När jag var barn tillbringade jag flera somrar tillsammans med familjen hos bekanta vid den Bohuslänska skärgården. De hade en liten stuga som låg på en stor strandtomt i Bokenäs. Mamma, pappa, min syster och jag bodde i tält, som vi slog upp på gräsmattan strax intill på tomten, där det låg ytterligare en stuga och ett stort gammalt hus, som tillhörde familjen. Det var verkligen ingen lyx. Första åren fanns inte rinnande vatten i stugan och det var utedass som gällde. Affären låg flera mil bort och jag kan inte minnas att det fanns någon tv som vi kunde titta på, men jag kommer inte ihåg att jag någon gång klagade. På dagarna åkte vi ut med våra bekantas båt, en mindre katamaran. Vi gick i land på någon liten ö, badade och åt av den medhavda matsäcken, som oftast innehöll seglarmackor. Smörgåsarna med helstekta ägg och bacon smakade alltid extra gott när man satt invirad i en handduk efter ett skönt dopp. När jag inte låg i vattnet och badade gick jag och min syster och letade snäckor, stenar och annat fint som man kunde hitta längs strandkanten. Snäckskalen såg annorlunda ut än de jag brukade hitta hemma i Grötvik och de var dessutom mycket större. Att rita med tuschpennor på dem var ett roligt tidsfördriv för mig som alltid gillat färg och form. Jag har många härliga minnen från min barndoms somrar i Bokenäs och de gånger vi besökte Handelsman Flinks handelsbod på Flatön, köpte skaldjur i Lysekil och flanerade på bryggorna intill de röda fiskebodarna. Det var härliga veckor långt från storstan och stress. På kvällarna satt vi ofta och fikade uppe på den lilla klipphällen intill stugan medan mörkret föll och solen gick ner bortom den Bohuslänska skärgården. Häromdagen fick jag se några foton på facebook, som påminde mig om mina barndoms somrar. Det var bilder på konst, till största delen gjord av drivved. Konstnären bakdom dessa små sjöbodar och bryggor heter Ricky Nilsson. I Gamleby har han sin ateljé, som han gett namnet Rickys sjöbod, trots att den ligger på torra land. Ricky började samla på drivved och rötter för 15 år sedan, som material till sina konstverk. Hans skapande är inspirerat av havet och naturen och han vill gärna att de små husen är är lite sneda och vinda för att få ett vindpinat utseende. Materialet, som han plockar själv, kommer från olika fiskelägen runt om i landet, gamla sågverk i Norrland och vikar i Bohuslän. Trots att Ricky inte ens bor på västkusten känns det som om flera motiv är hämtade därifrån, i alla fall tycker jag mig se en och annan fiskebod från Lysekil, som jag minns dem när jag var liten. Ricky Nilsson ställer ut och deltar på olika hantverksmässor runt om i Sverige. Han tar gärna emot besök i sin ateljé och har du några speciella önskemål tar han emot beställningar. Se mer av de levande konstverken av drivved och rötter på hemsidan rickyssjöbod.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar