Pistillröta på tomaterna

Att odla tomater är väl ingen större konst. Plantorna ska planteras i stora spänner med bra jord, vattnas och få gödning och så småningom kommer blommorna och efter ett tag kan man plocka fina, solmogna tomater. Riktigt så lätt är det inte alltid. Mina plantor har ett par år drabbats av vita flygare och bladlöss. Det har varit mindre trevligt och jag har försökt bekämpa ohyran mestadels med såpvatten. Det har trots allt blivit goda tomater. För något år sedan fick däremot mina tomater, tråkiga gråbruna fläckar på undersidan. Det såg ut som om tomaterna ruttnade. Jag har i efterhand läst en del om vad som ligger bakom de mer eller mindre oätbara  tomaterna. Orsaken är något som kallas pistillröta. Det är ingen sjukdom utan beror på stora temperaturskillnader, hög luftfuktighet och ojämn bevattning. Ojämn eller otillräcklig tillförsel av näring kan också vara en orsak. Vattnar man med vatten, som har lägre pH än 5, får tomatplantan svårare att ta upp kalcium och det ökar också risken för pistillröta. Vattnets pH-värde ska heller inte ligga över 7. Vill man ha ordentlig koll på vattnet och odla mer fackmannamässig kan man köpa en pH-mätare eller pH-stickor för en billig peng. Olika tomatsorter är mer eller mindre känsliga för att drabbas av pistillröta. Ska man summera är jämn tillförsel av vatten och näring viktigt för att tomaterna ska utvecklas på bästa sätt. Det är även en fördel att gallra bland bladen på plantorna. Då cirkulerar luften lättare kring bladen och minskar fuktigheten och risken för oönskade angrepp. Med ett mindre bladverk går det även åt mindre växtkraft till själva plantan och tomaterna växer bättre. Dessutom kommer solen lättare åt tomaterna, som då får en sötare och godare smak. I år har jag hittills inte plockat en enda mogen tomat, men jag hoppas fortfarande på att det kommer varma, soliga dagar i augusti, så att jag i alla fall kan få en liten tomatskörd från min busktomat.