Sommartid älskar jag att vara ute och köra i naturen och känna vinden ta tag i mitt långa, fladdrande hår. Eftersom jag inte orkar cykla eller gå några längre sträckor tar jag till min eldrivna trehjuling och det är minsann inte fy skam. Med den kommer jag fram på de flesta ställen om nu inte underlaget är alltför ojämnt .Om jag skruvar på hastighetsreglaget från sköldpaddan till haren, som visar att hastigheten är inställd på max, far jag fram i 15 km/h. Det går inte så fort tyvärr, men det har sina fördelar då jag hinner se mig omkring medans jag kör och kameran är alltid med i väskan om jag skulle råka se något intressant att föreviga. Att ta sig hemifrån in till stan med permobilen tar ungefär en halvtimma. Det blir lite småvägar i villakvarteren och cykelbanan, oftast samma väg dit som hem. Härom dagen valde jag en lite annorlunda väg eller snarare gångbana när jag skulle hem, där jag faktiskt aldrig kört förut. Jag svängde av från gatan in på gångbanan, som gjorde en böj och plötsligt låg vägen raklång framför mig, inbäddad i grönskan från buskar och trädkronor. Någonstans långt där framme såg det ut som den gröna tunneln tog slut. Plötsligt insåg jag att jag körde där järnvägen gick en gång och tåget körde när det lämnade stan för att köra norrut. När jag växte upp och bodde i mitt föräldrahem hörde man tåget, främst på kvällar och nätter, när det tutande rusade fram någon kilometer bort. Det var en vacker sträcka att köra hem, som jag kommer att välja fler gånger, i alla fall när jag kör i dagsljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar