Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

6 sep. 2019

Pillerask från Patriks prylar


















I Röinge utanför Halmstad ligger "Patriks prylar", som 2018 blev utsedd till "ÅRETS BUTIK" i Halmstad. Det är en butik med en hel del väldigt speciella och spännande grejor till dig själv och till hemmet. En del saker är nyproducerade, andra är begagnade och vissa är gjorda av återanvända prylar. Även om man inte är ute efter något speciellt tycker jag att det är kul att bara gå runt och titta i butiken, där mycket varor finns inomhus men även utomhus. Jag känner Patrik sedan många år tillbaka, då han var klasskamrat med min syster och de jobbade även samtidigt på ett konditori i Halmstad. Patrik bodde ett kvarter bort när vi växte upp och några gånger var jag hemma hos honom och tittade på hans husdjur. Även om jag inte känner "Putte" väldigt väl, gör det ändå att det är extra roligt att besöka hans butik och se att han lyckats så bra och fått en stor kundkrets. När jag var där senast köpte jag en ljusslinga, som är 9 meter lång och har 160 små ljuskällor. Jag ska hänga den kring några tavlor på väggen i vardagsrummet och vidare in bland prylar och böcker i två bokhyllor. Jag hittade även en liten pillerask i plåt med mintpastiller. Min första tanke var att den skulle passa bra att ha mina tabletter i, då jag alltid har med mig en del mediciner vart jag än går, men främst var det bilden på asken som jag fastnade för. Dels gillar jag den gamla stilen på motivet och självklart att det är en katt på locket, kattgalen som jag är. Även texten "Who needs men anyway?" passar mig då jag i stort sett alltid levt singelliv. Sedan 12-13 år tillbaka är dessutom min stora kärlek i livet mina två katter Tindra och Ängla, som är mitt allt. Jag hade självklart även velat ha en karl, men med mina krämpor, dialys, psykisk ohälsa, värk och allt annat som påverkar min ork och mitt mående negativt har jag inte orken att leta efter han med stort H. Mintpastillerna i asken föll mig inte i smaken och hamnade i soporna, men både asken och ljusslingan var två riktigt bra köp.
För någon vecka sedan var det halva priset på det mesta i butiken, så det blir nog snart ett nytt besök hos "Putte", då rean säkert lämnat plats åt mycket nya prylar.
Ta gärna en titt på "Patrik prylars" hemsida här. Där hittar du ett axplock av butikens utbud. "Patriks prylar" finns även med på Facebook och den sidan hittar du här.
I samma lokal som "Patriks prylar" finns "Lindas Ekocafé", som erbjuder lättare luncher och närproducerat och hembakat fikabröd med kaffe och te från "Slöinge Kafferosteri". Vad som mer exakt serveras varierar med säsongen, men det finns alltid soppa, paj med sallad, smörgåsar och annat smått och gott på menyn. Mer om Lindas café hittar du på hemsidan här.
















1 sep. 2019

Nu står Ballongblommorna som vackrast i rabatten



















Många blommor har redan haft sin vackraste period för i år, men än finns det mycket kvar att njuta av. Flera växter blommar ju först nu på sensommaren så även om augusti, som är den sista sommarmånaden, precis är över bjuder växtligheten framöver på mycket vackert med sin mustiga och varma färgpalett. Jag hoppas såklart att sommarvärmen dröjer sig kvar ett bra tag till, även om jag inte tycker om när temperaturen stiger över 22-23 °C. Meteorologerna förutspådde, innan veckan började, att den skulle bli ovanligt varm för årstiden och det visade sig ju stämma. Att temperaturen närmar sig 30 °C på flera platser i landet såhär i början av september är snudd på värmerekord. Jag tycker att det känns oroligt om dessa temperaturtoppar kommer allt tätare och att det är något som vi måste vänja oss vid framöver.
Mina pelargoner, som jag har på min inglasade balkong, är oftast som finast såhär års. Då har även en del av årets nya sticklingar hunnit växa till sig och fått sina första blommor, vilket alltid är extra spännande. Primulan, som jag köpte i början av året och som jag planterade ut tidigt i våras, blommade igen efter någon månad. Nu har plantan vuxit till sig och blommar en tredje gång, vilket jag absolut inte hade förväntat mig. Det står många träd utanför hyreshuset där jag bor, då Hallägraskogen med sina olika lövträd sträckte sig över området innan det blev bebyggt. Under ett par lönnar, som står ett par meter utanför ytterdörren, ligger det nu bruna "näsor" och en del löv i små högar i och kring rabatten intill huset. Det får mig att känna av lite tråkiga höstkänslor, men övriga träd står glädjande nog fortfarande helt gröna och rönnbären lyser starkt orange, där de hänger i stora klasar.

Primulan, som jag köpte veckan efter nyår, blommar nu för
tredje gången i år.



















En växt som är som finast nu är Ballongblomman, Nicandra physalodes, som jag aldrig hade sett eller hört talas om innan jag för tre år sedan fick en liten frösådd planta av en bekant. Den var då knappt 2 dm hög och jag trodde att jag skulle kunna ha den i en kruka på balkongen. Jag insåg ganska snart att plantan skulle bli alldeles för stor att ha på balkongen, då den växte fort åt alla håll. Istället planterade jag ut den i rabatten utanför hyreshuset. Plantan blev ungefär 80 cm hög och fick stora blad och klockformade blommor i vitt och ljust blåviolett. De höll tyvärr bara ett dygn, men det kom nya blommor hela tiden som följdes av vackra frökapslar med mängder av minimala, små frön. Jag blir alltid lika förvånad över hur ett så litet frö kan växa och bli till en så hög och vid planta på så kort tid.
För två år sedan sådde jag frön och grävde ner ett tiotal små plantor utanför huset. Några dagar senare kom två killar, som skulle göra fint i rabatterna och bland annat kratta och rensa bort ogräs. Intill huset växte mycket våtarv, men den togs inte bort. Däremot ryckte de, till min förtvivlan, upp alla mina Ballongblommor. I år gjorde jag ett nytt försök, men väntade med att gräva ner plantorna tills att trädgårdsarbetarna varit där i början av sommaren.

Några av plantorna av Ballongblomma,
som står i rabatten utanför hyreshuset



















Jag satte ut åtta plantor. Fem av dem har blivit stora och fina, men tre växer i en rabatt där jorden är så hård, kompakt och full med trädrötter så att det var svårt att bara gräva ner plantorna. De har klarat sig men bara blivit ett par decimeter höga och fått några enstaka små blommor, trots att jag både vattnat och strött ut gödning. Plantorna som växt på husets skuggsida har inte blivit lika täta och har inte heller fått lika många blommor, som de tre som stått i solen.
Ballongblomman är en ettårig, lättodlad sommarblomma. Stora delar av plantan innehåller alkaloiden solanin, som är starkt irriterande och kan ge magbesvär. Får man i sig större mängder av växten kan det resultera i andra symptom, men då den smakar väldigt illa är risken liten att någon får i sig en större mängd av den.
Ballongblomman tillhör familjen potatisväxter, Solanaceae, och kommer ursprungligen från Peru. Den har en otrolig växtkraft och på några veckor växer den till en stor buske. De klockformade blommorna i vitt och ljust blåviolett övergår till en svart- och grönmelerad frökapsel, med ett bär fyllt med mängder av frön inuti. Växten frösår sig lätt, men då jag planterade ut den i rabatten utanför hyreshuset valde jag att ta bort den innan frökapslarna öppnades och släppte ut sina frön. Ballongblomman fungerar bra att ta in som snittblomma, men det är inget som jag själv provat på då jag är rädd för att mina katter ska slicka på grenarna och bli sjuka.
Jag vill verkligen tipsa om denna vackra och ganska okända växt. Fröna sås ytligt på våren och plantorna sätts ut när risken för frost är över, med gott och väl en halvmeters mellanrum. Ett gram med frön från Ballongblomman motsvarar ungefär tusen frön, så man kan gladeligen dela med sig av dem till grannar, vänner och bekanta, som tycker om odling och det brukar vara uppskattat.

23 aug. 2019

Västerbottenpaj till kräftorna eller till en somrig lunchtallrik


















Vid den här tiden på sensommaren äter vi som mest kräftor i Sverige. Det har funnits olika regler för kräftfiske, som kommit och gått under lång tid tillbaka. För inte så många år sedan fick man snällt invänta kräftpremiären innan man kunde avnjuta de goda skaldjuren. Kräftpremiären var den dag på året då man tidigast fick fiska och sälja kräftor. Reglerna för kräftfiske kom till då man var rädd att man skulle fiska för mycket kräftor så att dessa svenska skaldjur skulle utrotas. För så länge sedan som 1878 infördes ett förbud mot att fiska kräftor i Hjälmaren mellan den 1 november och den 7 augusti. Det låg till grund till att kräftpremiären bestämdes till den 8:e augusti. Idag finns det inte längre något allmänt förbud mot att fiska kräftor i våra sjöar i Sverige, men i några sjöar finns det fortfarande kvar förbud, men de gäller bara under vissa tider under året. Idag har vi därför inget specifikt datum för den svenska kräftpremiären och vi kan njuta av de goda skaldjuren året om.
Den så kallade fiskeriförordningen avskaffades den 1 januari 1994. Sedan den 10 februari 2014 måste den som ska fiska kräftor ha ett särskilt tillstånd och vara yrkesfiskare, eller vara fiskerättsinnehavare med eget vatten. Det finns dock undantag "I Vättern får allmänheten fiska kräftor utan särskilt tillstånd under ett antal helger, från och med den andra fredagen i augusti till och med den andra söndagen i september". Vid årsskiftet kommer det nya regler för kräftfiske, men för de som vill äta utländska kräftor brukar de finnas att köpa frysta under hela året. Havskräftor fiskas året om, men priset på dessa skaldjur varierar under året till följd av tillgång och efterfråga.
Jag tycker mycket om skaldjur och havskräftor är min stora favorit. Jag äter dem oftast tillsammans med rostat bröd och några olika sorters ostar, men funderade på att byta ut brödet till en bit ostpaj. Jag har alltid tyckt om att laga mat, men västerbottenpaj har jag aldrig gjort tidigare. För några veckor sedan inföll lusten och orken samtidigt och jag fick äntligen tillagat en ostpaj, efter ett recept som jag fått av min syster. Den blev väldigt lyckad och smakade bra tillsammans med några havskräftor, färska grönsaker m.m. Jag kan verkligen rekommendera västerbottenpajen till skaldjur, på en buffé, eller till en förrätts- eller lunchtallrik, med några olika tillbehör. Pajen går utmärkt att frysa och smakar ändå ok. Jag äter den lika gärna kylskåpskall som ljummen, lite beroende på vad man serverar till. Till dig som sällan lagar mat och känner dig osäker i köket vill jag rekommendera att tillaga denna paj. Den är väldigt enkel och går fort att göra innan den ska in i ugnen. Fallgroparna är få och följer man receptet ska ingenting gå fel och du kommer att imponera på dina gäster. Jag använde vispgrädde istället för mellangrädde, som det står i receptet nedan, och det gjorde pajen ännu lite godare.

 










 





Under årets varmaste sommardagar har jag knappt känt mig hungrig och än mindre sugen på varm mat. En tallrik fil med flingor, jordgubbar eller en bit vattenmelon tillsammans med några skivor lufttorkad skinka är sådan mat som jag då kan bli sugen på. Tyvärr är den maten inte så lämplig för mig, då mina njurar inte fungerar och jag helt saknar urinproduktion. Därför har jag strikta vätskerestriktioner och att bara få dricka 5 dl/dygn, vätskan i maten inräknad, är jobbigt även om det inte är en stekhet sommardag. Dessutom måste jag se upp med födoämnen som innehåller mycket salt, kalium och fosfat. Det känns extra jobbigt den här tiden på året då det finns så mycket god frukt och bär, men som tyvärr ofta innehåller både mycket vätska och kalium. Jordgubbar är ett sådant exempel, som jag bör undvika i större mängder, men ett par goa gubbar unnar jag mig då och då trots allt. Det är lite som för de personer som vill gå ner i vikt, man kan äta det mesta men i små mängder.
Vid ett par tillfällen har jag tagit upp en bit paj ur frysen och tinat och ätit tillsammans med några olika charkvaror som lufttorkad skinka, salami, rostbiff, griljerad skinka och kallrökt lax. Såhär års finns det extra mycket frukt och grönsaker, som är gott att äta till och som dessutom får hela upplägget på tallriken att se extra gott ut. Jag tog lite av varje av det jag hade hemma som gurka, små tomater, melon, majs och några vackra blad av blodskräppa, som jag odlar i en kruka på balkongen. Blodskräppan, eller Ängssyra som den också kallas, kan odlas inomhus under hela året under växtbelysning.
Passa på att njuta av sensommaren innan hösten tar vid, men även när augusti månad är över finns det fortfarande mycket färsk svensk frukt och grönsaker att avnjuta.

Recept västerbottenpaj
6-8 bitar
Pajdeg:
3 dl vetemjöl
½ tsk salt
125 g smör
1 ägg
Fyllning:
3 ägg
300 g riven västerbottenost
2,5 dl mellangrädde
1 dl mjölk
salt (½-1 tsk)
vitpeppar

Gör såhär:
1. Blanda vetemjöl, salt och smör, finfördela.
2. Tillsätt ägget och blanda snabbt ihop till en deg. Tryck ut degen i en pajform som är 24 centimeter i diameter.
3. Låt vila i kylen cirka en halvtimme.
4. Nagga degbotten med en gaffel och förgrädda pajskalet i 200°C i 10–15 minuter.
5. Vispa ihop ägg, mjölk och grädde, tillsätt sedan den rivna osten. Smaksätt med salt och peppar.
6. Häll fyllningen i pajskalet och grädda 25–30 minuter i nedre delen av ugnen. Pajen är klar när fyllningen har “stannat” och pajen har fått fin färg.
7. Garnera med kryddgrönt, till exempel dill eller färsk oregano eller timjan.
8. Servera pajen ljummen.

10 aug. 2019

Årets odling på 8 m²

Bilden är tagen i början av sommaren och då jag klippte ner mina
pelargoner sent i år kom även blomningen igång senare.



















Minns du filmen Rännstensungar från 1974, som då var en nyinspelning och gjordes 30 år efter att den första filmen spelades in? Cornelis Vreeswijk, Anita Lindblom och Monica Zetterlund var några av skådespelarna i filmen från 1974. Lilla rullstolsbundna Ninni var huvudperson i filmen och spelades av Karin C. Falk. I filmen har Ninni mist sin mamma och tas omhand av Johan Fahlén, som försöker försörja sig på att sälja tavlor, som han själv har målat. Ninni sitter ofta utomhus i sin rullstol på innergården mellan husen, där även andra ungar håller till och leker och busar. I ett hörn av gården har Ninni några lerkrukor stående och i dem har hon några klena, små pelargonplantor, som hon vårdar ömt. Jag minns speciellt ett par repliker i filmen, när en av pojkarna är elak och hotar att slänga Ninnis pelargonkrukor i marken. Ninni utbrister då med tårar i ögonen. "Mina blommor, akta mina blommor. Döda dem inte, låt dem få leva". Filmen slutar lyckligt och Ninni kan gå igen och hon och gårdens stadsbarn får möjlighet att åka ut på landet. I filmen sjunger Ninni en sång "I min lilla värld av blommor", med en text som jag tycker är väldigt fin. Sångtexten finner du i slutet av inlägget.
Liksom för lilla, sjuka Ninni i filmen har blommor en stor plats i mitt hjärta, även om mina två älskade katter kommer i första hand. Min odling har och har haft en stor betydelse i alla år och därför skriver jag ofta om den här på min blogg. Jag har varit allvarligt sjuk i stort sett hela mitt liv. Bland annat har jag haft dialys i 30 år, genomgått tre transplantationer, opererat bort ett bröst, amputerat tår och har värk och svårt att gå, för att nämna en del av mina krämpor. Min odling fungerar som terapi och ger mig ett lugn, utöver att jag tycker att blommor är otroligt vackra och att det är både roligt och njutningsfullt att pyssla om dem. Jag har funderat över vad det är som är så lugnande med odling och varför så många tycker om att pyssla med sina växter. Det är ju till och med så att människor med psykisk ohälsa får vistas på gårdar och sysselsätta sig med odling under ordnade former. Detta är något som man satsar på alltmer runt om i landet, då man sett att det gett ett positivt resultat. Det sägs ju ibland, om än lite på skämt, att blommor även behöver kärlek för att trivas. Kan det vara så för att växter är levande och vi människor tycker om att ta hand om och ge kärlek till det som lever. Inte för att blommor kan likställas med våra medmänniskor och husdjur, men vi vill ju vårda våra växter så de växer, blommar och trivs och jag måste erkänna att jag ibland kan känna en slags sorg när någon blomma dör för att jag inte lyckats sköta om den.
När någon av mina nya pelargonplantor får sin första knopp och blommar för första gången i min ägo känner jag både glädje och spänning. Ännu mer speciellt är det när de plantor, som jag själv odlat upp från frön tagna från mina egna pelargoner, får sina allra första blommor. Då vet man inte vad man kan förvänta sig för utseende och färg på blommorna. Vill du läsa om hur man tar frön från pelargoner, kan du göra det här på min blogg. T
idigare när jag odlade tomater, gurkor, smultron och annat ätbart på balkongen var det alltid spännande att få smaka det jag själv odlat och det var något speciellt med att få smaka säsongens första solmogna tomat. Ett par år köpte jag tomater av flera udda sorter, när jag var på trädgårdsmässa. Jag torkade kärnorna och sådde dem året därpå och fick på så vis tomatplantor av sorter som inte fanns att köpa i handeln. Tyvärr blev det väldigt mycket vita flygare på tomatplantorna, men även på en del andra plantor och därför har jag nästan helt slutat att odla grönsaker på min balkong. Sedan några år tillbaka har jag mestadels pelargoner på min inglasade balkong. Innan dess odlade jag allt från sallad, gurkor, smultron och meloner till blommor, små buskar och träd. Det mesta går att odla i krukor, men i mindre skala än i en trädgård.

Det får plats mycket på 8 m² balkong. Utöver alla växter har både
mina katter och jag platser att vila på, men det är inte så ofta som jag bara
sitter still därute. Jag tycker bättre om att gå runt och titta och plocka med
mina växter.




















Mitt intresse för blommor började redan när jag var liten och utöver odling har jag alltid haft många skapande intressen, med bild, färg och form i fokus. Att pyssla med blommor är även det skapande på sitt sätt. I en trädgård brukar man välja plantor, buskar och träd, som harmonierar med varandra både efter storlek, utseende och färger på både blad och blommor och även så att rabatterna är vackra större delen av året. Att arrangera plantor i en balkonglåda, en större kruka eller i ett kärl att ha inomhus är också skapande, men det är främst när man gör ett arrangemang med snittblommor eller binder en blombukett, som man riktigt får utlopp för sin kreativa ådra. Efter att jag slutat gymnasiet sökte jag en så kallat förberedande hantverksutbildning, med inriktning mot floristyrket. Tyvärr blev jag inte antagen, då utbildningen var gymnasial och jag redan gått en treårig gymnasieutbildning och då sökte jag på annan kvot. Det som gjorde mig mest besviken, men även arg, var att kvinnan på intagningskansliet ansåg att jag ändå inte skulle orkat med att jobba som florist på grund av min sjukdom och att det inte var ett lämpligt yrke för mig, då hon felaktigt påstod att det är väldigt kallt där floristerna står och binder blommor. Tyvärr verkade hon inte ha så mycket kunskap om floristyrket. På den tiden var jag väldigt försiktig, tyst och var sällan påstridig, långt ifrån hur jag kan vara idag, så jag sa inte emot henne. Det blev ingen utbildning till florist då och har inte blivit av senare heller. Drömmen om att bli florist har jag aldrig övergett och vid några enstaka kvällar har jag besökt ett par olika blomsteraffärer i Halmstad, som hållit i snabbkurser under några timmar. Jag har även gått blomsterkurser under några terminer, som anordnades av ett av stans studieförbund. Det har inspirerat mig ännu mer till att göra olika blomsterarrangemang att ha inomhus, främst vid advent, jul och påsk, men även andra tider på året då det inte är så mycket att göra med odlingen på min balkong.
Förra året låg jag inlagd på sjukhuset ett flertal gånger, främst för min depression med svår ångest och suicidtankar, men även flera veckor på infektionsavdelningen, då jag drabbades av sepsis (blodförgiftning). Under den tiden fick tyvärr inte mina pelargoner den omvårdnad som de brukar få. Mina närmaste grannar, som hjälper mig med allt möjligt och är ett stort stöd, tog hand om mina katter och min odling och de vattnade alla plantor när jag låg inlagd. De fick verkligen mycket att göra och de gjorde ett oersättligt jobb då de vattnade mina över 250 pelargoner, under fjolårets ovanligt heta sommardagar då plantorna krävde ovanligt mycket vatten.


En solcellsdriven fontänpump tillför vistelsen på balkongen ännu mer lugn
med sitt porlande ljud. Sköldpaddan är såklart inte levande
om någon mot förmodan skulle tro det.








 











Dagarna då jag var hemma orkade jag inte sköta om min odling, utöver att ge plantorna vatten. Emellanåt mådde jag så dåligt psykiskt att jag önskade att någon skulle komma och köra alla mina växter till tippen. Många pelargoner klarade sig trots allt, men det var ingen vacker syn på balkongen på sensommaren. Jag hade inte orkat med att plocka bort vissna blad och blommor och de vita flygarna härjade fritt. En kolfjäril hade hittat in på balkongen och dess larver hann mumsa i sig ett flertal pelargonplantor innan jag hittade de glupska små djuren. Flera pelargoner fick jag tyvärr slänga efter larvernas framfart. En sen kväll i början av sommaren förra året, när jag mådde lite bättre, beställde jag 17 pelargonsticklingar från England. Det ångrade jag sedan bittert mitt i all bedrövelsen då jag oroade mig över om jag skulle orka med att ta hand om dem när de anlände. Leveransen blev kraftigt försenad och när jag fick veta att jag skulle få sticklingarna först i oktober månad, valde jag till slut att dra tillbaka min beställning och få pengarna tillbaka. Just då kändes det som en otrolig lättnad. Även i år har jag funderat över att beställa sticklingar från England, men jag har avstått, med rädslan över att jag skulle bli lika ångestfylld som förra året. Det är ju inte så att det saknas pelargoner på min balkong, men det är alltid lika roligt när man packar upp ett paket med nya sticklingar, som ska ta plats på balkongen.
Jag mår fortfarande väldigt dåligt psykiskt och min sjukskrivning har förlängts ett flertal gånger. Mitt mående åker bergochdalbana och vissa dagar ligger jag mest och sover i soffan eller sängen, medans det kommer dagar där emellan då jag gläds över mina blommor, ger mig iväg med bilen och handlar mat, gosar med mina älskade katter m.m. De dagarna tror jag att min psykiska hälsa är på väg att vända och gå åt rätt håll, men någon dag senare är ångesten tillbaka, jag blir jättetrött och orkar inte ta tag i enkla vardagssysslor. Mina älskade katter håller sig extra nära mig när jag mår dåligt och de försöker muntra upp mig på sina sätt.
Tyvärr har jag, under flera veckors tid, haft problem att sticka mina dialysnålar, vilket jag gör själv sedan många år tillbaka. Det krävs att de tjocka nålarna ligger rätt i kärlen i min arm för att det ska gå att utföra dialysbehandlingen. I armen har jag en så kallat AV-fistel, som innebär att en liten del av en ven och en artär opererats ihop, med en öppning emellan. På så vis blir trycket högre i venerna och kärlen växer till och på så vis går det att få ett tillräckligt högt blodflöde för att kunna köra en dialysbehandling, men även en infart i armen behövs utan för stort motstånd. Då mina njurar inte fungerat sedan jag var 12 år måste jag ha dialys 4 gånger/veckan. Utan dialys dör jag och när det krånglar med nålarna får jag hemska tankar och mår fruktansvärt dåligt psykiskt. Även om det har   varit krångel med mina kärl i armen vid ett flertal tillfällen under alla år har min ångest inte alls blivit mindre. Förra veckan gjorde en kärlkirurg ultraljud på kärlen i min arm och även en angio, då man går in i kärlet och sprutar kontrast för att studera kärlen och även kan vidga kärl om det blivit en förträngning. Jag har alltid tyckt att det är obehagligt att behöva genomgå en angio. Tyvärr fick jag bara en liten tablett, som skulle lugna mig under ingreppet, trots att jag bad sköterskan att informera läkaren att läsa min journal, för att se hur mycket läkemedel jag fått vid tidigare tillfällen. Det är tyvärr höga doser, förhållandevis till min lilla vikt och längd.


Ballongblommorna får inte plats på min balkong,
så de har jag planterat ut i rabatterna utanför hyreshuset.
Vackra blommor och frökapslarna, vilka ger mängder med frön
att så kommande år eller ge bort till odlingsglada vänner.
Tack Karin, som gav mig en stickling för ett par år sedan.

 




















I våras planterade jag om mina pelargoner, om än lite senare än andra år. Jag fick kasta en del plantor, som inte klarat vintern, och andra som hade drabbats av rotlöss. Vissa nätter när jag inte kunde sova gick jag upp ur sängen och planterade om en och annan planta. Då var det verkligen skönt att ha mina pelargoner och för stunden försvann jobbiga tankar, när jag stod med händerna i jorden.
Sedan flera år tillbaka är jag medlem i Svenska pelargonsällskapet. Vi brukar träffas ett flertal gånger under året, ibland hemma hos varandra eller så besöker vi olika pelargonodlare, trädgårdsmässor m.m. Det är både trevligt, spännande och givande på många sätt och jag brukar alltid komma hem med nya pelargonsticklingar, när jag varit iväg med medlemmarna i Halland. Förra året var jag bara med på en enda träff och i år har jag inte orkat följa med alls. Jag håller alla fingrar och tår för att dialysen ska fungera som den ska framöver och att jag får må bättre psykiskt. Då ska jag förhoppningsvis orka med att ägna mig åt det som är roligt i livet och inte bara ta hand om de tråkiga sysslorna i hemmet, som krävs för att vardagen ska rulla på.


Tindra gillar att ligga ute på balkongen i katternas egen möbel.
Hon sover många timmar där i sommarvärmen.


Tidigare år har jag haft ungefär 250 olika sorters pelargoner och jag har sålt en hel del sticklingar varje säsong, främst via internet. På så vis har jag fått in lite pengar till jord, näring och annat som behövs till min odling. Även om jag har över 200 pelargoner har jag inte nöjt mig. Jag har köpt nya sticklingar varje år på internet, på trädgårdsmässor, av medlemmar i föreningen och när vi besökt odlare på våra utflykter. I fjol och i år har jag bara köpt några enstaka stickling och jag har ingen aning om hur många pelargonsorter jag har just nu. Det är fullt med krukor i alla hyllorna på balkongen, men i år står det bara en enda pelargon på golvet. I trapphuset har jag tre amaryllis stående i en hylla och tre pelargoner, som jag köpte som sticklingar i våras och har stått där i karantän för säkerhets skull. Inne i lägenheten har jag bara pelargonsticklingar och frösådd i köksfönstret. I sovrumsfönstret är det helt tomt på växter, vilket det aldrig varit tidigare. Nu har istället min katt Ängla tagit över fönsterkarmen och ligger där och sover i solen, men hon får nog räkna med att jag kommer att ha pelargoner där kommande säsonger.


När pelargonsticklingarna flyttades från sovrummets fönsterkarm
fann Ängla en ny favoritplats att sova på, helst när solen värmer som mest.













 





Utöver pelargonerna har jag två olika sorter av Passiflora och en ny ros med ljust rosa, små blommor, som jag planterat i en stor zinkspann. Däri har jag satt en hög ställning för växterna att slingra kring.  I en större kruka växer ett citrusträd av sorten Calamondin, som blommar med vita, små och väldoftande blommor och sedan får miniapelsiner. I några andra krukor odlar jag plocksallad och blodskräppa. Det blir inga stora mängder, men jag tycker att det är gott med några salladsblad på en smörgås eller tillsammans med andra grönsaker upptill en lunch eller middag. Blodskräppa eller
Ängssyra, som den också kallas, är en mycket dekorativ bladväxt, som passar utmärkt att odla i kruka eller som inslag i blomsterrabatten. De späda och syrligt goda bladen kan användas i sallader och matlagning. Ett par blad på tallriken ger helt klart maträtten ett trevligare utseende. Blodskräppan är flerårig, men odlas i Sverige som ettårig växt. Den går att så och odla inomhus i kruka året om, med växtbelysning under årets mörka månader.
Det får plats mycket på en balkong på 8 m² om man odlar på höjden. Jag har mina pelargoner i hyllor, på odlingsbänkar, i en hängande korg, på bord och små pallar m.m. och ändå finns det plats för en zinkbalja med en fontänpump, en stol som jag kan sitta på och en hög ställning till mina katter, som självklart ska ha egna platser på balkongen. I början av sommaren köpte jag en liten badrumsmatta, som Ängla fått att ligga på ute på balkongen, då hon inte gillar att klättra upp och ligga högt uppe i katternas klösmöbel, utan föredrar balkonggolvet. Båda mina katter gillar att ligga på balkongen, speciellt när solen skiner och där blir riktigt varmt. Bland alla pelargoner finns en kruka med
Cyperus zumula (Parasollsäv), ett slags gräs som båda mina katter tycker om. Cyperus zumula, som egentligen är en sumpväxt, håller längre än vanligt frösått kattgräs och går bra att ha inomhus året om.

En sort av Passiflora, som jag haft på balkongen. Tyvärr lever den inte längre,
men i år har jag köpt två nya varianter, som än så länge inte blommat.
De övervintrar på balkongen, där jag har värmefläkt för att hålla
temperaturen på en lagom nivå.




















För någon vecka sedan hade jag några bra dagar då jag knappt kände av någon ångest. Det var en sådan befrielse att inte känna den jobbiga oron i kroppen och ha negativa, malande tankar i huvudet, även om jag var trött. Min systerdotter Rebecka och hennes 3-åriga dotter Livia kom från Värnamo och hälsade på hemma hos mig. Det var väldigt trevligt, speciellt som vi inte träffats på ett helt år. Helen, en barndomskompis som nu bor i Stockholm, är i Halmstad under sommaren och hon hämtade upp mig en eftermiddag så vi kunde umgås. Vi plockade hallon och fikade på Solhaga stenungsbageri i Slöinge. Jag fick även träffa hennes goa hund, en brun labrador, och kela lite med hennes dotters kaniner. Tyvärr kom ångesten tillbaka med buller och bång, bara någon dag därpå, då det återigen krånglade med mina nålar när jag skulle ha dialys. Tyvärr har det fortsatt att strula och det har gjort att jag mått fruktansvärt dåligt psykiskt, varit jättetrött och inte förmått mig själv att göra mycket mer än att ligga i soffan och sängen. Jag har i alla fall sett till att mina pelargoner har fått vatten ute på balkongen, där det varit otroligt varmt trots att jag rullat ner rullgardinerna på dagarna.

Blodskräppa, plocksallad och små plantor av Ballongblomma
i början av sommaren.


















I rabatterna utanför hyreshuset där jag bor planterade jag ut frösådda plantor av Ballongblomma i början av sommaren. Några plantor dog och en blev uppryckt ur jorden av någon klåfingrig person. Nu återstår 8 plantor och några av dem har börjat blomma med stora klockor i vitt och blått. Någon planta är närmare 70 cm hög, medan andra bara är ett par dm höga. Jag har strött ut gödning, men i vissa rabatter är det väldigt hård jord med många trädrötter och där växer de dåligt. Blommorna håller bara någon enstaka dag, men de blir vackra frökapslar, som ger mängder med små frön. De varmaste dagarna har jag vattnat dem varje dag och jag har absolut inget emot om det kommer regn de närmaste dagarna.
Jag tar små rundor på balkongen, de dagar jag orkar, och plockar bort vissna blommor och blad, vattnar och tittar och njuter av blommorna. En och annan pelargon får större kruka och några sticklingar, som jag bara petade ner intill moderplantan i våras, har nu fått egna krukor. Kanske försöker jag att sälja några sticklingar för att få lite utrymme mellan alla krukor, men jag vill inte göra det i någon större skala, så att det triggar igång min ångest ännu mer. Häromdagen har jag tvättat ur zinkbaljan, som jag har min lilla, solcellsdrivna fontänpump i, tillsammans med stenar som döljer pumphuset. Några tag med dammsugaren gjorde att det snabbt såg lite finare ut på balkongen. När pumpen åter är på plats och baljan fylld med vatten hoppas jag på att solen skiner så att vattnet porlar och ger extra lugn när jag pysslar om min odling, med mina älskade katter som sällskap.
Jag hoppas att jag snart ska må bättre så att jag orkar träffa mina goa pelargonvänner. Det var väldigt längesedan sist och det hade varit roligt att få någon ny pelargonsort till samlingen. Jag funderade någon dag över att beställa sticklingar från England, men jag tog mitt förnuft till fånga och la ner den planen. Jag fick lite av en slump en ny pelargonkontakt via Facebook, som hade många pelargoner och flera fina, som jag inte har. Hon erbjöd mig några sticklingar i slutet av sommaren, då hon ska klippa ner sina pelargoner. Det känns spännande och några nya sticklingar ska nog få plats på mina
8 m², även om det är fullt som det är. Jag får aldrig riktigt nog av pelargoner och i våras sa jag till mig själv att jag inte skulle utöka min samling i år, men det har jag tänkt flera gånger tidigare och jag klarar aldrig av att hålla mitt löfte. Jaja, det är ju mitt eget val och det är jag som ska ta hand om dem, men även få njuta av dem. Sommaren börjar närma sig sitt slut och tråkigt nog märker man redan av att solen går ner tidigare på kvällarna. Jag tröstar mig med att pelargonsäsongen är långt ifrån över. De kommer att blomma flera månader framöver och en del till och med i vinter, då de får stå kvar ute på min inglasade balkong där de får värme av min lilla värmefläkt. Passa på att njuta av sommarens sista veckor och allt gott, som frukter, bär, grönsaker, svamp och allt annat svenskt och närproducerat. 

Vill du se ett klipp ur filmen Rännstensungar från 1974 och lyssna på sången "I min lilla värld av blommor" på youtube.com klicka här.I min lilla värld av blommor
Text: Roland Levin Musik: Ernfrid Ahlin
Allt vackert, som jag drömt
jag har i hjärtat gömt.
Där finns en bild av lyckan
som aldrig jag har glömt.

I min lilla lilla värld av blommor
finns det plats för alla och envar
Där på gröna ängar barnen leka
och bland blommor dansar jag
Och sommarvindar våra kinder smeka
och solen den skall lysa varje dag
I min lilla, lilla värld av blommor
där skall alltid, alltid lyckan dröja kvar
Men sörj ej blommor små
nog kan ni väl förstå
att ni skall följa med mig
jag vill ej ensam gå

I min lilla lilla värld av blommor
finns det plats för alla och envar
Uti träden alla fåglar sjunga
om det vackra på vår jord
Och där finns inte några sorger tunga
och aldrig får du höra hårda ord
I min lilla, lilla värld av blommor
där skall alltid, alltid lyckan dröja kvar

14 juli 2019

Katter, katter och ännu fler katter

Den söta mattan har nu fått sin plats innanför ytterdörren på min lägenhet.
















Efter att jag blev sambo med mina två katter Ängla och Tindra, för 12-13 år sedan, har det hela tiden blivit allt fler katter hemma i min lägenhet. Enligt lag får man ha upp till 9 katter, men har man 10 katter eller fler, som är äldre än 12 månader, krävs det att man har ett speciellt tillstånd.
Nu är det så att bland alla mina katter är det bara Ängla och Tindra, som är livs levande, men när de flyttade in hos mig ökade mitt intresse för i stort sett allt som berör katter. Jag lånade och köpte nya och begagnade böcker om katter, som handlade om bland annat kattens historia, avel, olika raser, skötsel och hur man sysselsätter sin katt. En av böckerna innehöll recept på maträtter till katter och information om vad man bör tänka på om man väljer att själv tillaga maten till sin katt och vikten av att näringsberika maten så att katten får i sig alla viktiga näringsämnen. En annan bok handlade om olika sjukdomar som katter kan drabbas av och vad man själv kan ge dem för vård. Det stod även om hur man utför första hjälpen och hjärt- och lungräddning på sin katt.
Utöver ett flertal böcker har jag under åren köpt mängder av olika leksaker, klöspelare och kattbäddar till mina katter. Tyvärr har många av leksakerna inte alltid fallit dem i smaken, så i våras lämnade jag en hel kasse med diverse möss och andra små leksaker till Kattfotens katthem i Halmstad, i hopp om att deras omhändertagna katter skulle uppskatta och få glädje av dem istället.
En del små saker med kattmotiv har jag fått i present. Min syster har bland annat gett mig ett nageletui och av mitt ena syskonbarn har jag fått en tavla och en slickepott, där Hello Kitty är en del av skaftet. På en nätauktion ropade jag in en oljemålning, med ett stort katthuvud, av Halmstadkonstnären Michael Qvarsebo, som målar mycket kattmotiv. På en utställning berättade han för mig att han känner sig nära besläktad med katter. Jag har beställt två små silverbrickor att hänga i halsbandet, med mina katters namn ingraverade. I en tävling på Facebook hade jag turen att vinna en berlock i äkta silver, med Tindras tassavtryck och jag har även vunnit kattmat, kattbäddar, leksaker m.m. Jag har tröjor, kuddar, väskor, örhängen, tesil och påslakan, för att bara nämna några prylar med någon typ av kattmotiv i mitt hem. De senaste veckorna har jag köpt en rund klösbräda i kartong och wellpapp, ett hus med klösbräda inuti, även det i kartong och wellpapp och en dörrmatta med en söt liten kattunge att skrubba skorna på. Klösbrädorna kostade 30 kr/styck och dörrmattan endast 10 kronor, på sommarrean hos RUSTA. Det var riktiga fynd, om jag får säga det själv. Tindra, men främst Ängla, tycker bra om sina nya klösbrädor och det gör även mig nöjd. Då håller de sig ifrån att klösa på möbler och annan inredning, även om Ängla ibland sätter klorna i soffan, när hon ska hoppa upp i den.
Jag funderade ett bra tag över om det skulle bli ytterligare en katt i familjen, men jag vill hinna med att umgås, gosa, leka och ta hand om mina katter på bästa sätt och därför förblir vi tre i familjen.
I flera år har jag velat fram och tillbaka om jag ska låta göra min första tatuering. Motivet skulle självklart ha en anknytning till mina älskade katter. Först funderade jag över att ha Ängla och Tindras huvuden i ett hjärta på överarmen, men det skulle troligtvis inte bli bra på min smala, lilla arm. Sedan var planen att jag skulle nöja mig med att ha deras namn, i något annorlunda typsnitt, tatuerade på armen. När jag såg några tvprogram om just tatueringar ökade min rädsla alltmer över risken att kanske få en infektion eller att jag skulle vara överkänslig mot färgerna, som används vid en tatuering. Mina tankar kretsade även kring vikten av att välja ett ställe på kroppen för min tatuering, där jag inte skulle riskera att behöva sätta nålar eller i värsta fall bli opererad. Då jag varit njursjuk sedan tioårsåldern och även drabbats av flera andra allvarliga sjukdomar behöver jag tänka till både en och två gånger över var, när och om jag ska göra en tatuering. En del personer, som inte tycker om tatueringar, har mycket negativt att säga om dem. Bland annat att en tatuering blir allt fulare när man blir äldre och huden blir rynkig och mindre elastisk. De kan de väl till viss del ha rätt i, men då jag har många ärr på kroppen, efter att ha genomgått över trettio operationer, tycker jag att en tatuering inte skulle bli fulare än alla ärr på min lilla kropp. Ett par kattassar på armen är det sista jag tänkt på, men än så länge står det skrivet i stjärnorna när eller om jag någon gång låter tatuera mig.
Något som jag däremot är helt säker på är att min sista kattpryl inte är köpt. Jag hoppas så klart att Ängla och Tindra ska hålla sig friska och leva många år till. Ett liv utan katter är numera otänkbart för mig, i alla fall de livs levande, som förändrat mitt liv på många positiva sätt. Det hade jag aldrig vågat drömma om innan mina älsklingar flyttade in hos mig.

Jag har flera handdukar med kattmotiv. Denna är en av dem,
som hänger framför spisen på tork.


















En mysig kudde och en liten börs,
fick jag av mina vänner Stina och Harry för några år sedan.


















Tesilen är en present från min syster.


















Hängsmycket i äkta silver med Tindras tassavtryck vann jag i en
tävling på Facebook. Jag ritade av Tindras trampdyna från ett foto,
smycket är helt unikt.















 
En kattbädd, även den en tävlingsvinst,
som Tindra gillar att sova i.



















En liten värmekudde, med lavendel.


 













Ännu en present från min kära syster.






























Till och med när jag bakar och lagar mat
är det en katt med.

6 juli 2019

Är det bara mat som katten vill ha av oss människor?


















Mina två katter Ängla 12 år och Tindra 13 år betyder otroligt mycket för mig på flera olika sätt och jag hoppas att jag betyder något för dem och är speciell som människa i deras liv. Jag gillar att mysa med mina katter och känna deras värme, deras mjuka päls och höra deras andetag och hur de spinner, när de ligger nära mig. Att ha en katt intill sig och klappa den är lugnande för oss människor och det kan sänka både vårt blodtryck och puls.


















Jag såg ett program på TV för ett flertal år sedan, som handlade om en äldre man och hans katt. Mannen hade drabbats av prostatacancer och hade svår värk. Han hade ordinerats ett flertal olika starka smärtstillande läkemedel, men de lindrade knappt hans smärtor. Mannens katt var väldigt sällskaplig och höll sig oftast nära sin husse och låg gärna i hans knä. När mannen kom hem från sjukhuset hoppade katten som vanligt upp och la sig i sin husses knä och började spinna, så som den brukade göra. Han tyckte att det var varmt och skönt att åter få ha sin katt hos sig, men skillnaden var att när den började spinna blev mannen nästan smärtfri. Värme kan till viss del lindra smärta och bidra till att man slappnar av, men i i det specifika fallet trodde läkaren att det var kattens spinnande som lindrade värken, då kattens spinnande har ungefär samma frekvens som ultraljud.


















Personligen tror jag att katter på något sätt känner av när deras husse eller matte mår dåligt. Ängla och Tindra är mer nära mig när jag inte mår bra. Det har jag speciellt lagt märke till de två senaste åren, då jag mått väldigt dåligt psykiskt och legat inlagd på sjukhuset ett flertal gånger och tar flera olika läkemedel för att må bättre. Varför katter märker av att vi mår dåligt tros bero på flera olika saker. Forskare tror att vi människor avger dofter, som förändras beroende på hur vi mår och att katter känner av skillnaden och även läser av vårt kroppsspråk.


















Min katt Ängla sover så gott som alltid i min säng på nätterna, även om hon tar sina små turer i lägenheten under natten. När jag lägger mig i sängen, oavsett tid på dygnet, kommer hon efter och tar plats på min bröstkorg. Ibland lägger hon sitt huvud under min haka och slumrar till. Att höra hennes andning och känna hur hon slappnar av och känns tyngre i kroppen, gör även mig mer avslappnad. Båda mina katter sover i min säng. Tindra har flera olika sovplatser i lägenheten, som  hon alternerar mellan, men när jag mår dåligt ligger hon nästan alltid i sovrummet. Ibland ligger hon på en kudde vid fotändan av sängen, i en liten fåtölj eller på en stol intill huvudändan av sängen. Ängla brukar ligga vid sidan om mig, men för några månader sedan började hon sova ovanför huvudkudden. Hon tycker om att ligga riktigt nära mig, när jag går och lägger mig, men efter en stund brukar hon flytta på sig. När jag vaknar och sätter mig upp i sängen på morgonen lägger hon oftast märke till det direkt och kommer och lägger sig framför mig, så att jag kan klappa henne och borra ner min näsa i hennes härliga päls. Ibland räcker det med att jag slår upp ögonen för att hon ska reagera och komma och lägga sig vid min bröstkorg.


















Jag sitter ofta i min soffa i vardagsrummet och under många år låg Ängla på golvet och gjorde mig sällskap och ibland la hon sig på soffans ryggstöd bakom mitt huvud. Då jag varit sjukskriven länge har jag varit hemma mycket och suttit och legat mer än vanligt i soffan. Helt plötsligt började Ängla att hoppa upp i soffan och satte sig ner och spände ögonen i mig. Jag visste först inte vad hon ville, men när jag kammade henne verkade hon bli nöjd. Sedan brukar jag klappa och klia henne och det blir en och annan godisbit ibland. Det känns märkligt att hon börjat med detta beteende efter 12 år och nu kommer hon upp i soffan till mig nästan varje dag. Hon tassar runt på soffbordet, ibland fram och tillbaka, för att hitta en bra plats att hoppa från bordet till soffan och det får hon gärna göra, så hon inte hoppar rakt på mig.


















Om Tindra är ute, när jag kommer hem från dialysen och stiger ur taxin, brukar hon ibland möta mig. Då blir jag alltid varm inombords. Om hon inte syns till visslar jag på henne och är hon ute kommer hon oftast inom någon minut. Tindra brukar hoppa upp i mitt knä när jag sätter mig på bänken utanför ytterdörren eller när jag slår mig ner på den nedfällbara stolen i trapphuset, men det är bara när hon och jag är ensamma och Ängla är inomhus. Sedan blir det gos och mys och Tindra visar bestämt att hon vill att jag ska klia henne genom att knuffa med huvudet mot mina händer. Hon brukar även sträcka på sig så att hon når upp att stryka sin kind mot min, för att sedan lägga sig på magen längs med mitt ena lår, med benen hängande i luften.
När Ängla är ute, vilket hon är mest sommartid, brukar jag ha min lägenhetsdörr på fjärde våningen lite på glänt. Då kan hon komma in när hon vill. Ser hon inte mig när hon kommer in i lägenheten brukar hon jama med en speciellt läte, som om hon vill tala om för mig att "nu är jag inne igen matte".
Det finns inget bättre än när katterna tydligt visar att de uppskattar att vara nära mig och tycker om att jag klappar dem, kliar dem under hakan, masserar deras öron och smeker deras nos, ögon, panna och kinder med mitt pekfinger. Att få se att de sluter sina ögon, slappnar av och tydligt reagerar positivt av min beröring, gör mig varm i hjärtat. Jag vill inget hellre än att katterna ska trivas i mitt sällskap och uppskatta att vi lever tillsammans. Grundläggande saker som t.ex. att de blir vaccinerade, kommer till veterinären om de mår dåligt, är försäkrade, får mat med bra näringsinnehåll, har leksaker och klösbräda som ger stimulans och en ren toalåda, är självklara för mig som matte. 


















På kvällarna satt jag ofta vid min dator i sovrummet förut, men tyvärr orkar jag inte sitta vid den så mycket sedan jag började må dåligt psykiskt. Då brukade Ängla göra mig sällskap nere på golvet eller i sängen. När klockan närmade sig tiotiden försökte hon att få min uppmärksamhet genom att klösa på mina byxben. Då åkte jag ner med hissen till bottenvåningen, för att släppa in Tindra. Ängla följde nästan alltid med ner eller stannade kvar utanför hissen på vår våning. Även om jag nu oftast sitter i soffan på kvällarna och Ängla inte klöser på mina byxor följer hon med mig när det är dags att hämta in Tindra för natten. Väl nere på bottenvåningen sätter hon sig innanför eller utanför ytterdörren och tittar fram och tillbaka, som om hon väntar på att få se Tindra komma hem. När jag och båda katterna är inne tar de trappan eller åker med mig i hissen upp till fjärde våningen.


















Jag har vid ett par tillfällen läst om forskare, som studerat katters beteende. De hävdade att katten inte är beroende av sin husse eller matte. Det enda som katterna vill ha av oss människor är mat, något annat bryr de sig inte om. Med tanke på hur jag umgås med Ängla och Tindra har jag svårt att tro att det bara är maten, som de vill ha av mig när de är hungriga. Mina katter är ju inte ensamma om att tycka om att ha fysisk kontakt med sin husse och matte, bli aktiverade med lek m.m. Varför skulle mina katter göra som de gör om de inte själva vill det? De tar egna initiativ och vill vara nära mig både inom- och utomhus och det händer varje dag på olika sätt.
Frågar jag katterna om de vill ha räkor kommer Tindra direkt och svarar med att jama. Ängla kommer också, men hon är inte lika snabb och äter mest torrfoder. Tindra hoppar till och med upp på diskbänken, där hon egentligen inte får vara, och försöker få tag i en räka, innan jag ens hunnit skala klart den. Så visst kan jag hålla med om att katter har oss människor för att få mat, men enligt min åsikt så är det så mycket mer som våra älskade katter vill ha av oss.
Hur katterna väljer att umgås med sin husse och matte tror jag mycket beror på hur vi, som bor med katt, väljer att umgås och stimulera våra älsklingar. Ju mer vi umgås med våra katter, desto större utbyte har vi av varandra.



21 juni 2019

Chokladdoppade jordgubbar och alternativ till matjessill och nypotatis























Midsommarhelgen är härlig dagar då man hoppas på att solen skiner från en klarblå himmel, det är sådär alldeles lagom varmt, midsommarmaten smakar extra gott, speciellt när man kan sitta utomhus och äta tillsammans med goda vänner, både barn och vuxna. För mig är närodlade jordgubbar bland det svenskaste, som man kan äta till midsommar. Tyvärr har jag dialysbehandling idag och så har det varit många midsommaraftnar. Efter dialysen är jag oftast trött, så tyvärr brukar det inte bli så mycket firande för min del. Jordgubbar och nypotatis innehåller mycket kalium och även vätska, vilket absolut inte är bra för mig som är dialyspatient. Jag måste alltid ha koll på mitt vätskeintag, då jag helt saknar egen urinproduktion, så 5 dl per dygn är den rekommenderade maxdosen. Det motsvarar ungefär en liten flaska läsk. Jag måste räkna in allt som jag dricker, men även glass, frukt och bär, soppa m.m. All mat innehåller ju mer eller mindre vatten, kalium och även fosfat, som jag ska hålla igen på. Trots allt får det inte hindra mig från att fira midsommar och äta gott, även om det bara blir jag och katterna som är tillsammans. Jag brukar köra med min handikappskoter till Söndrums hembygdsförenings midsommarfirande, som ligger bara ett par kvarter hemifrån. Det ger lite midsommarkänsla och det är alltid trevligt att träffa en och annan bekant i folkvimlet.
Jag äter sill och nypotatis, men det är ingen stor favorit och sillen är ju salt och gör mig törstig och då jag har begränsat vätskeintag väljer jag hellre att äta annan mat på midsommarafton, men 4-5 jordgubbar brukar jag i alla fall unna mig.


















Istället för sill och potatis har jag ibland valt att tillaga "Leffes ugnsgratinerade lax" eller lax tillsammans med nypotatis och flera olika sorters grönsaker i foliepaket. Två bra rätter, speciellt för den som firar midsommaren ensam. Receptet på "Leffes ugnsgratinerade lax" har jag fått av min kusin Leif, därav rättens namn. Jag brukar halvera receptet, då jag lagar maten till mig själv och då har jag att äta i två dagar. Du hittar receptet på min blogg här. Om du gör sås till laxen får den mer smak om man smular ner lite fiskbuljongtärning i grädden. Jag brukar även reda såsen med lite mjöl.


















Maträtten i foliepaket har jag inget riktigt recept på. Jag brukar välja grönsaker, fisksort och smaksättning, efter vad jag har hemma. Klicka här så kan du läsa om hur jag brukar gå tillväga när jag tillagar rätten. Maträtten är god, enkel att förbereda och det blir minimalt med disk, då all mat tillagas i ett foliepaketet i ugnen och det krävs varken stekjärn, grytor eller någon ugnsform. När det är dags att äta placerar jag foliepaketet på en mattallrik, öppnar det och äter direkt ur paketet. Riktigt mumsig mat, som är enkel att tillaga, passar speciellt bra för den som gillar fisk och blir extra god vid denna tiden på året, då det finns många färska grönsaker att välja mellan. Jag läste nyligen att det inte är bra att laga mat i folie om man bland annat använder citron. Syran gör att aluminium fälls ut i maten, vilket inte är nyttigt, speciellt om man får i sig ämnet vid upprepade tillfällen. När jag gjorde rätten senast la jag ingredienserna i en ugnsfast form och täckte den med folie. På så sätt fick citronen inte direkt kontakt med aluminiumfolien.














Svenska jordgubbar är mer eller mindre ett måste för mig till midsommar, även om jag inte kan äta så många. Jordgubbar hör liksom till midsommaren, liksom den griljerade skinkan är ett måste på julbordet. En del gör jordgubbstårta till midsommar, medan andra äter de röda gubbarna med glass. Jag tycker att det är gott att doppa dem i choklad och äta dem som de är, när chokladen har kallnat och stelnat. De är även goda till en kopp kaffe efter maten, men passar även bra som dekoration på en tårta eller efterrätt. Det går bra att använda vanlig blockchoklad, men jag brukar köpa ett par hekto små chokladdroppar, i en av stans chokladbutiker. Den är dyrare, men ger en mycket godare smakupplevelse. Smält chokladen i en skål i mikron. Pausa och rör om med 15-20 sekunders mellanrum, så att chokladen inte blir för varm och klumpar sig. Doppa jordgubbarna till hälften, stryk av dem mot kanten på skålen och lägg dem på en bricka med smörgåspapper och låt dem stelna, gärna på en sval plats. Jordgubbarna är godast rumstempererade.


















En annan, minst lika god variant, av chokladdoppad frukt och bär är chokladfondue. Jag har ingen fonduegryta, men eftersom jag så gott som alltid äter ensam har det fungerat utmärkt att smälta chokladen, med en skvätt grädde, i en liten skål i mikron. Sedan har jag stuckit fruktbitar, bär, minimarshmallows och maränger på en liten gaffel och doppat i chokladen, som höll sig hyfsat varm medan jag åt, trots avsaknaden av fonduegryta. Är man flera personer kan man värma chokladen och grädden i en gryta och hälla upp i små skålar, en till var och en. Jag använde tobleronechoklad, men vilken choklad man väljer är en smaksak. I de flesta recept rekommenderas 200 g choklad till 1-2 dl grädde. Vill man ha en mer vuxen smak kan man tillsätta 1-2 msk konjak. Chokladen smälts i grädden, som först kokats upp och sist tillsätts konjaken. Enkelt och väldigt gott, så passa på innan jordgubbssäsongen är över. Sommaren känns lång, men plötsligt är den ett minne blott. Ät och njut!

15 juni 2019

Vinsten med att vistas i naturen och påta i jorden

Många fåglar vid Trottasjö, som ligger någon kilometer
från hyreshuset där jag bor.


















Många av mina blogginlägg kretsar kring mina två katter Tindra och Ängla, som har en stor betydelse i mitt liv, men jag tycker även om att skriva om vilda djur. Mitt intresse för odling, liksom växtligheten i naturen, är även de återkommande inslag på min blogg. Anledningen är att djur och natur alltid gett mig mycket glädje och det känns som om de fått ännu större betydelse med åren, speciellt sedan jag började må väldigt dåligt psykiskt. När jag flyttade hemifrån i början av 90-talet var det viktigt för mig att lägenheten skulle ligga i en del av stan med mycket grönska tätt inpå huset. Att bo i centrala Halmstad har alltid varit helt otänkbart. Jag bor fortfarande kvar i samma lägenhet, som jag flyttade in i 1992, och den kan inte ligga på en mycket bättre plats. Tyvärr har en del närliggande åkrar och hagmarker bebyggts under åren och landsbygden har flyttats längre bort, men lövskogen ligger kvar och tar vid strax utanför husknuten.
2005, många år efter att jag flyttade in i min lägenhet, fick jag otroliga smärtor i mina ben och fötter och cirkulationen visade sig vara jättedålig, troligtvis på grund av biverkningar av den medicin, som jag fick för att sänka immunförsvaret då jag var njurtransplanterad på den tiden. Jag hade ordinerats medicinen några månader tidigare, men fick sluta med den tvärt och jag opererades akut och man satte bland annat in ett konstgjort blodkärl i benet. Flera tår blev svarta och jag var riktigt illa däran och hamnade till slut i rullstol. Även om jag så småningom kunde stå på mina ben igen och klarade av att gå så kan jag idag, efter 14 år, bara gå korta sträckor och jag har fortfarande värk i fötterna, stundtals vid varje steg jag tar. Det hindrar mig från att ge mig ut i naturen, så som jag skulle önska, och nu när sommaren är här klarar jag inte av att åka till stranden och bada. Jag har badat i havet en enda gång sedan 2005 och då fick min syster stå och hålla i mig för att jag inte skulle tappa balansen i vattnet. Det känns självklart väldigt tråkigt, speciellt när man som jag bor på västkusten några kilometer från Tylösand, en av Sveriges finaste stränder. Även om jag har väldigt svårt att ta mig ett bad hindrar det inte mig från att ta mig till havet, oavsett årstid. Jag tar min lilla bil till Grötviks hamn, vilket bara tar ett par minuter, och där kan jag sitta några meter från strandkanten och titta ut över det mäktiga havet och de otroliga naturkrafter som det besitter, lyssna på vågornas brus och någon gång ibland se solen gå ner vid horisonten.

Vackra Hallägraskogen tar vid precis utanför ytterdörren.

Jag ger mig också ut i naturen, men jag kan inte ge mig in i de djupa skogarna där jag plockade blåbär och lingon med familjen när jag var liten. Min handikappskoter är ett väldigt bra hjälpmedel och med den kan jag bland annat ta mig ut i lövskogen i närområdet, där det finns grusgångar att köra på. Ibland får min katt Ängla åka med som sällskap och ligger då i mitt knä. Om jag vill se vilda djur, växter, blommor och mycket annat, som bara finns där utan att jag behöver anstränga mig, behöver jag bara gå utanför huset. Där finns så mycket vackert som för mig och många andra är läkande för själen. Att det finns så mycket fint att titta på precis utanför huset har varit extra positivt det senaste året. Många dagar ligger jag långa stunder i soffan eller i sängen, då jag är väldigt trött och stundtals känner mig handlingsförlamad av min ångest. Ibland kan jag sitta på sängkanten en lång stund och har svårt att bara förmå mig att resa mig upp. Vissa dagar har jag inte ens gått utanför ytterdörren, men när jag väl har förmått mig att ta hissen ner till bottenvåningen och gå ett par meter utanför entrén, har jag oftast sett något nytt och spännande, som fått mig att känna mig glad inombords. Den känslan har jag knappt känt av under de sista två åren, när min depression varit som värst. Jag har inte orkat att ge mig iväg hemifrån, inte ens små korta sträckor, så att bo med så många glädjeämnen precis utanför huset är guld värt för mig. Det är så väldigt rogivande att vistas i naturen och personligen njuter jag mest av att vara utomhus under våren. Då händer det så mycket utomhus och temperaturen brukar ligga på en lagom nivå, så att jag kan njuta av att vara utomhus utan att må dåligt av värmen. Att djur och natur påverkar oss människor positivt, både fysiskt och psykiskt, har olika forskningsstudier visat på och är långt ifrån en nyhet.

Några småfåglar låter sig väl smaka vid vår restaurang för fåglar,
ekorrar och igelkottar.

Ibland funderar jag över om vi människor är lyckligare i dagens samhälle, med bland annat fina bostäder, dyra bilar och alla tekniska prylar, jämfört med hur man hade det i början av 1900-talet. Det var självklart mycket som inte fanns på den tiden, levnadsstandarden var bra mycket sämre än idag och livet var väldigt tufft för många, vilket det självklart kan vara även i dagens samhälle. Däremot vistades man utomhus mycket mer än vad vi gör idag. Man jagade, för att få mat på bordet, många var bönder och andra arbetade i skogen hela dagarna, så djur och natur var för många en självklar del av deras vardag. Jag har i hela mitt liv kämpat mot sjukdomar och ju sämre jag mått ju mindre betydelse har alla prylar fått i min tillvaro, medan mina katter, tillsammans med de vilda djuren, naturen och min odling på balkongen fått en allt större och viktigare roll.

En primula, som jag sparade från nyår för två år sedan,
blommar nu i rabatten utanför hyreshuset där jag bor.



















I dag lever många av oss ett stressigt liv, inte sällan med arbeten som upptar stora delar av dagen, med övertid och höga krav och som även gör att man vistas inomhus stora delar av sina arbetsdagar. När man väl är ledig är det mycket i privatlivet som ska hinnas med. När det är semestertider är det populärt att resa hemifrån och man vill hinna med så mycket som möjligt när man är ledig. Även om det blir härliga veckor, med många trevliga upplevelser, är man ibland tröttare när semestern är över, än när den började. När jag har haft semester har jag oftast inte planerat in något speciellt. Istället har jag sovit ut, tagit det lugnt och hittat på något roligt när jag fått lust. I sommar blir det inte någon riktig semester, men jag är ledig från jobbet ändå eftersom jag är långtidssjukskriven. Jag hoppas att jag ska orka vistas utomhus så mycket som möjligt och ta hand om alla mina pelargoner på balkongen, trots mitt mående.
Det har nog aldrig varit så populärt som idag att träna på gym, dels för att stärka sin kropp för hälsans skull, gå ner i vikt eller bygga muskler. Det gör att man är inomhus ännu mer av dagen, när man istället kunde gett sig ut i naturen, tagit en långpromenad eller jobbat hemma i trädgården, vilket också är bra träning för kroppen och samtidigt positivt för psyket. Självklart är det beroende av vilken årstid det är, men man kan alltid vistas utomhus oavsett väder och vind. Bengt "Bengan" Johansson var idrottslärare på Hallägraskolan, där jag gick i årskurs 7-9. När det var dåligt väder och vi skulle ha gymnastik utomhus var hans ständiga kommentar "Det finns inget dåligt väder. Det finns bara dåliga kläder" och han hade ju faktiskt rätt i det. 
Att ta sig tid för en stund i naturen och bara koppla av, slå sig ner vid strandkanten och njuta av solnedgången eller titta på fåglarnas framfart över himlen, är inte särskilt betungande, men det är både vackert och rogivande. Stunderna utomhus kan vara korta, men är ett väl så viktigt inslag i vår vardag och dessutom är det helt gratis att vistas i naturen. Bor man centralt i en större stad är det inte någon självklarhet att komma ut i naturen inom några minuter, så jag är glad att bo i Halmstad där avstånden inte är så stora, oavsett vart man ska ta sig.

En av årets nykomlingar vid ekorrarnas matlådan utanför huset.



En stor anledning till att jag trivs så bra där jag bor är att naturen finns direkt utanför huset, med  grönska och vilda djur. Trevliga och hjälpsamma grannar, en ljus lägenhet och en stor balkong att odla på, är bara några några anledningar till att jag trivs så bra med mitt boende.
De senaste veckorna har jag vid flera tillfällen, när vädret har tillåtit, satt mig på en sten utanför huset när jag varit trött och mått dåligt psykiskt, istället för att lägga mig i sängen och sova. Jag har känt mig piggare bara av att få andas frisk luft, trots att ögonen blivit irriterande av pollen. Varje gång, som jag varit utomhus har jag fått syn på flera små glädjeämnen. Det har bland annat varit en humla, en blomma som nyligen slagit ut, en liten fågel som vågade sitta kvar i trädet när jag vill fotografera den på nära håll. Härom kvällen fick jag se två igelkottar, som letade mat utanför vårt hyreshus, och när jag kom ut igen ett par minuter senare stod det en räv 6-7 meter utanför ytterdörren. Igelkottar kan äta kattmat, men med tanke på hur många katter som finns här i området, var det ingen bra idé att lägga ut just kattman. Istället kokade jag havregrynsgröt och la ut den i en skål tillsammans med små äppelbitar. Jag har lagt ut samma mat flera kvällar i rad och på morgonen har den varit uppäten, men jag undrar om det är igelkottarna som ätit upp allt från fatet under nätterna. Som om det inte var nog så stod ett vackert och ståtligt rådjur ungefär på samma plats som räven och åt blad från ett av träden, när jag var på väg ut vid middagstid tidigare i veckan. Dagen därpå hade en av grannarna sett det på samma plats. För någon månad sedan passerade en älg utanför vårt hus. Tyvärr fick jag inte se den, vilket jag var besviken över. Det är säkert inte alla som uppskattar dessa små och stora under, på samma sätt som jag gör. Förhoppningsvis hittar de personerna andra upplevelser i tillvaron att glädjas åt, men det gäller att ge sig tid att stanna upp och se sig omkring, trots att man har fullt upp i sin vardag, annars är det mycket som man går miste om.

Hackspetten är en av alla fåglar,
som hälsar på utanför huset och
äter av maten, som jag och grannarna bjuder den på.

























Min balkong, som är ungefär 8 kvm, har varit en mer eller mindre viktig plats för mig under många år. Den första tiden, efter att jag flyttat in, odlade jag i mindre skala och hade lite blommor och några tomatplantor. När jag hamnade i rullstol lät jag fastighetsbolaget glasa in min balkong. De satte också upp ett tak över balkongen och en vägg mot grannen, då det bara var ett staket som avdelade min och grannens gemensamma balkong och på översta våningen, där jag bor, gjordes inga tak över balkongerna när huset byggdes. Den största anledningen till att jag lät Hfab glasa in min balkong var att jag skulle kunna sitta där ute oavsett väder och då jag inte själv kunde ta mig utomhus i rullstolen, var tanken att jag i alla fall skulle klara av att rulla ut på balkongen och titta ut.
Efter några år utökade jag min odling och jag hade små träd, buskar, blommor, kryddor, jordgubbsplantor och flera olika grönsaker. Det resulterade till att min odling vann en riksomfattande balkongtävling. Utöver 10000 kr i prispengar fick jag även medlemskap i Svensk Trädgårds Riksförbund, som tillsammans med Kungliga patriotiska sällskapet. Här kan du läsa ett inlägg på min blogg om när jag tävlade. Det resulterade i att mitt odlingsintresse ökade ännu mer och så småningom gick jag även med i Svenska pelargonsällskapet. Därigenom har jag lärt känna många goa människor, men främst har det lett till att jag nu mest odlar pelargoner och har c:a 200 plantor på balkongen.

Alliumlöken, som jag grävde ner i rabatten utanför hyreshuset för flera
år sedan, blommar även i år.



















När jag pysslar med min odling, planterar om, vattnar och plockar bort vissna blad försvinner oftast mina negativa tankar och även om jag blir fysiskt trött så känner jag mig piggare efteråt. Härom veckan såg jag en intervju med artisten Karl Martindahl på tv. Han hade gått in i den så omtalade väggen under sin pågående karriär. Då hade han och hans familjen nyligen flyttat in i ett nytt hus och han berättade att en dag när han gick ut i trädgården fick han se ett par pallkragar, som den tidigare ägaren lämnat kvar. Martin undrade vad man kunde odla i dem och åkte iväg och köpte några få grönsaksplantor och jord. När han kom hem fyllde han pallkragarna med jord och satte ner sin första plantor. Kort därefter märkte han vilken vinst han fått av att påta i trädgården. Han fick bland annat ett inre lugn när han vistades i trädgården och Martin berättade även om glädjen, som han kände i kroppen och som klart bättrade på hans psykiska hälsa. Det var härligt att höra honom berätta om sitt nyfunna intresse för odling och hur det hjälpt honom under sin depression. Hans leende på läpparna och uttrycken i hela ansiktet visade tydligt på att han mådde mycket bättre och jag hade lätt att känna igen mig när han berättade om sina tankar och känslor under depressionen.
I Skåne, mellan Lund och Malmö, ligger Alnarps Rehabiliteringsträdgård. Forskningen där kombinerar teorier från miljöpsykologi, landskapsarkitektur och trädgård med medicin, sjukgymnastik, arbetsterapi och psykoterapi genom samverkan med andra universitet, landsting och myndigheter. Härom dagen satt jag och bläddrade bland tvkanalerna och fastnade för ett program där två kvinnor höll föredrag och berättade om nya rehabiliteringsprogram som de startat. Det innebär att patienter med psykisk ohälsa får vistas på en gård med speciella krav. De får delta i det dagliga arbetet på olika sätt. Varje dag har de även samtal med personer med olika professionella utbildningar, som ska hjälpa patienterna att bland annat utvecklas som personer, få ökad självkänsla och må bättre både fysiskt och psykiskt. Jag hoppas att politikerna vill öka anslagen till denna typ av behandling för patienter med psykisk ohälsa, så att man förhoppningsvis kan minska ner på användandet av bland annat lugnande och ångestdämpande mediciner, som kan hjälpa mot depression, men tyvärr är starkt beroendeframkallande. Mediciner i all ära, men när man mår dåligt psykiskt är inte bara piller en lösning på problemen. Jag hoppas på att politiker framöver satsar mer pengar bland annat på samtalsterapi, KBT m.m. och påtalar vikten av att vistas i naturen och att man gärna sysselsätter sig med att odla, om man har tillgång till en trädgård eller balkong.

Den fina humlan satt i rhododendronbusken
precis utanför ytterdörren.



















Bilderna i detta inlägg, liksom så gott som alla andra på min blogg, har jag själv tagit. Oftast fotograferar jag med min lilla mobiltelefon, då jag brukar ha med mig den i jackfickan, men jag föredrar att använda min systemkamera, som jag tycker tar bättre bilder.
På det översta fotot ser man Trottasjö, som anlagts av kommunen speciellt för fåglar. Den ligger bara ett par kilometer från där jag bor. När jag tog bilden, för några veckor sedan, var där väldigt många fiskmåsar och småfåglar runt sjön och just då önskade jag att jag ägt en bra kikare, så att jag kunde se fåglarna bättre på avstånd och även andra vilda djur såklart.
Övriga foton har jag knäppt utanför hyreshuset, som jag bor i. Man behöver inte gå långt för att hitta glädjeämnen. Jag avslutar med mitt motto: Se det stora i det lilla.

Tusensköna eller Bellis perennis, växer i gräsmattan utanför ytterdörren.