Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

31 okt. 2015

Allla själars dag

Åren går så fort. Jag var bara 18 år 1988 när min mamma togs ifrån mig och min familj på tok för tidigt. Jag är inte ofta på hennes grav på Söndrums kyrkogård, men för mig är hon inte där. Min mamma finns i mina tankar, i mitt hjärta och ibland tror jag att hon är hos mig, smeker min kind, håller mig i handen och sitter hos mig i min säng, så som hon alltid brukade göra. Jag har tänt ett ljus för dig!
Söndagen den 1 november är det Alla själars dag. Vad är Alla själars dag? Läs här.




29 okt. 2015

Med pelargoner i centrum 2016








Oktober månad är snart över och jag har börjat planera för att kunna flytta in alla mina pelargoner för vinterförvaring. I Svenska Pelargonsällskapet ligger man långt före mig i planeringen, då de olika lokala grupperna runt om i landet redan funderar över vilka nya, spännande aktiviteter som ska genomföras nästa år. I lördags åkte jag till Falkenberg för att tillsammans med några av medlemmarna i Hallandsgruppen diskutera och ta fram förslag på vad vi vill genomföra för aktiviteter kommande säsong. Just nu känns 2016 långt borta och om jag ska vara riktigt ärlig så är mitt intresse för pelargoner ganska svalt just nu. Till stor del beror det på att vädret inte passar för några mysiga stunder på balkongen, där jag kan njuta av att pyssla om mina pelargoner. Dessutom bävar jag för allt det jobb som väntar när mina pelargoner ska flyttas in för vinterförvaring, även om jag brukar få hjälp med att bära både krukor och hyllor. När jag, tillsammans med Rolf, kom fram till det lilla röda huset med vita knutar, strax utanför Falkenberg, var det i alla fall lika roligt som alltid att träffa mina pelargonvänner. Anita, länsansvarig i Halland, hade dukat fram fika, bestående av smörgåsar, äppelkaka och vaniljsås. Vi tog för oss och slog oss ner och genast var vi igång med samtal om våra älskade pelargoner. Då var det plötsligt väldigt lätt att ryckas med i diskussionerna kring nästa års aktiviteter. Årets första träff, som är ett återkommande inslag, kallar vi "nybörjarträff" även om både gamla och nya medlemmar är välkomna. Utöver information om föreningen och olika aktiviteter pratar vi om frösådd och hur man man sticklingsförökar pelargoner och alla får ett par nysatta sticklingar med sig hem. Gillar du att odla pelargoner och är nyfiken på vår förening tycker jag att du ska ta chansen att komma på en nybörjarträff, utan några som helst tvång att bli medlem. Hur många pelargoner du har eller hur mycket du kan om pelargoner spelar absolut ingen som helst roll. Som medlem kommer du sedan på de träffar då du själv kan och vill delta.
Det tog inte lång tid innan vi fått ihop en lista över tänkbara utflykter och ämnen för olika träffar till kommande år. Förutom nybörjarträffen planerade vi in flera besök hos odlare i södra delarna av landet och finns det intresse bland medlemmarna kommer vi som förening att medverka vid en eller ett par trädgårdsmässor. Går planerna i lås blir det även en resa till Gotland, med besök hos bl.a. Sutarve. Framåt sommaren brukar vi hälsa på några av föreningens medlemmar, för att se hur andra hobbyodlare har det hos sig och kanske blir det även något program tillsammans med något av sällskapets andra lokala grupper. När vi åker på dagsutflykter samåker vi i möjligaste mån, delar på bensinkostnaden och har med oss fika. På så vis håller vi nere kostnaderna för våra aktiviteter. Förutom att det blir många trevliga och lärorika samtal när vi träffas brukar jag oftast komma hem med nya sticklingar från de flesta av våra träffar. Den som vill tar med sig sticklingar och sedan byter vi med varandra eller säljer dem till ett fast pris, oavsett sort eller storlek på pelargonen, för att inte trissa upp priserna. De flesta av de pelargoner, som jag har i min samling, kommer från andra medlemmar. På så vis har jag blivit bekant med många spännande sorter, som man så gott som aldrig hittar hos blomsterbutiker och landets stora trädgårdskedjor, och dessutom får man odlingsråd på köpet.
Även om vi inte har några aktiviteter under vintermånaderna hindrar det inte oss medlemmar från att diskutera pelargoner under denna mörka årstid, när pelargonerna vilar. På Facebook finns ett trevligt forum "Svenska pelargonsällskapets vänner", där det är öppet att ställa frågor, utbyta erfarenheter, lägga ut bilder m.m. På pelargonsällskapets hemsida www.pelargonsallskapet.com finns ett bildgalleri med information om ett stort antal pelargoner. För att få tillgång till galleriet krävs att du är medlem, men alla kan gå in och läsa om kommande aktiviteter m.m.

Tack för en härlig pelargonsäsong 2015, säger jag till alla medlemmar i Halland!
På återseende nästa år, då jag hoppas på att få se flera nya ansikten på våra träffar.

 

27 okt. 2015

Inspiration till olika jularrangemang i loppisfynd


















Advent närmar sig, de veckor under året då vi tänder som allra flest levande ljus. Vi sätter fram adventsljusstakar och hänger upp stjärnor i fönsterna, allt för att lysa upp den rådande mörka årstiden. Jag gillar verkligen detta varma, lite speciella sken, som blir av adventsljusstakar och levande ljus. Under julveckorna köper vi också som allra mest blommor, gör arrangemang med mossa, granris och hänger kanske upp en krans på ytterdörren, allt för att öka på mysfaktorn i hemmet.
Jag gillar att besöka loppisar och såhär års anordnas en hel del speciella julloppisar, där man kan fynda allt från adventsljusstakar till julmusik. Tycker man om handmålade tomtar, gammaldags julbonader och handbroderade dukar kan man ofta hitta dem för ett pris under materialkostnaden. Eftersom jag älskar att plantera blommor och göra ljusarrangemang är loppisar utmärkta ställen att hitta annorlunda prylar att arrangera grönt och blommor i. Det är sällan som jag använder krukor och skålar, som är avsedda att plantera i. Istället kan jag välja olika gamla kärl, som normalt sett hör hemma i köket. Det gäller bara att se lite utanför ramarna och låta fantasin flöda. Ibland köper jag någon kruka, som har en spännande form, men där färgen är helt fel. En burk färg och pensel kan verkligen uträtta under och förändra den fulaste krukan till något riktigt spännande.


















I helgen köpte jag en jättefin ängel, som när den var ny för många år sedan, gick lös på ett par hundra kronor. Trots att jag gärna hade köpt en, tyckte jag då att den var på tok för dyr. Nu gav jag 25 kr, så det kändes som ett riktigt klipp. En välanvänd bakform fick jag för ett par tior. Den ska jag inte använda att baka i utan tanken är att dekorera den med mossa och diverse pynt och kanske får den även bli stommen till årets adventsljusstake. Viktigt är då att se till att ljusen sitter stabilt och inte står för nära varandra. Det brukar finns ljushållare och material att fästa ljusen med i större hobbybutiker. Man kan väl heller inte påpeka tillräckligt många gånger att du aldrig får lämna levande ljus utan uppsikt, speciellt när det finns mossa och andra lättantändliga material i ljusstaken.


















Såhär års kan man hitta mycket vackert i naturen och trädgården att dekorera blomsterarrangemang och kransar med, kottar, bär, grenar, taklökar och vintergrönt, för att bara nämna några. I botten på en plantering använder jag mig av jord till växter eller lökar med rötter. Använder jag snittblommor krävs oasis, avsedd för levande blommor. Fäst julkulor och annat pynt på ståltrådar, med hjälp av limpistol. Då blir de enkla att sticka ner i oasisen, så att de sitter på plats. När man använder oasis ska den ligga i blöt någon timma innan den ska användas. Skär sedan till en bit, något större än innermåttet på kärlet, som den ska placeras i. Tryck ner oasisen i kärlet så att den sitter stadigt och låt oasisen sticka upp 1-2 cm ovanför kärlets kant, så att man även kan sticka in blommor och blad i den från sidorna. Använd kniv och runda av kanterna på blocket. Dölj alltid hela oasisbiten med blad, blommor eller annat material. Den ska inte synas när arrangemanget är klart. Ibland använder jag mig av både jord och oasis när jag planterar små miniväxter. Då använder jag oasisen enbart för att få mossan och pyntet på plats. Ståltråd är nästan ett måste när man gör dekorationer. Klipp av bitar och böj dem till ett U med långa "ben", likt en hårnål. Stick dem genom mossan och ner i oasisen och håll på så vis mossan på plats. "Hårnålar" fungerar även utmärkt att använda för att fästa annat dekormaterial. Limpistolen är ett verktyg som också kommer väl till pass, inte minst när man ska fästa kottar, kulor m.m. på dörrkransar. Akta fingrarna för limmet blir väldigt varmt och det är lätt att bränna sig!























På bilderna ser du lite olika arrangemang, som jag gjort de senaste åren.
Överst två gamla glas, som jag satt hyacintlökar i. Jag har täckt lökarna runtom med grön mossa innan jag placerat dem i glasen och avslutat med sparsamt med dekor.
En sockerskål kan bli en utmärkt kruka och en hemtrevnad kan enkelt pyntas efter årstid och fantasi. Hemtrevnaden är väldigt känslig för att torka ut och ska hela tiden hålas lätt fuktig. Placera den inte över ett varmt element där den lätt torkar ut och vissnar.
Några miniväxter planterade i ett silverfat på fot blir ett vackert arrangemang med mossa och pynt. Även om  rött är julens färg har vita blommor blivit allt mer populära till jul.
Stora glasburkar, som förr användes som inläggningskärl, blir tillsammans med några hyacinter, mossa och en grön växt ett juligt arrangemang att sätta på bordet.


25 okt. 2015

Gran för liten och stor























För mig är granen och dess doft starkt förknippad med julen. Det luktar verkligen speciellt när man bär in en nyhuggen gran och sätter den i sin fot. Att välja ut familjens julgran tillsammans är verkligen inte lätt. Någon tycker att granen är för smal, någon annan att det är för långt mellan grenarna eller att toppen är sned. Jag minns min barndoms jular då hela familjen åkte ut i skogen, till mina släktingars mark, för att leta upp de perfekta granarna, ja vi hade faktiskt tre julgranar inomhus på den tiden. En stor stod i vardagsrummet och jag och min syster hade varsin liten på våra rum. Det kunde ta lång tid innan vi tillsammans kunde enas om vilka granar, som pappa skulle sätta yxan i, för vi kanske kunde hitta ett ännu finare exemplar om vi bara letade lite till. Det slutade oftast med att vi fick med oss en mindre snygg gran hem eftersom vi tappade bort den vi först bestämt oss för. Numera köper jag min gran hos någon försäljare i stan. Även om jag sällan är helt nöjd med den gran, som jag till slut kommer hem med, brukar den bli fin när jag hängt i mängder med röda kulor, knutit röda rosetter kring grenarna och satt i de fina små fåglarna med sidensvansar, som jag ärvt av min farmor. När jag bodde i mitt föräldrahem hade vi som tradition att familjen klädde granen tillsammans på lille julaftons kväll och den som vaknade först på julaftons morgon fick den stora äran att tända belysningen i granen, för första gången den julen.























Nu för tiden köper många gran redan till första advent,  att ha utomhus med belysning och en och annan pyntar till och med granen inomhus i början av december. Jag försökte hålla på gamla traditioner i många år och tände till exempel inte adventsljusstaken och stjärnan innan första söndagen i advent, men med åren har jag börjat allt tidigare med julförberedelserna för att hinna med och slippa stressa, men jag håller hårt på att granen inte ska tändas före julafton.
För den som vill vara riktigt tidigt ute finns det redan nu kungsgranar att köpa på Plantagen, som är knappt 1,5 meter höga och planterade i kruka. En lagom stor gran för mig, som inte har så stor lägenhet. Vissa år har jag valt att bara ha en liten, knappt halvmeter hög sockertoppsgran på köksbordet, som jag sedan pyntat i vanlig ordning men med röda kulor, men i mindre format. En söt variant av gran kan man göra av en liten en. Plantera enen i en kruka och täck jorden med grön mossa. Snurra en ståltråd längs stammen, så att du kan böja och forma toppen på "granen". Snurra sedan guldfärgad buljongråd (brukar finnas i blomsterbutiker) runt, så att enen får formen av en kon. Därefter är det dags att dekorera "granen" med t.ex. små konstgjorda röda bär. På toppen på metalltråden limmade jag en kula med hjälp av limpistol. Till sist dekorerade jag mossan med kulor och konstsnö. Söt gran som inte barrar, men glöm inte bort att vattna den.

22 okt. 2015

Flera godisklassiker i ny smak och form


















Jag tror inte det finns särskilt många människor som absolut inte tycker om godis över huvud taget. Sedan kan man alltid diskutera hur nyttigt det är med alla sötsaker, inte minst för tänderna om man frågar en tandläkare. Däremot hör man allt oftare om studier som visar på att choklad med hög kakaohalt påverkar kroppen positivt på flera olika sätt. Mörk choklad innehåller bland annat mycket antioxidanter och ämnet serotonin, som påverkar humöret positivt. Den sägs också vara bra för hjärta,  kärl och blodtryck. Ofta infinner sig en känsla av välbehag i kroppen när man får njuta av en bit choklad. Det beror inte bara på att vi tycker att det smakar gott. Chokladen innehåller nämligen ett flertal ämnen som påverkar vårt belöningssystem, bland annat centralstimulerande substanser och endorfiner, om än i väldigt små doser. Själv har jag blivit allt mer förtjust i fina chokladpraliner, sedan det öppnade butiker i stan, som har egentillverkad lyxchoklad i sitt sortiment . Jag tror väl inte mina favoriter, smaksatta med med allt från rom till kokos, är lika nyttiga för hälsan som en bit ren choklad, men en god pralin och en liten kopp te ger mig en härlig och njutningsfull stund på kvällskvisten.
Vi närmar oss julen, som är årets stora godishelg, då vi äter mängder av godsaker både från butiker och hemlagat. Vissa klassiker äter vi oftast bara just kring jul. Juleskum, de välkända rosa och vita skumtomtarna, har hängt med ett bra tag och de senaste åren har Cloetta kommit ut med årets Juleskum, med ny färg på tomtarna och med annorlunda smak. Årets nissar har smak av clementin och är svagt orange till färgen. Om de är godare än originalet är upp till var och en att bestämma, men personligen tycker jag fortfarande att de ljust rosa är godast.


















En annan klassiker i godishyllan, som tidigare i år fick en efterföljare är Nöt-créeme. Numera finns min barndomsfavorit också med smak av jordnötter. För några veckor sedan fick jag se att det nu även finns chokladkulor fyllda med nötcréme. Absolut inget fel på smaken, men en hel kula blev på tok för sött för min smak. Ännu en gammal god klassiker Ploppen, har med åren fått nya uppföljare och igår smakade jag på ännu en ny variant Plopp Krokant. Jag läste inte så noga på förpackningen så jag blev besviken när jag tog ett bett i chokladbiten och insåg att den saknade en kladdig fyllning som originalet. Istället var det som två bitar choklad från en chokladkaka, förvisso med krokant.
När jag var liten fanns det ju långt ifrån ett så stort godissortiment som idag och papperspåsen, som tanten bakom kassan plockade ner godiset i efter att jag pekat ut vilka sorter jag ville ha, var långt ifrån så stor som de jättepåsar som vi är vana vid idag. Jag uppskattar verkligen att vissa butiker åter har de små, vita papperspåsarna med färgglada prickar på. De är alldeles lagom stora när jag vill plocka till mig några bitar godis. Jag lockas inte heller till att fylla en stor påse, som i och för sig inte gör att jag äter mer, men godiset hinner torka, bli segt och inte alls särskilt gott, innan jag äter upp det.
Det kommer hela tiden nyheter bland ett redan jättestort utbud av lösgodis och visst får jag då och då en och annan ny favorit, men en hel del gamla godingar står fortfarande högt i kurs. Nya smaker på gamla favoriter floppar ofta och försvinner så småningom ur sortimentet. Den så populära aladdinlådan, som är en stor favorit nu när det snart är jul, har i mitt tycke tappat sin status, genom att byta ut flera olika praliner i lådan, även om några av de gamla godingarna fortfarande finns kvar. Krokofanterna, de avlånga skumstängerna doppade i ett tunt lager mörk choklad och strössel, har jag alltid gillat. Tyvärr är de svåra att få tag och oftast har jag bara hittat dem i sjukhuskiosken. Glädjande är att de nu kommit ut i påsar, med hälften så långa stänger, men än så länge har jag bara hittat dem på en bensinmack utanför Halmstad. I mitt försök att få tag på krokofanterna på närmre håll har jag till och med skickat ett mail till tillverkaren och frågat efter fler försäljningsställen, tyvärr utan att få svar. Att smaka på nyheter är aldrig fel, men många klassiker håller sig fortfarande i konkurrensen mot många nykomlingar när sötsuget sätter in. Jag tackar aldrig nej till en AKO-kola med smak av choklad och mint, en favorit som glädjande nog går att njuta av igen, efter flera års bortavaro.

19 okt. 2015

Inspiration till julens pyssel och mat























Mitten av oktober är redan förbi och advent närmar sig fortare än jag vill och utan att jag kan göra något åt det. Jag som inte ens plockat in pelargonerna från balkongen ännu och det är så mycket som jag vill hinna göra klart hemma innan jag känner att det finns tid och ork till att förbereda inför första söndagen i advent. Denna härliga helg då adventsljusstakarna ska fram och stjärnan ska hängas upp i fönstret och jag får ägna mig åt något som jag verkligen gillar, nämligen att göra vackra arrangemang med blommor, mossa, ljus och allt därtill, som ger mig den där härliga känslan hemma och dessutom sprider härliga dofter. Jag måste erkänna att jag faktisk börjat planera inför advent. Min adventsljusstake med 11 ljus har hängt med ett antal år och nu kan jag inte förstå hur jag kunde köpa en stake som var grön och röd. Härom dagen köpte jag en burk matt, vit vintagefärg, så att jag kan måla om ljusstaken. Först måste jag fixa några nya lampor eftersom de inte lyste när jag tog ner staken från vindsförrådet. Är det inte märkligt att även om man ställer upp en helt fungerande adventsljusstake i förrådet när julen är över, så lyser inte lamporna när man plockar fram staken kommande jul. Är det inte några lampor som gått sönder så är det glappkontakt. Ja ja, jag brukar få ordning på den till slut med viss envishet och ett stort mått av tålamod.















Jag har alltid gillat att skapa med olika material, måla, klippa och klistra. I flera år har jag jobbat som grafisk designer och ritar på datorn dagligen på arbetet, men att få skapa med händerna ger mer möjligheter till fritt skapande och är på så sätt mycket roligare. Jul och advent är verkligen en tid då jag får utlopp för min kreativitet, allt från att göra egna julkort, modellera marsipan till att fixa med blommor och arrangera mängder av julgranskulor överallt i lägenheten. Redan för någon vecka sedan började tidningar att dyka upp i butikerna med varierande förslag på pyssel till granen, inspiration för hur man dekorerar hemmet både inom- och utomhus och otaliga recept på mat, bakverk och godis till jul. Jag köpte tidningen Allers julmagasin och redan när jag fick tidningen i handen och började bläddra i den vaknade min lust att börja pyssla trots att det, som det känns idag, är långt till jul och advent. Eftersom en del jultidningar är ganska dyra brukar jag avsätta någon timma till ett besök på biblioteket, där de har en hel del tidskrifter som man kan bläddra i på plats helt gratis. Än är det några veckor kvar till advent och för min egen del lär det säkert bli mer pyssel utöver en ommålad adventsljusstake innan julen knackar på dörren.

17 okt. 2015

Lyxig men enkel kantarellsoppa


















Nu när hösten är här och dagarna ibland är riktigt grå och ruggiga smakar det gott med en varm soppa. Det är sällan man blir serverad soppa när man blir bortbjuden. Det är synd då soppa går att  variera på många sätt och är en bra bjudrätt om man har många gäster. Oftast kan den tillagas i förväg och tillsamman med bröd och ost blir det en god och mättande måltid. När jag växte upp lagade mamma sällan soppa till middag, men i skolan åt jag gärna när det serverades i matsalen. Jag och familjen var på sommarsemester i Österrike i slutet på 70-talet och där bjöds man soppa till förrätt vid nästan varje middag. Det var ovant, men jag minns att jag tyckte att det var gott att smaka på soppor med lite annorlunda smaker än vad jag var van vid. Tyvärr har jag inte kunnat äta soppa under många år eftersom jag blev njursjuk i unga år och började med dialys. Det innebär bland annat att jag har kraftiga vätskerestriktioner och att jag måste tänka på all vätska jag får i mig via mat och dryck och därför har jag varit tvungen att välja bort soppa på menyn. Sedan jag ökade på min dialystid för några år sedan och har behandling 4 gånger/vecka istället för 3 kan jag nu festa till det på söndagskvällarna med en hel kopp te eller en talrik soppa, då jag har behandling både söndag och måndag. Oftast lagar jag till en potatis- och purjolökssoppa, som är både god, enkel att göra och dessutom billig, men tyvärr blir den inte så god att frysa in, om man gör en större sats. Härom dagen fick jag tag i riktigt billiga, färska kantareller och köpte hem en större påse utan att ha någon aning om vad jag skulle använda dem till för maträtt. Jag sökte på nätet efter recept med kantareller och fick bland annat upp en del varianter på kantarellsoppa och soppa fick det bli. Lök hade jag hemma kylen, hackad persilja i frysen och en liten flaska vitt vin, som stått ett bra tag i skafferiet utan att komma till användning. Jag blev mycket positivt överraskad när jag tog ett första smakprov ur grytan. Soppan var verkligen jättegod. Jag har tillagat den vid ytterligare ett tillfälle och valde då att byta ut hälften av kantarellerna mot skogschampinjoner, vilket blev minst lika gott. Jag valde att inte mixa soppan, då jag tycker att det är godare när man känner svampbitarna. Ett annat alternativ är att mixa soppan och dekorera den med några hela smörstekta kantareller vid serveringen. Soppan går utmärkt att frysa in utan att det påverkar smaken och konsistensen något nämnvärt. Jag hoppas hinna med att göra ännu en omgång soppa och frysa in den, innan svampsäsongen är över, så att jag kan njuta några värmande och välsmakande middagar i vinter.

Recept
Kantarellsoppa 4 personer
2
liter kantareller (cirka  600 g)

3 schalottenlökar eller gul lök 2 msk smör eller margarin 
3 dl vitt vin 5 dl vispgrädde 1 l kycklingbuljong, buljongtärning eller fond
1
dl hackad persilja

salt och peppar
Gör såhär:
Dela svampen i bitar. Låt den "svettas" i en varm stekpanna.

Skala och hacka löken.
När vätskan kokat in i svampen, öka värmen och lägg i smöret. Fräs en stund och lägg sedan i löken. Låt löken bli mjuk och häll sedan på vinet och låt det koka in något.
Blanda ner grädde, buljong och persilja. Låt det koka cirka 5 minuter.
Mixa soppan om du vill ha den slät. Smaka av med salt och peppar.
Red av soppan om du vill ha den något tjockare.

16 okt. 2015

Sambo med två katter


















För snart nio år sedan blev jag kattägare. Det var i alla fall vad jag trodde då min första katt Tindra kom in i mitt liv. Med tiden insåg jag att man inte kan äga sin katt. En katt är en en egen individ med personliga egenskaper, tycke och smak och definitivt inte någon som man kan bestämma över helt och hållet. När min andra katt Ängla flyttade in hos mig började jag inse hur otroligt olika två katter kan vara. De ser inte bara olika ut, de har helt olika personligheter, tycker om att sysselsätta sig med olika saker och gillar olika sorters  mat och godis. Dessutom är Ängla en riktig pratkvarn om man jämför med Tindra, som är en tystlåten liten dam. De är även väldigt olika när det gäller att hålla igång, vilket brukar skilja sig mellan olika katter och raser. Tindra är född på landet och är en riktig bondkatt, eller huskatt om man ska benämna henne rätt. Hon är smal och smärt och älskar att vara utomhus, jaga möss och fåglar och röra på sig så mycket hon vill och kan. Tindra är utomhus till sent på kvällarna och föredrar ofta att sova till långt fram på dagen, även om mina snälla grannar knackar på och frågar om hon vill gå ut, när jag inte är hemma så att hon kan be mig att öppna dörren. Änglas mamma är av rasen ragdoll och pappan är perser. Då hon inte är renrasig och har stamtavla räknas även hon till gruppen huskatter, men hon har flera egenskaper från sin mamma och pappa. Ängla har kortare ben och har en kraftigare kroppsbyggnad om man jämför med Tindra. Hon är verkligen katten som njuter av livet och gillar att ta det lugnt, även om hon också kan få upp farten ordentligt och verkligen spurta, vilket man inte tror om henne när man ser henne ligga i gräset och mest ser ut att slappa och gotta sig. Man kan verkligen luras av en katt, som ligger utslagen och ser ut att sova. Plötsligt, på bråkdelen av en sekund, reagerar den med att lyfta sin ena framtass, med de vassa klorna ute, för att försvara sig eller så tar den till flykten om de känner sig hotade. De är sällan som jag blir riven av av mina katters vässade klor, men Ängla kan ibland bli på dåligt humör och för att visa det är hon snabb med tassen och siktar med den farligt nära mitt ansikte. Med åren har jag lärt mig att läsa av hennes kroppsspråk och varningssignaler, men ibland missar jag dem. Det händer oftast då jag vill gosa med henne längre än vad hon vill. Annars är det oftast Tindras klor som jag får känna av, då vi myser efter att hon har kommit in på kvällen. Då sitter jag på stolen innanför ytterdörren och hon tar plats i mitt knä och sträcker ut sig längs mitt ena lår. Medan jag gosar med henne spinner hon, trampar med framtassarna och sätter klorna i mitt ben. Detta "trampande" är ett beteende som vuxna katter har kvar från att de var kattungar, då de genom att "trampa" på mammans bröstkorg stimulerade mjölkproduktionen. Det gäller att se till att kattens klor är klippta annars kan en mysig stund med sin katt bli ganska smärtsam. Tindra gillar verkligen våra små stunder när vi får egentid tillsammans, utan att Ängla nyfiket lägger sig i sig i vad vi gör. Slutar jag att klia henne under hakan puttar hon med sitt huvud mot min hand, för att tala om för mig att hon vill att jag ska fortsätta kelas med henne.
Med tiden började jag att kalla Tindra och Ängla för mina sambos och familjemedlemmar och själv försöker jag vara någon typ av mamma, som ska styra upp vardagen hemma hos oss, men jag har gett upp försöken att helt bestämma över katterna. De måste få ha en viss frihet, även om de självklart inte får husera fritt i lägenheten och göra precis som de vill. Jag har lärt mig en del av deras vanor och viljor och de har faktiskt rättat in sig till viss del efter hur mina dagar ser ut. Ofta hör jag personer med katt, som klagar över att katten väsnas på nätterna, vilket ofta slutar med att de får gå upp ur sängen och släppa ut katten vid gryningen eller fylla på matskålen för att deras fyrfota sambo ska bli nöjd och lugn ner sig. Jag ignorerade mina katters jamande och krafsande på dörren på nätterna när de var små och jag försökte så gott jag kunde att inte reagera, även om deras tilltag kunde bli riktigt irriterande. Idag sover de när jag sover och de försöker inte väcka mig även om jag vissa dagar tar sovmorgon. Matskålen är alltid fylld med torrfoder, så blir de hungriga på natten går de ut i köket och låter snällt mig sova vidare. När klockan ringer på morgonen och jag sätter mig upp i sängen för att vakna till liv, är det tillåtet att be om en mysstund med matte. Ängla, som oftast sover hela natten bredvid mig, har för vana att ta plats i mitt knä så fort jag sätter mig upp i sängen. Jag lutar min haka mot hennes lilla nos och smeker henne över ryggen och kliar henne på halsen när hon lägger sig ner, samma procedur så gott som varje morgon. Skulle jag nicka till och somna, i sittande ställning, brukar Ängla sträcka ut frambenet och lägga tassen mot min bröstkorg så att jag vaknar igen. Innan jag reser mig upp ur sängen säger jag till Ängla att jag måste göra frukost och då tittar hon på mig med stora ögon innan hon flyttar på sig. Tindra byter sovplats då och då. Under en längre tid har hon legat i soffan på nätterna, efter att hon tidigare sov i sin katthuvudformade iglo. När jag sätter mig i soffan på morgonen brukar Tindra komma upp i mitt knä så att vi kan mysa en stund och jag kan tala om för henne att mamma älskar sin lilla tös. Ligger hon i iglon lägger jag mig ner på golvet alldeles intill. Visslar jag då brukar hon sträcka sig ut för att gnida sitt huvud mot mitt ansikte och ibland lägger hon sin kind mot min. Det värmer och piggar upp även en grå och trött morgon. De senaste veckorna har Tindra flyttat in i sovrummet på nätterna och även på dagarna. Det händer att hon sover i sängen, men då vill hon helst ligga där ensam med mig. Nu har hon istället valt min stol, som jag sitter på vid datorn. Två tjocka och mjuka dynor gör att det säkert är mjukt och skönt att ligga på den annars så hårda trästolen och dessutom har jag flyttat på den något så att stolen står precis intill sängens huvudända. På så vi kan hon ligga riktigt nära mig utan att Ängla kommer alltför nära, då hon ligger på andra sidan om mig. En bra lösning kan man tycka, då jag kan lägga mitt huvud på stolsdynan och ha morgonmys med Tindra så länge jag ligger kvar i sängen. Så långt är allt bra, men när jag fixat klart min frukost och ska inta den vid datorn ligger Tindra på stolen och ser nästan alltid ut att sova väldigt gott. Det är väl bara att knuffa ner henne från stolen, skulle nog många tycka, men jag har inte hjärta att väcka henne från sin skönhetssömn, så söt som hon är där hon ligger. Istället har jag satt in en köksstol i sovrummet, som jag kan sitta på när datorstolen är upptagen av min fyrbenta sambo. Visst, den går att sitta på men den är hård och alldeles för låg för att jag ska sitta bekvämt, men det får gå. Härom morgonen, när jag kom in i sovrummet med frukostbrickan, var även köksstolen upptagen. Då sov Ängla på den, nöjd över att få ligga nära sin allra bästa kompis, som sov på den andra stolen. Då ställde jag mig frågan vem det egentligen är som bestämmer hemma hos oss. Ja, inte är det jag som alltid har sista ordet i vår familj, eller är det så att jag kanske är för snäll ibland och låter katterna styra. Jo, så är det nog, men vad gör man inte för dem man delar livet med och älskar mest av allt. De som lever utan sällskap av ett djur har nog svårt att förstå hur starka banden kan bli mellan bland annat en katt och dess husse eller matte. Kärleken som man får från sitt husdjur är verkligen villkorslös och underbar.

10 okt. 2015

Halloncheesecake - glutenfri


















Tyvärr är det inte ovanligt att barn och vuxna har någon typ av födoämnesallergi, inte tål gluten eller laktos. Det finns även andra orsaker till att vissa personer behöver hålla en diet, som innebär att de helt eller delvis måste undvika vissa ämnen i maten. Under alla år som jag haft dialysbehandling har jag alltid fått tänka på vad jag äter och dricker för att inte samla på mig för mycket vätska och ämnen, som är farliga i för höga mängder i kroppen. Därför fick jag redan som barn lära mig att hålla diet och vilka livsmedel som jag bör undvika eller bara äta små mängder av. Att jag själv måste tänka på vad jag stoppar i mig har medfört att jag tänker till lite extra när jag ska bjuda vänner och bekanta på mat eller fika. Det är en självklarhet för mig att fråga nya bekanta om de kan äta vad som helst. Min pappa blev glutenintolerant på äldre dar, vilket har gjort det svårare att bjuda honom på alla goda bakverk som han tycker om. Nu finns det som tur är mycket gott som är glutenfritt. Det gäller bara att tänka till lite extra när man handlar bröd och kakor i butik eller bakar själv. Visst kan man köpa en annan kaka eller laga speciell mat till den som inte får äta allt, men personligen uppskattar jag att den som bjuder har valt mat som alla kan äta, så långt det är möjligt.
För ett par veckor sedan fyllde min pappa år och min syster hade bakat en glutenfri halloncheesecake till födelsedagsfikat. Botten bestod av glutenfria kex, men för övrigt var det ingen skillnad på innehållet i receptet. Ska kakan även bli laktosfri får man välja laktosfria mejeriprodukter och även välja kex därefter. Glöm inte bort att även fråga dina gäster om de tål t.ex. husdjur eller starka dofter från blommor, som kan vara ett stort problem för många speciellt vid de kommande julhelgerna.

Recept Halloncheesecake
Botten:
250 g digestivekex, glutenfria
100 g smör
Fyllning 1:
450 g Philadelphiaost
200 g osockrade hallon
3 ägg
1 1/4 dl strösocker
Fyllning 2:
3 dl crème fraiche
3 msk strösocker
1 msk vaniljsocker
Dekoration:
Färska hallon
Vispad grädde 


Gör såhär: Sätt ugnen på 180°C. Smula sönder kexen och blanda med smält smör. Tryck ut kexblandningen i en form med löstagbar botten, ca 24 cm i diameter. Grädda i 5-10 minuter. Kör ingredienserna till fyllning 1 i en matberedare till en jämn smet och häll i formen. Grädda i nedre delen av ugnen i 25-30 minuter. Blanda ihop fyllning 2 och bred på kakan. Grädda ytterligare i 5 minuter och låt kakan svalna. Ställ den sedan i kylskåpet och låt den bli ordentligt kall innan du lossar formen runt kakan. Ta sedan försiktigt bort kakan från bottnen. Placera cheesecaken på ett tårtfat och garnera med vispad grädde och hallon. Servera!

7 okt. 2015

Plantera amaryllislökar

Knappt är sommaren över innan man blir påmind om att julen närmar sig. Jag såg igår att man redan börjat plocka fram julgranskulor och adventsljusstakar hos en av landets stora trädgårdsbutiker. Låt mig få njuta lite av hösten först, innan alla förberedelser drar igång inför julmånaden december. De sista åren har jag försökt att minska ner på alla måsten fram till jul. Det är ju ändå en högtid då man ska ha tid att njuta och jag lägger hellre mina krafter på lite mysigt julpyssel, än att fara runt i lägenheten och städa och feja och göra sådant som andra förväntar sig av mig. Jag är kanske lite egoistisk som vill ägna mig åt det som jag själv anser lustfyllt, för när orken sinar gäller det att prioritera det som ger livet ett positivt innehåll. Något som står högt på göralistan inför julen och som jag har svårt att tänka mig att välja bort är att arrangera och skapa något vackert med julblommorna. Utan dem infinner sig inte den riktiga julstämningen hemma i min lilla lägenhet. Liksom hela det övriga året är det blommor och växter, som står i centrum hemma hos mig. När vintermörker och kyla råder utomhus och de flesta växterna slumrar under det vita snötäcket, då gläds jag än mer av de blommor som jag får njuta av inomhus. I december har mina pelargoner flyttat in från balkongen och står ljust och svalt på några olika platser i hyreshuset, men de blommar sällan. Pelargonerna måste skötas om ändå, men jag ger dem ingen gödning och jag minskar ner på vattningen, beroende på hur ljust och varmt de står placerade.
Trots att jag nu inte vill tänka på julen riktigt än så finns faktiskt en del förberedelser att ta tag i redan nu. Vill man driva fram egna amaryllisar är det hög tid att köpa lökar och plantera dem nu, om de ska blomma till jul. Det brukar ta c:a 6-8 veckor från att man planterar löken till att stängeln vuxit upp och knoppen slår ut. Jag har ett tiotal amaryllislökar, som jag sparat från föregående år. Under våren och sommaren har de stått ljust placerade i trapphuset och jag har skött om dem som vanliga krukväxter och vattnat och gett dem näring. I början av augusti slutade jag helt att ge dem vatten och ställde dem mörkt och lite svalare, på en plats i trappan upp till hyreshusets vind, där de inte står i vägen. Det tog lång tid innan de välväxta bladen började vissna ner så att lökarna kunde få en behövlig viloperiod. Nu är det snart dags att plocka fram krukorna och plantera om lökarna i ny jord och vattna igenom den. Sedan ställs krukorna ljust och varmt för att lökarna ska väckas till liv igen. Amaryllisarna som jag planterade om förra hösten blommade först flera veckor efter nyår, vilket inte var särskilt märkligt. Amaryllisen är egentligen en vårblomma liksom hyacinten, som också är en populär julblomma, men odlarna driver fram lökarna extra tidigt för att de ska kunna säljas i butikerna lagom till advent och jul. Om några veckor kommer det även att finnas färdigplanterade amaryllislökar med blomstänglar i butikerna, men de brukar oftast vara av de vanligare sorterna. Vill man ha tag i de mer speciella varianterna får man köpa lökar och driva upp dem själv. Amaryllisen är enkel att sköta om och därför tycker jag att den passar bra att ge bort till jul, även till personer som påstår sig sakna gröna fingrar. Odlarna tar hela tiden fram nya sorter med nya färger och toningar på blommorna och även annorlunda form på kronbladen. Förra året fick jag en ny favorit i "Evergreen" med sina vitgröna klockor och kronblad som var smalare och mer spetsiga. När man köper en amaryllislök ska man titta efter en fin och fast lök. Det finns mindre lökar och det finns så kallade jumbolökar. Oftast får man betala mer för de större, liksom för de mer ovanliga, men en större lök ger i gengäld fler blomstänglar med fler och större blommor.
Innan man planterar löken klipper man bort torra och döda rötter. Välj en stabil kruka som är så stor att mellanrummet från löken till krukans kant blir c:a  3 cm. Sätt löken i vanlig blomjord så att 1/3 av löken hamnar ovanför jordytan. Jag brukar täcka jordytan med grön mossa och dekorera den med några små julkulor eller annat pynt. Behöver jag stötta upp blomstängeln med en pinne, väljer jag ett vackert band att binda upp den med och gör en stor dekorativ rosett. Vattna sedan igenom jorden och placera krukan ljust och varmt. Därefter ska löken ha mycket sparsamt med vatten, annars riskerar man att få långa gängliga blomstänglar. Rotera krukan efterhand som stängeln drar sig mot ljuset. För något år sedan satte mina amaryllislökar fart och växa väldigt tidigt och för att alla inte skulle blomma redan till advent satte jag ut några av krukorna på min inglasade balkong så att utvecklingen av löken stannade av. Man kan med fördel ställa amaryllisen svalt på nätterna även då den blommar och på så vis får man njuta av de vackra klockorna lite längre. Jag är för otålig för att vänta på att mina sparade lökar ska komma igång när de väl hamnar i jorden så jag köpte en ny lök häromdagen, i hopp om att jag ska få se de rödvita klockorna lagom till jul. Fram till dess är det spännande att följa lökens utveckling. Att få se den första knoppen titta upp är nästan lika lustfyllt som att få se amaryllisen blomma.





4 okt. 2015

Stora fikadagen


















Jag orkade inte att baka några kanelbullar på förmiddagen, så att jag kunde bjuda personal och patienter på dialysen på en gofika på eftermiddagen och jag hann inte med att köpa några heller. Det går ju minst lika bra att överraska med goda, hembakade bullar en annan av årets 364 dagar även om det inte är "Kanelbullens dag". När jag bakar bullar använder jag mig oftast av ett enkelt recept, hämtat ur en gammal hemkunskapsbok som min syster hade i skolan, och det brukar ge goda snurror. 

Grundrecept vetebröd
20 snurror eller 16 släta bullar till semlor
Kanelbullar
50 g smör
3 dl mjölk
50 g jäst
3/4 dl socker
½ tsk salt
8-9 dl vetemjöl
Fyllning
25 g smör
2 msk socker
1 tsk kanel
Till pensling
1 ägg
pärlsocker
(20 st pappersformar)


Gör såhär:
Sätt ugnen på 225°.
Smält smöret i en kastrull eller i mikron.
Tillsätt mjölken och värm den till 37°.
Smula ner jästen. Rör så att den smälter.
Tillsätt socker, salt och 7 dl vetemjöl. Arbeta in det väl.
Tillsätt, om det behövs, mera vetemjöl lite i taget och arbeta degen tills den är blank och släpper bunken.
Mjöla bakbordet och häll upp degen. Arbeta den smidig.
Kavla ut degen till en rektangel. Bred på smör och strö över kanel och socker. Rulla ihop degen. Dela rullen i 20 delar. Nyp ihop bullarna och lägg dem i pappersformar. Låst bullarna jäsa övertäckta med bakduk till dubbel storlek, i en halvtimma eller längre. De ska kännas lätta och porösa när man trycker på dem och gropen efter fingret ska gå tillbaka.
Pensla dem med det uppvispade ägget och strö över pärlsocker. Grädda dem vackert bruna c:a 8 minuter.
Låt bullarna kallna under bakduk.