Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

29 maj 2017

Bekämpa ohyran giftfritt i växthus och på inglasad balkong


















Många är vi som gillar att odla både, blommor, frukt och grönsaker såhär års. Tyvärr finns det otrevliga, små djur, som också tycker om våra odlingar och angriper dem och i värsta fall tar död på plantorna om man inte bekämpar dem. Detta inlägg har jag publicerat tidigare, men det är lika aktuellt varje år, så därför lägger jag ut det igen, med tips om giftfri bekämpning av skadedjur.
Att odla i växthus, på en inglasad balkong eller uterum har sina fördelar. Klimatet blir gynnsamt för växterna och gör att man kan skörda till exempel tomater tidigare, än om man odlar dem på friland. Man får en helt annan valfrihet när man väljer vilka växter, grönsaker och frukter som man vill odla, då arter som t.ex. gruppen av medelhavsväxter trivs bäst att få stå inglasat med ett varmare klimat, om de ska trivas och utvecklas. Dessutom förlänger man odlingssäsongen jämfört med att odla utomhus. Tyvärr har det varma klimatet bakom glasrutorna också sina nackdelar. Drabbas odlingen av ohyra i ett växthus eller på en inglasad balkong utvecklas och sprider sig skadedjuren fortare i värmen och de trivs i den stillastående, varma, fuktiga luften. Det är lika tråkigt varje gång man upptäcker att plantorna drabbats av någon typ av oönskade små djur, som tar kraft från plantan och ibland till och med gör att den vissnar ner och dör. Oftast brukar man först lägga märke till att växtens blad blir klibbiga, ändrar färg och trillar av. Ibland har skadedjuren ätit upp delar eller hela blad på plantan. Vissa skadedjur är svåra att upptäcka medan andra inkräktare lätt syns med blotta ögat. Jag brukar ha för vana att kolla undersidan av bladen på mina plantor när jag vattnar, då det är där man först brukar upptäcka spår av ohyra. Jag har tidigare, till viss del, använt mig av provadopinnar, ett bekämpningsmedel i form av avlånga, vita stavar, som enkelt petades ner i krukan. Via rötterna på plantan tas de aktiva ämnena upp och tar död på ohyran, samtidigt som pinnarna även avger gödning. Tyvärr är dessa pinnar giftiga för vattenlevande organismer, så man bör tänka på att inte slänga jorden från behandlade växter på komposten. Då pinnarna är väldigt giftiga är det viktigt att endast använda dem till prydnadsväxter, som odlas i kruka, och inte till några ätbara växter. Ohyra, virus och mögel utvecklas lättare om luften är stillastående kring plantorna. Öppna gärna några fönster så att det blir genomströmning på luften och använd eventuellt en fläkt i växthuset eller på din inglasade balkong. Ett gammalt beprövat och billigt sätt att bli av med bladlöss och annan ohyra är att spraya angripna växter med en blandning av såpa, vatten och en liten skvätt T-röd. Man måste spraya växterna vid ett flertal tillfällen med någon veckas mellanrum, då man bara tar död på de fullt utvecklade djuren och inte äggen. Det finns även ett par olika preparat i handeln, som sprayas på plantan, men de flesta är giftiga och lämpar sig inte att användas på ätbara växter eller de som bär frukt. Även om min odling mestadels består av prydnadsväxter är jag skeptisk till att använda mig av giftiga preparat, för att bli av med de oönskade små djuren. Största anledningen är att både jag och mina katter vistas mycket på balkongen och att jag i hög grad kommer i kontakt med framför allt alla mina pelargoner, när jag rensar dem från vissna blad och blommor.


















För något år sedan diskuterade jag mitt återkommande problem med ohyra, med ägaren av en handelsträdgård, som använder sig av helt giftfria medel för att bemästra ohyran i sina jättestora växthus. Jag rekommenderades att ta kontakt med företaget Lindesro.se, som saluför biologiskt växtskydd. De säljer bland annat så kallade nyttodjur, som används för att bekämpa ohyra på växter, när man odlar i växthus eller annat avgränsat utrymme. Då mina  plantor fått påhälsning av både bladlöss och vita flygare fick jag veta att det krävdes olika typer av parasitsteklar för att råda bot på dessa angrepp. Dessutom fick jag veta att det finns ett flertal olika sorters bladlöss, något som jag tidigare inte hade en aning om. Efter att jag berättat om mina problem med ohyran på balkongen fick jag råd av Lindesros ägare om vilka nyttodjur, som lämpade sig bäst och som skulle angripa ohyran. Jag la min beställning och fick information om hur jag skulle gå till väga när jag fick leveransen. Några dagar senare kom försändelsen som utlovat.


















I paketen låg två små burkar, en förpackning med kartongkort och en gelékudde, som varit iskall när paketet packades. Kudden skulle se till att pupporna inte utvecklades under frakten. Jag gick ut på balkongen och skruvade av locken på burkarna, strax intill några av mina plantor och hällde ut hälften av innehållet, puppor och sågspån, på små tefat, enligt de medföljande instruktionerna. På papperskorten satt puppor, som så småningom skulle kläckas och utvecklas till parasitsteklar, vars uppgift var att lägga ägg inuti det vita flygarnas larver. Efter att jag hängt ut de små korten, som inte fick placeras i fullt solljus, ställde jag in förpackningarna med de återstående pupporna i kylskåpet. På så vis utvecklades inte resterande puppor innan det var dags att sätta ut dem på balkongen två veckor senare. Då steklarna inte ger sig på fullt utvecklade flugor satte jag ut gula klisterark, där ohyran fastnade. Första året jag använde mig av nyttodjur fick jag inte riktigt den effekt jag önskade. Lössen blev jag av med, men de vita flygarna försvann inte. Tyvärr hade jag mängder med vita flygare redan när jag satte ut nyttodjuren. Förra året satte jag ut nyttodjuren tidigare, innan ohyran hunnit föröka sig i någon större omfattning..Efter några veckor hade jag så gott som inga vita flygare kvar på balkongen. Det krävs en viss temperatur för att parasitsteklarna ska utvecklas, därför har jag väntat med att lägga årets beställning, men jag hoppas få min leverans i veckan som kommer. I år ska jag återigen ha tomat- och chiliplantor på balkongen och jag hoppas att nyttodjuren klarar av att hålla undan de vita flygarna även från de plantorna. Tidigare år, när jag odlade tomater, var plantorna översållade av vita flygare och de flög upp i ansiktet på mig när jag rörde plantorna eller vattnade dem. Därför slutade jag odla tomater. Så länge det finns vita flygare på växterna, lever steklarna, förökar sig och gör sitt jobb. Ett enkelt och giftfritt sätt att slippa ohyra i sommar.

21 maj 2017

Strandskatan har lagt ägg


















I mitten av mars månad dök herr och fru Strandskata upp vid min arbetsplats, lika punktliga som tidigare år. Tyvärr har jag varit sjukskriven många dagar under våren och har därför inte haft så mycket koll på det vackra fågelparet. Det är lika spännande varje år innan honan lägger sina ägg. Var tänker hon lägga dem i år? De flesta åren har hon lagt sina ägg på stenarna intill husväggen, på några skiftande platser kring byggnaden, med undantag för ett år, då hon valde att lägga dem på den då obebyggda granntomten. Förra året valde hon märkligt nog att lägga äggen en meter från företagets entré och där utanför ligger även parkering för anställda och besökande, så någon lugn plats valde hon verkligen inte ifjol. För snart två veckor sedan var det äntligen dags. En av mina kollegor berättade den glada nyheten. Fru Strandskata hade äntligen lagt sina ägg, i år på en mer skyddad plats. Företagsbyggnaden består till viss del av baracker, som byggts ihop och mellan två husdelar hade hon i år valt att lägga äggen, intill husväggen. Någon meter därifrån finns ett fönster, där man utan att störa dem, kan se paret turas om att ruva sina ägg. De flesta åren har honan lagt tre ägg, vilket är det mest normala, men än så länge vet jag inte hur många ägg hon lagt i år. Jag är sjukskriven, då jag opererat bort en del av en tå och vet inte hur det går för strandskatorna i år. Tyvärr har paret sällan fått några ungar. De flesta åren har andra djur lagt beslag på äggen. Förra året kläcktes alla tre äggen och för första gången fick vi se tre små ungar.  Lyckan blev dessvärre kortvarig, då två ungar var borta redan efter första dygnet. Den tredje ungen klarade sig och glädjande nog växte den upp snabbt och blev en stor och vacker strandskata. Jag håller verkligen tummarna för att paret ska få tre ungar i år, som växer upp och blir redo att tillsammans med föräldrarna lämna Sverige för varmare breddgrader i slutet av sommaren. Imorgon ska jag ringa till jobbet för att höra hur det går för herr och fru Strandskata, i hopp om goda nyheter.
Min kollega kommenterade att det blivit 3 ägg i år också.

18 maj 2017

Det grönskar allt mer utanför huset - Bilder vecka för vecka

13 maj


















Den 15:e april var en gråmulen lördag. Jag tog med mig kameran och gick utanför hyreshuset, som jag bor i. Väl ute ställde jag mig intill elskåpet, som är placerat bland buskarna, i rabatten några meter utanför husets ena ytterdörr. Tanken var att jag skulle ta en bild på grönskan och se hur naturen utvecklas, genom att följa upp med en ny bild varje vecka framöver, tagen från samma plats. Det var anledningen till att jag ställde mig vid elskåpet i rabatten, för att lätt få samma placering med kameran vid varje fotografering. Innan hyreshusen i området där jag bor började byggas, var området täckt av lövskog, en del av Hallägraskogen. En del gamla träd och buskar är bevarade och finns kvar mellan bebyggelsen och gör att huset, som jag bor i, ligger lummigt och där är ett härligt fågelliv. Ekorrarna hälsar på dagligen, i ett par av träden utanför huset, där jag och några av mina grannar hjälps åt att mata dem och fåglarna. Ibland får man se en kanin eller fasan och de händer att en igelkott smyger bland snåren på sommarkvällarna. Älg, rådjur och räv har vid några enstaka tillfällen passerat huset, till min stora förtjusning. När räven dök upp några sena sommarkvällar tyckte jag först att var en spännande upplevelse att få se en vild räv på så nära håll. Den stannade till vid stenen, som man ser på bilderna. Jag stod strax utanför ytterdörren och mina två katter stod ett par meter från mig. Räven vände sig om och tittade åt mitt håll och verkade inte det minsta rädd, trots att jag tjoade och viftade med armarna. Räven hade visat sig på samma plats, ett par dagar i rad, och när jag berättade om den för några bekanta, skrämde de upp mig då de talade om att rävar gärna ger sig på katter och de förmanade mig att hålla katterna inomhus. Som tur var verkade räven totalt ointresserad av Tindra och Ängla, som stod väl synliga och bara några meter ifrån den, i mina ögon mycket ståtliga räv, med sin vackra päls, men den var respektingivande. Om det stämmer att rävar tar katter har jag inte forskat vidare i. Vanligtvis är mina båda katter inomhus nattetid, även om det händer att Tindra blir ute hela natten, en och annan riktigt varm sommarnatt. Nu är det två år sedan räven visade sig hemma hos oss. Jag saknar den, för jag tror inte den skulle ge sig på katterna, men samtidigt ska inte en räv ha sitt liv i ett bostadsområde. De ska leva där de kan ha ett riktigt rävliv.
Tidigare fanns en lekplats vid den öppna gräsmattan mellan träden, med gungor, hängbro, ett litet hus, sandlåda och gunghästar. För några år sedan tog kommunen bort lekplatsen och de träbänkar och bord, som stod där. Sedan lät man en del av den växa igen, förutom gräsmattan, som fortfarande klipps. På så vis kommer man åt de gamla hallonbuskarna, som växer omkring den lilla gräskullen och några björnbärssnår en bit därifrån. Där blir inga stora mängder hallon, men det är gott att äta några när jag är ute med katterna.
Den 15:e april, när jag tog första bilden, hade gräset inte vuxit särskilt mycket och några musöron på träden hade inte hunnit utvecklas. På andra sidan hyreshuset, på solsidan, hade buskarna kommit bra mycket längre och hade en härligt skir grönska. Nu, några veckor senare, har de vita blommorna på krikonträden slagit ut, vilket syns lite dåligt på fotot. På min balkong på 4:e våningen, som ligger åt skogens motsatta sida, ser jag havet när träden är avlövade. Nu har bladen på trädkronorna slagit ut så mycket att de skymmer havet och de lastfartyg och båtar, som jag ibland kan se. För ett par veckor sedan placerade fastighetsbolagets områdesvärd ut de träbänkar, som står ute under årets varmare delar. Det står en bänk på fram- och en på baksidan av huset där jag bor. Där sitter jag ofta en stund på eftermiddagen eller kvällen och njuter av fägelkvitter, tittar på ekorrarna, och pratar med grannarna. Oftast är mina katter med mig ute och ibland gör någon av dem mig sällskap på bänken eller så försöker jag aktivera dem genom att kasta godisbitar, som de får jaga. Ibland blåser jag såpbubblor och både Ängla och Tindra tycker om att jaga dem, när de dansar fram med vindens hjälp i luften. Det händer ibland att jag tar plats, liggande på ryggen, på bänken. Det är väldigt avkopplande att ligga där och titta upp mot himlen och följa molnens framfart på himlen och fåglarna, som seglar fram på sina vingar. Utetemperaturen har verkligen skiftat den senaste tiden och långt ifrån alla dagar har inbjudit till att sitta ute. Dessutom  har jag inte riktigt haft orken att vara ute med katterna. Förra torsdagsmorgonen, när jag åkte till sjukhuset för att operera en av mina tår, föll snöblandat regn. Idag kom sommarvärmen utan förvarning. Plötsligt visade termometern på 27°C och det pratades om värmerekord på radion. Självklart vore det skönt med lite lagom varmt väder framöver, men samtidigt behövs det mycket regn både för naturens skull och böndernas odlingar. Tyvärr blir vi väl aldrig riktigt eniga om hur vi vill att vädret ska vara. Lite lagom varmt vill jag ha det, så vi kan njuta länge av våren.

7 maj


2 maj


















22 april
15 april



6 maj 2017

Strandskatan solar sig på biltaket


















Herr och fru Strandskata dök upp vid min arbetsplats på Söndrums industriområde i mitten av mars, lika punktliga som tidigare år. Jag förmodar att det är samma par, som troget återkommer och häckar alldeles intill företagets lokaler. Förra året fick jag glädjen att se deras allra första ungar. Tidigare år har andra djur tagit deras ägg. Tre små ungar kom till världen förra året, men tyvärr blev livet för två av dem väldigt kort. Troligtvis tog något djur dem, för redan efter något dygn var bara en unge kvar. Jag fick följa den och se den växa upp. En dag i augusti hade hela familjen Strandskata flugit sin kos och flyttat till varmare breddgrader. Honan har ännu inte lagt några ägg i år, om det inte hänt de senaste dagarna, då jag varit hemma från jobbet och inte mått riktigt bra i slutet av veckan. Både honan och hanen har en stor förkärlek till våra bilar, på företagets parkering. De befinner sig ofta på bilarnas tak och har tyvärr skaffat sig en ful ovana och uträttar sina behov på biltaken, vilket mina kollegor ogillar starkt, medan jag tar det med ro. Jag får ju glädjen att se dessa vackra fåglar häcka på väldigt nära håll. Häromdagen, när jag kom ut och skulle ta min bil för att köra hem, hade en av strandskatorna lagt sig ner på taket, på en av mina kollegors bil. Där låg den i godan ro och såg ut som om den solade sig. Den uppskattade inte när jag närmade mig för att ta en bild på närmare håll. Jag fick se den lyfta och flyga iväg över hustaket, där den andra strandskatan trippade runt på sina långa ben och letade mat på gräsmattan. Det blir spännande att följa dem även i år. Jag håller tummarna för att de får tre fina små barn även i år och att alla överlever och får växa upp.

4 maj 2017

Annorlunda små pelargonblommor

P. gibbosum P. laxum, primärhybrid


















För några veckor sedan var det några riktigt härliga dagar, med sol och temperaturer upp emot 15°C och det kändes som om våren verkligen var på gång. Sedan kom den plötsligt av sig och det blev frostgrader på nätterna, snålblåst och kallare, mulna dagar. Jag som längtat efter att få börja vårstäda balkongen och klippa ner mina pelargoner, som jag planterade om för ett bra tag sedan.

P, gibbosum, art


















Trots att balkongen är inglasad är det inte många dagar som lockat mig att vara där ute, då jag hade behövt täckjacka och vantar för att inte frysa, men nu har vårvärmen äntligen återkommit, förhoppningsvis för att stanna. Det är tyvärr inte bara vädret, som gjort att jag ligger efter med städning och skötseln av mina pelargoner. Jag har inte haft den riktiga orken, som krävs om jag ska dammsuga, torka av, flytta hyllor och krukor. Sedan jag började arbeta igen, efter den tre månader långa sjukskrivningen, har jag varit riktigt trött, men lite pyssel och omplantering av några små pelargoner, som än så länge står inomhus, har det ändå blivit. Det är ett avstressande tidsfördriv och ger mig ett skönt inre lugn, när jag får ta hand om mina pelargoner.

P. laxum, art


















Under dagarna, då jag var sjukskriven, planterade jag om några pelargoner varje dag och till slut hade alla plantor, små som stora, fått ny jord. Min plan var att klippa ner plantorna ett par veckor senare, då de acklimatiserat sig i den nya jorden. Nu har jag lite dåligt samvete för att jag ligger efter i planeringen. Några få pelargoner har jag ansat rejält och städningen är påbörjad, men jag har en hel del kvar att ta tag i. Att jag är sent ute med att beskära pelargonerna har trots allt fört något gott med sig. Jag har kunnat njuta av en tidig blomning av många av plantorna. En del pelargoner har vuxit iväg på höjden sedan förra säsongen och består mest av långa, rangliga stjälkar. Med dem finns inget annat att göra än att klippa ner dem riktigt ordentligt. Det kan kännas lite burdust när man tar till sekatören och det inte blir mycket kvar av plantan, men ganska snart brukar nya små blad växa ut och framåt sommaren har man förhoppningsvis en fin, tät planta. Tyvärr lär jag få en lite senare blomningen på de hårt nedklippta plantorna, då jag normalt brukar klippa ner mina pelargoner tidigare på våren.

Px. ardens, primärhybrid


















Jag tar tillvara sticklingarna, på pelargonerna som jag klipper ner, och sticker ner dem i jorden intill moderplantan. Det bästa hade varit att sätta varje stickling i en egen liten kruka, men det får bli ett senare jobb, när jag förhoppningsvis är lite piggare. Mina miniatyrpelargoner och även en del plantor, som tillhör gruppen dvärgar, har inte vuxit så mycket, så de ska jag bara toppa lite i år. En och annan stickling tar jag även på småplantorna om det går. Dels säljer jag sticklingar och det är alltid bra att ha lite småplantor om jag vill byta till mig nya sorter vid våra träffar med Svenska Pelargonsällskapet. Många av mina pelargoner, av de ovanligare sorterna, har jag köpt av medlemmar i sällskapet och då för en billig peng. Det är bara en av flera fördelar, som man har som medlem i föreningen. Passa på att bli medlem du också och få många nya pelargonupplevelser, ny kunskap om denna artrika blomma, åk  på utflykter och träffa och lär känna trevliga medlemmar, www.pelargonsallskapet.se
Tack vare att jag inte var så tidigt ute med saxen har jag fått se några fina, annorlunda pelargoner blomma under tidig vår. De ser du på bilderna i inlägget. En del är arter, som växer vilt och några är primärhybrider, vilket betyder att man korsat två arter. Plantorna är förhållandevis stora, medan blommorna bara är gott och väl en centimeter i diameter, men otroligt vackra när man tittar på dem på nära håll.
Nu hoppas jag att det härliga vädret, som inlett maj månad, fortsätter ett bra tag framöver. Då blir det många stunder bland mina pelargoner på balkongen.
Sköna maj välkommen!


P. blamdfordianum, art