Det är en härlig tid på året just nu. Naturen blir vackrare för var dag som går. Buskarna börjar få små "musöron" och man kan börja ana en skir grönska i trädkronorna. Hyreshuset, som jag bor i, ligger i utkanten av Hallägraskogen, som är omgiven av bland annat av villakvarter, skolor, församlingshem och prästgård. Det är en gammal lövskog, delvis med stora, höga träd varav några växer bara några meter utanför ytterdörren. Vi matar fåglarna och ekorrarna i stort sett året om, och de senaste veckorna har man märkt hur fåglarnas aktivitet ökat markant och de bjuder på kvitter och fågelsång stora delar av dygnet. I höstas köpte jag en byggsats till en fågelholk. Den är ihopsatt sedan länge och nu hoppas jag få hjälp med att sätta upp den, för nu är det bråttom om jag ska få se någon liten fågel flytta in och lägga sina ägg däri. Det vore verkligen spännande att få följa ett fågelpar, som får tillökning framöver.
Under många år har vi haft ett flertal ekorrar på dagliga besök utanför huset. Ett år kunde vi räkna till att de var sex ekorrar, men några ungar har vi tyvärr aldrig sett till. Har vi tur kanske vi får se små ekorrbarn i år. Redan för ett par veckor sedan veckor sedan plockade jag årets första vitsippor i Hallägraskogen. De var små, bara ett tiotal, och hade ännu inte slagit ut helt. När jag kom hem satte jag dem i ett snapsglas. Det påminde mig om när jag var liten och jag plockade vårens första hästhovar och vitsippor och skyndade hem för att överraska mamma. Då brukade hon ta fram ett snapsglas ur skåpet och sätta vårblommorna i det på köksbordet. I Hallägraskogen brukar hagmarken täckas av vita mattor av vitsippor. Då är skogen som allra vackrast, nästintill sagolik, och en av mina favoritplatser. Vissa år har man låtit några hästar eller kor vistas i skogen sommartid, för att beta av delar av skogen och för att bevara landskapsfaunan, då en del lite ovanliga arter växer där.
Då jag besöker sjukhuset i Halmstad fyra gånger i veckan, för min dialysbehandling, följer jag en del buskar och träd, som växer utanför det gamla tegelhuset, som är sjukhusets äldsta byggnad och inhyser bland annat dialysmottagningen. Mitt i vintern blommar en kejsarolvon precis utanför entrén och för ett par veckor sedan började de sju japanska körsbärsträden att blomma. De slår alltid ut tidigt där de står intill tegelväggen. De är väldigt vackra när de står i full blom, men tyvärr är det en väldigt kort period man får njuta av det flor av ljust rosa blommor, som klär in trädkronorna. Redan förra helgen såg jag att blombladen börjat trilla och det såg nästan ut som snöflingor, som föll mot marken. I tisdags var det inte bara blomblad som dalade. Det föll snö kring sjukhuset, även om det var väldigt lite och lokalt. Påskhelgens väderomslag med snö kom säkert som en chock för många påskfirare, speciellt då vi haft närmare 15 plusgrader dagarna dessförinnan. På påskaftonens morgon visade termometern på bara +2° C och snöblandat regn hängde i luften. Jag och pappa hade planerat att köra bil ner till min syster i Malmö, för att fira påsk tillsammans med bland annat mina syskonbarn och lilla Livia. Då det varnades för kraftigt snöoväder höll påskfirandet på att bli inställt. Pappa ville inte köra om det blev halka och jag hade olägligt, men lagligt, tagit av mina dubbdäck och satt på sommardäck på min lilla Toyota, så sent som på skärtorsdagen. Vi valde till slut att ta tåget till Skåne och fick en trevlig eftermiddag hos min syster och Björn och det bästa av allt var att jag fick träffa Livia, som blev 9 månader häromdagen. Senast jag såg henne var när hon döptes vid advent förra året. Nu fick jag äntligen ha lite egentid med henne och det var en härlig känsla när hon somnade i min famn, efter att jag fått leka med henne och hon verkligen gjort allt för att få allas uppmärksamhet. Tack och lov slapp vi snö i Halmstad, men på vägen hem låg ett tunt vitt täcke över marken i delar av Skåne. På Facebook såg jag att många platser längre norröver i landet fått betydligt mer snö, ett riktigt bakslag nu när våren kommit en bra bit på väg och jag tagit in värmefläkten från balkongen och plockat bort alla filtar, som skyddat pelargonerna från kylan hela vintern. Vilken tur att snömolnen passerade Halmstad och lät oss ha fortsatt barmark, speciellt då jag planerat att sätta ut en del överblommade vårlökar, i rabatten utanför huset.
Påsken bjöd mest på grått och trist väder, men utanför dialysentrén såg jag årets första maskros, som vuxit upp ur asfalten, precis vid husväggen. Där stod den med rötterna i minimalt med jord och lös som en liten sol. Maskrosen är oftast ingen favoritblomma, speciellt inte för trädgårdsägare, som får mängder av den i gräsmattan, men blomman vid husväggen lyste upp för stunden i det gråa, kalla vädret.
Häromdagen stannade jag till vid en gård, som ligger i närheten av där jag bor. Jag kör förbi en av hagarna på väg till arbetet och har sett deras kor med kalvar, under flera veckors tid. På nära håll såg jag att flera av kalvarna redan vuxit sig riktigt stora. Tyvärr såg jag inte till ägaren och ville därför inte gå ner mot hagen helt oanmäld. Det är många djur som får ungar vid den här tiden på året. Tanken var att jag skulle hälsa på en bekant, som har får, som fick lamm för några veckor sedan. Jag har varit väldigt trött sedan jag började jobba igen efter sjukskrivningen, så i år fick jag tyvärr ställa in det efterlängtade besöket hos de små lammen. Bilderna på kalvar, får och lamm är därför från tidigare år, men väl värda att se igen.
Även om våren bjuder på mycket vackert och många av djuren, både tama och vilda, får ungar som är bedårande söta, är en en del djurarter långt ifrån lika välkomna och efterlängtade som de flesta andra. Som kattägare tänker jag först och främst på fästingar, loppor och löss. Ängla kom in med årets första fästing för flera veckor sedan. Jag har vant mig vid att ta bort de äckliga små djuren, men tycker fortfarande att de är äckliga. Jag oroar mig även över att jag ska bli angripen. Då mina katter, främst min långhåriga katt Ängla, ligger i sängen tillsammans med mig på nätterna, har det hänt ett par gånger att jag blivit biten av loppor eller löss, som någon av katterna troligtvis haft med sig in i pälsen. För någon vecka sedan var det åter dags och jag vaknade med ett flertal bett, som kliade ordentligt. Kortisonsalva brukar lindra mina kliande bett. Katterna behandlar jag med ett läkemedel mot fästingar, loppor och löss, som man droppar på deras hud i nacken. Spindlar, myggor och knott är andra små djur, som jag verkligen ogillar, men katterna är duktiga på att jaga småspindlar och ibland äter de även upp dem. Det är en liten tröst, när man som jag får ångest av spindlar, små som stora. Man kan inte älska allt levande på vår jord och jag försöker att njuta så mycket jag kan, av allt som den svenska våren har att bjuda på. Nästa helg är det Valborg och jag hoppas att ett riktigt fint vårväder infinner sig, med värme och sol. Sköna maj välkommen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar