Enkla muffins med rabarber

Är man inte så van vid att laga mat och baka blir det kanske sällan av att man bakar något gott till fikat. Tittar man sedan på olika matprogram på tv tappar man kanske tron på sig själv när till och med barnen, som tävlar i "Sveriges yngsta mästerkock",  lagar mat och gör bakverk som inte är helt enkla att göra. Nu behöver man långt ifrån vara en stor talang för att tycka att det är roligt att baka och laga mat och det är aldrig för sent att börja lära sig från grunden. Det finns mycket gott som inte är särskilt svårt att tillaga och övning ger färdighet. Våga prova och våga misslyckas. Allt blir inte perfekt första gången, inte ens för proffsen.
Jag själv gillar att både baka och laga mat. Att baka något riktigt komplicerat är roligt ibland, som när jag för många år sedan bakade en pärontårta och det sist i receptet stod "Nu är tårtan äntligen färdig!". Tårtan tog lång tid att göra, med flera bottnar och olika fyllningar med gelatin, som skulle stelna var och en för sig, men den blev riktigt god och vacker.
Ibland kan det vara lika kul att göra något enkelt, som att vispa ihop smet till en plåt med muffins utan att krångla till det med avancerad fyllning, frosting eller annan topping, som har blivit populärt när man gör cupcakes. Oftast när jag bakar muffins använder jag ett enkelt recept ur min systers gamla hemkunskapsbok, men hittar på nya smaksättningar och fyllningar. Jag har flera somrar bakat muffins då jag använt mig av skolbokens grundrecept och smaksatt dem med kardemumma, vaniljsocker och rabarber.
Häromdagen efterlyste en bekant ett recept på just muffins med rabarber och därför kommer receptet i repris här på min blogg. Nu finns det färska rabarber att köpa om man inte har hus med trädgård där man kan plocka egenodlade. Jag får tyvärr inte plats att odla rabarber på balkongen, men så länge min äldsta moster var i livet hämtade jag ibland några rabarberstjälkar i hennes trädgård. Nu får jag köpa dem i mataffären eller på torget.
Muffinsen är godast nybakade, men går bra att frysa och plocka fram när man får besök eller plötsligt blir sugen på något gott. Mina minnen från när jag var barn säger att mammas muffins smakade som allra bäst tillsammans med ett glas med hennes hemkokta jordgubbssaft, med is och citronskivor, när man satt nybadad på stranden.
Muffinsen är väldigt enkla att göra, tar inte lång tid att baka, är inte så söta och de blir riktigt saftiga och goda med bär eller frukt. Åk iväg och handla och baka muffins och bjud några vänner på fika i helgen. Hitta något skönt ställe i skuggan att sitta på och håll avstånd.

Recept 20 muffins

3dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

75 g margarin eller smör

2 ägg

2 dl socker

1 dl mjölk eller vatten

2 rabarberstjälkar + 3 msk socker

1½ tsk nystötta kardemummakärnor
1 tsk vaniljsocker

20 st muffinsformar (finns många med fina färger och mönster)

Förslag på annan smaksättning:
Äppelklyftor vända i socker och kanel
Hallon och kardemumma
Blåbär
Rivet skal av en väl tvättad citron
1 msk kakao

Gör såhär:
Sätt ugnen på 225°. Stöt kardemummakärnorna i en mortel. Blanda mjöl, kardemumma och bakpulver i en skål. Smält smöret och låt det svalna. Skär rabarberstjälkarna i 1 cm breda bitar och vänd dem i sockret. Vispa ägg och socker vitt och poröst. Rör ner mjölblandningen i äggsmeten. Rör smeten tills att den är slät och utan klumpar utan att arbeta den för mycket eller länge. Tillsätt smör och mjölk. Rör samman smeten. Ställ pappersformarna i en muffinsplåt eller på en vanlig bakplåt. Fyll formarna till ¾ med smet. Fördela rabarberbitarna ovanpå smeten. Grädda mitt i ugnen i 10-12 minuter eller tills att muffinsen blivit gyllenbruna. Står de för länge i ugnen kan botten lätt bli lite bränd, så håll uppsikt på muffinsen de sista minuterna, så de inte får för mycket färg.

Lycka till!

Varm smörgås med sparris, skinka, bearnaisesås och ost

Nu är det säsong för den svenska sparrisen och då gäller det att passa på att njuta av den. Den svenskodlade sparrisen är godare än den importerade och även billigare såhär års. Jag har bara ätit sparris de senaste åren och då endast den gröna varianten. När jag växte upp brukade mamma servera vit, konserverad sparris till lax, men jag tyckte varken om smaken eller konsistensen. Jag kan inte minnas att vi åt varken den vita eller gröna färsk någon gång. Den kanske fanns att köpa, men det är inget som jag kommer ihåg att jag såg i grönsaksdisken.
På 90-talet var jag och hälsade på en killkompis i Stockholm. Vi var fyra vänner, från olika platser i Sverige, som lärt känna varandra då vi alla var med i ungdomsföreningen för njursjuka. Tre av oss hade dialysbehandling och en var njurtransplanterad. På den tiden var det stort för mig att flyga till Stockholm ensam och dessutom ha gästdialys där.
Första kvällen i Stockholm hemma hos Stefan, som vi bodde hos, blev vi bjudna på varma smörgåsar med sparris. Jag blev lite bekymrad när jag fick se att han la på just sparris på smörgåsarna. Det skulle vara pinsamt att som gäst pilla bort sparrisen från den varma mackan. Jag sa inget om det innan vi skulle börja äta och när smörgåsen väl hamnade på min tallrik tog jag först bara en mycket liten smakbit. Både jag och mina smaklökar blev positivt överraskade. Den varma smörgåsen var verkligen god och slank snabbt ner. Trots att jag åt upp sparrisen och tyckte att den var god dröjde det sedan många år innan jag själv köpte dessa långa, smala, gröna grönsaker och tillagade och åt dem själv, men de senaste åren har jag ätit sparris nästan varje vecka när det varit säsong. 
Härom kvällen, när jag skulle göra något snabbt och enkelt att äta, funderade jag över vad jag kunde hitta på med sparrisen, som jag hade köpt hem någon dag tidigare. Märkligt nog kom jag att tänka på Stefan och hans varma smörgåsar. Jag hade inget recept och tyvärr kunde jag inte ringa och fråga Stefan, då han tragiskt nog gick bort alltför tidig. Efter såhär många år är jag osäker på om jag minns allt som skulle vara på den varma smörgåsen, men resultatet blev väldigt gott och jag kommer att göra den många fler gånger. Eftersom jag inte hade något recept så fick jag göra mackan lite efter tycke och smak och därför är nedanstående recept lite på ett ungefär.

Recept
En varm smörgås med sparris, skinka, bearnaisesås och ost

1 skiva formfranska, t.ex. Pågens Rosta
4-5 gröna sparris, beroende på storlek
2-3 msk bearnaisesås (Jag använde färdig sås på burk)
2 skivor rökt skinka eller prosciutto, som gör smörgåsen mer salt
4-5 skivor eller riven ost av en fetare sort
Smörgåsmargarin eller smör

Gör såhär:
Sätt ugnenen på 225C.
Dela sparrisen i bitar, lika långa som brödskivan, och ta bort den hårda änden.
Koka sparrisen i lättsaltat vatten 3-4 minuter eller tills att den börjar mjukna.
Häll av vattnet och spola sparrisen i kallt vatten.
Rosta en skiva formfranska i ugnen, bara så att den börjar få svag färg på båda sidorna.
Bred smör på brödskivan, lägg på skinkskivorna, fördela sparrisen därpå, sedan såsen och osten. Toppa med två sparrisknoppar lite i kors.
Lägg smörgåsen på ett ugnssäkert fat eller på en plåt med smörgåspapper.
Grädda smörgåsen i mitten av ugnen i c:a 10 minuter eller tills att osten är gyllenbrun.
Använd eventuellt grillen för att få snabbare färg.
Servera den varma smörgåsen med några salladsblad och gurkskivor.
Smaklig spis!

Midsommar 2020

Midsommarhelgen är vanligtvis ett par härliga dagar med dans kring midsommarstången, festligheter och god mat och dryck. Sill, nypotatis och jordgubbar är väl mer regel än undantag på midsommarafton. Tyvärr har många dagar i år inte blivit som de flesta vanliga dagar brukar bli på grund av att hela världen drabbats av coronapandemin.
I år blir det inga traditionsenliga firanden, i alla fall inte i samma stora skala som vanligt. Det gäller att hålla avstånd, tvätta händerna ordentligt med tvål och vatten, hosta i armvecket, stanna hemma om man inte mår bra och bara umgås några få personer tillsammans. Dessutom ska man vara extra försiktig om man är över 70 år eller tillhör en riskgrupp. Tyvärr gäller dessa förmaningar även denna helg, även om man helst hade vridit tillbaka tiden och låtsas som om detta virus aldrig funnits.

Välkommen till midsommarfirandet vid Söndrums hembygdsgård Bergsgård.

Bland det första man får se är fiskdammen, som håller till vid logen.

Jag har haft dialysbehandling på sjukhuset varje midsommaraftons förmiddag sedan många år tillbaka och i år är inget undantag. Eftersom jag oftast är trött när jag kommer hem från dialysen har firandet påverkats av dagsformen. På senare år har jag oftast varit hemma själv med mina två älskade katter. Jag har ofta kört med min handikappskoter till Söndrums hembygdsgård på eftermiddagen. Den ligger bara ett par kvarter hemifrån och där ordnas dans kring midsommarstången, fika, fiskdamm, hästridning, lotterier m.m. Det är trevligt att göra ett besök dit även om jag varken dansar eller fikar. Oftast brukar jag träffa på en och annan bekant. En del av dem är i Halmstad och hälsar på släkt och vänner bara över midsommarhelgen och därför är det extra roligt om jag lyckas träffa på dem. Idag är firandet på Söndrums hembygdsgård inställt på grund av det rådande läget. Min egen hälsa har varit väldigt upp och ner de senaste åren och den senaste tiden har jag hållit på att trappa ut de starka värktabletterna Tramadol, som jag tagit i nästan 15 år. Det gör att jag har abstinens och mår dåligt på flera olika sätt. De senaste två dagarna har jag mest sovit, så det blir inget extra utöver det vanliga för min egen del idag.

Unga och gamla dansar kring midsommarstången  och många sitter och fikar
i gröngräset och vid träbänkar och bord.

När de första regndropparna började falla från himlen tömdes gräsmattan
fort på midsommarfirare.

Igår kväll letade jag fram några foton, som jag tog med mobilen när jag besökte midsommarfirandet på Bergsgård förra året. Som bilderna visar var vädret inget vidare, i alla fall inte på eftermiddagen. Det blev en kort visit vid hembygdsgården då himlen plötsligt öppnade sig, regnet började falla och många av besökarna fick bråttom hem.

Att rida en runda på någon av hästarna har varit en återkommande
begivenhet för barnen på midsommarfirandet på Bergsgård i Söndrum.

Jag hoppas att du får en trevlig midsommarhelg, trots alla inskränkningar. Det går att fira i liten skala om man bara ser till att hålla sig till de föreskrifter som vi dagligen blir informerade om via media. Följ dem för både din egen och alla andras skull.
Ta hand om dig och ha en riktigt skön midsommarhelg! Det önskar jag och mina katter Ängla och Tindra dig.
Även om allt inte blir som man skulle önska sig dessa dagar så går livet vidare ändå, glöm inte det.

Fläderblomssaft, en läskande törstsläckare

Flera av mina minnen från min barndom är förknippade med när jag fick hjälpa min mamma i köket. Jag minns att jag brukade sitta på köksbänken och titta på när hon lagade mat, men jag började tidigt att hjälpa till med småsaker som att knäcka ägg och mäta upp olika ingredienser. Mamma lagade middagarna från grunden och det hände ytterst sällan att vi blev serverade något halvfabrikat. Hon bakade allt från bröd till tårtor, köpte en halv gris, älg- och rådjurskött på landet och gjorde bl.a.egen korv. Vi i familjen plockade bär i skogen och äpplen, vinbär, krusbär och rabarber i trädgården och jordgubbar hos en bärodlare. Sedan kokade mamma saft, sylt, gelé, mos och gjorde äppelkaka och mycket annat gott.
Idag är det inte så vanligt att man ägnar lika mycket tid i köket. Vi arbetar mer, har fler fritidsaktiviteter och ägnar en hel del tid till sociala medier, vilket inte existerade när jag växte upp. I dagens läge anser många att de inte har tid att t.ex. safta och sylta och det mesta finns ju nu att köpa i mataffären. Själv försöker jag tillaga den mesta maten själv, när jag mår så pass bra att jag orkar, och jag tycker att det är väldigt roligt att bland annat koka sylt och saft, lägga in gurka, baka och jag och min moster har hjälpts åt att göra olika sorters korv ett flertal gånger. Min mamma dog tyvärr alltför tidigt, när jag bara var 18 år, men hon hann lära mig mycket tack vare att jag började hjälpa till i köket så tidigt.
Visst finns det idag ett stort sortiment av mat och dryck att köpa färdigt, men det kan inte mäta sig med t.ex. ett glas hemkokt saft med isbitar och en hembakad sockerbulle. Självklart gör inte saften sig själv, men den är inte särskilt svår att göra och tar inte heller mycket tid i anspråk. Jag tycker såklart att det är roligt att hålla på i köket, men det är inte bara en intressefråga utan beror även på vad vi väljer att prioritera i vardagen.

Nu har vi en härlig tid framför oss med frukt, bär och grönsaker, som är svenskodlat och som går att göra så mycket gott av. Det finns även ett flertal blommor som går att äta eller till exempel koka saft på. För någon vecka sedan skrev jag om syrensaft. Nu blommar fläderbuskarna för fullt och det är hög tid om man vill koka saft på blomklasarna. Passa på att ge dig ut och plocka en kasse blommor och gör din egen fläderblomssaft. Den är läskande god att dricka kall med is och en citronskiva i glaset en varm sommardag. Saften är även god att blanda i sommarens bål eller i en välkomstdrink för den som önskar en mer vuxen smak. Att göra egen fläderblomssaft låter kanske krångligt, men som jag skrev ovan behöver det faktiskt inte vara svårt att göra saft. Av fläderblommorna kan man även göra gelé, chutney eller torka dem till te.
Tveka inte. Våga vinn och njut av det goda du gjorde under sommaren, när höstrusket och vintern är här. Jag lovar att du kommer tacka dig själv för att du la ner lite extra tid i köket med frukt, bär och blommor tidigare under året.

Recept

Fläderblomssaft

20 blomklasar fläder

1 kg strösocker (Jag minskade mängden socker till 8 dl, då jag inte vill ha en alltför söt saft.)

2 citroner

40 g citronsyra

1 l vatten

Gör såhär:

Tvätta citronerna väl och skiva dem. Skölj av blomklasarna och lägg i en gryta eller större kärl, tillsammans med citronskivorna. Koka upp vatten och socker och rör tills att sockret löst sig. Tillsätt citronsyran och häll sedan över de varvade blommorna och citronskivorna. Låt svalna och ställ sedan i kylskåpet. Låt stå 3-4 dygn och rör om då och då. Sila sedan bort blommor och citronskivor och häll upp saften på väl rengjorda flaskor. Förvara saften i kylskåp eller frys in den i plastburkar. Jag har ingen silduk. Istället använde jag en kökshandduk, som jag la i ett durkslag, vilket fungerade alldeles utmärkt.
Även om du aldrig gjort saft förut så ska någon gång alltid vara den första.

Årets första älgträff

Skogens vackra drottning.

När man läser inläggets överskrift kan den kanske tolkas som att jag varit ute med bössan och lyckats att skjuta en älg, men det är ju inte älgjakt vid den här tiden på året. Att jag skulle skjuta ett fullt friskt, oskadat djur finns dessutom inte i min sinnevärld. Nä vi, älgen och jag, träffades i Hallägraskogen för några veckor sedan. Hon stod och åt blad på ett träd när jag kom körande med min handikappskoter. Jag har kört i den vackra, lilla lövskogen många gånger och jag arbetade flera år på församlingshemmet, som ligger så att det har skogen precis intill. Hyreshuset, som jag bor i, ligger även det i utkanten av skogen, som såhär års är prunkande grön och under våren täcks delar av marken av vitsippor, som bildar stora vita mattor. Periodvis har där varit kor och hästar som har gått och betat sommartid för att bevara landskapsfloran och en del ovanliga växter. Där är även ett rikt fågelliv och såhär års kvittrar och sjunger fåglarna stora delar av dygnets ljusa timmar. Några meter utanför mitt hus har jag under åren sett ekorrar, igelkottar, räv, rådjur och ett par gånger även älgar.

Älgkon tillsammans med en av sina två kalvar,
när alla tre lät sig väl smaka av den sista grönskan,
som fanns kvar alldeles utanför vårt hyreshus förra hösten.

Förra hösten var första gången som jag överraskades av tre älgar, som stod och åt utanför vårt hyreshus, strax intill där jag matar fåglar och ekorrar. Det var en ko med sina två, nästan fullvuxna kalvar. De återkom vid ett flertal tillfällen och jag var både glad och mäkta imponerad över att få se dessa ståtliga djur på så nära håll.
Jag har sett vilda älgar när jag var liten, bland annat i vägkanten när familjen körde till släktingar i Simlångsdalen, några mil utanför Halmstad. En riktigt stor älg stod en tidig morgon i vår grannes trädgård. Plötsligt tog den ett jättestort kliv över häcken, som sträckte sig hela vägen runt grannens tomt. Då var jag tio år och familjen stod och väntade på taxin, som skulle ta oss till vår gemensamma bussresa till Frankrike, så tyvärr fanns ingen tid till att gå ut och titta på älgen. För ett antal år sedan var jag med och anordnade en dagsutflykt till en älgsafari i Markaryd, med patienter och anhöriga i vår halmstadgrupp för njursjuka. Det var en häftig upplevelse att åka i det lilla tåget på hjul, som körde oss igenom det begränsade skogsområdet. Vi fick lövruskor med oss så att vi skulle kunna mata älgarna längs vägen. Ägaren av safarin stannade tåget ett par gånger under turen, hoppade av och kallade bland annat på en älgko. Efter en liten stund kom kon fram till tåget tillsammans med sin kalv och hon lät sig väl smaka på våra lövruskor. Jag passade på att ta upp min kamera när älgkon stod precis utanför vagnen som jag satt i. Plötsligt såg jag inget alls genom kameralinsen. Det var helt svart. Älgkon hade stuckit in sitt huvud i vagnen och plötsligt hade jag hennes mule nästan mitt upp i mitt ansikte. Häftigt, men älgarna var inte helt vilda eftersom de var vana att se människor och bli matade. Ägaren påpekade att de trots allt var långt ifrån tama. Han hade vid ett par tillfällen till och med blivit sparkad av älgarna, men tack och lov hade han trots allt haft tur och inte blivit allvarligt skadad någon av gångerna.

Frågan är om bladen är grönare på andra sidan grusgången?

För någon månad sedan körde jag iväg med min handikappskoter för att få hjälp med att pumpa däcken, eftersom jag inte hade gjort det sedan slutet av förra sommaren och jag tyckte att den rullade lite väl sakta även på full gas, vilket normalt ger max 15 km/h. På vägen hem bestämde jag mig för att köra genom Hallägraskogen, men nästan framme fick jag se att cykelbanan var avstängd och till viss del uppgrävd och jag tänkte först köra ett annat håll hem, men jag krånglade mig förbi första avspärrningen och körde på vägen innan jag kom så långt att jag kunde svänga in i skogen. Då slog mig tanken "Tänk om jag får se en liten rävunge eller kanske en älg", vilka har synts till där ett flertal gånger under tidigare år. Jag körde ett par hundra meter och plötsligt stod hon där, skogens drottning, strax nedanför församlingshemmet där jag tänkte svängt upp till Örtagården. Älgkon var otroligt vacker och ståtlig där hon stod i solen och åt av grönskan. När jag plötsligt fick se henne stod hon bara några meter ifrån mig, Jag saktade ner farten och istället för att krångla och försöka vända med min handikappskoter så rullade jag så sakta och tyst jag kunde förbi älgkon. När jag passerat "skogens drottning" kollade jag in hennes öron. Jodå, de var riktade framåt, alltså var hon lugn där hon stod och åt. Jag plockade upp mobilen och knäppte några bilder. Det kom förbi ett äldre par, som stannade till och stod helt stilla och pratade tyst med mig, liksom en kille i 25-årsåldern. Alla tre var fascinerade över att få se en livs levande älg på så nära håll. Kort därefter gick älgen över grusvägen och ställde sig några meter in bland träden och fortsatte att äta av bladverken. Det passerade även två tjejer i trettioårsåldern och jag försökte få kontakt med dem och informera dem om att det stod en älg några meter fram, men de traskade förbi i hög fart utan att reagera på att jag försökte säga dem något.
Om jag själv var rädd? Inte ett dugg. Min filosofi är att så länge ett vilt djur inte känner sig hotat och inte heller har ungar som de oroar sig för, går de inte heller till attack.
När vi hade älgbesök utanför vårt hyreshus, vid ett flertal tillfällenförra hösten, gick en norrlänning förbi vid ett av tillfällena. Han stannade till och vi började prata med varandra och han berättade för mig att han varit jägare i många år och var van vid både, älg, björn och varg. Han gav mig några tips om hur jag kunde avläsa älgens sinnesstämning, genom att titta på dess öron. Har den öronen framåt är den oftast nyfiken men lugn. Lägger den däremot öronen bakåt så är älgen förmodligen irriterad och då bör man lugnt och stilla avlägsna sig från platsen. Det är även viktigt att se sig omkring för att kontrollera om kon har kalvar med sig. Man ska akta sig för att komma mellan kon och hennes kalvar, då hon kan gå till attack om hon känner att hennes kalvar är hotade. För övrigt ska man uppträda tyst och lugnt, inte gå emot djuren och lämna dem ifred. Har du till exempel en hund med dig och möter en älg bör du vända om. Lämna platsen och gå tillbaka samma väg som du kom.

Öga mot öga med älgkon, på bara några meters avstånd,
innan hon bestämde sig för att gå över till andra sidan grusgången
och fortsätta äta inne bland träden.

 

Jag är en stor djurvän och värnar om vilda djur lika mycket som för husdjur och tamboskap. En del personer tycker att det är ett mycket stort problem om det t.ex. är för många fåglar i ett område, där de bland annat stör genom att de skriker, skränar och uträttar sina behov på hustak, bilar och uteplatser. De anser då att vi människor, på grund av dessa problem, har rätt att skjuta av fåglarna. Att det är mycket fåglar i innerstan är ofta vårat eget fel då det slängs en hel del matrester där vi går och står, då vi inte orkar uppsöka en papperskorg efter att vi ätit klart.
Det kan vara stora meningsskiljaktigheter när det gäller vilda djur. Jag är medlem i en grupp på Facebook, som riktar sig till boende i området i och runt där jag bor. En del personer tycker att älgarna borde avlivas, då de inte anses ha där att göra. De kan bland annat skrämma små barn och attackera människor som är ute på promenad eller cyklar. Vem har då egentligen rätten på sin sida att bestämma över vem som har störst rättighet att vistas i Hallägraskogen och flera områden däromkring? När jag växte upp fanns inte området med hus där jag bor nu. De byggdes på mitten av 80-talet, några år innan jag flyttade dit. Flygstaden, med ett flertal butiker, industriområdet, och flera andra områden med hus och lägenheter har också kommit till på senare år. Innan dess var Hallägraskogen mer utbredd och för övrigt fanns där mer hag- och ängsmark där mjölkkor betade och det odlades spannmål. Jag anser att det är vi människor som inkräktar på djurens revir, där deras förfäder varit långt före oss. Är det så svårt att leva tillsammans med våra vackra, vilda djur i vårt land? Det gäller att lära sig om dem och visa hänsyn, liksom vi visar hänsyn till andra människor.