Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

30 juli 2017

Rogivande vatten


















Vad är det i molnen där uppe i det blå? Vad är det som båtar flyter på? Jo, vatten vatten bara vanligt vatten. Vad är det vi badar och simmar i ibland? Vad är det som kluckar emot strand? Jo, vatten vatten bara vanligt vatten. Så går texten i en del i Lennart Hellsings barnvisa "Vattenvisan". I Sverige är rent och drickbart vatten i kranen en självklarhet, vilket det långt ifrån är i många andra länder världen över. Vi är dessutom vana vid att ha fri tillgång till vatten, bland annat till att duscha i, använda till matlagning, spola med i toaletten, tvätta kläder i och vattna med i trädgården. Det är sällan jag tänker på hur bra vi har det med tillgången på vatten. Under de senaste åren har det allt oftare varit bevattningsförbud sommartid, men det är först i år som jag verkligen har tänkt till och sparat på vattnet och reflekterat över att jag ibland varit ganska slösaktig, speciellt i köket, där vattnet ibland får rinna helt i onödan, liksom när jag tvättar håret. Allt levande, både människor, djur och växter, är beroende av vatten för att överleva. En vuxen människa består till 60% av vatten och dricker vi inte tillräckligt en varm sommardag kan man märka av att man inte mår riktigt bra, med till exempel illamående och yrsel som följd. En stor del av min vakna tid tänker jag på hur mycket vatten jag dricker. Då mina njurar inte fungerar alls, har jag ingen urinproduktion. Jag kissar inte en enda droppe och har inte gjort det på många år. Det innebär att jag måste vara väldigt sparsam med den vätska jag får i mig genom mat och dryck. Rekommendationen är att jag ska hålla mig till en halvliter vätska per dygn och det är inte mycket, speciellt en varm sommardag. En halvliters flaska cola räcker inte långt när man är törstig och sedan ska man räkna med vätskan i mat, glass, frukt, grönsaker m.m. Får man i mig för mycket vätska, då man inte kan göra sig av med den, blir man först svullen i fötter, ben, händer och ögonlock. I värsta fall samlas vatten i lungorna och då får man svårt att andas. Under mina dialyser på sjukhuset, som tar c:a 5 timmar/ behandling, filtreras slaggprodukter/uringifter bort från blodet. Även den vätska, som samlats i kroppen mellan behandlingarna, dras bort när blodet passerar genom dialysfiltret, den konstgjorda njuren.


















När jag spontant tänker på vatten är det sällan vatten i kranen jag har i tankarna. Då jag är född och uppvuxen i kuststaden Halmstad, är vatten starkt förknippat med havet. Jag bor bara ett par kilometer från havet och den vackra småbåtshamnen i Grötvik. Det är en plats som jag besöker ganska ofta, oavsett årstid. Havet är mäktigt, vackert, men kan även kännas skrämmande, speciellt när höststormarna får havet att blåsa upp, med stora vågor, som rullar in mot land så att skummet yr in över stenpiren. Ibland kör jag dit med bilen, passerar småbåtshamnen, huset där konstnären Walter Bengtsson hade sin ateljé under sin livstid och det gamla kolbrottet, som numera är vattenfyllt, och lite längre fram stannar jag till vid sidan om den lilla vägen, som slingrar sig fram några hundra meter längs kusten. Jag brukar veva ner framrutorna i bilen för att kunna njuta av ljudet av vågornas vilda framfart eller det svaga kluckandet, som hörs när havet ligger spegelblankt. Oavsett årstid och väder tycker jag om att sitta och se ut över havet, med kusten nere i Båstad i fjärran, fåglar som guppar i vattnet och en och annan båt, som far fram.


















Hyreshuset, som jag bor i, ligger bara ett par km från Grötviks hamn och från min lägenhet, överst på 4:e våning, kan jag se havet bortanför hustak och trädtoppar. Min balkong är även den en rofylld plats att vistas på, med mängder av pelargoner och en del andra växter. Där har jag sett till så att jag kan njuta av ljudet av porlande vatten från en solcellsdriven fontänpump, placerad i en vattenfylld zinkbalja med stenar och flytande vattenväxter. Tyvärr har det inte varit så mycket sol i sommar, som fått fart på fontänen, men jag tycker att baljan med vatten är vacker som den är. Mina två katter gillar den också och brukar passa på att dricka ur den när de är på balkongen. Vattenväxten, Musselblomma (Pistia stratiotes), köpte jag i början av sommaren och då var det bara en större bladrosett, men efterhand har den förökat sig och nu är det även ett flertal mindre bladrosetter som flyter i baljan. Denna vattenväxt kan även användas inomhus och i akvarium. Den är inte frosttålig, så utomhus får den ses som ettårig, men jag ska ta in någon bladrosett och se om jag lyckas klara den till våren. Jag brukar få tömma och göra rent baljan och stenarna några gånger varje sommar, då det bildas en hel del alger i vattnet, men det är det värt. Fontänpumpen "Eurydike", som jag köpte för flera år sedan på en trädgårdsmässa, är liten och enkel och kräver ett vattendjup på knappt 10 cm och kan därför även användas i ett djupare fat. Fontänpumpen "Eurydike" finns att köpa hos Svea Redskap AB, som även har fler pumpar i sitt sortiment. I deras katalog finns en bild på min zinkbalja med fontän, vilket är roligt. När jag köpte min pump blev jag tillfrågad om jag ville ta ett foto på min installation med fontänen på balkongen och som tack fick jag ytterligare en fontänpump, som en av mina dialyssköterskor har i sin trädgårdsdamm, sedan flera år tillbaka.


















Dripp dropp dripp dropp dripp dropp. Vad är det som regnar på våra paraplyn? Vad är det som snöar ner från skyn? Jo, vatten vatten, bara vanligt vatten. Även om det är bevattningsförbud och det är brist på grundvatten, har det verkligen inte varit brist på regn i sommar, till många semesterfirares besvikelse. Jag gillar inte regn, men jag kan ändå tycka att det är riktigt mysigt att sitta ute på min inglasade balkong och pyssla med pelargonerna, samtidigt som regnet smattrar mot taket. Om två veckor börjar äntligen min efterlängtade semester, som sträcker sig till mitten av september. Då hoppas jag verkligen att det blir härligt sensommarväder. Sol och strax över 20 grader skulle vara perfekt, då jag inte är någon älskare av alltför varmt väder, vilket delvis beror på att jag inte får dricka som jag vill och för att jag inte klarar av att åka och bada själv, på grund av mina problem med ben, fötter och avsaknaden av en hel del tår.. Jag hoppas att jag kan åka till Grötvik några dagar under semestern och avnjuta fika och kvällsmat nere vid havet. Än så länge har jag inte planerat in några aktiviteter under semestern. Jag behöver den för att vila och hämta nya krafter, men jag kommer att ägna en hel del tid åt min odling, som är både rolig och avkopplande. Förhoppningsvis gör mina katter mig sällskap under tiden och är vädrets makter på min sida får jag även njuta av ljudet av porlande vatten i bakgrunden.  Mycket härligare avkoppling än så kan jag knappt önska mig under min semester.


 



 


.

23 juli 2017

Min pelargonsamling - smått galen

Gibbosina Purple är en hybrid, som kommit till genom att man korsat
arten P. gibbosum och hybriden P. 'Cortusina',



















När jag köpte mina första pelargonsticklingar, för några år sedan, kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle bli så förtjust i just pelargoner. Hade någon sagt till mig då att jag om några år skulle ha en pelargonsamling på min balkong, med över 200 olika sorter, hade jag nog bara skrattat. Att ha 200 pelargoner hade jag nog ansett som smått galet då, men det tycker jag absolut inte nu. Hade min balkong varit några kvm större hade jag troligtvis haft 300 sorter, så det är nog bra att jag bor i en liten två, där utrymmet för min odling är kraftigt begränsat från mina ögon sett. När jag köpte mina första sticklingar hade jag inte en aning om hur många olika sorters pelargoner det fanns. Vildväxande arter var något som jag aldrig hört talas om tidigare och inte heller hur mycket de skiljer sig åt till utseendet, med olika form, färg och storlek på blad och blommor. Vissa arter växer som små tuvor, medan andra kan bli meterhöga träd eller ha ett buskformigt växtsätt och breda ut sig. De kan ha smala stjälkar, medan andra med tiden får vackra, knotiga och vedartade stammar. Därtill kommer alla pelargoner som korsats fram, där två arter var föräldrar från allra första början, när förädlingsarbetet började. Så småningom delades pelargonerna in i olika grupper, med bland annat stjärnpelargoner, fingerpelargoner, doftpelargoner, engelska-, häng- och änglapelargoner, för att nämna några. Utöver dessa grupper delas pelargonerna in under kategorier som miniatyrer och dvärgar, där sorter som är småväxta och inte växer så fort ingår.

P. tetragonum är en art, med ledade stammar,
som är tre eller fyrkantiga i genomskärning.



















För några veckor sedan var jag så gott som klar med en förteckning över namnen på mina pelargoner. Den visade att jag hade 197 olika sorter, men utöver dem en del dubbletter och även mina egna frösådda pelargoner, som utvecklats olika långt och är olika stora. Ska du inte minska ner lite på din odling, brukar min pappa fråga mig, när han ser alla pelargoner som trängs på min balkong i hyllor, på odlingsbänkar, i några backar på balkonggolvet och en hel del små, frösådda plantor och sticklingar, som står på fönsterbrädan i sovrummet och i köket. Pappas fråga om min odling är kanske inte helt obefogad, för jag har själv flera gånger funderat över om jag skulle minska på antalet pelargoner, men största anledningen till det skulle i så fall vara att varje planta skulle få mer utrymme och mer ljus. En del pelargoner, som står innerst på vissa hyllor, skulle helt klart må bättre av mer ljus och att slippa trängas, men så kommer problemet med mitt habegär in. Även om det är ont om plats bland hyllorna på balkongen har jag svårt att låta bli att köpa fler pelargoner. När jag hittar någon ny sort som jag gärna vill ha är det nästan omöjligt att inte köpa den och om någon av mina vänner i pelargonsällskapet vill förära mig en gratis stickling är det svårt att tacka nej. Detta habegär till pelargoner, som många av oss "pelargonister" har, är nog svårt att förstå för någon som har en och annan mårbackapelargon i krukor på altanen eller några zonaler planterade i trädgårdsrabatten. Ibland kan det i och för sig vara så intresset börjar, med någon enstaka vanlig pelargonsort, innan man blir presenterad för den otroliga mångfald av pelargoner som finns. Har man väl blivit bekant med den nya världen av blommor, då är risken stor att man blir totalt såld på pelargoner.

P. 'Shannon' är en primärhybrid,
med söta, små rosa blommor, med cerise mitt.



















Jag är själv intresserad av de flesta växter som blommar och drömmen om att få jobba som florist har kommit och gått under alla år, men då större delen av mitt liv kantats av sjukdomar, har mitt floristintresse tyvärr fått stanna på hobbynivå. Min pelargonodling är mer än bara ett stort intresse, som jag älskar att hålla på med. Det är samtidigt lite av en terapi och jag kopplar av mentalt av att pyssla med mina blommor. Utöver det har jag fått många nya vänner runt om i landet, dels genom att jag gått med i Svenska pelargonsällskapet och deltar i deras träffar och arrangemang och att jag blivit bekant med många pelargonintresserade via Facebook. Även en och annan, som köpt sticklingar av mig via internet, har jag fått fortsatt kontakt med, även om den är mer sporadisk. Sedan mitt intresse för pelargoner startade har jag köpt en hel del sticklingar vi internet, från några olika svenska företag, men mest från privatpersoner via tradera. För någon månad sedan beställde jag för första gången pelargonsticklingar från Fibrex i England. I början av juli kom ett stort paket med 13, väl inpackade, små sticklingar. En av sticklingarna mår långt ifrån bra och det är tveksamt om den kommer att klara sig. Tyvärr var det en av sorterna, som jag letat längst efter. Såhär i efterhand inser jag att jag borde beställt två av den sorten, för att gardera mig. Två andra sorter var slut i sortimentet och en av dem var Alvestone, en annan efterlängtad pelargon, som jag gärna vill ha tillbaka i min samling. Har du möjligtvis en stickling av dvärg/stärnpelargonen Alveston eller änglapelargonen Quantock May så köper jag dem väldigt gärna av dig.

Zonarticpelargonen Lara Susanne får mycket stora,
dubbla korallröda-ljusröda blommor.
Gruppen Zonarticpelargoner har under de sista åren
fått ett otroligt uppsving och blivit väldigt populära.




















Är du inte redan en älskare av pelargoner så hoppas jag att bilderna i detta inlägg, på några mindre vanliga pelargonsorter, väckt ditt intresse så att du vill se bilder på fler sorter och förhoppningsvis vill köpa några sticklingar. Många av dem är lättskötta. Idag, söndag, har jag varit på en jättetrevlig pelargonträff på Hotell Freden i Knäred. Många fina pelargoner fanns till salu, men jag lyckades att komma hem med endast 5 nya sorter.
Min förteckning över mina pelargoner förändrades snabbt, när jag skrivit den. Förutom pelargonerna från England hade jag turen att få ta över 30-40 sticklingar av en pelargonbekant, som skulle åka på semester och saknade någon som kunde vattna och jag tackade såklart inte nej. Så min pelargonlista måste ses över och uppdateras ännu en gång. Den lär nog aldrig bli komplett så länge jag odlar pelargoner, men det är ett trevligt nöje. Jag hoppas att fler upptäcker glädjen i att odla och umgås med alla härliga och vackra pelargoner. Glad pelargonsommar önskar jag dig!

L´Élégante är en häng- och dvärgpelargon. Den är brokbladig,
silver bicolour, gröna blad med gräddvita kanter som kan
bli vackert rosa till cerise av väder och vind eller vid torka.

















16 juli 2017

Baka kringlor - en sommartradition


I våra svenska hem finns det oftast en hel del olika traditioner, speciellt när det gäller mat och bakverk. Många av dem är främst förknippade med årets största högtider jul, påsk och midsommar. En och annan nyhet hamnar kanske på matbordet vid dessa helger, men man kan inte tänka sig att ändra och byta ut de klassiska rätterna, som ofta varit en tradition år efter år, ibland i flera generationer. Vad vore t.ex. midsommar utan jordgubbar eller ett julbord, som saknar griljerad skinka?
I min familj var det tradition att bjuda den som fyllde år på frukost på sängen, sjunga och uppvakta med presenter tidigt på morgonen. Till jul gjorde vi egen bräckkorv, som vi lämnade in till ett rökeri eller matbutik, för att få den rökad. Sedan skulle den stekas innan den serverades. Receptet på korven har gått i arv i flera generationer och jag minns den väl från julborden hemma hos mammas mostrar och morbror, där vi firade jul när jag var liten. Vår julgran satte vi in på lillejulaftons kväll och hela familjen hjälptes åt att klä den, sätta ljusslingan på plats och stjärnan i toppen. Den av oss i familjen, som vaknade först på julaftonens morgon, fick äran att tända ljusen i granen, men ljusslingan fick absolut inte tändas tidigare och elljusstakar och adventsstjärnor fick tändas först på 1:a advent. Min mamma tyckte om att baka och laga mat. Hon tog gärna hand om bär och frukt, både från vår trädgård och det som vi i familjen hjälptes åt att plocka i naturen, och gjorde bland annat saft, sylt, mos och gelé. När jag kom hem från skolan fick jag ofta hembakade kanelbullar. Mamma var duktig i köket och det är många maträtter, som hon lagade, som jag gör idag och jag tror att det är av henne jag fick mitt intresset för att laga mat och baka. Jag har tagit efter några av hennes traditioner i köket. En av dem är den hemgjorda bräckkorven, som vi hjälptes åt att göra till jul. Tyvärr är det svårt att hitta någon butik, som tar emot korv för rökning idag, så de sista åren har jag köpt en liknande korv, som är lokalproducerad. Nu när det är sommar är det näst intill ett måste att baka de goda kringlorna, som mamma brukade göra. Det var lite av en speciell tradition att få kringlor till eftermiddagsfikat, för det var bara på somrarna, som hon bakade dem. Ofta hade vi med oss kringlor till stranden och mammas hemkokta jordgubbssaft med is och citron på termos. Tyvärr gick min mamma bort alltför tidigt, då jag bara var 18 år, men hennes sommarkringlor bakar jag varje sommar. Receptet finns i en röd, gammal pärm, där mamma skrivit ner alla recept för hand i gammaldags skrivstil. "Margits torra kringlor" står det i pärmen, men i vår familj har vi alltid kallat dem för sommarkringlor. Var receptet ursprungligen kommer ifrån vet jag tyvärr inte. Idag har jag varit på barnkalas i Värnamo, då min systerdotters Livia fyllde 1 år. Jag hade lovat att ta med en påse kringlor till min syster och självklart fick Livia smaka på sin allra första kringla och kanske kan jag föra traditionen vidare i släkten, med dessa enkla, spröda, små kringlor med smak av kardemumma. En påse kringlor är en trevlig överraskning att ta med sig, om man är hembjuden till någon i sommar.

Det tar sin tid att rulla ut alla kringlorna, så jag bakar dem i omgångar. Jag gör degen på kvällen, låter den ligga i kylen över natten och bakar halva satsen ena dagen och resterande dagen därpå. Enligt receptet ska degen räcka till c:a 135 st. Jag får alltid många fler kringlor, men jag rullar ut dem tunnare och gör dem lite mindre än i receptets beskrivning. Det går bra att halvera receptet eller ta 2/3 av ingredienserna, som jag brukar göra. 

Recept:
3 ägg
300 g socker
200 g smält smör eller margarin
2 dl tunn grädde
1½ l vetemjöl
10 tsk bakpulver (Verkar mycket men jag har inte skrivit fel)
2 tsk nystött kardemumma (Jag tar lite mer då jag gillar kardemummasmaken)
Vispa ägg och socker. Tillsätt det smälta smöret och grädden. Blanda i mjöl, bakpulver och kardemumma. Arbeta degen väl och ställ sedan i kylen. Är degen för varm eller det är för varmt i rummet kan degen vara svår att rulla, men den får inte heller vara för kall, då kan degen dela på sig när man rullar ut den. Jag brukar ta ut en bit deg i taget ur kylskåpet, rulla till en tjock korv och dela den i bitar, lagom stora till en kringla. Rulla ut till knappt fingertjocka längder c:a 20 cm långa, eller mindre om så önskas. Använd inget mjöl till utbakningen. Forma till kringlor och lägg på bakplåtsklädd plåt. Grädda i 175 grader i 10-20 minuter tills att de blivit gyllenbruna. Blir de bruna smakar de lätt lite bränt. Blir inte kringlorna riktigt torra kan du lägga dem i en långpanna och sätta in dem i ugnen, som då ska stå på 50 grader. Det tar sin tid att baka alla kringlorna, men det är det helt klart värt. Lycka till!


13 juli 2017

Björktrastar häckade vid min arbetsplats


















I våras återkom herr och fru Strandskata till industriområdet och tomten där min arbetsplats ligger, efter att ha tillbringat hösten och vintern på varmare breddgrader. Jag har följt paret i flera år, men tyvärr har de inte haft någon större lycka med sina nytillkomna barn. Några år tog andra djur deras ägg och ifjol föddes tre fågelungar, men tyvärr var det bara en av dem som överlevde och växte upp. I år la honan tre ägg, men redan dagen efter att de kläcktes var ungarna försvunna och efter ytterligare några dagar var även föräldrarna borta. Jag har varit sjukskriven stora delar av våren och inte varit på min arbetsplats och därför har jag tyvärr inte kunnat följa strandskatorna som jag brukar göra, även om jag vid några tillfällen kört till jobbet, endast för att titta till de vackra fåglarna. Deras tydliga läten hörs emellanåt kring min arbetsplats, men jag har inte sett var strandskatorna befinner sig och om det möjligtvis kan vara herr och fru Strandskata, som flyttat med sina ungar till någon närbelägen tomt. Jag hoppas att de återkommer i vanlig ordning när det våras nästa år och då med större babylycka.

















För några veckor sedan trappades min sjukskrivning ner och jag började att arbeta igen, ett par timmar om dagen. En morgon frågade min kollega mig om jag sett det nya fågelboet. Jag blev först glad och förhoppningsfull och trodde att fru Strandskata lagt ägg ytterligare en gång denna säsongen, men så var inte fallet. Titta ut genom fönstret, bort mot hörnan vid garaget, uppmanade min kollega mig. Jag såg inget fågelbo och inte ens en enda fågel, när jag tittade ut genom fönstret från mitt skrivbord. Ovanför markisen, sa Johan och pekade. Ser du inte redet där? Jo, där såg jag boet, som till stora delar bestod av torkat gräs, och däri låg en björktrast och ruvade på sina ägg. Hur många ägg som låg i redet var det ingen av mina kollegor som visste säkert. Jag såg bara tre små ungar, men någon påstod sig ha sett sex stycken.






Några dagar tidigare, när jag satt bakom datorn på jobbet, tittade jag ut genom fönstret och fick se två fåglar, som flög runt tillsammans och såg ut som om de uppvaktade varandra. Plötsligt landade båda två på brädan, som stack ut ovanför ett av fönstrens markiser. Kanske var det då som de bestämde sig för att det var där som de skulle bygga sitt rede. Det var ett bra val av plats för ett fågelbo, då hustaket stack ut en bit ovanför och gav skydd mot sol och till viss del även mot regn. Att personalen på min arbetsplats sitter ute och äter lunch, bara ett par meter därifrån, kunde de klart inte veta. När någon kommit för nära boet har en av björktrastarna kommit flygande, från sin utsiktsplats i det stora trädet strax intill, och låtit ganska irriterad och hotfull på stämman. Jag höll mig lite på avstånd när jag fotograferade, för att inte störa och oroa björktrastarna alltför mycket. I det läget önskade jag att jag varit ett par dm längre, så att jag nått upp och kunnat få en bild mer ovanifrån på boet och de små fågelungarna, som troligtvis såg dagens ljus bara några dagar tidigare. Jag har sett tre små huvuden, på långa, smala halsar, som stuckit upp ur redet. Särskilt söta kan jag inte påstå att de var, då de nästan saknade fjädrar.


















I måndags satt jag ute och åt lunch och jag blev verkligen förvånad över hur mycket större ungarna hade blivit, sedan jag såg dem förra veckan. Två av dem satt på kanten av redet och jag kunde se att de fått fina fjädrar över hela kroppen. Herr och fru Björktrast flög i skyttetrafik med mat till sina ungar, som snabbt gapade och svalde, så fort föräldrarna kom och matade dem. De verkade inte uppskatta att jag och mina kollegor satt ute och åt så nära boet och studerade dem, men efter att först ha landat på taket och kollat in att ingen större fara hotade, flög de ner till boet och serverade ungarna mat och strax därefter lämnade de snabbt boet igen.


















Ungarnas läte övergick från ynkliga små pip, till ljud mer lika sina föräldrars. Jag funderade över hur många dagar det skulle dröja innan björktrastungarna skulle våga prova sina vingar och ta sin första flygtur ut från boet. Självklart hoppades jag att det skulle ske under min arbetstid, så att jag för första gången skulle få se små fågelungar ta sig ur sitt bo första gången i livet. De väntade inte på mig, för när jag kom till jobbet tisdags hade alla ungarna lämnat boet.


















Hur många ungar som trängts tillsammans i redet vet jag inte, men tre söta björktrastar befann sig på marken och trippade fram på företagets parkering och två av dem övade på att flyga under uppsikt av föräldrarna, som satt på taket eller kom med mat då och då. När jag kom ut på parkeringen och skulle gå nerför yttertrappan blev jag nästan skrämd av en av ungarna, som satt intill chefens bil, knappt en meter framför mig Där satt den lilla fågeln helt stilla och tittade upp mot mig. Jag gick sakta förbi den och då fick den brått till ett av syskonen, som försökte lyfta från marken med skiftande resultat. Den tredje ungen hade bättre flygkunskaper och lyckades nästan ta sig upp på taket. När den inte nådde ända upp landade den istället på en av cyklarna, som stod i cykelstället, på marken strax under fågelboet. Jag hoppas verkligen att de små björktrastarna fick luft under vingarna senare under dagen och kunde flyga, så att de inte blev anfallna av några större djur. I onsdags såg jag inga fågelungar på marken, men en av föräldrarna satt på tvantennen och verkade kommunicera med någon annan fågel. Inte för att jag kan eller förstår deras språk, men när den vuxna björktrasten kvittrade lät det som att en annan björktrast svarade en bit bort och så höll kommunikationen på en stund innan den vuxna fågeln flög och satte sig på taket. Idag såg vi bara en unge, som kom flygande och satte sig på staketet, intill där vi satt och åt lunch. Kanske ropade den efter föräldrarna och ville ha  mat. Det kommer att bli tomt efter familjen Björktrast, även om besöket var ganska kortvarigt. Jag håller tummarna och hoppas att de återkommer till nästa vår, så som herr och fru Strandskata brukar göra. Björktrastarna har verkligen bjudit på några spännande och underhållande veckor, som jag är glad över att jag fått ta del av. Tack för föreställningen och välkomna åter!  
















3 juli 2017

Körsbär i sockerlag med stjärnanis och kanel

Det är härliga tider som väntar då vi kan äta svenska grönsaker, frukt och bär. Jordgubbarna har varit mogna i flera veckor och för mig är just jordgubbar det svenskaste man kan tänka sig bland frukt och bär. Sedan jag började odla pelargoner har jag inte längre så mycket plats över på balkongen till att odla något ätbart, men i år har jag två små tomatplantor, som inte är större än att de får plats i en och samma spann. Plantorna står fortfarande kvar i trapphuset, där det är fönster från golv till tak, och härom dagen plockade jag den första mogna, röda körsbärstomaten. Tanken är att mina tomat- och chiliplantor ska flytta ut på balkongen för att få mer sol och förhoppningsvis mer smak, men det är tveksamt om alla plantorna kommer att få plats där. Utanför hyreshuset, där jag bor, växer hallon- och björnbärssnår där jag ibland plockar några bär när jag går förbi och från pappas trädgård får jag äpplen och vinbär, men det är ju bara en liten bråkdel av allt gott, som vårt avlånga land erbjuder under den svenska sommaren och hösten.. Ibland åker jag till en lokal odlare, i närheten av där jag bor, och köper bland annat majskolvar, olika sorters böner och kål, jordgubbar och deras hemkokta saft. När jag är inne i stan passar jag på att besöka handlarna på torget, som har mycket gott att erbjuda. Augustipäron var en av mina favoritfrukter när jag var liten. Små päron med väldigt söt och god smak, som nästan saknade kärnhus. Min kompis hade ett ympat päronträd i sin trädgård, med bland annat de goda augustipäronen. Det var tyvärr bara under ett par veckor, som de gick att äta, sedan blev de övermogna och trillade till marken. Min kompis mamma bor kvar i huset, men tyvärr blev det gamla päronträdet dåligt med åren och finns inte kvar. När jag var barn hände det att någon torghandlare sålde augustipäron, men det är många år sedan nu och jag saknar verkligen dessa små päron, som egentligen borde heta julipäron, då de var under juli månad som de mognade. I fjol fick jag veta att det med största sannolikhet växer ett träd med mina älsklingspäron, vid en skola på andra sidan stan. Om någon vecka ska jag åka dit och jag hoppas verkligen att det är rätt päron, så att jag får återuppleva ett kärt gammalt barndomsminne.
Jag tycker att frukt och bär oftast är godast färska, men då jag gillar att baka och laga mat gör jag en del efterrätter och kakor med frukt och bär och kokar äppelmos och gör sylt och saft någon gång ibland. De senaste veckorna har jag vid flera tillfällen köpt bigarråer och då de svenska inte är mogna än fick jag hålla tillgodo med importerade som var helt ok, men inte lika söta och smakrika som de svenska. För  många år sedan blev jag bjuden på inkokta körsbär, något jag minns som väldigt gott. Jag har inte tidigare provat på att koka körsbär i sockerlag, men härom dagen blev jag sugen på något gott och med bigarråer hemma i kylen blev det äntligen dags att prova på att göra sockerlag och koka bigarråer. Jag googlade lite efter lämpligt recept, men det slutade med att jag tog ingredienser efter eget tycke och smak. Smaksättningen med stjärnanis och kanelstång tillhörde egentligen ett recept på inkokta päron, men jag tyckte det blev god smak även till bigarråerna.

Recept
30-40 bigarråer eller körsbär
1 dl vatten
1 dl socker
1 hel stjärnanis
1 kanelstång

Gör såhär:
1. Koka upp vatten och socker och lägg i stjärnanis och kanelstång.
2. När sockret löst sig lägg i bären.
3. Låt koka tills att bären börjar bli mjuka c:a 15 min.
Servera rumstempererade med lite sockerlag och vaniljglass.
Låt gärna bären stå i lagen med kryddorna i kylen över natten. Då får de mer smak.