Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

29 juni 2015

Två väldigt olika individer

Båda mina katter är så kallade huskatter. Tindra är född i Slöinge ute på landet, några mil norr om Halmstad, hemma hos en av mina medpatienter på dialysen. Jag visste inte så mycket om katter då för snart nio år sedan. Jag hade pratat med några bekanta som hade katt och frågat om vad jag behövde införskaffa innan jag hämtade hem min allra första katt. I efterhand önskar jag att jag läst på lite mer om bland annat olika kattraser och deras egenskaper och vad man bör tänka på vid valet av kattunge, men jag ångrar verkligen inte att den lilla grå katten, minstingen i kullen, blev min första katt. Tanken var att jag skulle välja en av de två vita källingarna, men när jag fick se Tindra föll jag direkt för henne. Så liten och med ögon som jag inte kunde motstå. Hon klättrade lite fumligt runt i mitt knä och i soffan där jag satt. Att välja kattungen som är minst i syskonskaran kan ibland innebära att man får en katt som inte är lika stark och motståndskraftig som de övriga i kullen, men det visste jag inte då.  Nu växte Tindra upp till en bestämd dam, som trots att hon fortfarande är ganska liten har varit pigg och kry med få extra veterinärbesök, utöver allmän undersökning och vaccination en gång om året. Jag har läst mängder med böcker, tidningar, en del inlägg på internet och tittar på djurprogram på tv och fått veta mycket om bland annat kattens anatomi, lämpligt foder och sjukdomar. På loppis hittade jag en kokbok för katter och litteratur om hur man agerar och hjälper en katt som blivit akut sjuk, råkat ut för en olycka och hur man ger första hjälpen och hjärt- och lungräddning. Det är lärorikt, intressant och roligt att förkovra sig i ämnet, samtidigt som jag upplever att jag får ut mer av mitt liv som matte till mina två väldigt intressanta husdjur, när jag vet mer om hur de fungerar socialt med människor men även med andra katter som de träffar. Olika djur har olika kroppsspråk och det skiljer mycket om man bara jämför hundar och katter.
När lilla Tindra var nästan 1 år hade jag redan blivit helt kattfrälst och bestämde mig för att jag ville ge henne en kompis, som sällskap när jag inte var hemma. Jag letade på nätet efter en helvit, långhårig katt, som inte hade blå ögon. När jag läst om vita katter hade jag förstått att de kunde vara döva, en defekt som helvita katter med blå ögon ofta drabbas av. På blocket hittade jag min älskade Ängla. Hon fanns i Skåne hos en kvinna med både hundar och katter. Änglas mamma var en brunmaskad ragdoll och hennes pappa en helvit, långhårig perser. Ängla var nästan helt vit som liten, men hade en liten mörk fläck på huvudet som försvann med tiden. Nu när jag vet mer om katter förstår jag inte varför man korsar olika raser, men en mysigare och mer tillgiven katt än Ängla kunde jag inte få. Däremot uppstod det problem när jag kom hem med Ängla och Tindra fick träffa henne. Att Tindra inte skulle bli förtjust i en ny familjemedlem som kom in på henne revir var jag förberedd på, men förutom att hon fräste åt lilla Ängla så bet och rev hon mig, fräste och ville absolut inte att jag skulle kela med henne. Jag försökte ägna lika mycket tid åt båda katterna för att inte favorisera någon av dem. När det gått ett par veckor och stämningen mellan katterna inte förändrats började jag fundera över om de någon gång skulle komma överens. Skulle jag kanske bli tvungen att lämna tillbaka Ängla till uppfödaren. Jag grät mot kudden flera kvällar när jag la mig och tog på mig skulden för att Tindra inte verkade trivas. Ängla åt och gick på lådan som om hon inte gjort annat och ville gärna leka. Dagarna gick och lugnet började lägga sig så sakta. Mina katter låg inte och sov intill varandra, men Tindra slutade fräsa och så sakta återgå till sitt vanliga jag. Nu ligger de ibland och sover i sängen båda två och någon natt när jag inte varit hemma har grannen sett dem ligga tätt intill varandra, som om de såg ut att kramas. På gården med hyreshus där vi bor är det gott om katter och när mina tjejer är ute blir det ibland lite småbråk och till min förvåning har jag vid ett flertal tillfällen fått se att Tindra och Ängla försvarar varandra om någon av dem blir påhoppad av en annan katt. När jag blev sambo med mina katter kunde jag aldrig ana att två katter kan vara så otroligt olika som individer.
Ängla är väldigt lugn och gillar att ta igen sig på sängen, men följer mig i hälarna vart jag än går i lägenheten. Hon sover i min säng nästan hela natten, tvättar mig på kinden och pratar och talar om när det är någon hon vill, men hon är ingen riktig knäkatt. Däremot kommer hon till mig i sängen så fort jag visslar efter henne.  Med sina förhållandevis korta ben och satta kropp är hon ingen duktig klättrare och är inte så snabb i starten när hon jagar. Troligtvis är det därför som jag aldrig sett henne ta varken en mus eller fågel de stunder då hon varit utomhus. Man kan tro att Ängla som har så mycket päls skulle vara ute både sommar och vinter, men hon gillar inte när det blåser och det får absolut inte vara för kallt för att hon ska sticka ut nosen. Tindra som är smal och smärt älskar utelivet och ordnar då och då sin egen måltid när hon är i skogen. Hon talar om för mig när hon vill gå ut och jamar lite lågmält ibland, men annars är det inte mycket hon säger. Tindra gillar att ligga högt och hoppar gärna upp på diskbänken om det luktar räkor eller rostbiff när jag öppnar kylskåpsdörren. Tindra har mer egen vilja och man gör verkligen inte som man vill med henne, men hon gillar att ligga i mitt knä och bli klappad när hon kommer in från sina turer utomhus. Deras matvanor är också annorlunda. Ängla äter i stort sett bara torrfoder och slickar av såsen på blötmaten, medan Tindra äter kattmat och gärna smakar på en bit kött eller fisk från min talrik. Några små bitar kattgodis får de nästan varje dag och en och annan räka, men jag ser till att de inte lägger på sig och går upp i vikt.
Tänk så mycket jag lärt mig hittills om katter under de åren vi bott ihop jag, Ängla och Tindra. Vilka personligheter de är. Det hade jag aldrig kunnat ana när de flyttade in hos mig. Jag har flera gånger funderat över att utöka familjen med ännu en katt, men då Tindra oftast ogillar möten med andra katter och det var turbulent när Ängla kom till oss förblir det vi tre, jag och mina älskade katter Tindra och Ängla.


Piff och Puffs kompisar utanför ytterdörren
















 

Det är inte alla som har glädjen att få följa ekorrar utanför sitt hyreshus nästan varje dag oavsett årstid. Jag kan stå länge och titta på dem bland träden där vi matar både dem och fåglarna. I år har vi sett tre ekorrar, som alla lärt sig att sitta på den lilla trälådan i trädet, lyfta på locket och plocka upp en nöt ur lådan. Någon av ekorrarna försvinner upp i trädet med sin mat i munnen och äter den sittande på en gren, med tryggt avstånd från mina blickar. Den ena är lite mindre rädd och sitter kvar på lådan och knaprar i sig nöten medan jag får stå och beundra den på knappt en meters avstånd, men den följer mig hela tiden med sina fina pepparkaksbruna ögon, för att försäkra sig om att jag inte kommer alltför nära. Ibland händer det att jag får se alla tre ekorrarna på besök samtidigt. De jagar varandra upp och ner längs trädstammarna runt runt och tjattrar högljutt. Ekorrarna brukar komma till matplatsen på morgonen och senare på eftermiddagen. Jag undrar om alla tre är av hankön eftersom vi aldrig fått se några små ekorrbarn. För några år sedan var det sex underbart söta rödbruna varelser som hoppade runt bland trädtopparna med graciösa rörelser och perfekta språng. Jag och några av mina grannar fortsätter att lägga ut bland annat äpplen och nötter som de verkligen gillar, allt för att vi ska få fortsätta att titta in i deras pigga, små ögon strax utanför ytterdörren. När de hoppar iväg bort bland trädtopparna undrar jag alltid om jag någon gång ska få se var de bor.


28 juni 2015

Enkel smulpaj med frukt eller bär

Nu har frukt och bärsäsongen börjat och med den kommer möjligheterna till att tillaga mängder med goda bakverk och efterrätter. Rabarber, vinbär, krusbär, äpplen, plommon, ja listan på färska godsaker kan göras lång. Tyvärr har jag inte några större möjligheter att odla frukt på min balkong och att ge mig ut i skogen och plocka bär har tyvärr blivit svårare för mig med åren, men jag har positiva minnen sedan jag var liten då hela familjen gav sig ut tillsammans med små skålar och spänner för att plocka blåbär, hallon och lingon. Rabarbern är mogen, men med den svala början på sommaren dröjer det kanske lite längre än vanligt innan vi får njuta av andra bär och frukter. Jag blev sugen på blåbärspaj häromkvällen men tro nu inte att jag låter bli att göra något gott bara för att jag sitter ensam hemma i soffan. Då skulle det nästan aldrig bli några kakor eller goda efterrätter hemma hos mig. Jag tog fram ett halvt paket frusna blåbär, smör, socker och mjöl och efter ett par minuter stod en liten paj på gräddning i ugnen. Efter en halvtimma satt jag i soffan och avnjöt en ljummen blåbärspaj med vaniljglass. För att den skulle kittla både ögon och gom lite extra strödde jag några färska dock utländska bär ovanpå. En smulpaj går fort att göra om man får fikagäster och för den som inte tror sig kunna fixa en god efterrätt kan jag glädja med att det är busenkelt att göra en smulpaj. Jag är ingen storätare och eftersom jag skulle göra paj bara till mig själv valde jag att halvera alla ingredienser i receptet. Det fungerade utmärkt. Välj frukter och bär efter årstid och prova gärna att använda t.ex. 1 tsk stött kardemumma i rabarberpajen, lite sirap på äpplena eller blanda bären med råsocker istället för strösocker.

Recept - Paj till 6 portioner

Pajdeg
3 dl vetemjöl
2 msk strösocker
100 g smör

Fyllning:
7-8 dl färska eller frysta bär t.ex. blåbär, hallon, krusbär eller jordgubbar
3/4 dl strösocker
1/2 msk potatismjöl, 1 msk till frysta bär

Förslag på fyllning
500 g rabarber skurna i skivor, 1 dl strösocker, 1 msk potatismjöl
7-8 dl skalade äpplen i klyftor, 1/2 dl strösocker, 1 tsk kanel

Gör såhär:
Sätt ugnen på 225°.
Blanda mjöl och socker i en skål. Skär smöret i mindre bitar och lägg i skålen. Blanda ingredienserna till en smulig deg.
Lägg bären i en ugnsfast form och strö över socker och potatismjöl. Fördela pajdegen över bären.
Grädda pajen i mitten av ugnen i 15-20 minuter.
Servera med glass eller vaniljsås.

27 juni 2015

Tindra hälsar som vanligt igen


















Jag har inga barn och jag lever singelliv, men jag har ändå en familj. Mina två katter Tindra och Ängla är mina sambos och mina familjemedlemmar. Självklart kan de inte ersätta barn även om jag ibland skämtsamt kallar dem för min lilla och stora tös. För mig är det viktigt att de får leva sitt liv fullt ut som katter. Att sätta på dem kläder skulle aldrig falla mig in oavsett om man vid första anblicken kan tycka att det är gulligt. Katter är djur och de raser som är födda med päls har absolut inte några behov av någon klänning med spets eller någon tuff tröja med nitar. För mig är alla djur vackrast när de slipper några utstyrslar och får vara sig själva. Självklart finns det tillfällen då någon typ av plagg kan vara befogat mot regn och kyla, men då fyller det sin funktion.
Oavsett om nu Ängla och Tindra "bara" är katter ger jag dem all min kärlek. Jag gör allt för att de ska få allt de behöver och ett så bra liv som möjligt. Båda två är kastrerade, märkta i örat och självklart försäkrade. Mina älskade katter har tack och lov klarat sig undan svårare skador eller sjukdomar hittills och det är jag otroligt tacksam för. Det har hänt att vi fått uppsöka veterinären några gånger och för mig är det viktigt att Ängla och Tindra får den hjälp och vård de behöver. Frågan om vad det kostar med undersökning och behandling kommer för mig alltid i andra hand. Som djurägare är det absolut min skyldighet att ge mina katter allt de behöver för att må bra. Är man inte beredd att göra allt för sina husdjur tycker jag inte att man ska djur i familjen. Jag blir så ledsen när jag hör djurägare som säger att de inte har råd att gå till veterinären med sina husdjur när det är sjuka. Visst kan man hamna i ekonomisk knipa, men jag skulle försaka nästan allt i mitt liv för mina älskade katter. Jag har djur i närområdet som fått ligga och dö i hemmet utan vård och det är för mig djurplågeri.
För ett par veckor sedan kom Tindra in på kvällen efter att i vanlig ordning varit ute på grönområdet och skogen. Så fort hon kom innanför ytterdörren såg jag på henne att något inte var som det brukar. Först kunde jag inte sätta fingret på vad som var annorlunda, men när hon kom fram till mig såg  jag direkt att något var fel med hennes svans. Med åren har jag lärt mig att avläsa mina katters sinnesstämningar genom att titta på deras svansar. Tindra höll inte upp sin svans som hon brukar göra när hon närmar sig mig och vill hälsa, eller strök den mot mina ben. Hon rörde knappt på svansen alls. Den hängde ner som i en båge. Tankarna började direkt snurra i huvudet och jag funderade över vad som hade hänt henne. Det värsta scenariot som dök upp var att hon blivit påkörd, men jag försökte lugna mig med att tänka realistiskt. Tindra rör sig inte där det kör bilar. Hon springer över bussgatan in i skogen, men en stor buss mot lilla Tindra hade orsakat än värre skada. Kör det in bilar bland hyreshusen är hon den första som gömmer sig inne under buskarna. Nä, något annat måste ha hänt. Hon hoppade upp i mitt knä och jag fick kela henne som vanligt, men när jag smekte henne ner över svansroten reagerade hon. Det var sent på kvällen och ingen veterinär i stan hade öppet. Tindra åt som vanligt och verkade må bra förutom att svansföringen inte var normal, men jag kunde ändå inte låta bli att oroa mig. Jag satte väckarklockan till morgonen därpå för att vara vaken när veterinärkliniken öppnade klockan 8. Tyvärr hade de ingen tid ledig samma dag och då hennes allmäntillstånd inte var märkbart påverkat tyckte de att jag kunde vänta med att komma till dagen därpå. Dagen gick och jag kände flera gånger på Tindras svans. Mitt på var den lätt svullen och hon var märkbart öm. På kvällen plockade jag bort maten för att hon skulle vara fastande om de behövde söva henne dagen därpå. Då jag själv inte kunde köra bil med min nyopererade fot fick jag och Tindra skjuts till veterinären. Jag satt i baksätet med henne i buren. Hon gnydde och tyckte inte alls om bilfärden, men turen tog bara några minuter. Väl inne på Söndrums veterinärklinik blev vi direkt visade in på ett undersökningsrum. Veterinären undersökte Tindra och sa att hon verkade öm även vid ryggslutet. Åter kom tankarna om rygg- eller nervskada, men jag försökte tänka positivt. Nu var hon i goda händer och hon skulle få hjälp. Med tunga steg lämnade jag min älskling på kliniken. De skulle söva henne för att kunna undersöka henne ordentligt. Jag skulle ringa efter lunch. Timmarna gick sakta, men jag tröstade mig med att hade det varit något allvarligt hade man ringt upp mig. Jag hade lämnat mitt telefonnummer innan jag åkte därifrån. Efter lunch lyfte jag luren och ringde upp veterinären. På andra sidan hörde jag en lugn röst som berättade att allt gått bra. Det var ett litet sår på svansen som de hade gjort rent. De hade gett henne både penicillin och smärtstillande i spruta. Tindra var fortfarande trött men jag var välkommen att komma och hämta henne så fort jag hade tid. Jag la på luren och ringde direkt till min pappa som kom och hämtade mig och agerade taxi. Det var en trött Tindra som låg i buren när jag kom och skulle hämta henne. Trots att hon varit sövd berättade personalen att hon minsann visade att hon är en bestämd liten dam. Jo tack, det vet jag om skrattade jag, lättad över att vara hos henne igen. Jag betalade undersökningen, som gick på 1300 kr, och sedan åkte jag för att hämta ut penicillinet, som jag skulle ge henne två gånger om dagen i tio dagar. För att inte Tindra skulle slicka på sitt sår på svansen skulle hon ha den hatade tratten på sig. Jag lät henne vara utan den under dagen för att se om hon var irriterad av såret, men då hon inte verkade bry sig lät jag henne slippa tratten. Efter några timmar började hon piggna till och ville ha mat, vilket alltid är ett bra tecken. Hon lullade runt i lägenheten och glädjande nog rörde hon redan lite på svansen. Den smärtstillande sprutan som hon fått skulle sitta i några dagar och det var säkert därför som hon nu hade lättare att röra på svansen. Att ge Tindra penicillin är inte det lättaste, men dagarna som följde fick jag hjälp av min snälla granne. Jag höll Tindra och Mona trilskades med henne så att hon öppnade munnen och kunde få sin flytande medicinen. Jag tittade till såret på svansen varje dag och det såg torrt och fint ut, så jag lät bli att tvätta av det. Att katter är kloka djur har jag lärt mig sedan jag blev kattsambo. De första dagarna var det inga större svårigheter att få i Tindra sin medicin, men vissa dagar sprang hon och gömde sig så fort Mona kom in till oss. Det hjälpte inte att locka med räkor och rostbiff. Till slut gav jag upp och kuren blev några dagar kortare än planerat, men det var ok enligt veterinären. Nu är Tindra sitt vanliga jag och hon är ute och springer i skogen på dagar och kvällar. Det enda som märks är att en liten bit av svansen saknar päls, men den lär växa ut igen. På pappret jag fick från Söndrums veterinärklinik står det att Tindra fått ett bett på sin svans och jag tror jag vet vilken katt som är boven i dramat. Att låta min älskade Tindra leva som innekatt är för mig inget alternativ när jag ser hur hon njuter av att vara ute i naturen och normalt sett brukar hon se till att hålla sig borta från både katter och människor utomhus. Jag är glad över att hon mår bra igen och att det inte var något värre som hon råkat ut för. Om några månader fyllor Tindra 9 år. Oj, vad tiden går. Tänk att jag fått äran att få ha henne hos mig så många år redan. Jag hoppas att hon får vara en pigg och frisk katt många år till. Min älskade Tindra!

25 juni 2015

Bukett Cancer Rehab Fonden

För någon vecka sedan anordnade Interflora en tävling på facebook. Uppgiften var att skicka in tips på hur de ska kunna sprida information och kunskap om CancerRehabFonden genom deras samarbete. Glädjande nog vann jag en väldigt vacker blomsterbukett, som kom med bud hem till mig igår. Interflora är ett välkänt företag för mig, men trots att jag själv drabbats av cancer har jag inte hört talas om CancerRehabFonden tidigare. Nu vet jag att de gör ett viktigt jobb för cancerdrabbade.
Efter att Interflora blev sponsorpartner till den fristående organisationen CancerRehabFonden tog man i början av maj i år fram en vacker bukett med rosor, prärieklocka och germini, minigerbera. Den ska symbolisera energi och livskraft och den drivkraft som organisationen står för. Tidigare hette organisationen Cancer- och Trafikskadades Riksförbund, men 2013 bytte den namn till CancerRehabFonden.
Organisationen arbetar med att hjälpa cancerdrabbade att få en rehabilitering, så att de ska kunna återkomma till ett så normalt liv som möjligt. Det är inte alltid som sjukvårdens resurser är tillräckliga och det är då CancerRehabFonden hjälper till. Enligt organisationen har alla rätt till rehabilitering och rätt till livsglädje. Det kan gälla allt från fysisk rehabilitering till samtal, enskilt eller i grupp. För att kunna söka hjälp med rehabilitering måste man vara medlem i organisationen. Medlemsskap kostar 250 kr/år.
När man köper den fina buketten hos Interflora hjälper man till att sprida kunskap om CancerRehabFonden så att organisationen kan utvecklas. Pengar som kommer in till CancerRehabFonden går till de rehabiliteringsåtgärder med legitimerad personal, som ska hjälpa cancerdrabbade. Man kan stödja CancerRehabFonden på flera olika sätt genom att t.ex. ge en engångsgåva, månadsgåva, hyllningsgåva eller minnesgåva.
Vill du glädja någon med den fina buketten Cancer Rehab Fonden och samtidigt sprida information om organisationen och deras arbete gå in på Interflora.se.
Läs mer om CancerRehabFonden och hur du kan bidra till deras verksamhet på Cancerrehabfonden.se.
Cancerrehabfonden finns även på facebook här.

24 juni 2015

Teprovning med biscotti


















Det tog många år innan jag lärde mig att uppskatta en kopp te, men att dricka kaffe har jag aldrig gillat varken svart eller med mjölk och socker. Däremot tycker jag att nymalda kaffebönor luktar riktigt gott. Jag har till och med en gammal kaffekvarn med bönor stående på en hylla i köket. Ibland vevar jag några varv på kvarnen för att få lite god doft i köket, men jag lär aldrig förlika mig med kaffesmaken. Under min uppväxt kokade mamma te till mig bara de gånger som jag var magsjuk. Jag tycke inte alls att det smakade särskilt gott med en kopp Yellow Label och jag fick varken ha socker eller mjölk i teet för det var inte bra för magen. Det kanske inte var så konstigt att jag fick en dålig inställning till te under barnaåren. Jag kan inte minnas att det fanns så många olika tesorter på den tiden och inte att det gick att köpa te i lösvikt heller. När min syster flyttade hemifrån började hon dricka te och vad jag minns var det hos henne jag för första gången provade andra tesorter och då även med mjölk. Det smakade helt annorlunda och faktiskt riktigt gott. Med tiden började jag dricka te allt oftare och idag är det en självklarhet att ha te i koppen till frukost och fika, men det måste vara ordentligt med mjölk i och helst en tesort med mycket frukt. När min syster och jag var i London var det en självklarhet att vi skulle dricka engelskt "afternoon tea" med alla klassiska tillbehör. Nu är det allt vanligare att man serverar afternoon tea även i Sverige och jag har faktiskt en innestående present från min syster, på en tebjudning i Malmö.
För några månader sedan vann jag en påse te i en tävling som Tekungen.se anordnade på facebook. Det var en tesort med mycket smak av frukter och framförallt hallon, som direkt föll mig i smaken. I helgen skickade jag iväg en beställning till Tekungen.se och eftersom man bara behöver köpa ett halvt hekto av varje tesort passade jag på att välja ut lite olika teer. Webbutiken har ett stort sortiment med bland annat svart, grönt, vitt och gult te, varav några är ekologiska. Redan igår fick jag ett meddelande via sms att paketet fanns att hämta ut i mataffärens postavdelning.
För några år sedan besökte jag Stockhultsgårdens tebod i Markaryd i Småland. Ett trevligt utflyktsmål som jag rekommenderar om man har vägarna förbi. Där beställde vårt sällskap teprovning och serverades diverse godsaker till. När jag fick min televerans igår slog mig tanken att det vore trevligt att ordna en egen teprovning tillsammans med några bekanta. Den riktiga värmen har ju uteblivit och vad skulle passa bättre en regnig sommardag än att avsmaka olika teer. Var och en kan ta med sig en tesort eller så beställer man enkelt på nätet om man inte har en bra teaffär att tillgå. Scones är lätta att baka och passar bra att äta till eller varför inte baka olika sorters biscotti eller köpa några goda chokladpraliner. Gör det inte för avancerat så det blir betungande utan en enkel och trevlig tillställning.
Nedan hittar du ett recept på biscotti med smak av kardemumma och länkar till några andra recept på denna skorpliknande italienska kaka med olika smaker. Ett par biscotti till en kopp rykande hett te är aldrig fel.

Recept
Biscotti med kardemumma
C:a 50 st
100 g smör
2 dl socker
3 stora ägg
7 dl mjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 tsk nymalen kardemumma

1. Vispa smör och socker poröst, tillsätt äggen, ett i taget.
2. Blanda samman de torra ingredienserna tillsammans med kardemumman
och rör ner. Rör tills smeten blir slät. Ställ svalt en stund så att degen stelnar till.
3. Rulla till tre längder och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Platta till dem något.
4. Grädda längderna i 175° i c:a 20 minuter. Ta ur plåten ur ugnen
och skär längderna diagonalt, bitarna skall bli 2 cm breda.
Lägg skorporna med den skurna sidan upp.
5.Sänk värmen i ugnen till 140° och torka skorporna med snittytan uppåt tills att de är helt torra. Vänd kakorna under tiden.

Baka gärna  skorporna med annan smaksättning. Biscotti med hackad choklad är riktigt goda. Då byter jag ut kardemumman mot 100 g grovhackad mörk choklad.
Recept på choklad- och lavendelbiscotti hittar du på min blogg här
och en variant med julkryddor här.

Med permobilen i naturen


















Regnet föll över Halmstad på midsommarafton och jag var knappt utanför dörren. På lördagen sprack himlen upp en stund på eftermiddagen och jag tog ut permobilen för att få andas lite frisk luft och känna lite på friheten ute i naturen. Jag rullade först iväg till min arbetsplats för att titta till strandskatorna, som häckat där. Det syntes inte ett enda spår av varken ägg eller fåglar. Någon dag senare fick jag veta att en räv strukit runt byggnaden. Jag hoppas verkligen att äggen hann kläckas och att strandskatorna flyttade innan Micke gjorde sitt besök. De små kaninungarna var kvar och hade vuxit till sig sedan jag såg dem för ett par veckor sedan. Jag besökte mataffären och körde därifrån med en välfylld kasse. På vägen hem valde jag att köra genom Hallägraskogen, som jag nämnt så många gånger förut. Det är ingen stor lövskog, men mitt där bland träd, buskar, gräs och blommor älskar jag att stanna till och lyssna på fågelsången. Man slipper se framrusande bilar och stressade människor. Många tar en promenad här och flera är de som har sina hundar med sig. Jag brukar ta med min katt Ängla dit och hon verkar trivas lika bra som jag att få nosa runt där bland snåren.


















Det var lika stilla och skönt där som vanligt och solen sken när jag rullade fram. Småfåglar kvittrade och någonstans inne bland buskarna hörde jag en fasan. Gräset hade växt och blivit långt och jag kunde inte se några liljekonvaljblad, där jag vet att de brukar växa. Troligtvis hade de reda blommat över, även om juni månad varit sval. Inne i skogen öppnar landskapet upp och hagmarken sträckrt ut sig. Till och från under åren har hästar och kor strosat runt här och betat, men i år är det tyvärr tomt på både hästar och kor. Alldeles i kanten av "Hallägret" har man byggt stora, moderna villor. Ett gammalt trähus låg tidigare i utkanten av skogen. Det var lite av min dröm att få bo där, med hav av vitsippor utanför knuten. Nu är det rivet sedan några år tillbaka och även här har man byggt ett nytt hus. Kyrkans församlingshem ligger också intill skogen och delar av byggnaden är ett gammalt stall, som legat där i många, många år. De bedriver dagis- och fritidsverksamhet, som verkligen inte kan ligga mer naturnära. När jag gick i skolan fick vi ofta springa inne i Hallägraskogen på gymnastiklektionerna och några av mina klasskamrater var med i mulleskolan, som också höll till där. Det var längesedan jag såg några rådjur inne bland träd och buskar, men de brukar hålla till i skogen och däromkring. För något år sedan fick jag höra att det fötts rävungar inne bland snåren. Kanske var de rävarna, som flera nätter kom förbi vårt hyreshus, som fött sina barn där.


















Bara en kilometer från där jag bor låg tidigare ett stall med hästar, där en av mina kompisar höll till varje ledig stund. I huset intill hade man hönor. Stallet, hästarna och hagen fick för ett antal år sedan ge plats åt nya villor. På ängen några hundra meter bort betade får med sina lamm sommartid. Jag erbjöds att köpa en lägenhet där, med ängen alldeles utanför sovrumsfönstret. Såhär i efterhand är jag glad att jag tackade nej till erbjudandet. Ängen bebyggdes med hyreshus och vart fåren tog vägen vet jag inte. Jag tänker ofta på hur det såg ut i närområdet när jag växte upp. Landsbygden har flyttat allt längre bort. På ängarna där jag och kompisarna lekte när vi var små växte ett industriområde fram. Där sitter jag nu på dagarna på min kontorsstol i en av alla fula och tråkiga byggnader. I närheten av församlingshemmet ligger Söndrums kyrka, som gränsar till Hovgård. När jag var liten hade man många kor, hönor och så den omtyckta åsnan Mathilda. Nu har de bara kvar en liten besättning kor. Jag ser djuren beta ute i hagen varje dag när jag åker till jobbet och jag brukar följa kalvarna från tidigt på säsongen tills de är dags för dem att flytta in i ladugården igen. Allting har sin tid sägs det, men jag hoppas verkligen att Hallägraskogen får finnas kvar och förbli orörd. Denna härliga natur och andningshål i vardagen. Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill....



22 juni 2015

Akvarieväxter i baljan med solcellsdriven fontän.

För några år sedan införskaffade jag en fontänpump att ha på min balkong. Själva pumphuset är väldigt litet och kräver inte ens en decimeters vattendjup. Dessutom är den solcellsdriven vilket är positivt på flera sätt. Förutom att det inte blir någon elkostnad slipper man dra sladden över golvet till eluttaget. I trädgården kan man placera fontänen var man vill utan att behöva gräva ner jordad elkabel. Det finns olika solcellsdrivna pumpar. En del lagrar energi och fungerar även en mulen dag, men det gör inte den varianten om jag har. Därför har jag tyvärr inte fått njuta av så mycket porlande vatten på min balkong hittills i sommar, men förhoppningsvis kommer det soliga vädret snart.
Jag har min fontän i en zinkbalja. Det går att öka och minska hur kraftiga vattenstrålarna ska vara. Jag har provat att ha fontänen i en vanlig spann och det fungerar utmärkt utan att vattnet hamnar utanför.  I botten på baljan har jag lagt större stenar, dels som dekoration men även för att dölja pumphuset. Ibland har jag haft konstgjorda näckrosor flytande på vattenytan tillsammans med några silverglänsande klot. Jag har även provat att lägga naturliga stora nejlikor i olika rosa nyanser i vattnet, som var väldigt vackert så länge de varade. En sommar bodde en liten sköldpadda i baljan. Självklart var den konstgjort, men ett ganska naturtroget djur. Flera gånger har jag funderat över att ha riktiga dammväxter i baljan, men med tanke på att de oftast är planterade i jord antar jag att vattnet skulle bli smutsigt fortare och jag skulle behöva byta det oftare. För ett tag sedan var jag inne i en djuraffär och skulle köpa kattmat. När jag passerade akvarierna fick jag se en hel del olika akvarieväxter. De växte till skillnad från dammväxterna i små plastkorgar med oasis. Jag valde ut några växter med olika växtsätt och form på bladen. Enligt personalen skulle inte växter anpassade för akvarium passa att ha i en damm, då de inte tål för låga temperaturer, men min tanke var ju att ha dem i baljan på min inglasade balkong och där är minsann inte kallt på sommaren. Nu har det ju inte varit någon sommarvärme och växterna verkar inte ha trivts så väldigt bra i baljan, men de lever i alla fall även om jag tvingats klippa bort en del blad. Tyvärr tycker jag nog att det bildats lite mer alger på stenarna med växter i vattnet. Vill man hindra uppkomst av alger finns det medel att hälla i vattnet för att hindra tillväxten, men eftersom mina katter ibland dricker av vattnet så är algbekämpning uteslutet. Nu väntar jag bara på sol och värme så jag får njuta av min grönskande lilla minidamm. Jag köpte min fontänpump Eurydike hos Solsmart. Nu säljs fontänpumparna genom Svea Redskap AB.


Lökväxter i kruka


















När jag flyttade in i min lägenhet i början på 90-talet var min balkong inte inglasad. Där jag bor på översta våningen i huset hade man även låtit bli att bygga tak på balkongen. Det innebar att jag fick tänka lite extra på att krukorna som jag odlade i var väl dränerade och att inte glömma kvar stolsdynor och annat som inte tålde att vara kvar utomhus om det blev regn. Samtidigt hade det sin charm med att kunna gå ut på kvällarna och stå rakt under stjärnhimlen. På den tiden hade inte mitt odlande nått samma proportioner som idag. Jag planterade lite sommarblommor i några krukor och utöver det hade jag två riktigt stora, rektangulära plastkärl. I dem hade jag övervägande perenna växter, som återkom år från år, vilket inte krävde så mycket jobb. Jag hade bland annat en röd klängros, en liten blåsippsplanta och ett par olika sorters liljor. Efter att jag glasade in balkongen ökade mitt odlingsintresse och bland annat började jag plantera vårlökar i krukor. Efter hand som de vissnade ner skickade jag hem dem till min pappa, som planterade dem i sin trädgård. Förutom vårblommande lökar finns många vackra sommarblommande lökväxter, som går bra att odla i kruka. Tyvärr måste jag behärska mig och inse att det är omöjligt att få plats med allt som jag vill odla på balkongen, så under sommaren har jag numera inga lökväxter. De senaste åren har utbudet av färdiguppdriva lökar i kruka ökat i handeln, inte bara vårlökar utan även de sommarblommande. På så vis kan man ha lökväxter på balkongen och uteplatsen och bara njuta av dem under den tid då de blommar. Man får likna det med krukväxter eller snittblommor. När de blommat över och börjar chansera åker de i soporna. Lite slöseri kan tyckas, men vill man inte eller inte har plats att ta tillvara lökarna till kommande säsong eller saknar en trädgård att plantera ut dem i och tycker det är synd att kassera lökarna kan man ju ge bort dem eller gräva ner dem i grönområdet strax utanför hyreshuset. Det har både jag och min granne gjort och på så vis är vi fler som får glädje av blommorna framöver. En av mina favoriter bland de sommarblommande lökarna är gladiolus. När jag körde inom Plantagen i helgen fick jag se att de sålde just gladioler planterade i kruka, uppdrivna och redan i full blom. Tidigare under säsongen har de även sålt bland annat friesior i kruka, ännu en av mina favoriter som dessutom har en härliga doft. Färdiguppdrivna lökväxter i all ära, men personligen vill jag helst få peta ner lökarna i jorden och följa deras utveckling från plantering till blomning.



20 juni 2015

Strandskatan häckade vid husväggen


















I flera år i rad har vi haft besök av ett strandskatepar Haematopus ostralegus vid min arbetsplats, som ligger mitt på ett industriområde. För flera år sedan la honan ägg och tillsammans låg honan och hanen och ruvade på stenarna alldeles intill husväggen. Jag väntade med spänning över att få se små strandskatebarn trippa omkring på gräsmattan strax intill, men så blev det aldrig. Många fiskmåsar flög omkring i närheten och kanske tog de äggen. Åren därpå såg vi ett par strandskator, troligtvis samma par, kring byggnaden och ett år tror vi att de häckade på den stora obebyggda tomten intill, men inte heller då såg vi några små fågelbarn. Däremot har vi två år i rad fått se en rådjurshona med sitt lilla, lilla kid promenera runt bara ett par meter utanför mitt skrivbordsfönster. Tyvärr håller man nu, sedan några månader tillbaka, på att bygga en stor lagerlokal på den tidigare obebyggda marken. Så något rådjur lär inte komma in på byggarbetsplatsen i år. Det har istället några små kaninungar lyckats med, som orädda för allt buller hoppat runt på gräsremsan i utkanten av byggarbetsplatsen.


















Glädjande nog har strandskatorna återkommit i år och åter lagt ägg intill husväggen, i år några meter närmare hörnet mellan byggnaderna, på motsatt sida till där man nu bygger. För ett par veckor sedan stannade jag kvar efter jobbet och smög fram för att se var de låg och ruvade. Om det var honan eller hanen som låg där vet jag inte då båda hjälps åt att ligga och ruva på äggen. Dessutom är hanen och honan lika till utseendet, förutom att honan har något längre näbb. Efter en stund flög strandskatan iväg och jag var snabbt framme och tog en bild på äggen, för att lika snabbt lämna dem för att inte störa för mycket. Jag körde en runda kring kvarteret och minuterna senare rullade jag sakta förbi med bilen på avstånd för att försäkra mig om att inte boet var tomt. Nädå, där låg den åter på sina tre ägg intill husväggen. Normalt får strandskatan tre ägg och de ruvar i genomsnitt 26-27 dagar. Därefter tar både mamman och pappan hand om ungarna.
Då jag har varit sjukskriven ett par veckor har jag inte kunnat följa strandskatorna och deras eventuellt nykläckta ungar, men i eftermiddag körde jag en runda med permobilen och åkte förbi min arbetsplats för att titta till fåglarna. Till min stora besvikelse syntes ingen av strandskatorna till och det fanns inga spår av vare sig dem eller äggen intill husväggen. Jag hoppas innerligt att de äntligen fick se sina små avkommor komma till världen och att hela familjen lämnat industriområdet och att herr och fru strandskata återkommer nästa år. Om de blivit berövade på sina ägg kan de hända att de försöker lägga ägg ännu en gång i år. Med åren har jag lärt mig att känna igen deras läte "biik", "k biik" och kanske får jag se dem ännu en gång innan de lämnar Sverige för i år och flyger mot varmare breddgrader.



19 juni 2015

Hel måltid i foliepaket

För många är sill och nubbe ett måste på midsommarafton, men jag hoppar helst över båda delarna. Starkare drycker har aldrig fallit mig i smaken och att äta salt sill är inte det bästa när man som dialyspatient har ett begränsat vätskeintag. Istället valde jag att tillaga lax med nypotatis och grönsaker i foliepaket, vilket också ger lite sommarkänsla. För enkelhetens skull och eftersom jag bara gjorde en portion, tillagade jag middagen i ugnen, men det går lika bra att lägga foliepaketet på grillen. För säkerhets skull tog jag dubbla ark aluminiumfolie. På botten la jag kokt, skalad och skivad nypotatis och därpå olika grönsaker och laxkuber. Till dagens anrättning valde jag sockerärtor, haricoverts, cocktailtomater, paprika, morötter och purjolök. Ibland har jag använt champinjoner, små blomkålsbuketter, salladslök, aubergine, olika sorters fisk och räkor. Jag bukar ta lite av det jag har hemma i kylskåpet. Efter att ha skurit grönsakerna och laxen i bitar och lagt dem på potatisen, toppade jag med en klick smör med kryddgrönt, citron, salt och peppar. Som ombyte brukar jag smaksätta med riven pepparrot, som jag blandat med ett par matskedar creme fraiche och riven ost. När jag varvat grönsaker med fisk, kryddat med salt och peppar och lagt på kryddsmöret försluter jag foliepaketet väl. Så långt kan man förbereda och förvara foliepaketen i kylen. När det närmar sig middagsdags sätter jag ugnen på 225° och lägger in paketet på gallret. Efter 30-40 minuter, lite beroende på vad man väljer för grönsaker, är middagen klar..Lägg foliepaketet på en talrik, öppna och strö över lite flingsalt, ät och njut. En enkel och god måltid som kan förändras lite efter tycke och smak och som dessutom ger minimalt med disk.

18 juni 2015

Midsommar 2015

Jag vill önska ALLA en härlig midsommarhelg. Bilderna är från Hallandsgården i Halmstad, som ligger beläget på Galgberget där man har vacker utsikt över stora delar av staden. Där anordnas Halmstads största midsommarfirande med dans kring midsommarstången, folkdans, ponnyridning och allt som hör till denna familjehögtid. Jag har fina barndomsminnen därifrån då jag flera år firade midsommarafton eftermiddag där tillsammans med familjen. Imorgon väljer jag att fira vid Söndrums hembygsgård, som ligger bara någon kilometer hemifrån, med lagom avstånd för att ta permobilen dit. Dagen börjar tidigt med dialys på förmiddagen, så jag hoppas att orken finns för lite firande och att vädret klarnar upp och solen tittar fram och förgyller denna midsommarafton.































17 juni 2015

Sommarkringlor





















 

Detta recept är en favorit i repris. När jag var liten bakade mamma kringlor nästan varje sommar. Enkla, torra och spröda med smak av kardemumma. De var lätta att ta med sig i en burk till stranden och smakade extra gott tillsammans med ett glas jordgubbssaft med is, citronskiva och sugrör såklart. Jag har fortsatt med traditionen och bakar kringlorna varje år, men bara på sommaren. Ibland ger jag bort en liten påse till grannarna och till min syster. I receptet som min mamma hade hette de Margits torra kringlor, men jag har döpt om dem till Sommarkringlor. Då det tar sin tid att rulla så många kringlor bakar jag av dem i omgångar. Jag gör degen på kvällen, låter den ligga i kylen över natten och bakar halva satsen dagen efter och resten dagen därpå.

Recept till ca: 135 st. Jag får alltid många fler kringlor, men gör dem mindre än i receptets beskrivning. Ibland orkar jag inte rulla ut så många kringlor och då gör jag halv sats.

3 ägg
300 g socker
200 g smält smör eller margarin
2 dl tunn grädde
1½ l vetemjöl
10 tsk bakpulver (Verkar mycket men jag har inte skrivit fel)
2 tsk nystött kardemumma (Jag tar lite mer då jag gillar kardemummasmaken)

Vispa ägg och socker. Tillsätt det smälta smöret och grädden. Blanda i mjöl, bakpulver och kardemumma. Arbeta degen väl och ställ sedan i kylen. Är degen för varm eller det är för varmt i rummet kan degen vara svår att rulla, men den får inte heller vara för kall. Rulla ut degen i knappt fingertjocka längder ca 20 cm långa. Använd inget mjöl till utbakningen. Forma till kringlor och lägg på bakplåtsklädd plåt. Grädda i 175 grader i 10-20 minuter tills de blivit gyllenbruna. Blir de bruna smakar de lätt lite bränt. Blir inte kringlorna riktigt torra kan du torka dem i långpanna på 50 grader i ugnen när du bakat ut alla.
Lycka till!

Änder på stan


















Att man ser fåglar mitt inne i centrala Halmstad och i andra och större städer är absolut inte ovanligt. Både småfåglar, duvor, kajor och fiskmåsar flyger runt på gator och torg och låter sig väl smaka på matrester vid kaféer, restauranger och i soptunnor. Om jag någon gång sitter och äter på en uteservering kan dessa påflugna fåglar bli ett stort irritationsmoment och att ha dem hoppande bland bord och stolar är dessutom riktigt ofräscht, trots att jag ändå gillar att mata fåglarna hemma vid huset.
I lördags var det sommarens hittills varmaste dag och jag körde för första gången i år permobilen in till stan. Då det blivit allt mindre parkeringsplatser mitt inne i centrum blir det sällan att jag kör in till stan med bilen, men vid vackert väder sommartid är permobilen guld värd, även om den inte rullar fram så fort. Jag kan stanna utanför varje butik och slipper gå några längre sträckor. Tyvärr är det inte alla butiker som är handikappanpassade så det fungerar att köra in med permobilen bland hyllor och korgar som är  placerade mitt på golvet. När jag är inne i centrum sommartid och kör runt med permobilen besöker jag nästan alltid Norre katts park, där det finns en liten damm som är välbesökt av gräsänder. Ibland har jag med mig en bit bröd som de får smaka på och de kommer gärna fram och tigger till sig en något ätbart. Även om gräsänderna kan vara framfusiga stör de inte fikagästerna på parkens kafé i samma utsträckning som en del andra fåglar gör. I lördags hoppades jag få se att någon av änderna fått tillökning, men jag blev besviken när det nästan var tomt på fåglar vid dammen. Jag lämnade parken och körde mot stora torg och till min förvåning fick jag se ett andpar utanför hamburgerrestaurangen, där Brogatan korsar Storgatan. Där vaggade de sakta fram intill husväggen och verkade nästan oberörda av alla människor som gick förbi. Jag stannade till och fick se att en utländsk man satt på marken med en skylt och en skål med några mynt på botten. En tjej kom ut genom dörren och stannade till och släppte ner lite växel och det klirrade till i skålen. Det verkade inte skrämma änderna som istället gick ännu närmare den tiggande mannen. Han bröt en par bitar av brödet, från hamburgaren som han höll i handen, och gav till änderna som lät sig väl smaka. Stunden senare la sig en av änderna ner på stenbeläggningen alldeles intill där mannen satt. Jag fick ett leende på läpparna av åsynen och fick ögonkontakt med mannen som log tillbaka. Jag antar att han brukade sitta på samma plats varje dag och kanske var det inte första gången som han fick besök av detta andpar och gav dem något att äta. De såg i alla fall ut att trivas med varandras sällskap. Många har åsikter om att utländska människor i allt större utsträckning sitter och tigger utanför affärer, men djur är aldrig fördömande och bryr sig inte om människors nationalitet, läggning, religion, utseende eller sinnesstämning, så länge vi uppträder vänligt mot dem och är omtänksamma.

16 juni 2015

Läckra chokladbitar


Det är inte mycket som smakmässigt kan konkurrera med en riktigt god chokladbit. Ser den dessutom riktigt smarrig ut så är det ett extra plus. För mycket kalorier tänker säkert många såhär inför badsäsongen, men en enda bit då och då kan inte göra att du blir osams med vågen. Jag har i och för sig inga viktproblem, men som dialyspatient är inte en kaliumbomb som choklad något man bör äta i mängder. Däremot avnjuter jag gärna en bit av finare sort till en liten, liten kopp rykande varmt te. I söndags fick jag oväntat besök av min syster och Björn, när jag låg på dialysen. Ur väskan plockade hon upp en påse med en liten låda. Jag anade vad asken skulle innehålla, men när jag öppnade den blev jag ändå glatt överraskad. I små pappersformar låg sex väl utvalda chokladpraliner inköpta i Polen. Den gröna chokladbiten ser en aning giftig ut, men i butiken sas den vara en av favoriterna i sortimentet. Fjärilen är så söt så att jag nästan inte vill sätta tänderna i den, men jag antar att min syster köpte chokladen till mig för att jag skulle äta och njuta av den och inte bara låta innehållet i lådan bli ett skådebröd. Jag tror jag ska försöka hålla mig till midsommarafton och avnjuta den första biten då, med slutna ögon och hela kroppen fokuserad på smaklökarnas reaktion. Tack för en mycket trevlig överraskning!

Salladssådd


















Att odla på balkong är till viss del begränsande, men det finns väldig många vackra växter och mycket ätbart som går att odla i krukor. Det gäller bara att plantera i tillräckligt stora kärl så att plantorna får plats att utvecklas. Jag har haft ett par olika träd, buskar och klängväxter på min balkong innan jag snöade in på pelargoner. De gav en härlig lummig känsla tillsammans med diverse blommor. Det gäller att våga prova på att odla olika växter och grönsaker och inte vara rädd för att misslyckas. Fungerar det inte första säsongen så ger jag inte upp. Oftast lär jag mig något på vägen och försöker året därpå igen, oftast med ett bättre resultat. Att odla egna grönsaker, bär och frukt är något extra och att få gå ut på balkongen och plocka och äta dem nyskördade är speciellt och visst smakar en solmogen tomat direkt från plantan bra mycket mer än de vi köper i affären. Jag har under flera år sått och drivit upp tomatplantor från kärnor, som jag tagit från tomater av flera olika udda sorter. Fröpåsar med dessa speciella sorter finns sällan i handeln, men det fungerar oftast utmärkt att så kärnor från en tomat. Små slanggurkor, nätmelon, paprika och chili har jag odlat i spänner. Det gäller att utnyttja utrymmet väl och även odla på höjden när man bara har en balkong att tillgå och det finns många växter som trivs med att växa och klänga på en spaljé. För att få plats med över 200 pelargoner har jag flera hyllor där krukorna trängs. Det får inte vara djupare hyllplan än att alla plantorna får ordentligt med ljus. Många grönsaksplantor finns att köpa i handeln så att man slipper att så och driva upp dem från frö, men personligen tycker jag att det har sin tjusning att få följa odlingen från frö till planta och skörd. Sallad sår jag alltid själv. Det är nästan ett måste för mig att ha på balkongen och kunna gå ut på morgonen och hämta några blad till frukostmackan. Det finns många olika sorters sallader, men jag tycker att plocksallad är det som fungerar bäst att odla i kruka. Jag köpte fröna tidigt i våras men sedan har jag inte kommit till skott och petat ner dem i jorden. I förra veckan fyllde jag en zinkbalja med jord och lecakulor i botten och sådde frön från ett flertal olika salladssorter. För första gången i år sådde jag  även bladspenat. Det tog inte många dagar innan sådden kom upp och tur är ju det då jag var så sent ute med att få fröna i jorden. Under sommaren kan man så sallad med två veckors intervaller för att ha fräscht grönt att plocka av hela säsongen. Kommer det bara lite värme så lär det inte ta många veckor innan jag kan plocka gröna, röda, krusiga och flikiga salladsblad. Att odla sallad i kruka är både enkelt och gott och vill du testa är det absolut inte för sent


14 juni 2015

Vackra trädgårdsvandaler

Att få besök av vilda djur i sin trädgård kan ha både sina för- och nackdelar. Det är nog ingen som har något emot att ha en söt liten igelkott boende i ett buskage på tomten, som kommer fram och smyger kring huset och som låter sig väl smaka om man sätter ut ett fat med kattmat. Tyvärr kan de dra med sig loppor, som inte är önskvärda att få in i huset med sina husdjur och än mindre att bli biten av dem. Småfåglar som bygger bo i buskar, träd och under taknocken brukar ge trevlig underhållning på sommaren, då de flyger ut och in i boet. Har man tur får man se de små ungarna lämna boet för att pröva sina vingar för första gången. Många är vi nog som matat en och annan talgoxe, som varit framfusiga vid fikabordet. De kan ibland bli ganska tama och flera av mina bekanta har berättat om just talgoxar som återkommit varje dag och ätit ur handen eller pickat på köksfönstret och väntat på att bli bjuden på något gott. Vi matar fåglarna utanför vårt hyreshus stora delar av året och jag tycker verkligen om att följa dem kring matbordet. Att det sedan flyger in en och annan liten fågel under taket på min balkong, är inte så roligt. Vid ett flertal tillfällen har jag träffat på döda talgoxar i lägenheten när jag kommit hem. Oftast har mina katter kalasat på dem och de enda spåren efter de stackars fåglarna har varit några fjädrar, förutom ett par som låg döda under soffan. Ett mycket tragiskt slut för dessa söta, små fåglar. Rådjur är vackra att se på, men tyvärr passar de ofta på att mumsa i sig av bland annat penséer och tulpanknoppar när de besöker våra trädgårdsrabatter. Kaniner är också  väldigt söta i mina ögon, men pappa och jag var inte riktigt överens om deras vara eller inte vara i trädgården, så länge som jag fortfarande bodde hemma i föräldrahemmet. De åt på allt möjligt i trädgårdslandet, men jag hävdade att de också hade rätt att äta sig mätta. Det året som pappa byggde en trätrall på uteplatsen födde en kaninhona ungar under trägolvet och jag la ut morötter till dem. Pappa lovade mig att jag skulle få kontrollera att alla kaninerna lämnat boet innan han spikade dit den sista brädan och så blev det. När bygget var klart hade mamman och ungarna gett sig iväg. Många djur är väldigt söta, speciellt när de är barn, trots att de kan ställa till problem. På balkongen, där jag har min odling, slipper jag besök av många djur även om bladlöss och vita flygare kan vara väl så besvärliga när de angriper plantorna. Ibland drömmer jag om att ha en egen liten trädgård, men när jag hör andra som berättar om att de har mängder av mördarsniglar i sina rabatter och i grönsaksland avundas jag dem inte. Jag skulle aldrig klara av att ta död på dem. Utanför vårt hyreshus ser man en del sniglar på grönområdet, speciellt morgon- och kvällstid när det är lite fuktigt i gräset. De flesta är svarta skogssniglar, men någon enstaka är brun. Den svarta skogssnigeln är ingen större skadegörare, i motsats till den spanska skogssnigeln, som i folkmun går under namnet mördarsnigel. Namnet har den fått då den ibland äter upp sniglar från den egna arten. Den är oftast brunröd med en röd frans nedtill, men den kan ibland vara nästan svart eller orange. Därför kan det vara svårt att skilja den spanska skogssnigeln från den svenska, som finns som både röda och svarta individer  Det krävs att man undersöker detaljer inuti snigelns kropp för att vara säker på vilken art snigeln tillhör. När ett område drabbas av väldigt mycket sniglar brukar det oftast vara den ökända mördarsnigeln som gjort sitt intåg. Snigeln på bilden fotograferade jag utanför vårt hus. Om det är en svensk skogssnigel eller en mördarsnigel bryr jag mig inte om, då de inte har gjort någon märkbar skada och än så länge är väldigt få. Jag tog bilden för att jag trots allt tyckte att den var vacker på sitt sätt, där den sakta rörde sig framåt bland gräset med sina tenktakler åt olika håll. Det finns många djur som är väldigt speciella varelser i vår natur. Vackra eller inte det får var och en bedöma.

13 juni 2015

Flygande sländor och objudna gäster bland grönskan


















Bland krukor, blommor och blad står en och annan ängel på balkongen. Några stenar med vackra ord ligger på bordet och vid väggen hänger två glasklot. Jag tycker om att blanda växter med vackra ting, men det får inte bli för mycket prylar. Det är grönskan som ska regera. Oftast är flugor och andra flygfä inte välkomna på balkongen, då det oftast innebär att jag fått in ohyra, vilket gör att jag får en massa merjobb med att råda bot på odjuren. Häromveckan besökte jag shoppingmeckat i Ullared och där hittade jag sländor och fjärilar i metall, vita och svarta. Jag köpte två svarta sländor, en hänger nu på en kruka och den andra på korgen, som jag odlar smultron i. Det bästa med dessa sländor att de är lätta att ta bort när jag tröttnat på dem. Så lätt får jag inte bort de vita flygare och bladlöss, som nu börjat sprida sig på balkongen, främst på mina vilda och engelska pelargoner. Nu gäller det att handla snabbt, då de förökar sig fort och trivs på balkongen när det blir varmt. Att öppna och vädra och få rotation på luften gör att ohyran inte trivs lika bra. De, liksom svampangrepp, vill helst ha en fuktig omgivning där luften står stilla. Jag tycker inte om att använda giftiga preparat i stor utsträckning för att få bort de oönskade gästerna, då det inte bara tar död på ohyran, utan även är giftigt för andra levande organismer. Jag vill inte utsätta mina katter för giftiga ämnen, även om de inte äter eller slickar på mina blommor när de vistas på balkongen. Igår ringde jag till Lindesro AB efter att jag fått tips om detta företag av en ägare till en handelsträdgård, som i stort sett bara använder sig av miljövänliga växtbekämpningsmedel. Lindesro AB saluför biologiskt växtskydd. De säljer så kallade nyttodjur, som används för att bli av med ohyra. Efter att jag beskrivit mitt problem fick jag veta att det inte var helt enkelt att bli av med bladlöss om man inte vet vilken typ av bladlus det är som slagit sig ner på en del av mina plantor. Det finns ett flertal olika bladlöss. Jag har nu beställt steklar, som förhoppningsvis ska hjälpa till att ta död på de oönskade besökarna, både löss och vita flygare. Leveransen kommer i mitten av nästa vecka. Då levereras ägg, som sedan ska placeras ut bland de angripna växterna. När äggen kläcks är steklarna klara för sin uppgift. Tyvärr äter de inte upp flygfärdiga vita flygare, men de äter upp äggen. Därför har jag satt ut gula klisterark bland växterna, där insekterna fastnar. Det ska bli spännande att se om detta naturvänliga sätt att bekämpa ohyra fungerar. Det kostar en del, men är det effektivt så är det ett enkelt sätt att råda bot på problemet. Hade jag haft ett fåtal krukor med växter hade jag provat att spraya dem med det gamla beprövade såpvattnet med en skvätt T-röd, men har man som jag över 200 plantor blir det på tok för jobbigt. Jag återkommer framöver med bilder och berättar hur det går med min bekämpning av ohyran.

11 juni 2015

En ros är en ros eller...?


















Våren har varit sval och även om jag har mina pelargoner på en inglasad balkong har de inte hunnit utvecklats lika långt som de brukar vid den här tiden på året. De större plantorna som jag planterade om och klippte ner tidigare i våras har fått en del nya blad, men jag väntar fortfarande på att många av dem ska sätta knopp. Min ork har inte varit på topp och bristen på värme har heller inte lockat mig till att pyssla om alla plantorna, så som jag skulle önskat. Många frösådda små plantor, står fortfarande på fönsterbrädan i köket under lysröret. Dessa vildpelargoner ska planteras om och inom kort få komma ut i dagsljuset. Idag har jag suttit på en pall och plockat vissna blad och blommor på en del av miniatyrpelargonerna. Med en opererad fot och smärtstillande i kroppen blev det korta små stunder på balkongen, men det var en härlig känsla att äntligen få pyssla om mina älskade blommor. Jag kunde släppa alla tankar för en stund och bara njuta av att plocka bland plantorna. Tyvärr upptäckte jag både vita flygare och bladlöss på en hel del pelargoner. Denna typ av ohyra brukar främst drabba engelska och vilda pelargoner. Nu gäller det att behandla lössen fortast möjligt innan de sprider sig. Att bespruta undersidan av bladen med såpvatten med en skvätt T-röd är ett gammalt beprövat sätt för att bekämpa bladlöss. Det krävs att man behandlar plantorna vid ett flertal tillfällen, med ett par veckors mellanrum, för att bli av med de oönskade djuren. Man tar bara död på de levande flugorna och inte på äggen och därför krävs återkommande besprutning. Det finns även några olika typer av gifter att köpa i handeln, som används på samma sätt för att ta död på ohyran, men då jag har katter som vistas på balkongen är jag försiktig med att spruta med giftiga ämnen och dessa bekämpningsmedel är oftast även skadliga för miljön. Jag ska beställa Mjöllusparasitsteklarsteklar. De levereras som ägg, som kläcks efter ett par veckor och utvecklas till steklar, som sedan äter upp vita flygare. Det är ett naturvänligt sätt att råda bot på en del oönskad ohyra.
Även om mina pelargoner hamnat lite på efterkälken i år är det flera av dem som blommar. På en av årets nyinköpta plantor, slog de första blommorna ut för några dagar sedan. Vid första anblicken kan man kanske tro att de blekrosa rosenknoppsformade blommorna tillhör någon typ av rosplanta, men så är det inte. Det är en pelargon, hänghybrid vid namn Millfield Rose, som får dessa söta, mycket dubbla blommor. När man i folkmun pratar om pelargoner tänker vi nog först och främst på de mer vanliga sorterna, som säljs utanför mataffärer och i landets trädgårdskedjor. Enfärgade blommor och blad där Mårbackapelargonen, med sina ljust rosa blommor, är den stora favoriten. Förutom dessa zonalpelargoner finns det mängder av andra sorters pelargoner, med både flerfärgade blommor och blad, som dessutom har olika former och tillhör olika grupper. Det finns till exempel tulpanblommande pelargoner, stjärnpelargoner, fingerpelargoner, doftande pelargoner och de vilda pelargonerna, som är en grupp som är okända för många. De vilda pelargonerna har väldigt olika växtsätt och liknar inte alls de pelargoner, som vi vanligtvis köper och planterar i våra balkonglådor på sommaren. En del av dem är lätta att odla, medan andra kan vara lite kinkigare och kräver en del tålamod. Jag kan lova att var och en kan hitta sin favoritpelargon, då det finns så otroligt många vackra sorter. Millfield rose är bara en av många som jag gillar.

10 juni 2015

Min första skolavslutning


















Oj, vad åren rinner iväg. Jag började skolan 1977, i en lagom stor klass. Under åren som följde tillkom en del elever till vår klass och några flyttade. Gunnel Persson var vår lärare i åk. 1-3. De två första åren höll vi till i den äldsta delen av Kyrkskolan, som byggdes 1888, där till och med min farfar gick i skolan en gång i tiden. Idag har man tyvärr bytt namn på vår gamla skola till Hovgårdsskolan. Vår fröken Gunnel träffar jag på ibland runt om i Halmstad och hon kommer alltid fram och hälsar och pratar en stund. Jag minns att jag tyckte att jag var så fin i min vita kjol och blus med små korsstygnsbroderier, på min allra första skolavslutning. Snygga vita knästrumpor matchades med vita remtofflor, som var på modet då. Tyvärr syns de inte på bilden. Den fina blomsterkransen hade mamma bundit åt mig. Om jag inte minns fel firade vi skolavslutningen tillsammans med grannens barn och åt jordgubbstårta. Även om det gått många år sedan bilden togs, minns jag namnet på alla mina klasskompisar.

9 juni 2015

Tänkvärda ord om katten


















Jag skulle vilja leva livet som en katt. De verkar leva för stunden och aldrig oroa sig för morgondagen. Om de är trötta lägger de sig till rätta där de behagar dem och slumrar gott tills de själva väljer att vakna, i alla fall om de lever i ett tryggt hem där inga faror lurar. Mellan måltiderna som serveras njuter de av att lapa sol i gräset och har de lust kanske de fångar en och annan mus. Jag tror vi människor skulle må bra av ta efter katters beteende, i alla fall när det gäller att koppla av och bara vara här och nu.
Katten på bilden heter Ballou och är killen som regerar på Gravyrplatsen, där jag och mina katter Ängla och Tindra bor. På vår gård med hyreshus bor ett helt gäng katter och jag undrar ibland hur det där med revirtänk fungerar med så många djur på så liten yta. De flesta av katterna kommer bra överens och det är sällan man ser några slagsmål, men när det är bråk är Ballou oftast inblandad. Tindra gillar inte honom alls, men hon är inte den som gärna umgås med andra kisar. Kanske är det därför som hon ger sig iväg över bussgatan och in i det lilla skogspartiet när hon kommer utanför dörren, såvida inte jag är i närheten och kan locka med en trygg famn. Trots att Ballou gett sig på Ängla så det yrde vita tussar har jag svårt att bara ogilla honom. Det är djurens värd och som i det vilda finns det rangordning och revir. Naturen har sin gång och för ett tag sedan gick ett par katter över regnbågsbron, men nyligen flyttade det in en liten söt kattunge i ett av grannhuset och för någon månad sedan dök det upp ytterligare en katt, som gärna kommer fram och vill bli kelad med. I vilket hus den katten bor har jag ännu inte räknat ut. Ballou är otroligt kelig, kontaktsökande och har verkligen fattat tycke för mig. Numera sitter han ofta och väntar utanför vår ytterdörr och visslar jag på mina katter så kommer han också och stryker sig runt mina ben. Han hade gärna fått hälsa på inne hos oss, men och det är ett stort MEN, han har nämligen markerat inne i lägenheten när han lyckats smita in. Jag kan ändå inte låta bli att tycka att Ballou är en väldigt söt herre, men jag ryter med hög röst för att få honom att förstå att han inte får komma in i vårt trapphus, då han ju inte bor där. Vem kan låta bli att falla för en katt som lägger sig framför fötterna och rullar runt på ryggen, stryker sig kring benen och inte låter dig vara i fred innan den får din uppmärksamhet.
Texten i bilden är hämtad ur den lilla, lilla kattboken från Pedagogförlaget, med många tänkvärda och slående ord om våra älskade katter.

8 juni 2015

Solen - den efterlängtade


















Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne...
ord som säkert många känner igen från böckerna man hade i skolan, där vänner fick skriva verser och dikter. På den tiden funderade jag nog aldrig så mycket över vad orden stod för och det är ju fritt för var och en att tolka dem, men visst påverkar solen oss och hur vi mår. Skiner den så blir det också ljusare inomhus och samtidigt är det mycket som känns så mycket lättare både i tankarna och själen. Dessutom behöver vi människor solljus för att bilda D-vitamin, som
hjälper kroppen att tillgodogöra sig viktiga ämnen som fosfor och kalcium. D-vitamin motverkar även benskörhet.Det är ingen myt att vi är piggare sommartid när dagarna är längre. Ju mindre ljus vi utsetts för desto mer melatonin, trötthetshormon, bildas i kroppen. När det är ljust aktiveras i stället olika stress- och vakenhetshormon, som gör oss piggare. De mörka årstiderna drabbas också fler personer av depressioner, så inte är det konstigt att vi längtar efter solen, som dessutom gör att det blir varmt och skönt att vistas ute. Sedan är vi många som vill ha sol för att våra odlingar ska frodas.Vad är bättre än att sitta ute en ljummen sommarkväll och se solen gå ner vid horisonten eller att njuta ett glas jordgubbssaft med citronskiva och isbitar en riktigt varm sommardag. Visst är solen härlig, men jag vill ändå höja ett varningens finger. Sola med måtta och bränn dig inte!


Det är så härligt att gå i solen, solen, solen
Det är så härligt att gå i solen
Den värmer så

Det är så härligt att se på himlen, himlen, himlen
Det är så härligt att se på himlen
Den är så blå

Solen värmer så
Himlen är så blå
Jag har glömt bort alla mina sånger
men jag sjunger ändå…

Text: Gullan Bornemark

7 juni 2015

Rabarber med knäckig topping

















Utländsk frukt och grönt i all ära, men det är mycket godare med de primörer som är svenskodlade. Nu väntar en härlig tid när man kan skörda bär, frukt och grönsaker i sin egen trädgården och för oss som inte kan odla själva finns det ofta möjlighet att handla i någon gårdsbutik eller torghandel. Jag brukar köpa jordgubbar tidigt på säsongen, men oftast kräver de utländska bären en del socker för att smaka bra. De är alltid något speciellt med de första svenska, närproducerade gubbarna. Stora, söta och med mycket mer smak än de importerade. Än så långe är det inte så mycket i trädgården som är klart att plocka in, men de fösta späda rabarberna är färdiga i alla fall här nere i södra delarna av landet. Det finns mycket gott att göra med dessa stjälkar. Jag gillar att baka vanliga enkla muffins med smak av kardemumma och några bitar rabarber. Recept på rabarbermuffins hittar du här. En enkel smulpaj är annars en klassiker. Jag hittade ett nytt recept på knäckig rabarberpaj häromveckan, när jag besökte tidningen Hembakats facebooksida. Receptet är till fyra portionsformar, men självklart går det lika bra att göra pajen i en större form. Jag valde att öka sockret på rabarberna eftersom jag inte gillar när de blir för syrliga. Sedan valde jag att koka ingredienserna till knäcken på svag värme i 15 minuter, innan jag rörde ner de torra ingredienserna, vilket det inte står något om i originalreceptet. Jag brukar sällan följa nya recept slaviskt. Det är mer spännande att experimentera lite själv när man lagar mat och bakar. Framöver ska jag testa att byta ut rabarbern till äppelklyftor
Recept
till 4 portionsformar eller 1större pajform.


Fyllning

150 g rabarber

1–2 tsk strösocker (Jag tog 2 msk)


Topping

75 g smör

2 msk ljus sirap

½ dl vispgrädde

1 dl vetemjöl

1 ¼ dl havregryn

½ dl strösocker

½ tsk bakpulver


Gör såhär:

1. Sätt ugnen på 175°. Skär rabarbern i  c:a 1 cm långa bitar. Fördela dem i portionsformarna, ca 10 cm i diameter. Strö över sockret.

2. Smält smöret i en kastrull. Tillsätt sirap och grädde.
(Koka ev. 15 min på svag värme)
3. Blanda de torra ingredienserna i en bunke. Rör ner smörblandningen.

4. Fördela smeten över rabarbern i formarna. Grädda pajerna mitt i ugnen i 20–25 min. Låt dem svalna.

5. Servera pajerna med glass, vaniljsås eller vispad grädde.

Pelargonister på träff i Falkenberg


















Oavsett vad man har för intresse är det oftast givande att träffa likasinnade och dela och utbyta kunskap, tips och råd och det finns många olika föreningar med olika inriktningar, inte minst för oss som älskar att odla. Svenska Pelargonsällskapet är till för både nybörjare och mer erfarna odlare. Man behöver verkligen inte vara expert på pelargoner för att vara med. Jag var helt novis på pelargoner när jag gick med i föreningen för några år sedan och det var helt klart lite nervöst, men det kändes helt ok att ställa alla möjliga frågor om hur man sköter pelargoner,  om olika sorter, övervintring eller vad det nu kunde tänkas vara. Alla har vi varit nybörjare och inga frågor är dumma frågor. Det finns heller inget krav på att man ska ha jättemånga olika och ovanliga pelargonsorter i sin samling, även om jag för egen del har på tok för många då jag har väldigt svårt att låta bli att köpa på mig fler och fler nya sorter som jag fastnar för. Nu när jag odlat pelargoner några år har jag samlat på mig ett par hundra olika sorter, men antalet liksom sorterna växlar med tiden. När vi träffas i sällskapets Hallandsgrupp är vi oftast ett tiotal personer, ibland fler. Det är en lagom stor grupp. Alla kan komma till tals under våra glada diskussioner och det tycker jag är viktigt, så att alla känner sig delaktiga i gemenskapen. Dessutom underlättar det att inte vara alltför många medlemmar när vi träffas och till exempel åker på dagsresor och besöker pelargonodlare och andra medlemmar runt om i landet. Oftast samåker vi i personbilar och delar på bensinkostnaden och med medhavd matsäck håller vi nere kostnaderna för våra utfärder.

















 
Förra lördagen träffades vi hemma hos Maria och Christell, som bor grannar i Falkenberg. Jag körde från Halmstad och fick sedan skjuts från Haverdal och på så vis fick jag även lite trevlig ressällskap. Det är alltid lika kul att komma hem till andra pelargonälskare och se på deras odlingar, hur de löser problem med övervintring, hur de får plats med alla plantor. Sedan är det givande att se vad de har för olika sorters pelargoner. Vi träffades på eftermiddagen och började hemma hos Maria. Denna gång kom en ny medlem och självklart var det extra roligt att jag lyckats fånga hennes intresse för pelargonsällskapet genom att hon läst ett inlägg på min blogg.















 


Efter att vi gått husesyn samlades vi kring bordet i köket och det var dags för sedvanlig fika. Christell hade bakat bröd och små underbart söta och goda morotsmuffins i miniformat. Receptet hittar du på min blogg här. Under våra kaffestunder brukar vi hinna med att ventilera alla möjliga frågor rörande pelargoner och resor till mer eller mindre kända odlare. Ibland förmedlas hälsningar från medlemmar landet över, då alla inte är aktiva på facebook, där vi pelargonister har utbyte i ett flertal olika grupper. Jag har fått kontakt med många trevliga personer boende runt om i vårt avlånga land och det är extra trevligt när man ibland ses i verkligheten på större träffar med föreningen. 
När vi fikat klart kom Maria med en mycket trevlig överraskning. Vi fick alla välja varsin lapp med ett nummer, helt ovetande vad det hela gick ut på. Det visade sig vara ett lotteri där alla vann ett pris. Jag fick en söt plåtask med kolor och ett par hade turen att få tygkassar med pelargonmönster, som Maria själv hade sytt.





















 

Min odling har kommit igång lite sent i år så jag hade inte hunnit med att plocka ihop några sticklingar att ta med mig till vår träff, men det fanns det andra som gjort. När vi träffas är det nästan lite av höjdpunkten när man får se vad de andra har med sig för pelargoner. Ibland byter vi sticklingar eller så säljer vi till  varandra och det händer att en och annan givmild person delar med sig av skott från sin samling. Även om jag vet att det är trångt hemma både på balkongen och i fönsterkarmarna köpte jag ändå några nya plantor, det hör liksom till. Problemet med brist på utrymme blir en senare nöt att knäcka. Även om dagen börjat grå och tråkig med regn förbyttes vädret till solsken när vi gick ut i Marias trädgård. Trots att vi alla älskar pelargoner finns även intresse för mycket andra växter och blommor och en trädgårdsrunda är alltid trevligt. Inne i Christells trädgård var vi flera som hittade sticklingar, som hon gladeligen delade med sig av. Jag fick med mig några olika sorters taklökar och ett par små grenar från en lågväxande blodlönn. Den senare har jag ingen aning om hur jag ska lyckas rota, så någon kvist står i vatten och en annan i jord.


















Med ny inspiration och energiförrådet påfyllt var dagens träff till ända. Jag vill såhär i efterhand tacka Maria och Christell för att jag fick göra ett besök hemma hos er. Nu hoppas jag att värmen kommer och att vädret inbjuder till mer pelargonpyssel på balkongen, för jag känner att alla mina plantor har blivit lite eftersatta och mest fått vatten och näring under våren. För att få riktigt fina pelargoner vill de gärna ha lite extra omvårdnad och kärlek. Det gäller att ha extra koll plantorna nu när sommarvärmen förhoppningsvis kommer. Då är det lätt att få mindre trevliga påhälsningar av löss, vita flygare och annan ohyra. Håll extra koll på bladens undersidor, där man först brukar upptäcka deras angrepp och börja behandla ohyran tidigt. Det alltid lättare att råda bot på dem innan de hunnit föröka sig och sprida sig alltför mycket. Med hopp om en härlig pelargonsommar.