Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

31 aug. 2015

Pelargon med doft av skumbanan


















Det finns otroligt mycket vackert och spännande som går att odla i krukor på en balkong. Jag har under åren provat på alla möjliga sorters sommarblommor, perenna växter, träd, buskar och även en hel del ätbart som smultron, plocksallad, melon och gurka. Nu är min balkong till största delen fylld med pelargoner, med undantag för ett par för året nyinskaffade citrusträd och lite annat smått och gott. Varför jag för snart fyra år sedan blev helt betagen av just pelargoner kan man ju fråga sig när det finns så mycket annat vackert i odlingsväg. Till stor del beror det på att det finns så otroligt många olika sorters pelargoner som ser så olika ut. De flesta är dessutom lätta att föröka och vinterförvara till nästföljande säsong. Jag köpte mina första sticklingar på Wapnö trädgårdsmässa, där representanter från Svenska Pelargonsällskapet dukat upp ett bord med alla möjliga sorters små sticklingar. Sedan tittade jag efter pelargoner på nätet och mitt intresse växte, men det var först när jag blev medlem i Svenska Pellargonsällskapet som jag blev riktigt smittad av det positiva pelargonviruset. Det var då som jag fick veta att det finns så många olika grupper med denna fantastiska blomma. De flesta sorterna, som t.ex.tulpan- äggskals- och fingerpelargon odlar jag främst för de vackra blommorna, medan en del vilda arter sticker ut med ett säreget växtsätt, men har små och ganska intetsägande kronblad. En annan spännande grupp är doftpelargonerna. Många av dem har små blommor och det är sällan för blommorna som jag väljer att ha dessa sorter på min balkong. I vanliga fall brukar det vara växternas kronblad som doftar, men hos pelargonerna är det oftast plantans blad som ger den sin karakteristiska lukt. De kan dofta av bland annat citrus, rosor, gran och kryddnejlika. Min egen favorit är den vilda arten P. tomentosum, som ger ifrån sig en stark doft av mint när man rör vid de gröna, lite ludna bladen. En del av doftpelargonernas blad kan användas till både matlagning och bakning. Se recept på "Mjuk pelargonkaka med glasyr" här. Jag har i flera år hört talas om pelargonen P. gibbosum, utan att ha sett den i verkligheten. Förutom att den har ganska små, gula blommor, vilket är en mycket ovanlig färg på pelargonernas kronblad, är det blommorna och inte bladen som doftar på denna art. På kvällarna kan man tydligt känna en doft av skumbanan kring plantan. Jag har aldrig varit förtjust i de ljusgula, bananformade godisbitarna och jag skulle hellre likna doften på P. gibbosum vid det bananluktande florlack, som tandläkaren penslade på mina tänder när jag var liten. När jag var i Helsingör för några veckor sedan gick jag förbi en liten blomsteraffär, som hade en hel del växter på gatan utanför butiken. Jag blev eld och lågor när jag fick se att de hade flera olika ovanliga pelargonsorter i sitt sortiment, bland annat två exemplar av P. gibbosum, som dessutom var välväxta och blommade. Efter att jag överlagt med mig själv, över den bristfälliga platsen hemma på balkongen, gick jag ifrån butiken utan att ha gjort något inköp. Jag och pappa fortsatte vår shoppingrunda men jag hade svårt att släppa tanken på de fina pelargonerna. Efter att vi hade ätit lunch och det snart var dags att ta båten tillbaka över sundet gick jag tillbaka till blomsteraffären. Där valde jag ut en planta av P. gibbosum och en av P. echinatum. Det blev en riktigt stor kasse, som jag fick ha i famnen där jag satt i rullstolen. Jag var otroligt nöjd över mina inköp och bristen på plats på balkonghyllorna fick bli ett senare problem. Nu står de båda plantorna i en hylla hemma i trapphuset och på kvällarna känns doften av skumbanan tydligt från den nu rikblommande
P. gibbosum.
















28 aug. 2015

Trädgårdsbesök hos Rolf i Snöstorp


















För två helger sedan var det åter dags för en träff med några av mina pelargonvänner i Halland. Denna gång skulle vi ses hemma hos Rolf, som bor i Snöstorp utanför Halmstad. För en gångs skull slapp jag be om skjuts då jag själv kunde ta bilen till andra sidan stan. Det var en tryckande värme denna lördag och en av sommarens varmaste dagar. Trots att himlen var mulen visade termometern på hela +37°C. Det var lätt att hitta rätt gata, efter Rolfs vägbeskrivning, men däremot såg jag inte några nummer på en del av fastigheterna. Jag stannade till vid det hus som kändes som det mest sannolika. Där såg det dessutom ut att bo någon med ett stort trädgårdsintresse.


































När jag smugit förbi ett par bilar på uppfarten förstod jag att jag hittat rätt, då där stod mängder med pelargoner på marken. När jag kom till husets baksida möttes jag av Karin och Anita, som redan hunnit med att påbörja en rundvandring i trädgården tillsammans med Rolf. Jag såg direkt att han hade intresset för många fler växter än bara pelargoner. På flera ställen i trädgården stod stora krukor med mäktiga exemplar av fuchsior, som blommade för fullt. Rolf berättade att han själv korsat fram en del av sorterna, medan andra var  köpta och hade funnits i hans ägo i flera år. Det var inte svårt att räkna ut med tanke på storleken på de uppstammade, välväxta plantorna.


















På ett flertal ställen var små äppelträd planterade mitt i gräsmattan, liksom i trädgårdslandet. Det var träd som Rolf ympat själv med grenar som han bland annat tagit från träd som han hittat utmed vägkanter och i gamla trädgårdar. Tyvärr fanns inga äpplen som vi kunde smaka på. Istället fick vi stoppa i oss några olika sorters tomater som växte i drivhuset. Där fanns plantor upp till taket med gula och röda tomater i olika former och storlekar. Strax intill växte långa, gröna gurkor, som var klara att plockas av.


































Även inne i växthuset trängdes pelargonerna i krukor på marken. En del av plantorna hade sitt ursprung från olika platser i Europa, som Rolf besökt under sina semesterresor. Några av pelargonerna hade namnetiketter, men var endast märkta med olika nummer och årtal. Dessa sorter hade Rolf korsat fram själv, genom att hjälpa naturen på traven med en liten pensel.


































Han friskade upp mitt minne genom att berätta att han för några år sedan handlat sticklingar av mig på Lilla Böslids växtmarknad, något som jag nästan helt glömt bort. Jag hade i alla fall bidragit med några vilda arter, som Rolf använt sig av vid sina försök att ta fram nya vackra pelargoner. I ena hörnet på den inglasade verandan växte en stor rosenknoppspelargon med vackra, mycket dubbla, rosa blommor. Den var ett av flera resultat av Rolfs egna pelargonkorsningar.


































Trädgården rymde även två dammar. I den större med vattenfall simmade stora och små, vita och orange fiskar runt. På husets framsida växte olika prydnadsgräs, troll- och ormhassel  och en hel del andra spännande växter. Mitt i gräsmattan på husets baksida stod en björk, som av den kraftiga stammen att döma hade stått där i många år. När jag stod under trädkronan kändes det som om jag befann mig i en koja omgiven av gröna, lövade väggar och jag var inte sen att prova gungan som hängde ner från en av de kraftiga grenarna. Vilken härlig upplevelse! Jag vet inte hur många år sedan det var som jag satt och gungade med benen dinglande i luften.


















Någon åska eller regn dök inte upp under eftermiddagen. Istället skingrade sig molnen och solen visade sig när vi tog plats på verandan för att bli serverade en efterlängtad fika. Rolfs fru ställde bland annat fram hembakad äppelkaka med både glass och vaniljsås att avnjutas till kaffe och te. Jag lämnade fikabordet för att ta mig en titt i uterummet intill garaget. Där fanns ännu fler pelargoner. Tyvärr hade de troligtvis drabbats av något virus som gjort att många blad gulnat och trillat av, därför vågade jag tyvärr inte tigga till mig en orotad stickling av en pelargon som föll mig i smaken, med risk för att få med mig någon sjukdom hem till mina egna plantor. Innan vi tackade för oss delade Karin i vanlig ordning med sig av några intressanta små sticklingar till var och en. Det var en trevlig träff på hemmaplan och det var bara att beklaga att inte fler tog tillfället att besöka Rolfs fina trädgård denna augustilördag. Ni missade tyvärr en härlig upplevelse, men förhoppningsvis kommer fler möjligheter att besöka Rolf och Marianne framöver. Tack för att vi fick komma på besök!

25 aug. 2015

Doppa bär och frukter i choklad

I varm smält tobleronechoklad
får bär och frukter ta sig ett bad
Många somriga himmelska godsaker
tillsammans gifter sig dessa smaker

Nu är tiden då vi kan njuta av mängder av färska frukter och bär. Förutom att de är goda innehåller de mängder av vitaminer och mineraler, främst C-vitamin. Många bär är dessutom rika på antioxidanter, speciellt blåbär som är ett riktigt höjdarbär. Självklart är de flesta bär och frukter goda att äta som de är, men det finns mycket gott att göra av dem. Såhär års är veckotidningarna fyllda med recept på pajer, kakor, saft och sylt och på internet finns mängder med goda förslag. Att doppa bär och fruktbitar i choklad är väldigt enkelt och gott. Det fungerar bra även om man inte har någon fonduegryta. Jag har delat ett par stora bitar tobleronechoklad och smält dem i en liten skål i mikron.  Kör på full effekt 20-30 sekunder, rör om och upprepa tills att chokladen är helt smält. Det är lika gott med Marabous mjölkchoklad, men den stelnar fortare än toblerone. Jag tycker att jordgubbar är allra godast att doppa i choklad, men melon, ananas, blåbär och många andra bär och frukter fungerar minst lika bra, liksom små maränger och marshmallows. Passa på att njuta av chokladdoppade jordgubbar nu innan säsongen är över för våra svenska bär. Det är enkelt, går snabbt att fixa till och är himmelskt gott!

Tindra åter hemma och ordningen är återställd


















När jag kom hem från dialysen ikväll hade det kommit en och annan liten regnskur. Inget som jag normalt sett skulle bry mig om, men då jag inte sett Tindra sedan hon gick ut i lördags middag och inte med säkerhet vetat var hon har varit, oroade jag mig lite extra nu när regnet kom. Grannen berättade att de sett när grannkatten Murre försökt bita Tindra häromdagen. Är det kanske därför som hon hållit sig borta? Jag klev ur taxin utanför huset och visslade som jag brukar göra när jag kommer hem, i hopp om att Tindra är ute och kommer och möter mig. Jag hade ingen större förhoppning om att få se henne komma springande över gräset, med svansen i vädret, men efter bara ett par sekunder ser jag henne komma bortifrån skogspartiet. Väl framme hos mig jamade hon för full hals, hon som annars är en väldigt tystlåten katt. Sedan hoppade hon upp i mitt knä och var så otroligt kelig och ville inte att jag skulle sluta klappa och gosa med henne, utan buffade på mina händer så fort jag slutade smeka hennes huvud När jag frågade om hon var hungrig och om vi skulle gå in och äta rostbiff hoppade hon ner från mitt knä. Vi var snabbt in i hissen båda två, för att åka upp till vår våning. Väl inne i lägenheten hoppade Tindra upp på diskbänken, där hon vet att jag brukar lägga den goda rostbiffen när jag tagit ut den ur kylskåpet. Det tog inte lång stund innan hon ätit upp varenda smula. Sedan var det dags att ställa fram min egen mattallrik med slottsstek, potatis, grönsaker och massor av god sås. Plötslig fick jag se att Tindra hoppat upp på soffbordet och satt och nosade på min mat. Stopp där, ingen nos i min mat! Självklart fick hon en liten smakbit även av slottssteken. Tänk att mattes mat oftast är mycket godare än kattmaten. Det duger inte med vad som helst till en finsmakare som Tindra, som för övrigt är en liten slank dam, som gott kan unna sig något extra ibland. Efter att först ha somnat liggande på soffbordet klev hon över till soffan där hon fortsatte att sova gott.

24 aug. 2015

Varje pelargon har sitt eget namn

















Innan jag började intressera mig för pelargoner hade jag ingen aning om att det fanns en så otrolig mångfald med olika sorter. Förutom skillnaden på blommornas färg, storlek och utseende fick jag även vetskap om plantornas stora olikheter gällande både växtsätt, storlek och form. Då var pelargonen för mig mest en lite småtråkig blomma med gröna blad och enfärgade blommor, som framför allt odlades i urnor och balkonglådor. Dessutom tyckte jag att själva plantan luktade ganska illa. För ett tiotal år sedan hade jag aldrig trott på att jag skulle bli så betagen av just pelargoner. Av de gott och väl 300 dokumenterade vildväxande arterna finns flertalet i Sydafrika. Några växer i Australien, någon enstaka i Turkiet och på ön S:ta Helena. Alla övriga pelargoner är framkorsade och härstammar från allra första början från de vilda arterna, vars växtsätt och blommor skiljer sig väsentligt från de pelargoner som vi vanligtvis ser i handeln idag. De vanligaste pelargonerna, som vi köper och planterar på balkonger och uteplatser sommartid, marknadsförs oftast som zonalpelargoner utan några specifika namn. För oss som odlar de mer annorlunda sorterna, som ibland kallas samlarpelargoner, är det viktigt att ha rätt namn på varje planta för att ha koll på vilka sorter som man har i sin samling. En del vilda arter kan ibland ha så konstiga namn att de till och med kan vara svåra att uttala.  Eller vad tycks om namn som P. antidysentericum och P. christophoranum? Det är dessutom omöjligt att ha koll på namnen på alla små sticklingar som är nysatta och inte blommar, om man inte sticker ner en etikett med ett tydligt textat namn. En del gör namnetiketter själva genom att klippa sönder gamla persienner i bitar eller skriver ut namnen på ett pappersark, klipper isär, laminerar och fäster den lilla skylten på en blomsterpinne. Huvudsaken är att skyltarna med namn tål både vatten och solljus. Jag föredrar att köpa färdiga namnetiketter i vit plast, som jag sedan skriver namnet på med blyertspenna. På så vis hoppas jag ha koll på alla mina pelargoner, speciellt när jag ska sälja eller byta bort några små plantor. Pelargonerna har ofta  namn efter den person som tagit fram plantan. Då området där jag bor heter Bäckagård valde jag namn som Bäckagårds Ängla och Bäckagårds Mia till nya pelargonsorter som jag själv odlat fram mest för skoj skull. Pelargoner har ibland namn som Elsas konditori eller Selma från Misterhult. Plantan har då ofta funnits i någons ägo och sedan getts bort eller så har ägaren delat med sig av en stickling och så har den nya ägaren gett pelargonen ett namn efter givaren.
En del av mina absoluta favoritpelargoner och andra plantor som har annorlunda blad eller blommor kan jag namnen på, medan jag måste titta på namnetiketterna för att komma ihåg namnen på många av de andra över 200 pelargonerna som jag har. Förra hösten när temperaturen sjönk ute på min inglasade balkong och det blev dags att flytta in alla plantorna försvann en namnetiketterna från en av krukorna. Samma hände vid omplanteringen i våras. En av pelargonerna kände jag igen när den började blomma och på så vis kunde jag sätta en ny skylt med rätt namn i krukan och så var det problemet löst. Däremot hade jag ingen aning om namnet på den lilla miniatyren, trots att de mjukt röda blommorna med vit mitt slog ut. Det senaste åren har jag verkligen fallit för de småväxta miniatyrerna och de flesta av dem har jag köpt från butiken Tant Blom, som tyvärr upphört med kommersiell försäljning av sticklingar. Jag kontaktade Peter Eriksson, som tillsammans med Annika Blom Eriksson drivit butiken, i hopp om att det var därifrån jag köpt min planta. Jag tog ett foto på blad och blommor och redigerade bilden i Photoshop för att försöka få rätt nyans på de röda kronbladen. Att fånga rätt färgnyans på just röda blommor kan ofta vara klurigt när man fotograferar. Då det finns en hel del pelargoner som är väldigt lika varandra ville jag få till en så bra bild av plantan som möjligt. Tant Blom hade en stor samling av pelargoner, närmare 700 olika sorter, så jag var långt ifrån säker på om Peter skulle känna igen min lilla planta, om den nu ens var en stickling från deras dåvarande butik i Lia. Jag sände iväg ett meddelande till Peter med bild och förfrågan och redan efter några timmar fick jag ett svar. Låter namnet Kirton bekant, en av Ray Bidwells pelargoner? Självklart var det lilla Kirton. Jag kände väl igen namnet och kunde nästan se skylten framför mig textad med tjocka svarta versaler. Med närmare eftertanke hade jag inte sett skylten bland pelargonerna i år.
Just nu håller jag som bäst på med att gå igenom alla pelargoner och lyfter upp plantan med jordklumpen för att kolla så att inga rotlöss syns till. Samtidigt plockar jag bort vissna blad och blommor och vattnar med gödning i vanlig ordning. Sedan är det dags att göra en lista på vilka pelargoner jag har. Det kan kanske hjälpa mig framöver om olyckan skulle vara framme igen och namnetiketterna hamnar på avvägar.

21 aug. 2015

Provadopinnar åter i hyllorna























Jag tycker om alla möjliga sorters pelargoner, allt från de allra vanligaste till vilda lite annorlunda arter. Många pelargoner är lättodlade, enkla att föröka och de flesta sorterna drabbas sällan av ohyra, men engelska pelargoner och änglapelargoner drar tyvärr lätt till sig vita flygare. Bladlössen däremot har en förkärlek till många av de vilda pelargonerna. Jag har vid ett flertal tillfällen funderat över att helt sluta att odla dessa sorter av pelargoner, efter att jag slängt plantor som varit illa åtgångna av vita flygare. Det har ändå inte tagit lång tid innan jag köpt nya plantor med vackra blommor som lockat mig, trots att jag vet att de kan drabbas av ohyra, som lätt förökar sig i värmen på min inglasade balkong. Skam den som ger sig. Problem är till för att lösas.
Utbudet av bekämpningsmedel har minskat i handeln, men det säljs några olika sorter som är verksamma mot skadedjur. Tyvärr är de flesta mycket giftiga och tar inte bara död på ohyran utan även på många andra vattenlevande organismer. Det är därför viktigt att så långt det är möjligt se till att inga rester hamnar i avloppet eller att man slänger jord med bekämpningsmedel på komposten. För några år sedan använde jag mig av Provado insektspinnar, som stacks ner i jorden kring plantan, vilket var ett enkelt sätt att råda bot på ohyran. Provado insektspinnar verkade systemisk och trängde in i plantan och gav ett långtidsskydd mot bitande och sugande insekter, samt att det innehöll näring. I höstas drogs detta bekämpningsmedel in och fick inte längre säljas i butikerna. Därför blev jag förvånad när jag häromdagen fick se Provado Care i hyllorna, när jag besökte en av stadens trädgårdsbutiker. Förpackningen var näst intill densamma som tidigare, men pinnarna hade ett nytt utseende och produktnamnet var ändrat. Provado Care är verksam mot bladlöss, vita flygare, trips (dock inte amerikansk blomtrips), ullöss samt olika arter av sköldlöss på prydnadsväxter. Jag kontaktade Bayer Garden, som marknadsför Provado Care, för att få veta skillnaden på de gamla och nya pinnarna. Provado insektspinnar innehöll imidakloprid och stoppades under en 2 års-period då man var orolig för att de eventuellt kunde ha en negativ effekt på bi-populationen. Det är i dagsläget oklart om detta stopp kommer att hävas framöver. Därför lanserade Bayer Garden Provado Care, en liknande produkt baserat på acetamiprid, som också är systemisk och innehåller näring. Produkten är godkänd i Sverige av Kemikalienspektionen minst till och med april 2018. Samtliga Bayer Gardens säkerhetsdatablad finns att läsa på www.ecoonline.se. OBS! Provado Care får endast användas på krukväxter och är absolut förbjudet att använda på ätbara växter.
Även om jag tycker att Provado Care är i dyraste laget och jag är skeptisk till användning av giftiga bekämpningsmedel köpte jag en förpackning och har nu petat ner pinnarna i krukorna med mina engelska pelargoner. Då Provado Care är verksamma i 3 månader hoppas jag att ohyran ska vara borta från mina pelargoner när det är dags att flytta in dem för vinterförvaring.

14 aug. 2015

En eftermiddag i pelargonernas tecken

En prunkande pelargonsamling.


















Under juli månad brukar det vara uppehåll på aktiviteterna i Svenska Pelargonsällskapets Hallandsgrupp. Då har de flesta så fullt upp med annat som ska hinnas med och en del ger sig ut på resande fot. Jag hade planerat att ta hand om mina pelargoner när jag inte hade något inplanerat på helgerna, men så mycket pysslande med blommorna blev det inte under juli månad. Självklart har de fått vatten och näring men den där riktiga inspirationen och lusten att ta hand om dem och föreviga de nya, vackra pelargonerna på bild har inte riktigt funnits där. Det tråkiga vädret och bristen på värme har gjort att jag inte längtat efter att sitta på balkongen. Att behöva ta på sig en tjock tröja eller jacka mitt i sommaren för att inte frysa där ute har gjorde att min odlingslust tyvärr bedarrade en aning.

Nyfikna pelargonister studerar sticklingar.


















När juli övergick till augusti slog vädret plötsligt om lagom till att jag skulle besöka Wenche, en av pelargonsällskapets medlemmar. Solen sken från en blå himmel när jag klev ur bilen utanför Wenches hus i Varberg, efter att jag och ett gäng pelargonfantaster samåkt i ett par bilar från Veinge, Halmstad och Falkenberg. Det var ingen av oss som ringde på dörrklockan vid entrén för att bekräfta vår ankomst, vilket brukar vara det mest självklara när man kommer hem till vänner och bekanta. Istället gick vi rakt in i trädgården till husets baksida. Där träffade vi på Wenche och några väl bekanta ansikten sedan tidigare. Vi hann knappt hälsa på varandra innan växthuset drog till sig vår nyfikenhet.

Inne i växthuset trängdes pelargonerna på hyllorna.


















Lara Oracle


















Innanför glasrutorna och även utanför det lilla huset stod mängder av pelargoner på hyllorna, en del stora och välväxta och andra lite mindre plantor, som var nykomlingar i samlingen. Wenche är känd för att ha många speciella pelargoner, en del som jag varken sett eller hört talas om förut. Annorlunda vilda arter trängdes med hybrider och flera andra mer eller mindre ovanliga pelargoner, en del med säreget växtsätt med knotiga grenar. Det var verkligen en spännande samling som Wenche hade att visa upp. Det märktes tydligt att någon med erfarenhet och gröna fingrar pysslade om dessa vackra exemplar.

Engelska och änglapelargoner i vitt och olika nyanser av rosa och lila


















Dainty Maid


















Trots att det nu verkligen är platsbrist i hyllorna hemma på min balkong och jag inte borde införskaffa fler nya pelargoner kunde jag inte hejda mitt habegär. Wenche plockade fram ett par plantor av de pelargoner som jag allra helst ville ha. Det var svårt att se sig mätt på en del av pelargonerna, speciellt de som jag inte ens sett på bild förut. Flera medlemmar hade tagit med sig sticklingar hemifrån till vår träff och som vanligt fanns det ett stort intresse för dessa små plantor. Hur ser blommorna ut? Vilken färg har de? Blir den stor? Var kommer pelargonen ifrån? Det brukar bli många frågor innan sticklingarna har bytt ägare, för man vill ju inte köpa grisen i säcken.

Pelargoner under bar himmel.


















Cherry Baby


















Innan alla andra tittat sig mätta på alla pelargonerna hade något annat fångat mitt intresse. Innanför inhägnaden i trädgården fick jag nämligen syn på Ikita, Wenches Wachtelhund. Jag var snabbt innanför grinden och fick hälsa lite snnabbt snabbt innan Ikita valde att lämna mig och gå in i huset. Nu kom de andra in på verandan och strax dök taxen Chess upp och ville kolla vad som var på gång. Det är väl inte för inte som Chess kallas för vaktmästaren av sin matte. De två hundarna var inte de enda djuren i familjen. Till min stora förtjusning ingick även två jättesöta katter i den fyrbenta skaran. Det var knappt jag kunde slita mig från djuren när det var dags för fika. Jag hörde någon säga något i stil med "Maria brukar vara där djuren är" och det är jag inte sen att hålla med om.

Det smakade gott med fika













 




Det var skönt att slå sig ner i skuggan en stund.

















 
Katterna Greta och Trulsan gillade att jag kelade med dem, men när jag tog fram kameran ville de absolut inte agera fotomodeller och göra så som jag ville, alltså sitta still och titta på mig och säga mjau. Vid fikabordet avlöste det ena samtalet det andra, de flesta rörande våra älskade pelargoner, medan vi intog kaffe, te och en god hembakad kaka. Det blev en trevlig eftermiddag, som det så ofta blir när vi träffas, och de flesta av oss fick med sig en och annan ny pelargon hem till samlingen. Tänk att vi aldrig lyckas få tillräckligt många plantor där hemma utan hela tiden vill ha fler.

Greta


















Trulsan


















Jag är glad över att jag skickade iväg ett meddelande via Facebook till Wenche för några månader sedan, med förfrågan om vi kunde få göra ett besök längre fram i sommar. På så vis fick vi möjlighet att komma hem till henne och se alla de fina pelargonerna. Att få träffa alla positiva pelargonister gjorde även att jag fick tillbaka odlingslusten. Jag satte genast igång med att plantera mina nya sticklingar i lerkrukor när jag kom hem och började fixa på balkongen. Denna veckan har jag haft semester och jag har pysslat om mina pelargoner och städat bland hyllorna nästan varje dag. Nästa vecka väntar en fotoperation och sjukskrivning, men jag hoppas kunna sitta på en pall på balkongen och göra en noggrann genomgång av alla plantorna. Vissna blad och blommor ska rensas bort och jordklumpen ska kollas, liksom insidan av krukan i jakt efter eventuella angrepp av rotlöss. Sedan ska alla pelargonerna diarieföras för att jag ska ha bättre koll på vilka sorter jag har. Vid det här laget har jag för länge sedan tappat kontrollen över vilka pelargoner som jag har i samlingen och vilka som tyvärr fått hamna i soporna.

Chess


















Då Ikita inte ville göra oss sällskap utomhus kunde jag inte ta någon bild.
Detta fotot har Wenche lånat ut till mig, med lov om att lägga ut det

på min blogg.  




















Redan imorgon den 15:e augusti är det dags för nästa träff i Halland, då vi besöker Rolf i Halmstad. Har du aldrig varit med på någon träff med Svenska Pelargonsällskapet, men är nyfiken på att komma med nu till helgen eller en annan gång framöver. tveka inte att kontakta mig eller någon annan medlem. Glöm inte att alla har vi en gång varit nybörjare.

Greta verkade trött efter vårt besök.


7 aug. 2015

Små hoppande sötnosar



Att jag tycker om djur är långt ifrån en överdrift. Vilda eller tama, stora eller små det spelar ingen roll. Det ger mig en sprittande känsla i kroppen när jag får se ekorrarna utanför vårt hus och jag gläds över synen av korna som går och betar och viftar på svansarna i hagen, som jag åker förbi varje dag på väg till jobbet. Alla djur har sin speciella tjusning även om jag har svårt att tycka om en del småkryp som spindlar och fästingar. Att vilda djur jagar varandra och fäller sitt byte kan ibland vara tufft att se, men det är naturens gång. Däremot har jag ingen förståelse för att vi människor beter oss illa mot försvarslösa djur, som inte har några onda tankar eller är ett hot mot oss. Det värsta jag kan tänka mig är människor som skaffar husdjur och sedan inte tar hand om dem och ger dem allt som de behöver för att få bästa tänkbara liv. För mig är det minst lika viktigt att ge dem vård och hjälp vid skador eller sjukdom och ett värdigt slut för att hindra onödigt lidande.

 

Det finaste i djurvärlden är att få se nya små individer födas och tas om hand, oftast av sina kärleksfulla mammor, som matar och tvättar sina småttingar och lär upp dem så att de så småningom när de växer upp kan klara livets hårda väg. Djurbarn är små underbara varelser och det finns inte mycket som är sötare att beskåda. Sommaren är årstiden då jag njuter av att få se de vilda djuren föröka sig. Utanför min arbetsplats föddes tre kaninungar för ett par månader sedan. Varje morgon och middag tittade jag efter dem, där de höll till inne bland buskarna, strax intill husväggen. Jag åkte till och med dit på helgerna vid ett par tillfällen för att i lugn och ro kunna titta på dem och fånga dem på bild. De växte fort och blev större och nu har kaninerna lämnat platsen där jag såg dem hoppa runt på gräsmattan. Förhoppningsvis har de klarat sig från faror och hot och är redo för att bilda en egen familj framöver. Strandskatorna som häckade på andra sidan byggnaden har för längesedan lämnat industriområdet och det är tyst och tomt efter dem när jag inte längre kan se dem trippa runt på sina långa röda ben och turas om att ruva sina ägg. De senaste två åren har jag haft glädjen att få se en rådjurshona med sitt jättelilla kid, bara ett par meter utanför fönstret på min arbetsplats. Tyvärr har nu området förbytts till en byggarbetsplats och jag förmodar att jag inte får se fler rådjur där det tidigare var träd och buskar, en plats där rådjurshonan kunde få skydd mot eventuella faror. Hemma utanför huset har vi fått tillökning bland ekorrarna. Grannen berättade att det dykt upp en ekorre häromdagen, som hon aldrig sett vid vår matplats förut. Jag tittar upp bland trädkronorna varje gång jag är utanför huset och hoppas att jag snart få se den lilla nykomlingen. Den dagen då jag lyckas vinna någon av ekorrarnas förtroende, så att den vågar att äta ur min hand och jag får lov att bjuda på en och annan hasselnöt eller en bit äpple, då kommer jag att känna ett otroligt lyckorus.

 

Pelargon Sonata


















Jag har inte haft varken lusten eller orken att ta tag i fotograferingen av alla mina pelargoner i år. Det tråkiga och kalla vädret har till och med gjort att mina pelargoner blivit en aning eftersatta. Jag har inte pysslat om dem i den omfattning som jag skulle önska, men de ser ändå ut att må ganska bra, förutom att de inte blommat i den utsträckning som de brukar göra, men det skyller jag på vädret. Idag satt jag en liten stund på balkongen och plockade bort vissna blad och blommor. När jag fick se att pelargonen Sonata blommade var jag tvungen att rusa in efter kameran. Sonata beskrivs både som dvärg- och miniatyrpelargon, med dubbla, ljust rosa blommor med cerise ådring. Hos mig har plantan vuxit väldigt sakta, så jag anser att det är en miniatyr, men oavsett tycker jag att den är otroligt vacker. Just nu har den blommor i olika rosa nyanser, men alla med dess lite speciella ådring. Förädlare: Holmes Miller, År 1963, USA. Snart stundar min efterlängtade sommarsemester och då ska alla pelargoner pysslas om och jag ska göra en lista över vilka sorter jag har. Med åren har min samling blivit för stor för att jag ska kunna hålla alla olika namn på pelargonerna i huvudet.

6 aug. 2015

Det kunde vara värre

Börjar vakna till liv, sov till kl 11, efter andra dagen i rad med värk i kroppen. Dessa j-a cancerpiller. För att försöka piggna till kletade jag in håret med färg för att dölja de grå håren som blir allt fler. Att det beror på åldern tror jag inte alls. Bekymmer sägs ge gråa hår och då är det inte undra på att jag behöver färga håret. Min dialysfistel har troligtvis börjat krångla och den som är min livlina ger om något bekymmer, men man ska inte ta ut något i förskott. Grå hår går att dölja och förhoppningsvis behöver jag inte göra någon ballongdilatation av blodkärlet än på ett tag. Solen skiner och jag hoppas att jag orkar ta hand om några pelargoner framåt eftermiddagen, när jag vilat ytterligare en stund. Jag hoppas orka med en arbetsdag imorgon, för sedan väntar två veckor semester innan det är dags att bli av med ännu en tå, den fjärde i ordningen. En tå mer eller mindre, vad spelar det för roll, det kunde vara mycket värre.

5 aug. 2015

Små, små orkidéer


















För ett antal år sedan när det började dyka upp allt fler olika sorters orkidéer hos blomsterhandlarna vaknade mitt intresse för dessa exotiska, vackra blommor, som inte liknade några av de krukväxter som jag då sett tidigare. Jag gick på föreläsningar om orkidéer och plötsligt var mina fönsterkarmar fyllda med några av de vanligaste orkidésorterna. Efter något år avtog mitt intresse, men jag har under alla år haft flera brudorkidéer i vardagsrumsfönstret, som glatt mig med nya vackra blommor med jämna mellanrum. Brudorkidén eller Phalaenopsis, som den heter från grekiskans phalaina, som syftar till en nattfjäril och latinska opsis, lik. Lik en nattfjäril, är den vanligaste sorten, som trivs bra hemma i våra bostäder och kan blomma om år efter år. De plantor vi köper i butikerna idag är phalaenopsishybrider och har sällan några specifika namn. De första brukorkidéerna som jag hade vattnade jag troligtvis ihjäl, men efter hand lärde jag mig att ta hand om dem, eller kanske rättare sagt låta dem vara ifred då och då. Brudorkidén vill torka upp men får däremot inte torka ut. När plantan blommar är det viktigt att se till att hålla den lätt fuktig hela tiden. Phalaenopsisen trivs i rumstemperatur och vill stå ljust, men inte i direkt solljus, då bladen lätt blir brända. När jag var på föreläsning för flera år sedan fick jag höra att orkidéerna oftast sätter knopp när de tror att de håller på att dö. Efter det har jag slarvat lite med vattningen till och från och inte skött om mina brudorkidéer minutiöst och först då började de trivas hemma hos mig. På senare tid har det dykt upp små miniorkidéer i butikerna, men jag har tyckt att det varit på tok för dyra, då de jag sett oftast bara haft en liten stängel med ett par små blommor. Häromdagen när jag var i Helsingör i Danmark hittade jag fina små orkidéer med både två och tre stänglar för 25 Dkr. Jag kunde såklart inte motstå frestelsen utan köpte med mig fyra plantor med olika färger på blommorna. De är nu planterade i en silvrig skål, som stått undanstoppad på vinden. Tänk vad bra att mina loppisfynd, som jag samlar på mig, kommer till användning. Jag lät orkidéerna stå kvar i sina små plastkrukor, placerade dem i skålen och fyllde på med orkidéjord runt omkring och så krukornas kanter doldes. När man planterar i en kruka utan hål i botten gäller det att se upp när man vattnar, så att inte rötterna blir stående i vatten. Då ruttnar de lätt och plantan blir kortlivad. Om jag får säga det själv så tycker jag att det blev riktigt vackert att plantera ihop alla fyra orkidéerna tillsammans, istället för att sätta dem i varsin kruka. Dessutom torkar de inte ut lika fort när de står tillsammans. Mina andra orkidéer, som flera av dem nu har några år på nacken, blommar just nu som vackrast och en del stänglar blir bara längre och längre och får fler och fler blommor. Nu hoppas jag kunna ta hand om mina små nykomlingar lika bra, så jag får glädje av dem lång tid framöver. Vill du läsa mer om orkidéer och hur du sköter dem gå in på Sydsvenska orkidésällskapets hemsida här.



2 aug. 2015

Vinbärskaka - En favorit i repris


















Nu när vinbären börjar bli mogna eller kanske till och med är avplockade, i alla fall i södra delarna av landet, vill jag bjuda på en favorit i repris. Denna vinbärskaka bakar jag varje år när de röda vinbären är mogna hemma i pappas trädgård. Den är väldigt enkel att göra och bären ger en frisk smak till kakan, som blir lite gott kladdig i mitten. Servera kakan som den är, med glass eller grädde. Jag kan tänka mig att prova att byta ut vinbären mot blåbär och det verkar vara gott om dessa blåa bär i skogarna i år.
















 

Recept
Röd vinbärskaka

2 ägg
2 ½ dl socker
2 ½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
75 g smält smör
2 ½ dl röda vinbär, färska eller frysta

Skorpmjöl och smör till formen

Gör så här:
Sätt ugnen på 200º. Smörj och bröa en springform, 22 cm. Vispa ägg och socker pösigt. Vispa ner de torra ingredienserna. Vispa till sist ner smöret. Häll smeten i formen och strö över vinbären. Grädda i mitten av ugnen i cirka 30 minuter.