Våren har tjuvstartat med bl.a. Primulor, Engelska pelargoner och Minipenséer

Jordviva, Primula vulgaris

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kändes som om vintern kom på ett tillfälligt besök under några dagar då marken i Halmstad var täckt av ett tunt, tunt lager av snö och termometern visade på -8°C. Solen sken och den lilla snön som föll gjorde att det blev mycket ljusare, vilket verkligen piggade upp i jämförelse med den  grå, regntunga, himlen, som vi fått stå ut med stora delar av hösten och vintern.
Plötsligt kändes våren väldigt långt borta, men samtidigt var det härligt att se barnen leka och åka pulka på den lilla kullen vid lekplatsen, strax utanför hyreshuset där jag bor. Det behöver inte komma många snöflingor för att barnen ska komma ut och åka, även om snön knappt täcker marken. Det hade gärna fått komma lite mer snö, men istället återkom regnet och temperaturen kröp sakta upp över nollan igen. Inte särskilt överraskande för de senare åren har vi fått vänja oss vid gråa vintrar med väldigt lite snö på västkusten. Jag är ingen stor älskare av mängder av snö och kyla, men det vita täcket gör naturen väldigt vacker. Dessutom blir jag och säkert många andra med mig på bättre humör när det kommer lite snö, jämfört med när det regnar och himlen är grå utan minsta solglimt.
Förra helgen passade jag på att gå ut en stund på eftermiddagen för att fylla på mat till fåglar och ekorrar, medan solen var framme. Glädjande är att vi nu har besök av minst fem ekorrar utanför huset. Det är svårt att se skillnad på dem när de inte är där samtidigt, så eventuellt har vi ytterligare någon söt, liten besökare. Jag satt ute på min handikappskoter en lång stund och tittade på när ekorrarna jagade varandra ner- och uppför stammarna på de två gamla ekarna, vars kronor når ovanför hustaket.
Oavsett vädret märks det att dagarna börjar blir lite längre och ljusare för varje vecka som passerar och jag längtar redan till våren. Jag älskar ju blommor och har redan kunnat glädja mig åt ett flertal vårblommor i butikerna. Några sorter brukar dyka upp redan efter nyår.
Jag har som tradition att köpa en Jordviva, Primula vulgaris, när jag förpassat julpyntet ner i sina lådor. Tyvärr brukar den sortens primula inte bli så långlivad inomhus i det torra och varma klimatet, men om du köper en planta så släng den inte när den börjar se tråkig ut och blommorna vissnat. Jag sätter ut Primulan på min inglasade balkong och ger den lite vatten i väntan på våren. Då gräver jag ner plantan i rabatten utanför hyreshuset. Primulan som jag satte ner förra våren har blommat till och från sedan dess och glatt mig med sina lila blommor ända fram till att den första snön föll. Tidigare år hade jag planterat ut ytterligare 3 plantor, med olika färg på blommorna. Tyvärr överlevde de inte när personalen, som har hand om trädgårdsskötseln, körde med lövblåsen i rabatten.
I år har priserna höjts, men Vivorna kostar trots allt bara några tior och de är de verkligen värda när de sprider vårkänsla inomhus, även om du inte sparar plantan när den blommat över.
Hemma i pappas trädgård växer ett flertal Vivor utanför entrén, med lila, lite mindre blommor. De blommar oftast redan i början av december. Vad det är för sort vet jag tyvärr inte.

Fönsterviva, Primula obconica

Primula är ett sammandrag av frasen 'herba primula veris', vårens första ört. Vivesläktet, Primulaceae, består av över 400 arter, varav 7 av dem växer vilt i Sverige. De olika varianterna skiljer sig verkligen åt. Den minsta arten är bara några cm hög och blommar med någon enstaka blomma, medan andra kan bli meterhöga med mängder av blommor. De växer på norra halvklotets tempererade områden och i höga bergstrakter i Himalaya, Etiopien, Indonesien och Nya Guinea. I Sydamerika finns endast en art och ett 30-tal arter hittar man i Alperna.

Syrenviva, Primula malacoides

Det är främst 3 vivor som brukar säljas såhär års, som kan odlas som krukväxt inomhus. Dessa plantor, med blommor i ett flertal olika färger, är verkligen härliga vårtecken. Den vanligaste vivan är Jordvivan, Primula vulgaris, som i dagligt tal oftast benämns som Primula. En söt liten krukväxt som ibland doftar och som numera säljs med både enkla och dubbla blommor. Primulan vill stå ljust, men inte i fullt solljus. Vattna plantan med en svag dos näring så att jorden hålls fuktig, men låt den inte stå i vatten. Plocka bort vissna blad och blommor efterhand.
Fönsterviva, Primula obconica, är högre än Jordvivan, och har längre blomstjälkar med stora, men få blommor. Kronbladen har färger i rosa, rött, aprikos och vitt. Fönstervivan kan stå i rumstemperatur under blomperioden, men blommar längre på en sval plats. Plantan är flerårig, men oftast hamnar den i soporna när den blommat ut.
Syrenviva, Primula malacoides, har också längre blomstjälkar 25-30 cm. Blommorna är mindre till storleken, men många och bildar en sky i färger från vitt till mörkrosa. Syrenvivan vill stå ljust och svalt, med jämn vattning och en svag dos näring. Växten kastas efter blomning.

Vivor i min pappas trädgård.

Ytterligare ett härligt vårtecken, som jag såg i ett par affärer härom veckan, är den vackra Engelska pelargonen. Jag som är en stor pelargonfantast blev såklart lycklig inombords. Det är inte utan att jag längtar efter att få börja plantera om alla mina pelargoner, som nu står på min inglasade balkong tillsammans med en värmefläkt, som håller frosten borta. På min balkong blommar ingen engelsk pelargon såhär års. De som nu finns i butikerna i ett fåtal färger, är hårt drivna och tyvärr brukar de inte blomma särskilt länge och de får lätt gula blad. Jag har försökt att plantera om de plantor jag köpt såhär tidigt på året, men jag har tyvärr inte lyckats så bra med att få dem att överleva och sätta nya knoppar. De få gånger som jag inte kunnat låta bli att köpa hem ett exemplar såhär i början av året ser jag plantan mer som en snittblomma. Jag njuter av den så länge den blommar och sedan får jag se om jag lyckas få den att överleva. Vackra är de i alla fall de engelska pelargonerna.

Engelska pelargoner

Pensén är en annan älskad vårblomma och de senaste åren har minipenséerna funnits att köpa allt tidigare, ja nästan direkt efter nyår. Något senare brukar den storblommiga sorten finnas i butikerna. Det är ingen växt som man brukar ha inomhus utan passar för utplantering i lådor och krukor, när frosten är över. Pensén tål någon minusgrad även om blommorna kan se riktigt ledsna ut på morgonen, efter en kall natt, men de brukar repa sig framåt dagen när temperaturen stiger. Såhär tidigt på året kan man plantera minipenséer i en kruka och ha i ett uterum eller på en inglasad balkong, men de utvecklas inte när det är för kallt och dagarnas ljusa timmar för få. Jag brukar köpa en enda minipensé och sätta i en tekopp, som jag ställer på soffbordet bara för att få lite vårkänslor, även om den lilla plantan inte blir så långlivad inomhus. Den brukar växa på höjden och det blir sällan några nya knoppar, men det är ändå värt att köpa en liten minipensé, som för mig som älskar blommor är en lisa för själen.

Minipenséer

En liten ren anlände och nu har nissen flyttat ut

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Före jul skrev jag om den lille nissen, som flyttat in hos mig och mina två katter. Jag gav honom ett par röda skidor eftersom det inte syntes till någon ren, som kunde dra hans kälke, Efter någon dag fick vi besök av en liten hare och ett rådjur, som sedan har hållit sig i närheten av hans lilla bostad. Nissen har jag tyvärr inte sett till en enda gång. Jag misstänker att han är rädd för mina katter och bara varit ute på nätterna.
Härom dagen fick jag se en liten ren på RUSTA och jag tänkte direkt på nissen och hans kälke. Jag slog till direkt när jag fick se det billiga priset 2.50 kr. Det var nog en ung ren för den hade väldigt len och vacker päls.
Ända sedan nissen flyttade in hos oss har jag undrat över hur länge han tänkte bo kvar här, inte för att han stört mig på något vis, mer än att han stökade till i lägenheten på nätterna när jag sov. Det måste ju varit han som plockade fram saker här och där och inte ställde i ordning efter sig för jag håller ju alltid i ordning, tycker jag själv i alla fall.
På Tjugondag Knut var det plötsligt tomt på golvet utanför öppningen till köket, där nissen hållit till. Tofflorna, dörrmattan, skidorna, matskålen, ja till och med djuren hade slagit följe med honom. Det känns faktiskt lite tomt. Jag hoppas att han fick användning av renen, för jag tror inte nissen hade orkat att få med sig hela sitt bohag på egen hand.
Nu återstår det att se om han kommer åter till nästa jul. Det blir en lång väntan, men jag hoppas att han trivdes här hos oss och den som väntar på...
På återseende lille vän!

Fira tulpanens dag 15 januari

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag är det Tulpanens dag och den har vi firat sedan 1989, då den instiftades av Blomsterfrämjandet. När julblommorna gjort sitt är det härligt att köpa hem tulpaner, som ger en härlig försmak av våren. De är lätta att få tag på och kostar inte så mycket, men självklart får du tulpaner efter vad du betalar för dem. Ska du ha riktigt stora blommor av de mer speciella sorterna får du gå till en blomsterbutik och betala lite mer, men det kan det vara värt.
De första tulpanerna brukar dyka upp till försäljning kring nyår och då börjar tulpansäsongen, som pågår januari- april. Under denna period säljs 1 miljon tulpaner varje dag i Sverige och denna veckan ökar försäljningen med 40-50%, så det är inte konstigt att vi är de mest tulpanälskande folket i världen.
Tulpansläktet har sitt ursprung i södra Europa, delar av Asien och i norra Afrika och odlades redan på 1000-talet. I slutet av 1500-talet tog flamländaren Carolus Clusius med sig de första tulpanerna från Osmanska riket till Europa och Holland. Han försökte in i det längsta hemlighålla sin tulpanodling för att hindra spridning av de exklusiva lökarna, men lökar stals och snart uppstod en blomstrande marknad för tulpaner. Under 1600-talet växte intresset stort för dessa blommor i Holland och det utbröt en lavinartad spekulationsmarknad kring de eftertraktade lökväxterna. Det finns ingen dokumenterad fakta om när de första tulpanerna kom till Sverige, men man vet att en man vid namn Olof Rudbeck d.ä. hade en odling i sin botaniska trädgård i Uppsala i slutet av 1600-talet. Där hade han 38 olika sorter, som han tagit med hem som frön och lökar, vid en resa till Holland. Det dröjde till mitten av 1900-talet, innan försäljningen av tulpaner började ta fart i vårt land och sedan har denna blomma bara blivit allt mer populär.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns ett hundratal vilda tulpaner och därutöver mängder med hybrider, cirka 7000 olika sorters som är registrerade i världen och de finns i en mångfald av färgvarianter, storlekar och utseende. Det ligger ett långt förädlingsarbete bakom nya sorter och det tar oftast 15-20 år innan man får fram en ny tulpan, som kommer ut i handeln. I Sverige drivs det upp 160 miljoner tulpaner varje år, fördelat på c:a 400 sorter. Lökarna importeras och 90% kommer ursprungligen från Holland.
I Sverige finns det ungefär ett dussin större tulpanodlare, som alla odlar enligt Svenskt Sigills kvalitetsregler. Det innebär en ansvarsfull och kvalitetssäkrad produktion. Växthusen drivs till exempel med fossilfritt bränsle och då tulpanerna är svenskodlade blir vägen till butik inte så lång och på så vis håller svenskodlade tulpaner längre hemma i vasen.
Själv är jag väldigt svag för de dubbla sorterna, papegojtulpaner och de som har kronblad med fransiga kanter. Jag brukar ibland köpa bara 2-3 tulpaner av någon speciell sort och sätta en och en i gamla glasflaskor, vilket jag tycker blir ett vackert blickfång på soffbordet. Självklart är det härligt med ett helt fång tulpaner, gärna med blandade färger och sorter.
På Blomsterfrämjandets hemsida kan du se 100 olika buketter med tulpaner här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Såhär tar du bäst hand om dina tulpaner:
När du köper tulpaner ska blommorna visa färg.
Låt pappret/plasten sitta kvar kring buketten när du kommer hem.
Skär av stjälkarna ett par cm. Använd en vass kniv, inte en sax, och skär stjälken rakt av.
Sätt sedan buketten i en vas med kallt vatten.
Efter någon timma har blommorna dragit vatten och du kan ta av pappret/plasten och arrangera tulpanerna.
Ställ dem svalt under natten för längre hållbarhet.
Tulpaner dricker mycket vatten, så glöm inte att fylla på vatten.
Byt gärna vatten i vasen så minskar bakterietillväxten.
Håll tulpanerna borta från färsk frukt, som avger etylengas och gör att tulpanerna changerar fortare.

Drömmar med eller utan saffran

Jag tycker om att baka allt från matbröd till tårtor, men det är inte många gånger som jag bakat just till jul, men pepparkakor och struvor har jag gjort några gånger. Då jag bor ensam går det inte åt så mycket småkakor och bullar och tyvärr hade jag behövt en större frys för att få plats med både mer av det jag bakar och tillagar. Därför blir det hellre att jag bakar matbröd än kakor, absolut inte för att jag behöver tänka på min vikt för den är för låg som den är. När jag träffade min syster på annan dag jul, självklart utomhus för coronasäkerheten, fick jag härligt gula, hembakade saffransdrömmar av henne. De var verkligen goda och tog inte många dagar att äta upp och småkaka till trots måste jag nu ställa mig och baka egna. Det lär nog knappast bli lönt att frysa in dem. Jag trodde inte jag gillade saffran, men jag får nog ändra mig på den punkten. Har man inte saffran hemma eller helt enkelt inte gillar smaken, ja då hoppar man helt enkelt över den och bakar drömmarna utan saffran.
Här följer receptet som jag fick av min syster.

Saffransdrömmar
Recept 20-22 st
100 gram rumsvarmt smör
1/2 msk vaniljsocker
3 dl strösocker
1 kuvert med saffran
1 dl rumsvarm rapsolja
1 tsk hjorthornssalt
4 dl vetemjöl

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 150°C.
2. Vispa smör, socker och vaniljsocker poröst.
3. Stöt saffranet med lite socker i en mortel och tillsätt till oljan och tillsätt det till smör- och sockerblandningen.
4. Rör ihop mjöl och hjorthornssalt och rör sedan ner det i smeten. Rör till en smidig deg.
5. Dela degen i två lika stora delar och dela varje del i 10-11 bitar, sammanlagt 20-22 bitar.
6. Rulla varje degbit till en boll och lägg bollarna på en plåt med bakplåtspapper. Lägg dem med ordentligt mellanrum, då de flyter ut när de bakas av i ugnen.
7. Grädda kakorna i mitten av ugnen cirka 18-20 minuter.
Under tiden som du gräddar kakorna och då du öppnar ugnsluckan kan det lukta lite starkt. Det beror på hjorthornssaltet.
Låt drömmarna svalna innan de serveras, annars finns risk för att de smulas sönder.
Drömmarna går bra att frysa.

Lycka till med kakbaket!

God fortsättning på det nya året

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Så är jul- och nyårshelgen överstökade för den här gången. Det känns skönt att det gått ett par dagar in på det nya året och att hysterin inför några enstaka helgdagar är över. För min egen del blev december månad långt ifrån så hektisk som den brukar vara och det var mycket som inte var sig likt. Mycket berodde såklart på pandemin, men min ork och lust till att göra saker var kraftigt påverkade då jag håller på att trappa ut Tramadoltabletterna, som jag stått på i 15 år. Jag saknade verkligen att få besöka mysiga julmarknader, liksom att se och lyssna på ett av kulturskolans luciatåg, som jag själv medverkade i under många år under skoltiden. Covid satte även stopp för flera andra evenemang som jag brukar besöka innan jul och som får mig att känna riktig julstämning. Jag kunde inte ens gå i affärer och leta julklappar, då jag tillhör en riskgrupp som dialyspatient, och absolut inte vill utsätta mig för smitta i onödan. Jag julpyntade i alla fall och gjorde ett vackert nyårsarrangemang och aldrig har jag haft så många amaryllislökar som i år. Jag hade lyckats spara lökar från året innan, köpt några nya och sedan fick jag en av en väninna, så hela 13 amaryllis står nu på köksbordet och blommar. En otroligt vacker syn.

Mina amaryllisar på köksbordet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kokade risgrynsgröt, knäck och chokladkola, men på julafton blev det bara en skinksmörgås hemma hos pappa. Till min stora glädje fick jag och pappa träffa min syster och hennes sambo under juldagarna. Mellan mina dialysbehandlingar, som jag hade som vanligt trots helgdagarna, och kontakt med Tilma om min uttrappning av tabletter m.m. lyckades vi hitta en passande dag att träffas. På annandag jul kom de körande från Malmö till Halmstad. Jag hade sovit dåligt, var jättetrött, låg till kl. 12 och mådde inte alls bra, men jag är glad att jag till slut bestämde mig för att vi trots allt skulle träffas. För att följa Folkhälsomyndighetens restriktioner träffades vi utomhus, trots att det var mulet, småblåsigt och regndropparna föll från skyn emellanåt. Vi möttes vid Trottasjö, en fågelsjö, som skapades för några år sedan. Den ligger bara någon enstaka kilometer från hyreshuset där jag bor. Vid sjön ligger två vindskydd och i ett av dem tog vi plats. Min syster hade med sig en röd julduk, som hon la på en av träbänkarna. Sedan dukade hon fram varsin bit av pepparkakscheesecake med apelsinmousse från konditori Regnbågen och kaffe och te på termos. Det smakade verkligen gott och trots vädret så tyckte jag att det var riktigt mysigt där vi satt i vindskyddet. Jag hade en varm täckjacka med huva på mig och svepte in benen i en filt, som jag tagit med mig hemifrån, så jag behövde verkligen inte frysa. Tomten kom inte på besök, men några julklappar hjälptes vi åt med att dela ut och jag fick bland annat hembakat fröknäcke och väldigt goda saffransdrömmar av min syster. De har jag ätit upp så om jag har ork ska jag baka efter hennes recept någon dag i veckan. Tyvärr fick vi bara se några enstaka fåglar i vattnet, där det annars är ett väldigt aktivt fågelliv under den övriga tiden på året.

Trottasjö juni 2019

 

 

 

I somras fick jag se ett flertal familjer med gäss vid de små dammarna vid Flygstaden. Jag följde dem i flera månade från att ungarna var riktigt små till att de slutligen flyttade iväg. Vilken upplevelse. Alla som passerade var nog inte lika glada, då gässen ibland fick för sig att passera vägen mellan butikerna.

En av familjerna Gås vid flygstaden.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är inte alls bra på fåglar, men under 2021 har jag tänkt att införskaffa en ny, bättre kikare, så att jag även kan skåda på fåglar och ekorrar utanför huset. Fåglarna och ekorrarna har jag matat under hela 2020 och till min stora glädje fick jag äntligen uppleva att en av ekorrarna, min kompis som jag kallar den, åt ur min hand två gånger i somras. Jag blev verkligen lycklig. Dessutom fick jag för första gången se små ekorrungar. Tidigt på sommaren föddes fyra ursöta ungar i en holk utanför grannhuset. De bjöd på många roliga stunder under resten av året. Troligtvis är det ett par av ungarna, tillsammans med sin mamma, som nu besöker vår fågel- och ekorrestaurang utanför vårt hus där jag, med hjälp av grannarna, matar dem.

Två av ekorrungarna ligger ovanpå sitt bo.

 

 

Som om inte det var nog fick jag se två rävungar i somras, bara ett par hundra meter hemifrån. Dessvärre lyckades jag inte få se grävlingen, som även den dök upp ett par kvällar strax utanför huset. Djurvän som jag är tycker jag om både stora och små djur, både tama och vilda, och en sommardag när jag körde hem med min handikappskoter från affären genom Hallägraskogen, fick jag plötsligt se en älgko, som stod och mumsade i sig av grönskan intill grusgången. Jag rullade sakta förbi älgen och stannade en bit bort och satt och såg på när den åt och sedan gick över grusgången vidare in i hagmarken.

Älgdrottningen i Hallägraskogen.

 

 

 

 

 

  

 

I april fyllde jag 50 år på Valborgsmässoafton, men då jag inte mådde bra hade jag inte planerat någon större tillställning för att fira min dag. Jag fick många blomsterbud och min syster och Björn kom upp från Malmö och firade mig och pappa slöt också upp. Vi satt och stod under den nedersta balkongen på huset, medan regnet föll och det blåste kallt, men jag blev i alla fall uppvaktad och inte med vad som helst. I en låda låg en liten gosig apa, med en ihoprullad lapp. På den stod det att jag ska få följa med djurskötarna och mata djuren på Tropikariet i Helsingborg och inte vilka djur som helst, jag ska få mata aporna, vilket man i vanliga fall inte får göra. Jag är väldigt fascinerad av primater och hade jag varit frisk och kunnat resa hade jag velat åka och se dem i det vilda, där djur hör hemma. En dröm hade varit att få åka till Borneo och ett bland flera räddningscentrum, som en dansk kvinna öppnade för att rädda föräldralösa orangutanger, men det är och förblir en dröm. Jag är skeptisk till djur i fångenskap, men jag hoppas att djuren på Tropikariet trots allt sköts om efter bästa förmåga, men jag måste erkänna att jag blev eftertänksam när jag funderade över min present.
Tyvärr är det inte många år i mitt liv som inte inneburit operationer av olika slag, att jag legat inlagd m.m. och 2020 blev inget undantag. I början av hösten stannade min AV-fistel, kärlen jag stuckit i för att kunna få min livsuppehållande dialys sedan 80-talet. Kärlkirurgen ville inte försöka rensa kärlen för att rädda min fistel så nu har jag en CDK (Central Dialys Kateter), som ligger in i ett stort kärl strax under nyckelbenet, ner till hjärtats vänstra kammare. Jag har för dåliga kärl i både armar och ben för att göra en ny AV-fistel. Nu är planen istället att försöka operera in ett konstgjort kärl i vänster överarm, men när det blir av är just nu oklart. Jag är liten och klen, men jäkligt envis och har jag gått igenom cirka 35 operationer, bl.a. tre njurtransplantationer, shuntoperation i huvudet vid 8 månaders ålder, lårbensbrott, bröstcancer, 31 år med dialys, opererat in ett konstgjort kärl i benet och amputerade tår p.g.a otroligt dålig cirkulation i benen då jag höll på att dö, då ska jag ta mig tusan ta mig igenom det här också.
Jag ser fram emot ett bättre 2021 då jag förhoppningsvis sakta kommer att må bättre, även om jag ska ta itu med uttrappning av nästa medicin, nämligen den lugnande som jag tagit i flera år.
Min kärlek till mina över 200 pelargoner hjälpte mig många gånger när jag mådde dåligt under året som gick. Då ställde jag mig vid diskbänken och planterade om några plantor eller gick ut på balkongen och vattnade och plockade vissna blad och blommor. Tänk vilken terapi som växter kan ge. Tyvärr blev det bara en enda träff med Svenska Pelargonsällskapets Hallandsgrupp i början av året, sedan satte pandemin stopp för vår verksamhet. Jag och två medlemmar kom i alla fall iväg till Tomatens hus utanför Landskrona och träffade ägaren Patrik, som vi känner sedan tidigare. Han började odla pelargoner för några år sedan och har nu ett stort utbud av samlarpelargoner, som säljs på Tomatens hus. Jag skulle bara köpa ett fåtal sorter, men kom hem med 12 pelargoner och en planta av palettblad. Under 2021 hoppas jag verkligen att vi i föreningen kan träffas igen och ge oss ut på vägarna för att besöka odlare, andra medlemmar och köpa, byta och dela pelargonsticklingar. Kanske lyckas jag driva fram någon ny trevlig pelargonsort under året. Jag sålde många pelargonsticklingar under 2020, så nu har jag råd att köpa nya sorter. Problemet är tyvärr bristen på plats på balkongen. Dessutom köpte jag mina första palettblad under året, som nu har tagit plats under växtbelysningen i fönsterkarmarna i sovrummet och köket. Det känns inte som att palettblad är riktigt min grej. Jag hoppas att jag fått nog av dem för jag lär inte kunna undvika att köpa fler pelargoner i år. Dessa härliga blommor är beroendeframkallande, men det bästa är att man får inte abstinens av dem, som av läkemedel. Är det någon planta som dör kan man oftast få tag på en ny.

Besök på Tomatens hus.
Anita botaniserar bland alla pelargonsticklingarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kan ju inte skriva om året som gått utan att nämna mina älskade katter Ängla och Tindra. Under 2021 blir de 14 och 15 år. De är fortfarande pigga även om jag tycker att de inte är riktigt lika aktiva. Nu när det är vinter är de inte ute så mycket, men jag hoppas att de piggnar till framåt våren, liksom vi människor brukar göra när ljuset kommer åter. Jag hoppas att vi får många fler år tillsammans katterna och jag, för vad vore livet utan dem. De är nära mig, vill kelas, åker med mig i hissen när vi ska gå ut och somnar hos mig i sängen på kvällarna.
Vad 2021 bär med sig är det ingen som vet. Jag hoppas att vaccinet kommer att göra susen så att vi snart kommer att kunna umgås som vanligt igen och att inga fler dör i denna hemska pandemi. Tyvärr är vi inte där än, så till alla säger jag SKÄRPNING! Håll i och håll ut inte bara för din egen skull utan även för nära, kära och alla andra i samhället.
God fortsättning på det nya året önskar jag, Ängla och Tindra.

Nyårsarrangemang i stort martiniglas

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag planerade att sitta ensam hemma med katterna på nyårsafton. Det har jag gjort många år, främst för att min katt Tindra är vettskrämd för fyrverkerierna, men även för att jag inte haft någon att fira med. I år hade jag andra alternativ, men covid satte stopp för att fira in det nya året med umgänge, då jag tillhör en riskgrupp som dialyspatient.
Tro inte att jag lät bli att laga god mat och dekorera bordet för det. Jag gillar ju att laga mat och drömmen som jag hade att bli florist har jag nog aldrig riktigt gett upp. Det blev stekt ryggbiff, som jag åt tillsammans med potatisgratäng, god sås och grönsaker och självklart fick Tindra smaka på köttet och hon fick även några handskalade räkor. Ängla fick sin favoritmat hon också.
Årets nyårsdekoration gjorde jag i ett 40 cm högt martiniglas. Ska man göra ett arrangemang som ska stå på ett matbord bör man välja ett som är lägre, så att gästerna kan se varandra och inte göms bakom blommorna. Nu skulle mitt arrangemang stå på soffbordet, så höjden spelade inte någon roll. Det stora glaset fyndade jag för 20 kr på loppis för ett par månader sedan. Många av mina blomsterdekorationer gör jag i diverse kärl i olika material, som jag köpt just på loppis. Glasets sidor täckte jag med grön mossa och fyllde sedan upp med jord. Sedan tog jag delar av en murgrönsplanta och planterade så att några stjälkar hängde ner på var sin sida av glaset. Därefter täckte jag även jorden med grön mossa. Jag gjorde hål för några små taklökar, som jag tog från en kruka på balkongen och en annan större suckulent. Därefter stack jag in ett par grenar av mjuken under mossan och även grässtrån sprayade med silverrosa färg, båda köpta i en blomsterbutik. Grässtråna förblir fina även när de torkar och därför använde jag ingen oasis i arrangemanget. Mjukenen sticks inte utan är lätt att jobba med. Den barrar inte när den torkar.














 

 

För att få ett härligt glittrigt och glansigt arrangemang med lite flärd limmande jag fast julgranskulor med limpistol och tryckte ner dem i mossan så mycket att man inte ser fästena. Jag valde kulor i rosa, vitt och silver, med glittrig, matt och blank yta i olika storlekar. Kulorna placerade jag i grupper med samma färg, men med olika storlek och helst i udda antal. Några glittriga stjärnor limmade jag också fast. Slutligen strödde jag konstsnö över mossan och allra sist fick arrangemangets nyårsdrottning ta plats, en fågel i rosa med fjädrar, glitter och glamour. Då jag valt att inte använda blommor i arrangemanget kommer det att stå fint ett bra tag.
Ha en härlig nyår!

Tyvärr blev inte bilderna de bästa, då det varit så mörkt på dagarna och jag saknar extra belysning när jag fotograferar, men min tanke med arrangemanget framgår ändå. Fotobelysning kanske vore något att önska till nästa jul.