Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

30 nov. 2016

Adventskalendrar för barn, vuxna och våra husdjur























När jag stod i kassakön på ICA Supermarket härom kvällen kom jag att tänka på butikens egen adventskalender, som delades ut gratis till alla barn när jag var liten. Bakom varje lucka dolde sig en bild förknippad med julen och vintern och på luckans insida stod ett juligt rim. ICA:s kalender var bara en av alla de, som jag och min syster spikade upp på väggen hemma i vårt kök på Körsbärsvägen 1. Radio- och tvkalendern hade vi tillsammans och på den turades vi om att öppna luckorna, liksom Scouternas, som alltid hade ett vackert målat julmotiv på framsidan. I söndagsskolan fick vi varsin kalender, som oftast var ganska tråkig. Bakom luckorna dolde sig bland annat berättelser om barn i fattiga länder, vilket inte alls tilltalade mig. Mamma brukade köpa en kalender till mig i en av stadens bokhandlar. Den blev alltid min favorit, med fina, gammaldags bilder på tomtar, änglar och djur, bland snöklädda granar, som gav mig riktigt mycket julkänsla. Framsidan var beströdd med glitter och vackrare än så kunde den inte bli i mina ögon. Idag finns det många olika typer av kalendrar i handeln, med bland annat choklad, godis, leksaker, smycken, smink och lotterier, som inte fanns att köpa när jag var liten, men ändå längtade jag varje år till dagen då jag fick börja öppna mina kalendrar. Nu säljs det till och med julkalendrar till hundar, katter och gnagare, med små godbitar bakom varje lucka fram till julafton. Jag tycker ju om att skämma bort mina älskade katter Tindra och Ängla och då jag inte har några egna barn får katterna all min kärlek och uppmärksamhet. Självklart får de en kalender och en julstrumpa med paket. Katterna har såklart ingen aning om att det är jul, men lite godsaker och en ny leksak tackar de inte nej till och det värmer mitt hjärta att få skämma bort dem lite extra i juletid. Man ska dock vara försiktig med att ge sina fyrbenta vänner alltför rikligt av de goda, som annars lätt kan ge dem viktproblem med tråkiga problem som följd. Lagom ät bäst, liksom för oss människor.
Numera skämmer jag även bort mig själv lite extra till advent och jul. I år har jag beställt en teadventskalender på internet och i butiken Triple Chocolate i Halmstad har jag köpt en kalender med handgjorda chokladpraliner bakom varje lucka. En kopp rykande varmt te, med olika smak varje dag fram till jul, tillsammans med en bit god choklad, ger verkligen en lyxig och värmande smakupplevelse i väntan på julen. Jag hoppas såklart att även mina katter ska tycka om sin kalender, som, de fick av min syster häromdagen. Bakom luckorna döljer sig 9 olika sorters godbitar, som Ängla och Tindra får kalasa på tillsammans.
Trots att jag hunnit bli 46 år är jag fortfarande väldigt svag för bilder på söta tomtar och fina änglar och det vet min syster om. Hon har sett till att jag även i år får ha en liten minikalender med glitter, uppsatt på väggen i mitt kök. Imorgon är det äntligen dags att leta upp och öppna lucka 1och se vad den döljer och självklart ska jag bänka mig i soffan framför tvapparaten imorgon bitti för att se första avsnittet av SVT:s adventskalender "Selmas saga".

27 nov. 2016

Vårblommor i november

Jag hade en del lökväxter i krukor, som blommade på min balkong i våras. När blomningen var över planterade jag lökarna utanför vårt hyreshus, för att ge mig och grannarna något vackert att titta på nästa säsong, i den annars så tråkiga och färglösa rabatten. Jag passade på att köpa ytterligare lökar för några veckor sedan, då de såldes med rabatterat pris. En del satte jag utomhus och de andra planterade jag i lerkrukor, som jag sedan satte upp på vinden, för att kunna sätta ut dem på balkongen framåt våren. Tidigare år har jag haft krukorna stående på min inglasade balkong hela vintern och vårlökarna har tittat upp ur jorden och blommat tidigt på säsongen. Tyvärr har en del knoppar slagit ut innan de knappt hunnit växa upp ovanför jordytan, eller så har lökarna ruttnat. Troligtvis har de frusit, då jag inte skyddat dem mot kylan. Jag misstänker att den höga temperaturen, som blir på balkongen när vårsolen tittar fram, gör att blommorna slår ut innan blad och stjälkar hinner utvecklas och växa till sig. Det är min helt egna teori, men jag är glad om någon annan har en mer fackmannamässig förklaring till varför mina vårlökar på balkongen inte riktigt trivs. I vinter ska jag prova att ha lökplanteringarna på vinden, i mitt kallförråd, och sätta ut krukorna framåt vårkanten, när lökarna börjar titta upp ur jorden.
Det är svårt att känna någon riktig julkänsla idag på första advent, trots att det är pyntat med mängder av ljus i både fönster och trädgårdar runt om i stan. Under dagen har solen lyst från en klarblå himmel och det har varit flera plusgrader utomhus. Hittills har frostnätterna varit lätt räknade och det har inte fallit en enda snöflinga i centrala delarna av Halmstad. Pelargonerna blommar fortfarande på balkongen, även om plantorna inte är lika vackra och frodiga som i somras. Ingen större sensation vädermässigt egentligen, men när jag kom ut ur huset häromdagen och fick se ett par pärlhyacinter som blommade, blev jag verkligen överraskad. När jag tänker på hyacinter såhär års är det de, som man har i julgrupperna, och som doftar så härligt juligt. Att de smala,gröna bladen, på lökarna från i våras, inte vissnat ner ännu är inte konstigt med tanke på det milda vädret, men att få se pärlhyacinter som blommar första advent känns inte rätt. Trots att jag inte gillar snö och kyla hoppas jag innerst inne på att vädret slår om så att naturen förstår att det är dags för vintervila. När jag var uppe på vinden härom kvällen, för att ta ner min adventsljusstaken, fick jag se små blad som redan tittade upp ur jorden i en av de större krukorna. Förhoppningsvis slumrar de andra lökarna vidare och väntar med att vakna till liv, så att vi får njuta av många, fina blommor först när våren är här.

25 nov. 2016

Ängla kandidat nr. 7 i Hallandspostens lussekattstävling


















Varje år brukar tidningar och djuraffärer anordna tävlingar om vem som ska bli årets lussekatt och jag har vid ett flertal tillfällen skickat in tävlingsbidrag, med bilder på både Tindra och Ängla. För några veckor sedan annonserade vår lokaltidning Hallandsposten och efterlyste kandidater till årets tävling. Någon dag senare skickade jag in en bild på Ängla, när hon sitter på köksbordet iklädd en liten julhalsduk. Jag är egentligen helt emot att man klär hundar och katter, som om de vore små dockor, förutom när våra fyrbenta vänner behöver skyddas mot kyla och regn. Halsduken, som jag satt på Ängla, hängde löst runt hennes hals. Hon hade bara den på sig under ett fåtal minuter och jag hade tur som kunde få henne att sitta stilla så pass länge att jag hann knäppa en bild, som jag dessutom blev nöjd med. Ja, halsduken kunde ju varit mer synlig och blicken mer riktad mot kameran, men man kan inte begära för mycket av en katt, som oftast gör som den själv vill. Jag hade ingen större förhoppning om att fotot, som jag skickat in, skulle falla tidningens jury i smaken, då jag sett deras bildval i tävlingen tidigare år. Därför blev jag glatt överraskad när min pappa ringde upp mig härom dagen för att berätta att Ängla var med i tidningen. Det var en härlig nyhet, som piggade upp, där jag låg hemma i sängen och mådde dålig med humöret i botten. Ängla är en av de tio kandidaterna, bland över 250 inskickade bidrag, som nu utsetts att tävla om titeln, som årets lussekatt 2016. Gå gärna in och titta på de tio finalisterna. Självklart skulle jag bli glad om du vill lägga en röst på min älskade Ängla, som jag är otroligt stolt över.
Se de tio finalisterna och rösta här. Ängla är kandidat nummer 7.

Min omtänksamma Tindra


















Att jag älskar mina två katter, Tindra och Ängla, är något som alla vet, som känner mig. Jag pratar mycket om dem, nästan som om de vore mina barn, men så spelar de också en väldigt stor roll i mitt liv. Troligtvis betyder de mer för mig än vad katter gör får många andra kattsambos. Kärleken till mina katter har med tiden vuxit sig allt starkare och när jag ser tillbaka på allt jag gått igenom under de tio år, som vi levt tillsammans, funderar jag ibland över hur jag skulle ha mått utan dem vid min sida. Jag kallar dem ofta för mina lyckopiller, då de gör mitt liv lättare att leva. Något år innan jag lät Tindra flytta in hos mig var jag väldigt sjuk och livet hängde på en väldigt skör tråd. Jag hade mist min tredje transplanterade njure, som jag haft i 6½ år, och tvingats att återgå till dialysbehandling på sjukhuset, 4 eftermiddagar i veckan. Som om inte det var nog hamnade jag i rullstol efter allvarliga cirkulationsproblem i ben och fötter, vilket ledde till en akut kärloperation, amputerade tår och svår värk, som trots mängder med morfin var näst intill outhärdlig. Så småningom återhämtade jag mig, men med tråkiga men. Jag är nu inne på mitt 28:e år med bloddialys, värken i ben och fötter kräver starka värktabletter och jag är fortfarande i behov av min rullstol och rollator till och från. Jag har även tvingats genomgå flera operationer för att ta bort ännu en tå och räta ut de jag har kvar. Den senaste operationssåret har fortfarande inte hunnit läka ordentligt, då det blev infekterat, så sista penicillintabletten tog jag för ett par dagar sedan. För 3 år sedan drabbades jag av bröstcancer och opererade bort mitt högra bröst och blev även insatt på en femårig tablettbehandling. Att ta bort bröstet såg jag mest som ytterligare en nödvändig operation, men psykiskt har det varit en tuff resa och tabletterna ger en del jobbiga biverkningar. Denna korta sammanfattning av min sjukdomshistoria berättar jag om mest för att ge en bild av varför katterna har fått en så stor betydelse i mitt liv. Att husdjur, som hund och katt, har en positiv inverkan på vårt välbefinnande råder det inga tvivel om. Det finns otaliga studier, som visar på att våra fyrbenta vänner påverkar oss människor positivt på flera sätt, både fysiskt och psykiskt. Min sjukdomshistoria har naturligtvis satt sina spår fysiskt och min psykiska hälsa har åkt berg- och dalbana många gånger under mitt 46-åriga liv. Det är där mina katter kommit att spela en så oerhört stor roll. Bara deras närvaro ger mig positiv energi och det känns härligt att både Ängla och Tindra oftast svarar med att spinna när jag lägger mig tätt intill dem.
Tindra, som är min allra första katt, flyttade in hos mig ett år före Ängla. Redan första natten hos mig klättrade Tindra, som då var en väldigt liten kattunge, upp till mig i sängen och la sig tätt intill mig. När jag vände på mig tog det inte många sekunder innan hon följde efter och åter tog plats intill min bröstkorg. Med tiden blev hon mer självständig och valde emellanåt andra sovplatser. Ibland hämtade jag henne till sängen, då jag gärna hade henne intill mig när jag skulle sova. Det är välkänt att katter gör som de själva vill och Tindra är inget undantag, så ville hon inte ligga hos mig hoppade hon ner från sängen, oavsett om jag hämtade tillbaka henne gång på gång. När Ängla flyttade in hos oss tog hon över Tindras sängplats. Därefter började Tindra sova på olika ställen i lägenheten, men sällan i sängen hos Ängla och mig. Ängla lämnar ofta sängen korta stunder på nätterna, men det är och har varit hennes favoritplats oavsett tid på dygnet. Tindra har absolut inte övergett sängen, men de nätter hon ligger där tar hon plats på den stora kudden, vid fotändan av sängen, och märkligt nog är det när jag mår som sämst, som hon sover i sängen. Det har blivit allt tydligare med åren att Tindra lägger sig i sovrummet när jag inte mår bra. Om Ängla inte ligger intill mig kan Tindra ibland krypa in under täcket och tälta under mina böjda ben. Oftast blir det inga längre stunder, då Ängla kommer och kör bort henne.
För ett par månader sedan började Ängla sova allt oftare på puffen, som står intill fönstret i vardagsrummet. Det har gjort att Tindra sett sin chans att få ligga ensam hos matte på nätterna. Hon väljer nu även sängen som sovplats på dagarna, trots att Ängla ligger där en bit ifrån. Självklart tycker jag att det är härligt att få fler mysstunder med Tindra i sängen, även om hon gärna ligger i mitt knä och gosar, när hon och jag har lite egentid.
De senaste månaderna har jag varit tröttare och mått sämre, mycket till följd av min fotoperation och att jag haft återkommande problem med magkatarr. Många år med dialys sliter på kroppen och med övriga krämpor i bagaget har jag inte mycket till reservkrafter. Därför har jag inte orkat arbeta som vanligt på mitt halvtidsjobb, som grafisk designer. När jag mår dåligt och är trött är det extra skönt att ha mina älskade katter hos mig. Bara att få möta Änglas blick, när jag slår upp ögonen på morgonen, ger mig positiv energi och jag blir varm i hjärtat när Tindra kommer springande och möter mig, när jag kliver ur taxibilen, som kört mig hem från dialysen. Det går att göra en jättelång lista över små ögonblick i vardagen, då katternas kärlek sköljer över mig och piggar upp, oavsett hur dåligt jag mår.
Jag har funderat över vad som är den största anledningen till att Tindra valt att ligga i sängen allt oftare den senaste tiden. Är det för att Ängla inte ligger där lika ofta eller är det för att jag inte mått bra. De ligger ju också där tillsammans allt oftare, även om Tindra inte vill att Ängla ska ligga alltför nära henne. När jag lägger mig på sängen, strax intill Tindra, hör jag hennes motor gå igång och hon spinner. Visslar jag reser hon sig från sin kudde och lägger sig tillrätta tätt intill min bröstkorg och lutar sitt huvud mot min kind. Underbart! Härom dagen sov jag långt in på förmiddagen. Plötsligt vaknade jag till av känslan att någon mycket försiktigt nosade på mig i ansikte. Inte speciellt ovanligt, men när jag slog upp ögonen möttes jag förvånad av Tindras blick. Vilken glädje jag kände. Det var så längesedan hon kom upp till mig i sängen och väckte mig med sin lilla, svala nos och sedan la sig ner tätt intill mig. För stunden mådde jag så mycket bättre och jag var varm i hela kroppen. Hur skulle jag orka leva livet utan mina älskade katter?

19 nov. 2016

Julfrimärken 2016























I min klädgarderob står en stor, turkos skokartong fylld med vykort, passande att skicka vid diverse olika tillfällen under året. Tyvärr köper jag fler kort än vad jag skickar iväg och jag önskar att jag skulle ta mig mer tid att skicka hälsningar via snigelposten, för det är roligt att både skicka och få riktiga, handskrivna kort, med vackra motiv. Nu närmar sig julen och då håller jag fortfarande fast vid traditionen att skicka julhälsningar på det gamla viset via posten, till nära och kära. Några år har jag ägnat åtskilliga timmar åt att klippa, klistra, måla och sätta på glitter på mina egengjorda kort. De senaste åren har jag haft brist på både ork och tid så mina kort har var lite enklare, men istället med julhälsningar skrivna med rim. I år tänker jag börja i tid så att jag slipper stressa för att mina julhälsningar ska hinna fram före julafton.
Många har gått ifrån att skicka de klassiska julkorten med posten och sänder istället julhälsningarna digitalt. Det är enklare, går snabbare att skriva och når hela värden på ett ögonblick. Trots möjligheten till digitala hälsningar delade PostNord ut hela 22 miljoner julkort förra året.
Årets julfrimärken kom ut i handeln den 10:e november. De fem olika motiven med tomte med röd luva och långt skägg, tillsammans med älg, hare, räv, hund och katt, är designade av den småländske konstnären och illustratören Harald Wiberg (1908-1986). Harald är främst ihågkommen för sina naturtrogna djurskildringar, men även hans populära tomtar är välkända och omtyckta. Han har bland annat illustrerat Victor Rydbergs Tomten. Utöver sin konst är han även känd för att under flera år ha medverkat i naturprogrammet Korsnärsgården på tv.
Den 16:e decemermber är senaste datumet för att skicka julkort inom Sverige, om de ska hinna delas ut innan jul. För julkort till utlandet och övriga julförsändelser se PostNords hemsida här. Årets julfrimärken säljs i häfte med tio frimärken. Valören är inrikes julpost, 6 kronor. Julfrimärket Tomtegröt, även det målat av Harald Wiberg, säljs i rulle med 100 stycken och valören är inrikes brev 6,50 kronor. Alla julfrimärken från tidigare år, som är valörlösa, räknas som frimärken för ekonomibrev upp till 50 gram.

15 nov. 2016

Viktigt att aktivera katten - Ny lysande leksak


















Att ha ett husdjur är oftast förknippat med mycket glädje och kärlek, men det innebär även ett stort ansvarstagande och förpliktigande, oavsett val av djur, litet eller stort. Funderar man på att skaffa ett djur föreslår jag att man lånar böcker och läser om djurarten, vilka behov det har, skillnaden mellan olika raser och vad man bör tänka på innan husdjuret flyttar in i sitt nya hem. Det är viktigt att tänka efter om man har råd med ett djur, då det inte bara är maten som kostar pengar. Försäkring, vaccinationer och veterinärbesök vid sjukdom, är viktiga kostnader att ta med i beräkningen och det under många år framöver. När jag bestämt mig för att skaffa min första katt Tindra, pratade jag med några olika kattägare om vad jag behövde införskaffa innan jag hämtade hem min fyrfotade, lilla vän. Jag köpte en kattlåda, sand, matskål, lämplig mat för en kattunge och några små tygmöss, som hon kunde leka med. Det var det som just då kändes viktigast. Nu har jag varit sambo med mina älskade katter Tindra och Ängla i över 10 år och jag vet så mycket mer om bland annat kattems behov, anatomi, beteende och sjukdomar, som jag inte hade en aning om innan jag bestämde mig för att den lilla kattungen skulle bli min. Såhär i efterhand hade jag önskat att jag läst på mer innan jag tog det stora beslutet att bli matte. Jag gör verkligen allt för att Ängla och Tindra ska ha ett så bra liv som möjligt och det har jag alltid gjort, men hade jag varit mer påläst hade jag haft lättare att förstå katternas beteenden tidigare. Att känna igen katternas kroppsspråk och olika läten gör livet tillsammans med en katt både roligare och enklare och det minskar risken för missförstånd. Det är viktigt att vänja katten, redan som liten, vid att klippa klorna, borsta pälsen och bada. Ängla och jag är fortfarande inte riktigt överens när det kommer till att borsta pälsen på hennes mage och att klippa klorna är heller inget hon gillar, även om det går mycket bättre nu för tiden. I efterhand har jag insett att det förmodligen underlättat om jag börjat med kloklippning och pälsvård redan när hon var kattunge. Det mest primära som en katt behöver är tillgång till ett näringsriktigt foder, friskt vatten och en ren toalåda, men för att katten ska bli nöjd och må bra krävs mer än så. Enligt lag får en katt inte lämnas helt ensam längre än 6 timmar. Även om katten inte är ett flockdjur mår de bra av att ha sällskap av en kattkompis. Jag har fördelen av att ha väldigt snälla grannar, som tittar till mina katter och släpper ut och in dem när jag inte är hemma. De har även tagit hand om Ängla och Tindra när jag blivit inlagd på lasarettet. Redan innan man skaffar katt bör man tänka på hur man löser passning av den om man vill åka på semester eller om något oförutsett skulle inträffa så att man själv inte kan ta hand om katten. Det är inte tillåtet att lämna katten ensam om man reser bort några dagar, även om man ställer fram extra mycket mat åt den. Enligt lag får man inte heller släppa ut sin katt utan tillsyn när man reser bort, även om katten är van vid att vara utomhus. Katter sover 16-18 timmar per dygn, men däremellan behöver de stimulans, få utlopp för sin medfödda jaktinstinkt, leka och klösa. De gillar att ligga på en plats, som är högt belägen, gärna vid ett fönster med utsikt, där de kan spana på fåglar och se vad som händer utanför.


















För innekatten är det extra viktigt med skiftande stimulans för att den inte ska bli uttråkade. Vilket kan medföra att katten bland annat börjar klösa på möbler och tapeter. Därför behöver den en rejäl klöspelare att vässa sina klor på. Det är viktigt att klösmöbeln är så hög att katten kan sträcka ut hela sin längd när den klöser. En innekatt blir lätt överviktig, speciellt om den är kastrerad. Det finns olika sätt att få katten att jobba för att få tag i sin mat, vilket också ger stimulans. Jag har bland annat en genomskinlig plastboll, som man fyller med mat eller godsaker, och när katten rullar på den trillar maten ut genom små hål. I handeln finns det mängder med leksaker, som katten själv kan sysselsätta sig med. Jag har köpt många olika leksaker till mina älsklingar under åren. De dyraste är oftast inte de mest omtyckta. Många gånger uppskattar katten de enkla, billiga leksakerna bättre, som en tom toarulle, en kartong eller en boll av aluminiumfolie. Mina katter älskar tygfigurer fyllda med extra stark kattmynta. Vi får till och med besök av en grannkatt, som smiter in genom ytterdörren, tar trapporna upp de fyra våningarna, för att komma in i vår lägenhet och få leka med tygcitronen, en av många figurer fyllda med extra stark kattmynta i produktserien Yeowww från Ducky World. Det är roligt att leka med sin katt. Det brukar uppskattas av katten och även stärka banden mellan katt och ägare. Laserpekaren är en favorit hemma hos oss. Tänk på att inte peka mot ögonen och låt katten slutligen "fånga" laserpricken och ge den en godbit som belöning.


















Ängla gillar de olika "fiskespön", som vi bukar leka med. Favoriten är pinnen med det långa snöret, med fjädrar i änden. Är hon på lekhumör kan hon springa och hoppa runt en bra stund för att få tag i fjädrarna, medan jag sitter i soffan och viftar med pinnen. Häromdagen hittade jag ett nytt spö hos Arkens Zoo, butiken på Flygstaden i Halmstad. Det blev snabbt en favorit hos både Ängla och Tindra, som oftast är svårflirtad när det gäller lek. I änden på snöret sitter en fjärilslik figur och fiberoptiska spröt. När man trycker på den vita, lilla knappen på fjärilen börjar den att blinka och topparna på spröten lyser och skiftar färg i blått och rött. Även jag tycker att den lysande nyheten är extra kul att leka med under de mörka höstkvällarna. Att spana på fåglar utanför fönstret eller utomhus är populärt bland de flesta katter och stimulerar den medfödda jaktinstinkten. För några veckor sedan satte jag upp en liten matskål i plast med sugkopp, på utsidan av fönsterrutan, i det lilla sovrumsfönstret. Jag fick sätta häftkuddar på baksidan för att få matskålen att satt kvar. För säkerhets skull knöt jag även ett snöre på baksidan av skålen och fäste snöret på insidan av fönsterkarmen. På så vis ramlar skålen inte ner på grannens uteplats, om den skulle lossa från fönstret igen. Nu ägnar framför allt Ängla, som mest är inomhus såhär års, mycket tid innanför fönsterrutan i sovrummet, där främst talgoxar kalasar på solrosfrön, vildfågelfrön och jordnötter, som jag serverar dem i matskålen. Det är roligt att iaktta katterna när de ligger i sängen och spanar på fåglarna. Plötsligt trycker de ner hela kroppen mot täcket, borrar ner tassarna och går till attack, genom ett blixtsnabbt hopp upp i fönsterkarmen. Där sitter de sedan och viftar på sina svansar fram och tillbaka och är fullt koncentrerade på vad som sker utanför rutan. Det händer att även jag tar plats vid fönstret för att få se de söta fåglarna på riktigt nära håll. Härom dagen kivades katterna om vem som skulle sitta i fönstret och som vanligt var det Tindra som vann, trots att hon är den av katterna som är minst. Jag ryckte in och lyfte upp Ängla i det andra sovrumsfönstret och så blev allt frid och fröjd och vi kunde titta på fåglarna tillsammans alla tre. Ju mer man umgås med och aktiverar sin katt, desto bättre lär man känna varandra, livet tillsammans blir mer givande och man får en katt som är gladare och mer tillfreds med livet.

6 nov. 2016

Höststjärnor

Advent och jul närmar sig, en tid då många med mig tycker om att smycka hemmet med mycket blommor. Azalea, amaryllis, julros, julstjärna, för att nämna några av de mest populära blommorna till de kommande helgerna. Hyacinten är självskriven hemma hos mig till advent. Häromdagen fick jag se säsongens första uppdrivna hyacintlökar i en av stans blomsterbutiker. De var små och det var inte mycket av knopparna som tittade upp. Det är något speciellt med de allra första hyacinterna och trots att de inte var av högsta kvalité köpte jag två lökar, som så småningom kommer att få vita blommor. Nu längtar jag efter att få känna den härliga doften, från de utslagna blommorna. Tyvärr är det många allergiker, som inte kan njuta av julens vackra blommor och deras härliga dofter. Glöm inte att ta hänsyn till dina överkänsliga gäster under helgdagarna, självklart när det gäller både mat och blommor. Flera julblommor är giftiga för våra husdjur, så det gäller att tänka till en extra gång när man handlar hem växter till advent och jul. På Agrias hemsida hittar du en lista över de vanligaste julblommorna, med kommentarer om de är giftiga eller ej för våra fyrbenta vänner.
Julstjärnan Euphorbia pulcherrima är en annan mycket omtyckt julblomma. Den brukar finnas i handeln under november och december månad. Under denna korta period säljs miljontals julstjärnor i Sverige. Med åren har det kommit allt fler nya sorter, bland annat med ett mer grenat växtsätt och olika form och skiftande färg på bladen. De vackra, färgade bladen är inga blomblad, som man kanske kan tro, de är växtens högblad. Blommorna, som sitter i toppen på plantan, är små, gula och ganska oansenliga. För något år sedan dök Euphorbia pulcherrima ’Princettia`upp i handeln. Denna sort säljs redan under hösten i butikerna och kallas därför Höststjärna.

 















  
Princettia är en förädling av den klassiska julstjärnan, men är mer tålig. Den går utmärkt att plantera i kruka och ha på terrassen eller den inglasade balkongen tidigt på hösten, då den tål ner till +15°,  men är liksom julstjärnan mycket känslig för lägre temperaturer och drag. Står plantan kallare ramlar bladen lätt av. Självklart passar den även att ha inomhus och vill då stå ljust och soligt, men trivs inte med att stå ovanför varma element. Princettian kan även användas som snittblomma och håller bra avskuren i en blomvas med vatten. Plantan vattnas med fördel med ljummet vatten och jorden ska hållas lätt fuktig, men absolut inte blöt. Höststjärnan finns i flera olika rosa nyanser och i vitt och har ett kompakt och kraftigt växtsätt. Den är en ettårig växt, men kan sparas även efter att den slutat blomma. Då planterar man om den i ny jord i en större kruka, beskär den och ökar vattningen, samtidigt som man ger en svag dos näring. Plantan kan med fördel stå ute på sommaren, men det är svår att få den att blomma om då den kräver så kallade kortdagsperioder, vilket enkelt förklaras med att den vill ha en viss mängd ljus, liksom en viss mängd mörker för att sätta knopp.
Julstjärnan och Höststjärnan är en art i familjen törelväxter och hör till släktet Euphorbia. Den finns i över 1500 olika arter. I Mexico växer den vilt och kan där bli till flera meter höga buskar. Stjärnornas vetenskapliga artnamn är pulcherrima, som betyder "mycket vacker" eller "vackrast", vilket verkligen är passande för denna omtyckta växt.
I mitt tycke är Höststjärnan minst lika vacker som stjärnorna som säljs till jul, men jag föredrar att vänta till advent och köper då en Julstjärna, liksom jag köper penséer på våren och inte höstpenséer, som funnits i handeln de senaste åren. Var blomma har sin tid och sin tjusning och så vill jag att det ska förbli.

3 nov. 2016

Höstglädje på balkongen


















I helgen som gick ställde vi om klockan till vintertid och i början av veckan började november, årets sista höstmånad. Dagarna blir allt kortare med mörka mornar och kvällar. Advent närmar sig och jag tjuvstartade i lördags med att hänga upp min nyinköpta krans, med lysdioder, i köksfönstret. På tok för tidigt, enligt vår gamla familjetradition, då ljusstakar och stjärnor absolut inte fick tändas före 1.a advent, men ljuset från kransen lyste upp och gav ett så mysigt sken i köket. Ovanför kransen hängde den vita hissgardinen, även den nyköpt, med vita band, veck och broderier. Jaja, den får väl hänga där i fönstret med släckta lampor fram till 27:e november, första söndagen i advent, om jag kan låta bli att tända den tills dess. Tyvärr mår inte alla människor bra i höst- och vintermörkret. Många känner sig trötta och depressionerna ökar den mörka tiden på året. Våra inomhusväxter mår inte heller så bra när dygnets ljusa timmar blir färre, samtidigt som vi höjer temperaturen på elementen och luften blir torrare. Idag har jag hängt upp ett av mina växtlysrör i sovrumsfönstret. Där står ett flertal rotade pelargonsticklingar och trängs och de behöver tillskottsbelysning för att klara vintern. Årets frösådda pelargonplantor har utvecklats olika långt och har nyligen flyttat in från balkongen och står nu i en hylla i trapphuset. Där är det svalare än i lägenheten och fönster från golv till tak, som släpper in ljus, så pelargonerna där får klara sig så gott de kan utan extra belysning. Jag hoppas verkligen att plantorna klarar vintern så att jag får glädjen att se hur de nya plantornas blommor kommer att se ut, när de förhoppningsvis sätter knopp nästa säsong. Ute på min inglasade balkong står större delen av min pelargonsamling. Några nätter har temperaturen sjunkit ett par grader under nollstrecket. Jag har förberett mig så gott det går inför kommande vinterkyla genom att täta med filtar på balkongen och införskaffat en frostvakt med värmefläkt, som går igång och håller en jämn, förinställd temperatur på balkongen. Ännu är inte mina pelargoner redo för vintervila. Många plantor sätter fortfarande nya knoppar och blommar, trots årstiden. Veckan som gick bjöd på några riktigt härliga dagar, liksom idag, med värmande höstsol. På balkongen visade termometer hela +42°C. Otroligt varmt för att vara en dag i början av november. Pelargonerna har fått väldigt sparsamt med vatten sista tiden, men med flera dagar med sol har jorden torkat ut i krukorna, så det fick bli några rundor med vattenkannan i eftermiddag. Att vattna 250 pelargoner låter kanske som en mindre rolig syssla, men det dyker oftast upp små överraskningar bland krukorna när man tittar till varje planta. Även om det är sent på året för pelargonerna upptäckte jag ett och annat glädjeämnen, även om plantorna börjar få lite fler gula blad än tidigare och jag inte varit så ihärdig med att plocka bort vissna blommor.


















Det var just en vissen blomklase, på min pelargon P. cotyledonis, som fick mig att haja till och även ge mig ett litet glädjerus. Min "cotte" blommade tidigt i våras, när den fortfarande stod i trapphuset. Sedan har den inte blommat på hela sommaren. P. cotyledonis är en art, som växer vilt på varmare breddgrader, och är en omtyckt pelargon bland pelargonodlare, men är inte helt lätt att få tag på. För några år sedan hade jag turen att få köpa en liten planta hos Trädgårdspaletten, där den stod i deras privata växthus. Nu har plantan vuxit till sig och ser ut som ett litet träd, med sina spretiga, vedartade grenar och blanka, vackra blad och är en stilig växt även när den inte blommar. Man klipper inte ner "cotten" på våren, som man gör med många andra pelargoner och den är därför svårare att föröka. Jag har absolut inte velat skära av någon gren på mitt vackra träd, i hopp om att grenen ska rota sig och ge mig ytterligare en planta.  Så varför blev jag då så exalterad över några vissna blommor på min planta, kanske du undrar. Jo, det är nämligen allra första gången som det bildats så kallade storknäbbar, frökapslar, på "cottens" blomklasar och inte bara någon enstaka utan flera stycken. Det innebär att jag förhoppningsvis får flera frön, som jag kan så framåt vårkanten. Har jag tur och fröna gror, blir det så småningom små "cottebebisar". Nu ska storknäbbara sitta kvar på plantan tills de spricker upp och fröna visar sig. Då plockar jag av fröna och förvarar dem i ett kuvert på en varm och torr plats, tills det är dags att peta ner dem i jorden framåt våren. Jag håller tummarna för att det milda vädret står sig några veckor till, så jag slipper använda värmefläkten än på ett  tag. Då kanske pelargonerna på balkongen hinner sprida ytterligare glädje, innan det är dags för dem att få en välförtjänt vintervila. Den 21 december infaller vintersolståndet i år, då dagen har minst antal ljusa timmar. Ett par veckor därefter börjar dagarna åter bli ljusare igen och innan man vet ordet av är det åter dags att plantera om pelargonerna i ny näringsrik jord, för att väcka dem till ett nytt och härligt pelargonår.