor.
I våras diskuterade jag mitt återkommande problem med ohyra med ägaren av en handelsträdgård, som till största delen använder sig av helt giftfria preparat för att bemästra ohyran i sina jättestora växthus. Jag rekommenderades att ta kontakt med företaget Lindesro.se, som saluför biologiskt växtskydd. De säljer bland annat så kallade nyttodjur, som används för att bekämpa ohyra på växter. Då mina plantor fått påhälsning av både bladlöss och vita flygare fick jag veta att det krävdes olika typer av parasitsteklar för att råda bot på dessa angrepp. Dessutom finns det ett flertal olika sorters bladlöss, något som jag tidigare inte hade en aning om. Efter att vi pratat igenom mitt problem med mina inkräktare på balkongen fick jag råd om vad det var för nyttodjur, som lämpade sig bäst och som skulle angripa ohyran. Jag la min beställning och fick information om hur jag skulle gå till väga när jag fick leveransen. Några dagar senare kom försändelsen som utlovat.
I paketen låg två små burkar, en förpackning med kartongkort och en plastförpackning med något gelèaktigt innehåll. Trots att jag läste igenom de bifogade instruktionerna, kom jag inte fram till vad den geléaktiga massan skulle användas till. Jag funderade över om det eventuellt kunde vara någon typ av näring, som jag skulle mata steklarna med. Jag ringde upp försäljaren för att få klarhet och svaret som jag fick gjorde att min fråga kändes ganska pinsam. Gelékudden följde med paketen för att kyla ner nyttodjuren, som levererades som puppor. När jag fick leveransen var gelén inte längre kall och i burkarna kunde jag se att en del puppor hade kläckts under färden och fullt utvecklade steklar kröp runt i burkarna. Jag gick ut på balkongen och skruvade av locken på burkarna, strax intill några av mina plantor och hällde ut hälften av innehållet, puppor och sågspån, på små tefat, enligt de medföljande instruktionerna. På papperskorten satt puppor, som så småningom skulle kläckas och utvecklas till parasitsteklar, vars uppgift var att lägga ägg inuti det vita flygarnas larver. Efter att jag hängt ut de små korten, som inte fick placeras i fullt solljus, ställde jag in förpackningarna med de återstående pupporna i kylskåpet. På så vis skulle inte resterande puppor utvecklas innan det var dags att sätta ut dem på balkongen två veckor senare. Redan när jag fick hem leveransen hade min tomatplanta invaderats av vita flygare. Då steklarna inte ger sig på fullt utvecklade flugor hade jag satt ut gula klisterark, där de vita flygarna skulle fastna. För att inte steklarna också skulle fastna i klistret flyttade jag undan dem.
Nu har det gått några veckor sedan jag släppte ut nyttodjuren på min inglasade balkong. Jag upplever att problemen med bladlössen blivit mindre. De vita flygarna däremot har jag inte blivit av med, men de har i alla fall inte förökat sig i den omfattningen som de gjort tidigare år och de var redan ganska många när jag hängde ut papperskorten med pupporna bland plantorna. Dessutom har sommarens låga utomhustemperaturer säkert inte varit lika gynnsamma för ohyran i år som tidigare. Tyvärr tror jag att jag var lite sen med den första bekämpningen, för att få ett fullgott resultat. Dessutom krävs det att det inte är för kallt ute för att parasitsteklarna ska utvecklas. Jag ska prova att använda mig av ekologisk växtbekämpning även nästkommande år, men då ska jag se till att vara ute mycket tidigare på säsongen, så att ohyran inte hinner etablera sig innan jag sätter in motangrepp. Nu vet jag mer om hur det fungerar och övning ger färdighet sägs det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar