Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

15 okt. 2017

Pelargonsäsongen pågår ännu, liksom försäljningen av sticklingar

P. echinatum är en pelargonart. Det är första året, som jag har denna
pelargon i min samling, och därför var det extra roligt när den blommade
för första gången för några veckor sedan.



















För någon vecka sedan pratade jag med min faster i telefon. Jag var lite kort i tonen och berättade att jag var lite stressad, eftersom jag var på väg till ICA-butiken för att skicka pelargonsticklingar, innan postlådan tömdes sista gången för dagen. Det är väl ingen som köper sticklingar vid den här tiden på året, hör jag min faster säga i luren, med en något förvånad ton på rösten. Pelargonsäsongen är ju över, fortsatte hon. Nej då, svarade jag. Säsongen är långt ifrån över för oss "pelargonister"och det går att sälja sticklingar så länge utomhustemperaturen inte blir lägre, än att sticklingarna klarar resan till den nya ägaren. Visserligen är ju Sverige ett avlångt land och temperaturen kan skilja många grader från söder till norr och därför är det också väldigt olika runtom i landet när man måste ta in sina pelargoner för vinterförvaring. Efterfrågan på sticklingar är självklart större på våren, då det börjar klia i odlingsfingrarna på många pelargonodlare och man längtar efter att börja plantera om och klippa ner sina pelargoner. Då kommer också suget efter nya sorter. Tyvärr brukar en och annan planta tyna bort under vintern, som man gärna vill ha tillbaka till sin samling på vårkanten. En del pelargonodlare, som har ont om plats för att förvara plantorna inomhus under vintern, väljer att ta sticklingar av moderplantorna på höstkanten och sedan ge bort eller slänga moderplantorna.
Ska man övervintra sticklingar är det extra viktigt att de får tillskottsljus från någon typ av  växtbelysning. Jag har investerat i två energisnåla, smala växtlysrör, som är 90 cm breda. De är precis lagom i storlek att ha hängande i mitt sovrums - och köksfönster, där en del småplantor som jag är extra rädd om, får stå under vintern. Pelargonerna trivs bra där, trots att de står över elementen, men det gäller att hålla koll på jorden, som snabbt torkar ut i de små lerkrukorna, i den torra, varma luften.
Det är roligt att ta tillvara och sätta sticklingar på våren, när jag planterar om och klipper ner mina pelargoner, men att sälja pelargoner via internet innebär en del jobb, men att slänga fina sticklingar bär mig emot. Visst kan jag ge bort dem, men det är inte fel att få in några kronor, som delvis täcker inköp av jord, näring, medel mot ohyra m.m.
Först ska sticklingarna fotograferas och bilder och information, om de olika sorterna, ska läggas ut på internet. Jag säljer främst mina sticklingar på Tradera och i ett par speciella grupper på Facebook, som endast är till för pelargonauktioner. På Facebook är det gratis att lägga ut sticklingar till försäljning, men Tradera tar ut en mindre avgift, baserad på auktionens slutbud. Det positiva med Tradera är att man bland annat får mail när auktionen är avslutad. Köparen blir automatiskt påmind per mail, om betalningen inte sker i tid, och både köpare och säljare har möjlighet att ge positiv och negativ bedömning om affären. På så vis ser man om en säljare eller köpare är skötsam och trovärdig. Köparen kan betala varan och frakten via Tradera och på så vis behöver man som säljare inte lämna ut sitt kontonummer direkt till kunden. Det går även att göra en återbetalning till köparen. När auktionen är slutförd brukar jag skicka ett mail till kunden, gratulera till vunnen auktion, tacka för affären och informera om när jag planerar att skicka sticklingen, för att försäkra mig om att kunden är hemma och kan ta emot försändelsen när den levereras. Innan jag packar in sticklingen undersöker jag den ordentligt, så att den inte har någon ohyra, för det vill jag definitivt inte sprida om så råkar vara fallet. Slutligen packar jag sticklingen, så att den är väl emballerad, för att klara både resan och hanteringen av fraktbolaget, som inte alltid är så försiktig med godset. Tyvärr har jag i år råkat ut för att PostNord, vid ett par tillfällen, levererat sticklingarna först efter en hel vecka. Som tur var klarade sig sticklingarna, även om de inte var så fräscha vid framkomsten.
I samband med försäljningen händer det ibland att jag får bra kontakt med någon trevlig köpare, som leder till fortsatta konversationer och utbyte av tips och idéer och byte av sticklingar. En och annan kund har jag även haft nöjet att senare träffa på något arrangemang med Svenska Pelargonsällskapet.
Flera av mina allra första sticklingar, som jag köpte på Tradera, har i efterhand visat sig komma från den nuvarande ordföranden för Svenska Trädgårdsföreningen i Halland och hennes man. Detta par träffar jag då och då på föreningens aktiviteter. Mannen kör färdtjänst och sjukresor och ibland har jag nöjet att få åka med honom när jag ska till dialysen och självklart blir det ofta prat om pelargoner och odling i största allmänhet under färden.

Egenodlad stjärnpelargon, från frö, som jag tagit från mina plantor.
Häromdagen slog första knopparna ut. Blommorna är mindre,
mer spretiga och lite rufsiga, gentemot hur stjärnpelargoner brukar se ut.
Ännu har den inte fått något namn, men jag ska behålla plantan.




















Jag har lyckats sälja en hel del sticklingar i år, men nu har jag bara ett fåtal kvar, som jag hoppas ska hitta nya ägare. Självklart har jag även inhandlat en hel del nya pelargonsticklingar till min egen samling. De flesta har jag köpt av medlemmar i pelargonsällskapet, vid träffar och utflykter. Via föreningen kan man köpa eller byta till sig många spännande sorter, mer eller mindre ovanliga, till ett mycket bra pris och en och annan givmild medlem ger ibland bort sticklingar. Inom Hallandsgruppen har vi ett fast pris, när vi säljer till varandra. När man bara ger några tior för sticklingarna är det lätt hänt att jag kommer hem med många fler nytillskott än planerat efter våra träffar, men det är jag långt ifrån ensam om. Det återstår ytterligare en träff med Hallandsgruppen innan årets program är slut för i år, så jag vet redan nu att mina pelargoner kommer att öka ytterligare i antal, innan året är till ända, trots att jag länge sagt att det är överfullt både på min balkong och i fönsterkarmarna.
Det kommer ju en vinter, då alla pelargoner ska få rum för att klara kylan och alla plantor kan inte stå kvar på min balkong, även om den är inglasad och jag investerade i en värmefläkt med frostvakt förra året, som ska hålla temperaturen på en lagom nivå för pelargonerna. De plantor som stod på de nedre hyllplanen dukade tyvärr under av kylan i vintras, då det blev för kallt nere vid golvet då jag inte vågade ha värmefläkten stående direkt på golvplankorna. Det var första året jag vinterförvarade mina pelargoner på balkongen och förhoppningsvis lärde jag mig något av fjolårets misstag och lyckas bättre den kommande vintern. Självklart håller jag tummarna för ännu en mild vinter, så att fläkten inte behöver gå dygnet runt på balkongen, så att elräkningen riskerar att ruinera mig.
Jag har så smått börjat planera inför vintern, då temperaturen närmat sig nollstrecket vissa nätter. Filtar ska läggas ut och hängas upp på balkongen, för att hindra att för mycket värme försvinner ut, där det är som mest otätt. Pelargonerna, som står närmast golvet, ska flyttas till trapphuset där det är fönster från golv till tak. Grannen har lovat att låna ut en hylla, som jag kan ställa många krukor i. Jag börjar så smått inse att så många pelargoner, som jag har nu, har jag aldrig haft tidigare år. Min pappa har vid ett flertal tillfällen under sommaren kommenterat min odling och det stora antalet pelargoner som jag har, men jag har bestämt sagt ifrån att de absolut inte är fler än tidigare år, men nu kan jag inte lura mig själv längre. Jag måste erkänna att det har blivit lite väl många plantor, men på något sätt ska jag väl hitta plats för att ge alla mina pelargoner möjlighet att klara vintern. Skam den som ger sig!

Den söta, lilla dvärg- stjärn- och äggskalspelargonen
Vectis Starbright, har jag köpt från England.
Även den blommade med sin första blomma för ett par veckor sedan.


Även om sommaren är över och naturen börjat klä sig i sin vackra höstskrud händer det fortfarande spännande saker bland pelargonerna på balkongen. Årets nykomlingar, som är inköpta under senare delen av sommaren, har nu börjat växa till sig och för några veckor sedan fick jag se de allra första blommorna på ett par av plantorna. P. echinatum är en pelargonart, som har ett ganska sparsamt bladverk och vars kronblad bara är någon centimeter i storlek, men jag tycker att blommorna är väldigt vackra och annorlunda. I mitten av juli månad fick jag en leverans med 13 små sticklingar, som jag beställt från England tidigare under sommaren. De flesta sticklingarna är fortfarande väldigt små, men en av dem blommade även den för första gången för ett par veckor sedan. Det var extra roligt att se nykomlingarnas blommor, då jag inte haft någon av dessa två pelargoner tidigare. Kanske hinner fler nya småttingar att visa sina första blommor, innan det blir för kallt utomhus för att plantorna ska sätta knopp. Väderleksrapporten lovar varmare väder i veckan som kommer, så än är inte säsongen riktigt över för mina pelargoner och spännande saker kan fortfarande ske på balkongen.

10 okt. 2017

Jultraditioner med pynt, mat och Juleskum























Efter gråa dagar med regn och rusk, som definitivt inte gynnat humöret och orken, har Halmstad bjudit på vackra höstdagar från i fredags fram till och med igår, med undantag av lördagen, min enda hellediga dag i veckan. Då det regnade i stort sett konstant hela dagen. Idag lyste solen från en klarblå himmel, i alla fall fram till middag, och jag har svårt att tänka mig att det är 1:a advent om knappt två månader, speciellt då termometern på balkongen visat närmare + 30 grader vid middagstid, solen varit framme. Visst börjar det bli kallare utomhus, speciellt de sista nätterna, då det bara varit ett par grader varmt och det mörknar allt tidigare på kvällarna. Mina pelargoner på balkongen blommar fortfarande, så jag hade gärna bromsat tiden om det gått. Jag känner mig inte redo för att börja ordna med vinterförvaring och fixa med filtar och värmefläktar på balkongen, så att inte mina över 200 plantor dör vid första frostnatten. Dessutom känns det konstigt att butikerna runt om i stan redan har plockat fram både adventsljusstakar, stjärnor och julpynt bland hyllorna. Det gigantiska varuhuset i Ullared hade i vanlig ordning en hel avdelning med allt som hör julen till och det redan när jag var där i slutet av augusti. Jag slängde en hastig blick på pyntet, men det lockade inte men jag köpte en gran, men det var en rumsgran,
Araucaria heterophylla, som ju är en växt som i Sverige odlas inomhus som krukväxt året om. Min rumsgran lär troligtvis bli pyntad framåt jul, men just nu står den i sin kruka i köket, tillsamman med pelargonsticklingar, som trängs för att få plats.
Jag är absolut inte emot julpynt, snarare tycker jag att det är jättemysigt och vackert i rätt mängd och i rätt stil och det är roligt att pynta när väl lusten infinner sig, men med åren har jag minskat ner på pyntandet. Den största anledningen till det är att orken sviker, men det finns några måsten, som jag absolut inte vill vara utan. Den stora adventsljusstaken med 11 ljus ska sättas fram i vardagsrumsfönstret. Jag vill göra ett par arrangemang med växter, mossa, kulor och kanelstänger, som ger både stämning och sprider en härlig doft i lägenheten. Några vackra julgranskulor ska hängas upp i fönstret, liksom julgardinen i köket och ett par dukar ska strykas och läggas på borden. Utöver det är några sorters hemgjort julgodis, risgrynsgröt och griljerad skinka det som jag vill ha för att den riktiga julstämningen ska infinna sig.
Julen är en högtid då vi har många mattraditioner och ingen annan tid under året äter vi så mycket godis, som just under advent och jul
. I genomsnitt äter varje svensk hela 14 kg godis per person och år och av alla länder i världen är Sverige det land där befolkningen äter mest godis. Om jag jämför godisätandet när jag var liten, med dagens konsumtion, skiljer den sig väsentligt. Det är bara att jämföra storleken på godispåsarna då och nu, för att inse hur mycket mer godis vi äter idag. Jag är glad över att det i vissa butiker återigen går att plocka sitt godis i de små, vita papperspåsarna, med olikfärgade prickar. De ger mig en riktig nostalgikänsla. 
Under flera år firade min familj julaftonens eftermiddag hos min mammas två mostrar och morbror, som årligen hade ett stort julkalas på sin gård. Det jag minns bäst var efterrättsbordet med bland annat ris a la malta, struvor, pepparkakor, godis och nätmelon, som var extra festligt då jag aldrig åt melon någon annan gång under året. På melonen ströddes socker med ett vackert skedliknande bestick, med små hål. Jag minns även att det inte fanns någon färg-tv hos släktingarna, så vi fick se "Kalle och hans vänner" i svartvitt. När det var dags att lämna kalaset fick vi barn varsin servett, en tunn nästan genomskinlig sådan med stansad kant, och i den fick vi plocka till oss några godisbitar att ta med hem. Det var nästan det bästa på hela kalaset.
Till jul gillar jag att koka knäck och göra egna chokladpraliner, men det finns även godis i handeln, som har sin speciella plats i juletid. Chokladkartongen Aladdin, som lanserades första året 1939, har under många år varit given på julbordet i många hem och det har nästan bara varit då, som man ätit av denna Marabouchoklad. De senaste åren har en del butiker sålt Aladdin och Paradis till lägre priser, under stora delar av året. Därför känns pralinerna inte lika speciella i juletid som tidigare, när man äter dem lite då och under hela året. Dessutom finns det idag ett väldigt stort utbud av choklad. Jag väljer helst att köpa några få handgjorda praliner, av choklad med bättre kvalité, även om de är dyrare. De ger en godare och festligare smakupplevelse, men jag tackar absolut inte nej till en bit ur Aladdinkartongen. Tyvärr har flera av mina favoriter, bland annat "Körsbär i likör", tagits bort ur sortimentet, för att ge plats åt nya sorter. Numera byts en pralin ut varje år, när det närmar sig jul, för att ge plats åt årets nyhet i Aladdinkartongen. I år har pralinen Tryffel plockats bort och ersatts av
"Kakaokrisp". Det är en pralin fylld med nougatcremé och krispiga kakaonibs och låter i mina öron som en god ersättare.
En.annan stor favorit bland julgodiset är Cloettas Juleskum, i form av ljust rosa tomtar, med vitt skägg och med smak av jordgubbar. Tomtarna säljs endast under en begränsad tid kring jul i Sverige och i våra grannländer Danmark och Norge. Den traditionen hoppas jag verkligen att Cloetta håller fast vid, för att göra smakupplevelsen till något extra just i juletid. Cloetta tillverkade skumtomtar redan på 30-talet, men det var först på 60-talet, som det rosa Juleskummet lanserades. 2011 var året då de marknadsförde första påsarna med årgångstomtar, som har en ny smak varje jul. Sommaren 2012 marknadsförde Cloetta för första gången Juliskum, med smak av päronglass och cola.
Jag tycker att det är spännande att smaka årets Juleskum och jag brukar köpa en påse så fort tomtarna dyker upp i butikerna och har i flera år skrivit om dem här på min blogg. I år har jag letat efter tomtarna under de senaste veckorna och trots att jag varit i flera butiker har jag inte hittat något Juleskum. Irriterande, då min kollega köpte en påse med tomtar redan för ett par veckor sedan, när han besökte Ge-Kås. Till min stora glädje skickade Cloetta en påse av årets Juleskum till mig förra veckan. Jättestort tack! Nu har jag och flera av mina sköterskor och medpatienter på dialysen avsmakat årets nyhet, vars tomtar är rosa med vitt skägg och har smak av lingon. Vad jag tyckte om årets smak tänker jag inte avslöja här på bloggen. Du får själv leta upp en butik, som börjat sälja årets tomtar, och köpa en påse. Det lär kanske dröja innan du hittar dem, då flera butiker som jag besökte sa att det troligtvis dröjer någon vecka innan de plockar fram de fluffiga, små tomtarna i sina butikshyllor. Jag kan tipsa om att jag, för någon dag sedan, såg några påsar på Hemmakväll i Halmstad.
Att Cloettas Juleskum är omtyckt det visste jag redan, men inte att de förra året sålde drygt 1 600 ton Juleskum i Sverige, vilket innebar att varje person ät 26 tomtar under ett år. Den siffran är nytt rekord.
Vill du testa ett lite annorlunda sätt att äta tomtarna på? Lägg då en bit Juleskum i mikron, under några få sekunder. Då sväller tomten upp och får en helt annorlunda konsistens, men akta tungan så du inte bränner dig.

Smaker på Cloettas årgångstomtar:
2017 Lingon
2016 Tomtegröt & kanel
2015 Clementin
2014 Pepparkaka
2013 Knäck
2012 Vinteräpple
2011 Polka

25 sep. 2017

Fler frösådda pelargoner blommar och ger mig samtidigt ökad kunskap

Frösådd pelargon vars vita streck på kronbladen
orsakas av ett virus.



















Förra året sådde jag frön, som jag tagit från olika pelargoner i min samling. Nu i sommar har flera av dem fått sina första blommor. Att få se den första knoppen slå ut och visa sin färg och utseende är lika spännande för varje ny frösådd pelargon. Man vet aldrig i förväg hur plantans blad och blommor kommer att se ut, vid en korsning mellan två pelargoner. Jag är inte så avancerad så att jag väljer ut två specifika pelargoner, pollinerar med pensel och sedan isolerar moderplantan för att skydda den mot insekter, som kan överföra oönskad pollen. Jag låter istället insekterna, som besöker min balkong, hjälpa till med pollineringen. Det innebär i och för sig att jag inte vet vilka specifika plantor det är, vars gener gett upphov till mina nya pelargoners utseende och egenskaper.

En av mina frösådda pelargoner, som har röda streck och prickar på sina
kronblad, vilket är typiskt för en så kallad äggskalspelargon.



















Flera av fjolårets frösådder har inte blivit något utöver de vanliga och de plantorna har jag grävt ner i rabatten utanför hyreshuset, som jag bor i. Ett par pelargoner har vita, enkla blommor, en har vita kronblad med röda prickar och streck, en så kallad äggskalspelargon, och en har vackert, mörkt cerisefärgade blommor. Plantorna i rabatten har blad i lite olika gröna nyanser, men ingen av dem har fått några fjärilsmarkeringar. Ett par plantor har vuxit till sig och fått väldigt stora blad, trots att de inte fått någon gödning.
En liten frösådd pelargonplanta är däremot svagväxande och jag skulle klassa den som miniatyr. Den har ljust rosa, lite melerade kronblad. Rosa är min favoritfärg och den lilla plantan har fått ta plats på balkongen och troligtvis kommer jag att spara den och kanske får den ett namn så småningom.
En pelargon, som jag definitivt ska spara och ta hand om på bästa sätt, är den frösådda plantan som mycket överraskande blev en fingerpelargon, med vita blommor och röda inslag vid basen på de två översta kronbladen. Fingerpelargoner är ingen stor grupp och någon fingerpelargon med vita blommor är inte känd sedan tidigare, vad jag vet. Jag har tagit tre sticklingar från moderplantan och två av dem har fått någon enstaka blomma, vars kronblad har samma utseende och färg som moderplantans. När sticklingarna växt till sig ska jag även ta sticklingar av dem och förhoppningsvis kommer också de få blommor med samma egenskaper som moderplantan. Risken är att de får någon blomklase, vars kronblad har en annan färg. Då säger man att pelargonen sportar. Om pelargoner i tre generationer behåller samma utseende och färg, på både blommor och blad, är risken mindre att sticklingar framöver kommer att sporta.
Ett par av mina tidigare frösådder har jag namngivit till Bäckagårds Ängla, efter min katt, och Bäckagårds Tinna, efter mitt smeknamn på min syster. Tyvärr finns dessa sorter inte kvar i min samling av olika anledningar. Bäckagård är den stadsdel i Halmstad, där jag bor. Denna del av pelargonens namn brukar kallas för prefix. Min fingerpelargon har jag gett namn efter mitt smeknamn, så den heter nu Bäckagårds Mia.

Bäckagårds Mia tillhör gruppen fingerpelargoner.
Pelargonerna i denna grupp utmärker sig genom
att deras blad liknar en hand med fingrar.




































En av pelargonerna, som jag grävde ner i rabatten, har jag i efterhand ångrat att jag inte behöll på balkongen. De vackert röda blommorna är dubbla och kronbladen har ett fåtal vita streck, vilket gör den annorlunda. Jag planerade att ta sticklingar av plantan så att sorten kunde få fortleva, men så kommer det inte att bli. När jag la ut bilder på pelargonen, i gruppen "Svenska pelargonsällskapets vänner" på Facebook, fick jag nämligen veta av en gruppmedlem att kronbladens vita streck orsakas av ett virus, vilket kan sprida sig via både frön och sticklingar. Många pelargoners kronblad har streck och prickar, men då är de inte vita. Pelargoner, som har prickar och streck med färg på sina blommor, tillhör gruppen äggskalspelargoner. Det finns både bra och dåliga virus, som kan drabba pelargoner. Hur smittsamt och elakartat viruset är, som orsakat de vita strecken på min frösådda pelargon, fick jag information om. Jag har i alla fall bestämt mig för att låta plantan stå kvar utanför huset och hamna i soporna när frosten tagit den. Ett virus, som däremot tillför något gott och inte är farligt, är det som bidrar till att några få pelargonsorters blad har nervbandsmosaik. De gröna bladen har då ett vackert gulvitt mönster, som ibland tyvärr minskar eller försvinner, vilket delvis kan påverkas av hur ljust eller mörkt plantan står placerad.
 
Pelargonen Bornholm har nervbandsmosaik på sina blad.



I fönsterkarmen i sovrummet står fler pelargoner, som vuxit upp från frö, som jag sådde förra året. De har fortfarande inte fått några blommor, men jag väntar med spänning och hoppas såklart att de överraskar mig med sina första knoppar inom kort. En planta visade sin första blomma igår, enkel aprikosfärgad med lite mörkare inslag på de övre kronbladen. Söt, men inte annorlunda på något sätt.
Jag har plockat nya frön från mina pelargoner även denna säsongen och framåt vårkanten ska jag så dem. Sedan börjar en ny spännande väntan över att först få se hur bladen ser ut på varje ny frösådd, men ännu är det långt kvar till dess.
Pelargonerna på min balkong blommar fortfarande för fullt och några av årets nyinköpta sticklingar har nyligen satt knopp. Sedan har jag börjat fundera och planera inför den kommande vintern och hur jag på bästa sätt ska få alla pelargoner att överleva kylan. Vintern känns långt borta just nu, men dagarna går fort och det gäller att vara förberedd inför den första frostnatten. Den kan komma tidigare än väntat.

17 sep. 2017

Gofika med cheesecake, hos pelargonodlande paret Olsson


















För några veckor sedan var det äntligen dags att tillsammans med Svenska Pelargonsällskapets Hallandsgrupp åka till Flyinge i Skåne, där vi skulle besöka Håkan Olsson och hans familj. Håkan är aktiv i föreningen och han och hans fru har ett stort intresse för pelargoner. Jag träffade honom för flera år sedan på en trädgårdsmässa i Malmö. Där stod han i Svenska Pelargonsällskapets monter och hade med sig många fina sticklingar från sin odling, speciellt miniatyrer, som jag är väldigt svag för.

Håkan och Anita


















De sista åren har jag köpt flera pelargoner från Håkan, som säljer många sticklingar i facebookgruppen "PELARGONAUKTIONER". Jag haft sporadisk kontakt med honom via Facebook, där jag sett många bilder på de fina pelargoner, som han och hans fru har i sin stora samling. Sommartid står deras pelargoner utomhus i deras trädgård, i stora hyllor och på bänkar. Ett flertal vackra pelargonsorter har de själva korsat fram. Under åren, som jag följt Håkan på Facebook, har jag förstått att han gillar att laga mat och baka. Det skulle visa sig som självklart, då jag fick veta att han arbetar i ett skolkök. Håkan har delat flera läckra bilder på maten, som serveras till eleverna på skolan där han arbetar. Jag önskar att alla skolor i landet skulle servera så fräsch mat, utan mängder med halvfabrikat och dessutom erbjuda en stor, härlig salladsbuffé.

Susanne och Anita


















Lördagen, då vi åkte till Flyinge, bjöd på ett skiftande väder. Ena stunden sken solen och några minuter senare föll regnet, men när vi kom fram till familjen Olssons hus var det uppehåll. Vi gick direkt till baksidan av huset, där vi möttes av mängder av pelargoner i olika storlekar och i några skåp trängdes små sticklingar. En del plantor stod under bar himmel och andra hade skydd av det utstickande hustaket. Molnen drog ihop sig och plötsligt började små regndroppar att falla, tillräckligt många för att vi skulle gå inomhus. Vi tog plats i familjen Olssons kök, där vi fick bevis på att Håkan inte bara är duktig på att odla pelargoner, han är väldigt duktig i köket också. Först blev vi serverade en riktigt god ostpaj med grönsaker, tillsammans med en sallad med lite annorlunda inslag, bland annat rödbetor. Till det fick vi hembakat surdegsbröd, som var täckt med olika frön. Allt var väldigt gott och jag tog till och med om, även om jag oftast är liten i maten. Jag bakar gärna matbröd, men jag har aldrig gjort surdegsbröd, men Håkans bröd gav mersmak. Vi blev rekommenderade gruppen "Surdegsbagarna" på Facebook, där man bland annat kan hitta olika recept och få tips och råd, så det är kanske dags att göra min första surdeg
Till efterrätt fick vi en lite annorlunda cheesecake, som bland annat innehöll oreokex, vit choklad och blåbär. Även den föll mig i smaken, men den var ganska mäktig, eller var det kanske så att jag ätit för mycket och var på tok för mätt när det var dags för efterrätten.


















Håkan och hans fru Susanne delar intresset för odling i största allmänhet. De har tagit sitt intresse riktigt på allvar och utvinner egen gödning och jord, genom att ta tillvara matavfall i speciella behållare. En procedur där man blandar matresterna med några få tillsatser och låter det stå några veckor, innan man först får ut flytande gödning och senare jordförbättring, som de blandar med köpt jord. Det var helt klart intressant, men för mig kändes det som överkurs och jag lär fortsätta att köpa både jord och näring till min odling.
Innan det var dags att återvända hemåt tog vi ytterligare en titt på alla pelargonerna. Jag brukar sällan komma hem tomhänt, när jag varit iväg med Pelargonsällskapet, och denna resa blev inget undantag, men det blev inte något stort inköp. Fyra väl utvalda små miniatyrer plockade jag ner i min kasse och sedan ytterligare två sticklingar, som jag fick av en givmild medresenär
Det var trevligt att äntligen få komma hem till Håkan och Susanne och träffa dem igen och självklart att även få se deras pelargonsamling. Som vanligt var det en lyckad resa och trevligt ressällskap. Förutom några nya pelargonsticklingar till min samling, byggde jag på min kunskap om pelargonodling ytterligare. Det finns fortfarande mycket kvar att lära om dessa underbara blommor och jag tror aldrig att någon blir fullärd. 

Recept på cheesecake med oreokex, vit choklad och blåbär.
12 bitar

Botten
100 g smör
1 paket oreokex, c:a 150 g

Fyllning
300 g vit choklad
400 g naturell färskost, rumstempererad

Topping
300 g blåbärssylt med fast konsistens
200 g färska blåbär

Gör såhär:
1. Smält smöret. Kör kexen i en matberedare till smulig konsistens, blanda sedan med smöret. Tryck ut i en bakplåtspappersklädd pajform, med löstagbar botten, cirka 25 cm i diameter. Ställ i kylen.
2. Hacka chokladen och smält den i vattenbad eller i mikron på låg effekt och rör om ofta, då det annars finns risk att chokladen blir för varm och klumpar sig. Blanda sedan med färskosten och häll fyllningen över kexbottnen.
3. Ställ cheesecaken i kylen tills att fyllningen satt sig och stelnat, cirka 30 minuter.
4. Värm sylten försiktigt tills att den smält. Den får inte koka! Häll den sedan över den stelnade cheesecaken. Strö över de färska blåbären. Ställ cheesecaken i kylen tills att det är dags att servera den.

10 sep. 2017

Ängla smakar gärna på utelivet, när det behagar henne

Det är skönt att vara ute en härlig sommardag.

Min katt Ängla, som fyllde 10 år för någon vecka sedan, är en huskatt, även om de flesta som träffar henne tror att hon har stamtavla. Med sin långa, helvita päls och yviga svans drar hon ofta till sig uppmärksamhet när hon vistas utomhus. Änglas mamma är av rasen ragdoll och hennes pappa är en helvit, långhårig perser. Såhär i efterhand, många år senare, när jag läst och lärt mig mycket mer om katter, undrar jag varför uppfödaren valde att para två katter av olika raser, om de nu verkligen var renrasiga med stamtavla. Nu bryr jag mig inte längre om varför, men frågan består. Jag sökte en långhårig, helvit katt, som var hörande och jag kunde inte fått en härligare katt, som är mer tillgiven än min högt älskade Ängla. Hon är verkligen en toppenkatt, som kan beskrivas med mängder av superlativ och hon är dessutom väldigt söt, i alla fall i mina ögon. Många av de egenskaper, som är typiska för en ragdoll, stämmer in på Ängla. Hon är ingen knäkatt, men vill vara nära mig mest hela tiden och följer efter mig i lägenheten, till och med när jag går på toaletten. Får hon inte följa med in krafsar hon med tassarna i springan under dörren. Då jag ska ner till tvättstugan, som ligger på markplan, åker hon ofta med mig ner i hissen. Sedan sitter hon och väntar utanför tvättstugan och tittar in genom dörrens glasparti, medan jag sköter om tvättbestyren. När jag är klar åker vi tillsammans upp till lägenheten, om hon inte passar på att gå ut när vi ändå är nere vid ytterdörren. Om jag sitter i soffan och äter eller tittar på tv gör hon mig sällskap och ligger bakom mitt huvud, på en av de stora kuddarna uppe vid soffryggen, eller på det breda armstödet närmast mig. Oavsett vilken tid på dygnet, som jag lägger mig i sängen, har hon som vana att ta plats på mitt bröst. Ängla gillar att bli kliad under hakan och njuter när jag masserar hennes nacke och rygg. I gengäld brukar hon tvätta mig på hakan och kinderna, med sin sträva, lilla tunga. Ibland lägger hon sitt huvud mot min hals, sträcker ut kroppen och lägger ena frambenet mot min kind och slumrar till. Det är en väldigt härlig känsla att få känna den lena pälsen mot min hud och värmen från hennes helt avslappnade kropp. Då vet jag att hon trivs och känner sig trygg. På kvällarna brukar jag sitta en stund vid datorn, som står i sovrummet, strax intill sängen. Då är Ängla snabb på att inta sängen för att vara nära mig och ha koll på vad matte gör. Hennes favoritplats är just sängen och i den ligger hon stora delar av dygnet och sover eller bara latar sig. Ja, hon är verkligen katten som vet hur man njuter av livet och hon anstränger sig inte i onödan.

Mys på högsta nivå.


















När jag köpte min första katt Tindra, som är ett år äldre än Ängla, var tanken att hon skulle få bli en innekatt, som skulle få gå ut i koppel. Hon lärde sig snabbt att ha på sig selen och att följa med mig ut, även om hon tyckte att det var lite skrämmande att vistas utomhus till en början. Vid ett av de första tillfällena, som vi var ute, satt selen troligtvis för löst och lilla Tindra slet sig och kom lös. Jag blev jätterädd och trodde att hon skulle springa iväg, men istället nosade Tindra försiktigt runt på omgivningen utanför huset, hittade en trädstam att vässa klorna på och sedan satte hon fart och sprang runt på gräsmattan och jagade en fluga. I det ögonblicket, när jag såg hennes glädje över att få röra sig fritt utomhus och få utlopp för sin jaktinstinkt, beslutade jag att hon skulle få lov att vara utomhus även utan koppel. Jag köpte en ny sele, som satt bättre, och hon fick fortsätta att gå i koppel ute, men stunderna då hon fick röra sig fritt blev allt längre. Nu för tiden är hon ute långa stunder på dagen, men på kvällen visslar jag på henne och då kommer hon oftast springande inom ett par minuter och följer med in. Vid ett par tillfällen i sommar har hon bestämt sig för att stanna kvar ute, även om hon kommit när jag kallat på henne. Att ha henne ute på nätterna är inget jag gillar, men jag förstår att hon njuter av utelivet på sommarnätterna. Jag vill helst ha båda katterna inomhus nattetid, så att jag kan sova tryggt. Ängla vill helst sova hos mig i sängen på natten och har aldrig visat tecken på att vilja stanna kvar utomhus. Hon vill, även som jag, att Tindra sover inomhus och framåt kvällskvisten gör hon mig uppmärksam på att vi ska hämta in Tindra, ofta genom att klösa på mina byxben eller sätta sig vid dörren. Ibland åker hon med mig ner och sitter och tittar efter Tindra, strax utanför ytterdörren. Det är i alla fall så jag tolkar det, för när Tindra väl kommer springande går båda katterna in och Ängla lugnar sig.

På upptäcksfärd i Hallägraskogen.


















När det var dags för Ängla att ta sin första promenad utomhus gjorde jag på samma sätt, som när jag tränade med Tindra. Vi tog små promenader utanför huset, då hon hade sele och koppel, och sedan fick hon så smått vänja sig vid att röra sig fritt. Ängla är inte katten som springer några längre sträckor. Ibland får hon ett ryck och springer allt vad hon orkar över gräsmattan, för att sedan lägga sig i gräset och ta igen sig. Det händer att Tindra jagar henne, när de är ute tillsammans, och då kan hon också få upp en väldig fart. Vintertid är Ängla oftast inomhus, trots att hon har sin långa, tjocka päls, som borde värma ordentligt. Hon följer gärna med ner till ytterdörren, när jag ska släppa ut Tindra, men istället för att gå ut blir hon sittande i dörröppningen och man ser tydligt hur hennes nos rör sig upp och ner. Det har hänt att hon varit ute korta stunder, även om det varit kallt och snö på marken, men det syns tydligt att hon inte gillar att sätta ner tassarna i den kalla snön och hon får en väldigt lustig stil när hon går. Sommartid är hon däremot gärna ute, men som längst ett par timmar i taget. Hon håller sig i närheten av vårt hyreshus och oftast på den sidan där det finns lövskog och en större gräsmatta, som är kvar efter lekplatsen som fanns där tidigare. Ett hundratal meter bort går bussgatan, men det är väldigt sällan som hon går över den. Ängla, liksom Tindra, är väldigt rädda för bilar och de springer snabbt undan om det kör in en bil vid huset, vilket känns lugnande. Det går en återvändsgata, utmed området med hyreshus där vi bor, men märkligt nog håller sig både Tindra och Ängla till skogssidan och det har aldrig hänt att de gått ut vid vägen, även om den ligger bara ett par husrader bort. När jag är ute håller oftast båda katterna sig i min närhet. Det händer ibland att jag går en liten runda mellan husen och då följer Ängla och Tindra med mig i sakta mak och undersöker och nosar på allt nytt och spännande, som vi passerar, speciellt där det bor andra katter och de är många på vår gård. Tindra håller sig helst ifrån andra katter och fräser åt dem om de kommer för nära. Ängla är en mer nyfiken dam och hälsar på en del av grannkatterna, men främst på honorna. Hon kommer bra överens med lilla Isa, som bara är 1 år och Stella, som är något år äldre, men väldigt liten och mager. Ängla vill gärna mer än att bara hälsa på småtjejerna och försöker ibland att busa med dem, men det går tyvärr inte hem. Istället brukar Ängla inta träsoffan, som står vid ingången till vårt hus, eller så lägger hon sig bekvämt till rätta i det höga gräset. Där kan hon ligga länge och bara ta igen sig, äta gräs och spana på fåglarna uppe i trädkronorna. Stundtals är där många fåglar och även ett par ekorrar, som lockas dit av att jag och några grannar hjälps åt att mata dem stora delar av året. Flera av områdets katter kommer ofta förbi platsen där vi utfodrar djuren och väntar på att någon liten fågel ska göra ett misstag, så att de kan rusa fram och sätta klorna i sitt byte. Tack och lov har jag sluppit se någon fågel sätta livet till, men lilla Isa var väldigt nära att ta en av ekorrarna, som tack och lov lyckades ta sig upp i ett träd i sista stund.

Gräset är godare ute än inne.


















Ängla tittar gärna på fåglarna, men hon är långt ifrån någon aktiv jägare. Jag har aldrig sett henne ta vare sig fåglar eller möss, även om hon någon gång ibland sätter fart efter någon liten fågel. Hon är för sen i starten och när hon väl får upp farten har fågeln flugit iväg. För flera år sedan fick jag se henne sitta på gräsmattan, ett par decimeter från en söt, liten mus, som satt och tvättade sig. Ängla var väldigt fascinerad av den lilla musen, men gjorde inga som helt försök att sätta klorna i den. När den slutade att tvätta sig och bara satt stilla, tyckte nog Ängla att det blev tråkigt. Hon puttade på musen med sin framtass, men väldigt försiktigt. Musen reagerade knappt, men efter en liten stund sprang den iväg in bland buskarna och försvann och så var den lilla föreställningen över. Musen skulle bara vetat vilken tur den hade, som mötte en katt som Ängla. Hade den däremot mött Tindra hade den troligtvis slutat sina dagar där på gräsmattan, då Tindra besitter en stark jaktinstinkt och är en duktig jägare. Ängla är en riktigt kräsen katt och det går inte att locka henne med varken rostbiff eller fläskfilé, kanske är det därför hon även ratar möss och fåglar. Någon enstaka nyskalad räka slinker ner och hon slickar gärna i sig såsen på blötmaten, men får hon välja är det torrfoder av bättre kvalité, som ska serveras i matskålen. Ängla gillar kattgodis, men det är få sorter som faller henne i smaken. När vi är ute brukar jag kasta iväg små godbitar, som hon får hämta, delvis för att hon ska få något extra gott ibland, men även för att aktivera henne och få henne att röra på sig. Emellanåt har jag försökt lära henne små konster och då är några godbitar bra att ha till hands som motivation och belöning. När jag håller upp handen och säger tack har Ängla lärt sig att slå till min hand med sin ena framtass och får då såklart en godisbit. Hon gillar att rulla runt på ryggen, men bara på golvet i trapphuset. Jag försöker få henne att rulla på kommando, men oftast gör hon det bara när hon själv vill. Båda mina katter gillar att jaga såpbubblor utomhus. Problemet är när det blåser från fel håll så att bubblorna förs bort med vinden och katterna inte når dem. I värsta fall blåser bubblorna in mot huset och träffar fönsterrutorna. De kan orsaka riktigt sura miner hos en och annan granne, som tyvärr stör sig på det mesta. Favoritbubblorna är de som är framtagna speciellt för katter och doftar starkt av kattmynta. De är dyrare än "vanliga" såpbubblor, men katterna gillar dem skarpt. Vi leker med dem inne i köket, där det är lätt att torka bort bubblor, som hamnar på golvet. Utöver att försöka fånga såpbubblorna, blir Tindra lite smått galen av kattmyntan, och  rullar på golvet och gör märkliga gymnastiska rörelser, där bubblorna har landat. Vill hon inte komma in i lägenheten på kvällen, när jag släppt in henne i trapphuset utifrån, brukar det fungera utmärkt att locka in henne genom att blåsa såpbubblor i köket. Tindras känsliga nos känner doften av kattmyntan på långt håll och kommer mer än gärna in i lägenheten utan att trilskas.

Ängla i passagerarsätet i min bil.






















Ibland kör jag in med min bil till huset, när jag behöver lasta av tunga matkassar och annat. När jag sedan ska köra och parkera bilen händer det att jag låter Ängla åka med. Hon verkar gilla det, då hon sitter stilla i passagerarsätet och spanar ut genom rutan, men det gäller såklart att köra väldigt sakta den korta lilla sträckan. Några gånger har hon följt med hem till min pappa, men då får hon sitta i transportburen i bilen. Hemma i pappas trädgård får hon ha sele och koppel, då jag inte riktigt litar på att hon inte ger sig av och besöker grannarna. När vi sitter på altanen brukar hon först kolla läget runtomkring och sedan ta plats i rabatten, mest för att bara slappa, men det har hänt att hon rullat runt i jorden och då är den långa pälsen långt ifrån vit. Ängla åker även med ibland när jag kör ut med min handikappscooter. Då ligger hon i mitt knä och tittar åt alla håll och hon verkar verkligen gilla att åka med och gör sällan försök att hoppa ner från mitt knä, men för säkerhets skull har hon sele på sig som jag håller i. När vi kör i Hallägraskogen brukar vi stanna till så att hon får komma ner på marken och röra på sig och uträtta sina behov om så behövs. I den lilla lövskogen finns mycket spännande för henne att undersöka. Hon klättrar gärna runt på gamla omkullfallna trädstammar och stora stenar och äter av det långa gräset på marken, som verkar smaka bra mycket godare än det vi har i krukan hemma på balkongen. På hemvägen brukar Ängla vilja gå vid sidan om scootern. Det går inte i något högre tempo och det blir många stopp, då det är mycket som hon vill nosa på. När vi närmar oss cykelbanan får hon komma upp i mitt knä igen, men när vi kommer i närheten av området där vi bor vill hon ner och det märks tydligt att hon känner igen sig och vet att vi närmar oss vårt hus. Ängla har även varit med ett flertal gånger hemma hos en vän, som bor något kvarter bort. Där får hon röra sig fritt både inom- och utomhus, under tiden som vi sitter på uteplatsen. Hon håller sig hela tiden i närheten, även om hon försvinner ur synhåll emellanåt, men däremellan kommer hon och tar plats vid mina fötter och slumrar en stund eller lägger sig inne i lägenheten.

De stora, mjuka kuddarna i soffan är sköna att ligga på.


















Nu närmar sig hösten och det blir kortare stunder, som Ängla vill vara utomhus. Då gäller det att sysselsätta henne inomhus lite mer, så att hon inte ligger stilla alltför mycket. Tyvärr får hon lätt problem med hård avföring, när hon rör sig för lite och inte äter lika mycket gräs som under sommarhalvåret. Under vintern är hennes roligaste sysselsättning att spana på fåglar i sovrumsfönstret. På utsidan av rutan har jag satt upp en liten matskål i plast, där jag matar småfåglarna med solrosfrön. Talgoxarna gör sitt bästa för att underhålla både mig och katterna och Tindra och Ängla hoppar upp i fönstret i en väldig fart när fåglarna kommer på besök för att få lite mat i magen. Blir det för tråkigt hemma i vår lägenhet gör katterna gärna ett besök in till grannarna och deras katt Lisa, som bor i lägenheten intill. Vår dörr står ofta lite på glänt och ibland även grannarnas. Då händer det att Lisa gör ett besök in till oss och går en snabb runda ut på balkongen. Ängla och Tindra går oftare in till Lisa. De trivs bra hos grannarna och det händer att de till och med tar en liten tupplur hos dem ibland. Ängla äter av Lisas mat och hennes gräs och det har till och med hänt att hon gått på Lisas toalåda.
Det är tur att jag bor som jag gör så att mina katter har möjlighet att vara utomhus, med grönområde och skog intill huset och få vägar i närheten. Dessutom har mina snälla och hjälpsamma grannar stor betydelse, både för mig och katterna. Utan dem hade Tindra och Ängla fått vara inomhus stora delar av dagarna. Lisas matte och husse har nyckel till vår lägenhet och när jag är på jobbet och dialysen går de in till katterna och frågar om de vill gå ut. Om Ängla eller Tindra är ute och inte vill gå in när jag ska åka hemifrån, behöver jag inte oroa mig över att de inte kommer in om det blir dåligt väder eller om jag blir borta lite längre än planerat. Grannarna tittar till mina älsklingar och kollar om de vill komma in. Det är skönt att veta att Tindra och Ängla inte springer ut och in i trapphuset när jag inte är hemma. Ingen av grannarna har klagat över katterna, men jag vill inte att Ängla och Tindra blir ett irritationsmoment. Flera av grannarna verkar snarare gilla mina katter och flera av dem har blivit glatt överraskade över att Ängla vill åka hiss med dem. En av grannarna, som tidigare var väldigt  tystlåten och knappt hälsade, sken upp en dag och berättade med glatt humör om hur min vita katt minsann åkt hiss tillsammans med honom upp till 4:e våning. Numera hälsar han och vi byter några ord då och då och ser han att katterna sitter nere vid entrén så öppnar han dörren åt dem. Katterna kommenteras ofta av grannarna med positiva ord och ibland frågar de hur de är med Ängla och Tindra, när de inte sett dem på några dagar. Det händer även att okända personer, som träffar på mig och katterna utanför huset, börjar prata med mig och ställer frågor om Ängla och Tindra, för att sedan fortsätta samtalet om något helt annat, vilket de förmodligen aldrig gjort om de träffat på mig ensam. Ibland ger de katterna fina komplimanger. Det är självklart roligt att få höra och gör mig som matte extra stolt. Jag har lärt känna en hel del av grannarna i området, både yngre och äldre, tack vare att även de har katter, hundar, kaniner och en kvinna har otroligt nog sin kakadua med sig lös, när hon är utomhus.
Tack vare mina katter kommer jag oftare utanför dörren, även om jag inte alltid mår så bra. Utan dem hade jag t.ex. inte behövt ta mig ner för att släppa ut och in dem och jag hade troligtvis inte gått några rundor kring kvarteret, utan Ängla och Tindra som sällskap. Det blir i och för sig inga långa promenader, då värken i mina ben och fötter hindrar mig, men jag rör i alla fall på mig och kommer ut i friska luften. Tindra och Ängla är verkligen starka lyckopiller och bidrar med mycket positivt i mitt liv och jag gör vad jag kan för att de ska trivas med sina liv, både när de är inne och ute.

19 aug. 2017

Doppa jordgubbar och andra bär och frukter i choklad















Det är något speciellt med smaken av svensk, färsk frukt och bär, även om det finns mycket importerad frukt, som är väldigt god. Den som har hus med trädgård har fördelen att kunna äta egenodlade bär och frukter, men det gäller att passa på innan säsongen är slut, om man ska äta de färska. Sedan kan man göra mycket gott och lägga i frysen eller konservera, allt från pajer och kakor till saft och sylt, att njuta av under vintern. En lokal odlare har sålt jordgubbar utanför matbutiken, där jag brukar handla, sedan början av juni månad, men i måndags var jordgubbsståndet borttaget. Det fanns fortfarande jordgubbar till salu inne i butikens fruktavdelning, men det är bara att inse att säsongen för de svenska, röda gubbarna börjar lida mot sitt slut. Förhoppningsvis finns de att få tag på ytterligare några veckor, då jag tänkt unna mig något extra gott, nu när jag har semester. Jag ska göra chokladdoppade bär och fruktbitar, och då är jordgubbar ett måste. Det går bra att använda vanlig blockchoklad, men jag har köpt ett par hekto med små chokladdroppar, i en av stans chokladbutiker. Den är dyrare, men ger en mycket godare smakupplevelse. Smält chokladen i en skål i mikron. Pausa och rör om med 20-30 sekunders mellanrum så att chokladen inte blir för varm och klumpar sig. Doppa fruktbitarna till hälften, stryk av mot kanten på skålen och lägg på en bricka med smörgåspapper och låt stelna. Himmelskt gott att äta som de är eller servera till kaffet efter maten. Chokladdoppade jordgubbar passar även bra som dekoration till efterrätter och tårtor.
En annan, minst lika god variant, av chokladdoppad frukt och bär är chokladfondue. Jag har ingen fonduegryta, men när jag ätit själv har det fungerat utmärkt att smälta choklad, med en skvätt grädde, i en liten skål i mikron. Sedan har jag stuckit fruktbitar, bär, minimarshmallows och maränger på en liten gaffel och doppat i chokladen, som höll sig hyfsat varm medan jag åt, trots avsaknaden av fonduegryta. Jag använde tobleronechoklad, men vilken choklad man väljer är en smaksak. I de flesta recept rekommenderas 200 g choklad till 1-2 dl grädde. Vill man ha en mer vuxen smak kan man tillsätta 1-2 msk konjak. Chokladen smälts i grädden, som först kokats upp och sist tillsätts konjaken. Enkelt och väldigt gott, så passa på innan jordgubbssäsongen är över.

14 aug. 2017

Som julafton i juli

Stjärn- och dvärgpelargonen Alvestone får ett flor av vita små blommor.
Bilden är på plantan, som jag hade i min samling för flera år sedan.
Tyvärr dog den under sin första vinterförvaring.



















Presenter är något som jag tycker är minst lika roligt att ge som att få. Nöjet med att ge bort något består främst i att få överraska och göra någon glad, helst när det är helt oväntat. Det behöver absolut inte vara något märkvärdigt och dyrt. Jag tycker det är roligare att ta med en påse hembakade bullar, en bukett blommor eller några goda chokladpraliner när jag besöker någon bekant än en dyrare present, som jag köpt till någon som fyller år och som troligtvis förväntar sig att få något av mig. Från att jag var liten, fram till många år efter det att jag flyttade hemifrån, fanns det alltid en lång lista över saker som jag önskade mig till jul och födelsedagar. När jag var barn var det oftast inga dyra saker som jag ville ha. Jag minns en julafton då jag bland annat fick ett pennskrin i plåt, pennor i olika färger med söta motiv och suddgummin i form av små hjärtan. Det var den presenten som jag uppskattade mest det året, i stor konkurrens med den fina klockan med länk av silvermetall, som tomten också hade med sig. I vuxen ålder har det blivit allt svårare att hitta på något att önska sig och tyvärr kan man ju inte köpa ork och bättre hälsa. Prylar har jag så att det räcker och blir över och är det något jag är i behov av så köper jag oftast det själv. Nu uppskattar jag mer att få hjälp och sällskap så att jag kan komma iväg på någon kortare dagsutflykt eller att få ett presentkort på en stunds massage eller något annat som är skönt och avkopplande för kropp och själ.


















Det händer titt som tätt att jag får hämta ut paket på ICA. Oftast innehåller försändelsen något som jag haft turen att vinna i någon tävling på internet och då vet jag i förväg vad paketet innehåller. Ibland händer det att det kommer en helt oväntad leverans, även det någon vinst, som jag inte har en aning om att jag lyckats kamma hem. Då brukar jag öppna paketet så fort jag kommer ut med det i bilen, nyfiken som jag är. En eftermiddag i mitten av juli låg det åter en postavi innanför min lägenhetsdörr, när jag kom hem sent på eftermiddagen. Den liknade inte de avier, som jag har fått tidigare, och jag kunde inte avläsa på den vad försändelsen innehöll eller från vilket företag den kom. Plötsligt slog tanken mig att det måste vara min beställning från pelargonföretaget Fibrex i England. Wow, vad spännande! Jag tog avin och skyndade iväg ut till bilen igen, för att hinna till affären och hämta ut paketen innan de stängde förkassan för dagen. Om det nu var min beställning med pelargonsticklingar fanns ingen tid att förlora, med tanke på hur Post Nord slarvat med försändelser, som jag skickat iväg den senaste tiden, då det tagit över en vecka för en stickling att nå mottagaren i Sverige. Hur många dygn hade då mina sticklingar varit på resande fot, i mörker och utan vatten, de som skulle fraktas ända från England. Sticklingarna behövde packas upp och få komma upp i dagsljuset så fort som möjligt. Kön till förkassan på ICA var lång och jag väntade otåligt. När det väl var min tur bekräftade kassörskan det jag hoppades på, paketen var från England. Jag kände mig som ett barn på julafton när jag kom hem med lådan. Det första jag gjorde var att leta fram en vass, liten kniv, som jag kunde använda till att skära isär all tape, för att komma åt det efterlängtade innehållet, som jag väntat på så länge.

Den söta änglapelargonen Quatock May, som jag hade
för flera år sedan, men som inte heller den klarade vintern.


















Jag har inte själv köpt pelargoner från Fibrex tidigare och jag funderade fram och tillbaka om jag verkligen skulle göra en beställning. Det var inte mycket plats över för fler plantor på balkongen, men jag hade hittat två pelargoner hos Fibrex, dvärg- och stjärnpelargonen Alvestone och änglapelargonen Quantock May, som jag letat efter i flera år. Frakten var densamma för 1-7 sticklingar. Nästa portogräns var för 8-15 sticklingar. Jag hittade såklart snabbt många fina pelargoner, som jag gärna ville ha, och att bara beställa 2 sticklingar kändes inte lönt, om jag nu äntligen skulle göra slag i saken och beställa pelargoner från utlandet. Det var inte svårt att hitta ytterligare 5 sticklingar, som jag ville ha. Jag fick ihop en bra bit över 15 sorter på beställningsformuläret och fick välja bort en efter en med stor beslutsvånda. Skulle jag beställa så många som 15 olika sorter? Jag tycker ju och andra sidan att det är väldigt roligt att pyssla med alla mina pelargoner och eftersom jag har svårt att resa iväg hemifrån, mestadels på grund av dialysen, vill jag kunna unna mig något extra roligt på semestern på annat sätt. Jag bestämde mig för att sova på saken och inte göra något förhastat inköp den kvällen. Ett par kvällar senare satt jag åter vid datorn och tittade på min beställning och bestämde mig för att skicka iväg den. Då uppstod ett annat problem. Det gick inte att betala med mitt visitkort. Suck! Jag har aldrig köpt något på internet och betalat med visakortet och det gick inte att betala direkt via Swedbank. Jag letade efter en lösning på bankens hemsida och såg där att de hade en chatt på Facebook. Trots att klockan närmade sig midnatt fick jag snabbt svar från Swedbank och hjälp med hur jag skulle gå tillväga, när jag beskrev mitt problem på chatten. Ett par minuter senare hade jag löst problemet, lagt min order och betalat 15 sticklingar och fraktkostnaden. Jag kände mig riktigt nöjd och nästan lite upprymd över att jag gjorde slag i saken och gjorde min beställning. Tyvärr visade sig leveranstiden vara bra mycket längre än vad jag trott, gott och väl 5 veckor. Veckorna gick och jag glömde nästan bort mina efterlängtade sticklingar, tills det dök upp ett mail från Fibrex i min inkorg. I mailet stod det att två av pelargonsticklingarna, som jag beställt, var slutsålda. Jag blev ordentligt besviken när jag läste att det bland annat var pelargonen Alvestone, som jag skulle bli utan. Alvestone och Quantock May var den största anledningen till att jag gjorde min beställning hos Fibrex. och så skulle jag inte få en av dem. Jaja, jag skulle ju få 13 andra spännande sorter.



















Så hade jag äntligen fått hem min beställning och det var med spänning, som jag öppnade lådan. Jag visste ju vad den innehöll, men jag var nyfiken över hur alla sticklingarna såg ut och hur de klarat resan. Överst i lådan låg ett ordentligt lager med strimlat tidningspapper och därunder 13 sticklingar, var och en väl invirade i tidningspapper med gummiband runt. Jord och rötter var paketerade i en liten plastpåse och namnskyltar medföljde. Sticklingarna var mindre än vad jag förväntat mig och de såg lite ledsna ut efter resan, men efter ett par timmar i dagsljuset och några droppar vatten såg de klart piggare ut. Med varsam hand planterade jag varje liten stickling i varsin lerkruka och sedan fick de ta plats på fönsterbrädan, under lysröret i köksfönstret. Jag beundrade mina små nykomlingar och var nöjd med köpet. Nu är det någon vecka sedan jag flyttade ut nykomlingarna på balkongen. Quatock May tog sig aldrig riktigt efter resan och är tyvärr ett minne blott. De andra 12 sticklingarna växer, även om det går sakta. Idag börjar jag min efterlängtade sommarsemester och då får jag äntligen mer tid till att pyssla om alla mina pelargoner, som nu är många fler än de 200 olika sorter, som finns på den lista över min samling, som jag skrev för några månader sedan. Listan är egentligen på tok för lång, men att odla pelargoner är så väldigt roligt och givande på många sätt, och så är de så vackra. Varje gång, som jag varit iväg med mina vänner i pelargonsällskapet, och jag kommer hem med några nya pelargoner känns det som julafton, även om det inte är tomten som kommer och delar ut pelargoner ur sin säck.

4 aug. 2017

Enkel vinbärskaka med kladdig mitt


















Det är en härlig tid nu när frukter och bär mognar och blir ätfärdiga allteftersom i både trädgårdar och skog och mark. Att baka och göra efterrätter med färsk frukt och bär är helt klart godare än med de som kommer från frysboxen. Förra veckan var jag hemma hos min pappa och gick en runda i hans trädgård. Jag skulle kolla om de röda vinbären var mogna. Att plocka och äta vinbären direkt från busken är något speciellt, som jag tyvärr gör alltför sällan nu för tiden. Så länge som jag bodde i mitt föräldrahem kunde jag gå och plocka och äta av det vi odlade varje dag och på den tiden växte där flera sorters bärbuskar och bland annat jordgubbar och smultron. De röda vinbären var fortfarande i suraste laget förra veckan, så de fick hänga kvar på busken. Det har tydligen inte varit ett gynnsamt år för vinbären. Både de röda och svarta bären är mindre och färre än de brukar vara. När de är ordentligt mogna ska jag baka vinbärskaka och koka sylt. Att göra sylt på röda vinbär är inte så vanligt, men jag tycker att den är väldigt god att äta främst till pannkakor. Om knappt två veckor är det äntligen dags för mig att ha semester. Då har jag tänkt att jag ska baka scones och dricka after noon tea, bland annat med min vinbärssylt och hemgjord clotted cream, men innan dess ska jag baka vinbärskaka, som mina närmsta grannar ska få en smakbit av. Den är enkel att göra, blir frisk i smaken av bären och lite lagom kladdig i mitten. Jag har funderat över att baka kakan med andra bär och kanske får jag ork och tid under semestern. Längtar verkligen efter att få vara ledig och räknar ner dagarna tills det är dags att få sovmorgon och ta det lite lugnare.


















Recept
Vinbärskaka med röda bär
2 ägg
2 ½ dl socker
2 ½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
75 g smält smör
2 ½ dl röda vinbär, färska eller frysta

Skorpmjöl och smör till formen

Gör så här:
Sätt ugnen på 200ºC. Smörj och bröa en springform, 22 cm. Vispa ägg och socker pösigt. Vispa ner de torra ingredienserna. Vispa till sist ner smöret. Häll smeten i formen och strö över vinbären. Grädda i mitten av ugnen i cirka 30 minuter.

Servera kakan utan tillbehör, alternativt med vispad grädde eller vaniljglass.

30 juli 2017

Rogivande vatten


















Vad är det i molnen där uppe i det blå? Vad är det som båtar flyter på? Jo, vatten vatten bara vanligt vatten. Vad är det vi badar och simmar i ibland? Vad är det som kluckar emot strand? Jo, vatten vatten bara vanligt vatten. Så går texten i en del i Lennart Hellsings barnvisa "Vattenvisan". I Sverige är rent och drickbart vatten i kranen en självklarhet, vilket det långt ifrån är i många andra länder världen över. Vi är dessutom vana vid att ha fri tillgång till vatten, bland annat till att duscha i, använda till matlagning, spola med i toaletten, tvätta kläder i och vattna med i trädgården. Det är sällan jag tänker på hur bra vi har det med tillgången på vatten. Under de senaste åren har det allt oftare varit bevattningsförbud sommartid, men det är först i år som jag verkligen har tänkt till och sparat på vattnet och reflekterat över att jag ibland varit ganska slösaktig, speciellt i köket, där vattnet ibland får rinna helt i onödan, liksom när jag tvättar håret. Allt levande, både människor, djur och växter, är beroende av vatten för att överleva. En vuxen människa består till 60% av vatten och dricker vi inte tillräckligt en varm sommardag kan man märka av att man inte mår riktigt bra, med till exempel illamående och yrsel som följd. En stor del av min vakna tid tänker jag på hur mycket vatten jag dricker. Då mina njurar inte fungerar alls, har jag ingen urinproduktion. Jag kissar inte en enda droppe och har inte gjort det på många år. Det innebär att jag måste vara väldigt sparsam med den vätska jag får i mig genom mat och dryck. Rekommendationen är att jag ska hålla mig till en halvliter vätska per dygn och det är inte mycket, speciellt en varm sommardag. En halvliters flaska cola räcker inte långt när man är törstig och sedan ska man räkna med vätskan i mat, glass, frukt, grönsaker m.m. Får man i mig för mycket vätska, då man inte kan göra sig av med den, blir man först svullen i fötter, ben, händer och ögonlock. I värsta fall samlas vatten i lungorna och då får man svårt att andas. Under mina dialyser på sjukhuset, som tar c:a 5 timmar/ behandling, filtreras slaggprodukter/uringifter bort från blodet. Även den vätska, som samlats i kroppen mellan behandlingarna, dras bort när blodet passerar genom dialysfiltret, den konstgjorda njuren.


















När jag spontant tänker på vatten är det sällan vatten i kranen jag har i tankarna. Då jag är född och uppvuxen i kuststaden Halmstad, är vatten starkt förknippat med havet. Jag bor bara ett par kilometer från havet och den vackra småbåtshamnen i Grötvik. Det är en plats som jag besöker ganska ofta, oavsett årstid. Havet är mäktigt, vackert, men kan även kännas skrämmande, speciellt när höststormarna får havet att blåsa upp, med stora vågor, som rullar in mot land så att skummet yr in över stenpiren. Ibland kör jag dit med bilen, passerar småbåtshamnen, huset där konstnären Walter Bengtsson hade sin ateljé under sin livstid och det gamla kolbrottet, som numera är vattenfyllt, och lite längre fram stannar jag till vid sidan om den lilla vägen, som slingrar sig fram några hundra meter längs kusten. Jag brukar veva ner framrutorna i bilen för att kunna njuta av ljudet av vågornas vilda framfart eller det svaga kluckandet, som hörs när havet ligger spegelblankt. Oavsett årstid och väder tycker jag om att sitta och se ut över havet, med kusten nere i Båstad i fjärran, fåglar som guppar i vattnet och en och annan båt, som far fram.


















Hyreshuset, som jag bor i, ligger bara ett par km från Grötviks hamn och från min lägenhet, överst på 4:e våning, kan jag se havet bortanför hustak och trädtoppar. Min balkong är även den en rofylld plats att vistas på, med mängder av pelargoner och en del andra växter. Där har jag sett till så att jag kan njuta av ljudet av porlande vatten från en solcellsdriven fontänpump, placerad i en vattenfylld zinkbalja med stenar och flytande vattenväxter. Tyvärr har det inte varit så mycket sol i sommar, som fått fart på fontänen, men jag tycker att baljan med vatten är vacker som den är. Mina två katter gillar den också och brukar passa på att dricka ur den när de är på balkongen. Vattenväxten, Musselblomma (Pistia stratiotes), köpte jag i början av sommaren och då var det bara en större bladrosett, men efterhand har den förökat sig och nu är det även ett flertal mindre bladrosetter som flyter i baljan. Denna vattenväxt kan även användas inomhus och i akvarium. Den är inte frosttålig, så utomhus får den ses som ettårig, men jag ska ta in någon bladrosett och se om jag lyckas klara den till våren. Jag brukar få tömma och göra rent baljan och stenarna några gånger varje sommar, då det bildas en hel del alger i vattnet, men det är det värt. Fontänpumpen "Eurydike", som jag köpte för flera år sedan på en trädgårdsmässa, är liten och enkel och kräver ett vattendjup på knappt 10 cm och kan därför även användas i ett djupare fat. Fontänpumpen "Eurydike" finns att köpa hos Svea Redskap AB, som även har fler pumpar i sitt sortiment. I deras katalog finns en bild på min zinkbalja med fontän, vilket är roligt. När jag köpte min pump blev jag tillfrågad om jag ville ta ett foto på min installation med fontänen på balkongen och som tack fick jag ytterligare en fontänpump, som en av mina dialyssköterskor har i sin trädgårdsdamm, sedan flera år tillbaka.


















Dripp dropp dripp dropp dripp dropp. Vad är det som regnar på våra paraplyn? Vad är det som snöar ner från skyn? Jo, vatten vatten, bara vanligt vatten. Även om det är bevattningsförbud och det är brist på grundvatten, har det verkligen inte varit brist på regn i sommar, till många semesterfirares besvikelse. Jag gillar inte regn, men jag kan ändå tycka att det är riktigt mysigt att sitta ute på min inglasade balkong och pyssla med pelargonerna, samtidigt som regnet smattrar mot taket. Om två veckor börjar äntligen min efterlängtade semester, som sträcker sig till mitten av september. Då hoppas jag verkligen att det blir härligt sensommarväder. Sol och strax över 20 grader skulle vara perfekt, då jag inte är någon älskare av alltför varmt väder, vilket delvis beror på att jag inte får dricka som jag vill och för att jag inte klarar av att åka och bada själv, på grund av mina problem med ben, fötter och avsaknaden av en hel del tår.. Jag hoppas att jag kan åka till Grötvik några dagar under semestern och avnjuta fika och kvällsmat nere vid havet. Än så länge har jag inte planerat in några aktiviteter under semestern. Jag behöver den för att vila och hämta nya krafter, men jag kommer att ägna en hel del tid åt min odling, som är både rolig och avkopplande. Förhoppningsvis gör mina katter mig sällskap under tiden och är vädrets makter på min sida får jag även njuta av ljudet av porlande vatten i bakgrunden.  Mycket härligare avkoppling än så kan jag knappt önska mig under min semester.


 



 


.

23 juli 2017

Min pelargonsamling - smått galen

Gibbosina Purple är en hybrid, som kommit till genom att man korsat
arten P. gibbosum och hybriden P. 'Cortusina',



















När jag köpte mina första pelargonsticklingar, för några år sedan, kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle bli så förtjust i just pelargoner. Hade någon sagt till mig då att jag om några år skulle ha en pelargonsamling på min balkong, med över 200 olika sorter, hade jag nog bara skrattat. Att ha 200 pelargoner hade jag nog ansett som smått galet då, men det tycker jag absolut inte nu. Hade min balkong varit några kvm större hade jag troligtvis haft 300 sorter, så det är nog bra att jag bor i en liten två, där utrymmet för min odling är kraftigt begränsat från mina ögon sett. När jag köpte mina första sticklingar hade jag inte en aning om hur många olika sorters pelargoner det fanns. Vildväxande arter var något som jag aldrig hört talas om tidigare och inte heller hur mycket de skiljer sig åt till utseendet, med olika form, färg och storlek på blad och blommor. Vissa arter växer som små tuvor, medan andra kan bli meterhöga träd eller ha ett buskformigt växtsätt och breda ut sig. De kan ha smala stjälkar, medan andra med tiden får vackra, knotiga och vedartade stammar. Därtill kommer alla pelargoner som korsats fram, där två arter var föräldrar från allra första början, när förädlingsarbetet började. Så småningom delades pelargonerna in i olika grupper, med bland annat stjärnpelargoner, fingerpelargoner, doftpelargoner, engelska-, häng- och änglapelargoner, för att nämna några. Utöver dessa grupper delas pelargonerna in under kategorier som miniatyrer och dvärgar, där sorter som är småväxta och inte växer så fort ingår.

P. tetragonum är en art, med ledade stammar,
som är tre eller fyrkantiga i genomskärning.



















För några veckor sedan var jag så gott som klar med en förteckning över namnen på mina pelargoner. Den visade att jag hade 197 olika sorter, men utöver dem en del dubbletter och även mina egna frösådda pelargoner, som utvecklats olika långt och är olika stora. Ska du inte minska ner lite på din odling, brukar min pappa fråga mig, när han ser alla pelargoner som trängs på min balkong i hyllor, på odlingsbänkar, i några backar på balkonggolvet och en hel del små, frösådda plantor och sticklingar, som står på fönsterbrädan i sovrummet och i köket. Pappas fråga om min odling är kanske inte helt obefogad, för jag har själv flera gånger funderat över om jag skulle minska på antalet pelargoner, men största anledningen till det skulle i så fall vara att varje planta skulle få mer utrymme och mer ljus. En del pelargoner, som står innerst på vissa hyllor, skulle helt klart må bättre av mer ljus och att slippa trängas, men så kommer problemet med mitt habegär in. Även om det är ont om plats bland hyllorna på balkongen har jag svårt att låta bli att köpa fler pelargoner. När jag hittar någon ny sort som jag gärna vill ha är det nästan omöjligt att inte köpa den och om någon av mina vänner i pelargonsällskapet vill förära mig en gratis stickling är det svårt att tacka nej. Detta habegär till pelargoner, som många av oss "pelargonister" har, är nog svårt att förstå för någon som har en och annan mårbackapelargon i krukor på altanen eller några zonaler planterade i trädgårdsrabatten. Ibland kan det i och för sig vara så intresset börjar, med någon enstaka vanlig pelargonsort, innan man blir presenterad för den otroliga mångfald av pelargoner som finns. Har man väl blivit bekant med den nya världen av blommor, då är risken stor att man blir totalt såld på pelargoner.

P. 'Shannon' är en primärhybrid,
med söta, små rosa blommor, med cerise mitt.



















Jag är själv intresserad av de flesta växter som blommar och drömmen om att få jobba som florist har kommit och gått under alla år, men då större delen av mitt liv kantats av sjukdomar, har mitt floristintresse tyvärr fått stanna på hobbynivå. Min pelargonodling är mer än bara ett stort intresse, som jag älskar att hålla på med. Det är samtidigt lite av en terapi och jag kopplar av mentalt av att pyssla med mina blommor. Utöver det har jag fått många nya vänner runt om i landet, dels genom att jag gått med i Svenska pelargonsällskapet och deltar i deras träffar och arrangemang och att jag blivit bekant med många pelargonintresserade via Facebook. Även en och annan, som köpt sticklingar av mig via internet, har jag fått fortsatt kontakt med, även om den är mer sporadisk. Sedan mitt intresse för pelargoner startade har jag köpt en hel del sticklingar vi internet, från några olika svenska företag, men mest från privatpersoner via tradera. För någon månad sedan beställde jag för första gången pelargonsticklingar från Fibrex i England. I början av juli kom ett stort paket med 13, väl inpackade, små sticklingar. En av sticklingarna mår långt ifrån bra och det är tveksamt om den kommer att klara sig. Tyvärr var det en av sorterna, som jag letat längst efter. Såhär i efterhand inser jag att jag borde beställt två av den sorten, för att gardera mig. Två andra sorter var slut i sortimentet och en av dem var Alvestone, en annan efterlängtad pelargon, som jag gärna vill ha tillbaka i min samling. Har du möjligtvis en stickling av dvärg/stärnpelargonen Alveston eller änglapelargonen Quantock May så köper jag dem väldigt gärna av dig.

Zonarticpelargonen Lara Susanne får mycket stora,
dubbla korallröda-ljusröda blommor.
Gruppen Zonarticpelargoner har under de sista åren
fått ett otroligt uppsving och blivit väldigt populära.




















Är du inte redan en älskare av pelargoner så hoppas jag att bilderna i detta inlägg, på några mindre vanliga pelargonsorter, väckt ditt intresse så att du vill se bilder på fler sorter och förhoppningsvis vill köpa några sticklingar. Många av dem är lättskötta. Idag, söndag, har jag varit på en jättetrevlig pelargonträff på Hotell Freden i Knäred. Många fina pelargoner fanns till salu, men jag lyckades att komma hem med endast 5 nya sorter.
Min förteckning över mina pelargoner förändrades snabbt, när jag skrivit den. Förutom pelargonerna från England hade jag turen att få ta över 30-40 sticklingar av en pelargonbekant, som skulle åka på semester och saknade någon som kunde vattna och jag tackade såklart inte nej. Så min pelargonlista måste ses över och uppdateras ännu en gång. Den lär nog aldrig bli komplett så länge jag odlar pelargoner, men det är ett trevligt nöje. Jag hoppas att fler upptäcker glädjen i att odla och umgås med alla härliga och vackra pelargoner. Glad pelargonsommar önskar jag dig!

L´Élégante är en häng- och dvärgpelargon. Den är brokbladig,
silver bicolour, gröna blad med gräddvita kanter som kan
bli vackert rosa till cerise av väder och vind eller vid torka.