Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

23 aug. 2019

Västerbottenpaj till kräftorna eller till en somrig lunchtallrik


















Vid den här tiden på sensommaren äter vi som mest kräftor i Sverige. Det har funnits olika regler för kräftfiske, som kommit och gått under lång tid tillbaka. För inte så många år sedan fick man snällt invänta kräftpremiären innan man kunde avnjuta de goda skaldjuren. Kräftpremiären var den dag på året då man tidigast fick fiska och sälja kräftor. Reglerna för kräftfiske kom till då man var rädd att man skulle fiska för mycket kräftor så att dessa svenska skaldjur skulle utrotas. För så länge sedan som 1878 infördes ett förbud mot att fiska kräftor i Hjälmaren mellan den 1 november och den 7 augusti. Det låg till grund till att kräftpremiären bestämdes till den 8:e augusti. Idag finns det inte längre något allmänt förbud mot att fiska kräftor i våra sjöar i Sverige, men i några sjöar finns det fortfarande kvar förbud, men de gäller bara under vissa tider under året. Idag har vi därför inget specifikt datum för den svenska kräftpremiären och vi kan njuta av de goda skaldjuren året om.
Den så kallade fiskeriförordningen avskaffades den 1 januari 1994. Sedan den 10 februari 2014 måste den som ska fiska kräftor ha ett särskilt tillstånd och vara yrkesfiskare, eller vara fiskerättsinnehavare med eget vatten. Det finns dock undantag "I Vättern får allmänheten fiska kräftor utan särskilt tillstånd under ett antal helger, från och med den andra fredagen i augusti till och med den andra söndagen i september". Vid årsskiftet kommer det nya regler för kräftfiske, men för de som vill äta utländska kräftor brukar de finnas att köpa frysta under hela året. Havskräftor fiskas året om, men priset på dessa skaldjur varierar under året till följd av tillgång och efterfråga.
Jag tycker mycket om skaldjur och havskräftor är min stora favorit. Jag äter dem oftast tillsammans med rostat bröd och några olika sorters ostar, men funderade på att byta ut brödet till en bit ostpaj. Jag har alltid tyckt om att laga mat, men västerbottenpaj har jag aldrig gjort tidigare. För några veckor sedan inföll lusten och orken samtidigt och jag fick äntligen tillagat en ostpaj, efter ett recept som jag fått av min syster. Den blev väldigt lyckad och smakade bra tillsammans med några havskräftor, färska grönsaker m.m. Jag kan verkligen rekommendera västerbottenpajen till skaldjur, på en buffé, eller till en förrätts- eller lunchtallrik, med några olika tillbehör. Pajen går utmärkt att frysa och smakar ändå ok. Jag äter den lika gärna kylskåpskall som ljummen, lite beroende på vad man serverar till. Till dig som sällan lagar mat och känner dig osäker i köket vill jag rekommendera att tillaga denna paj. Den är väldigt enkel och går fort att göra innan den ska in i ugnen. Fallgroparna är få och följer man receptet ska ingenting gå fel och du kommer att imponera på dina gäster. Jag använde vispgrädde istället för mellangrädde, som det står i receptet nedan, och det gjorde pajen ännu lite godare.

 










 





Under årets varmaste sommardagar har jag knappt känt mig hungrig och än mindre sugen på varm mat. En tallrik fil med flingor, jordgubbar eller en bit vattenmelon tillsammans med några skivor lufttorkad skinka är sådan mat som jag då kan bli sugen på. Tyvärr är den maten inte så lämplig för mig, då mina njurar inte fungerar och jag helt saknar urinproduktion. Därför har jag strikta vätskerestriktioner och att bara få dricka 5 dl/dygn, vätskan i maten inräknad, är jobbigt även om det inte är en stekhet sommardag. Dessutom måste jag se upp med födoämnen som innehåller mycket salt, kalium och fosfat. Det känns extra jobbigt den här tiden på året då det finns så mycket god frukt och bär, men som tyvärr ofta innehåller både mycket vätska och kalium. Jordgubbar är ett sådant exempel, som jag bör undvika i större mängder, men ett par goa gubbar unnar jag mig då och då trots allt. Det är lite som för de personer som vill gå ner i vikt, man kan äta det mesta men i små mängder.
Vid ett par tillfällen har jag tagit upp en bit paj ur frysen och tinat och ätit tillsammans med några olika charkvaror som lufttorkad skinka, salami, rostbiff, griljerad skinka och kallrökt lax. Såhär års finns det extra mycket frukt och grönsaker, som är gott att äta till och som dessutom får hela upplägget på tallriken att se extra gott ut. Jag tog lite av varje av det jag hade hemma som gurka, små tomater, melon, majs och några vackra blad av blodskräppa, som jag odlar i en kruka på balkongen. Blodskräppan, eller Ängssyra som den också kallas, kan odlas inomhus under hela året under växtbelysning.
Passa på att njuta av sensommaren innan hösten tar vid, men även när augusti månad är över finns det fortfarande mycket färsk svensk frukt och grönsaker att avnjuta.

Recept västerbottenpaj
6-8 bitar
Pajdeg:
3 dl vetemjöl
½ tsk salt
125 g smör
1 ägg
Fyllning:
3 ägg
300 g riven västerbottenost
2,5 dl mellangrädde
1 dl mjölk
salt (½-1 tsk)
vitpeppar

Gör såhär:
1. Blanda vetemjöl, salt och smör, finfördela.
2. Tillsätt ägget och blanda snabbt ihop till en deg. Tryck ut degen i en pajform som är 24 centimeter i diameter.
3. Låt vila i kylen cirka en halvtimme.
4. Nagga degbotten med en gaffel och förgrädda pajskalet i 200°C i 10–15 minuter.
5. Vispa ihop ägg, mjölk och grädde, tillsätt sedan den rivna osten. Smaksätt med salt och peppar.
6. Häll fyllningen i pajskalet och grädda 25–30 minuter i nedre delen av ugnen. Pajen är klar när fyllningen har “stannat” och pajen har fått fin färg.
7. Garnera med kryddgrönt, till exempel dill eller färsk oregano eller timjan.
8. Servera pajen ljummen.

10 aug. 2019

Årets odling på 8 m²

Bilden är tagen i början av sommaren och då jag klippte ner mina
pelargoner sent i år kom även blomningen igång senare.



















Minns du filmen Rännstensungar från 1974, som då var en nyinspelning och gjordes 30 år efter att den första filmen spelades in? Cornelis Vreeswijk, Anita Lindblom och Monica Zetterlund var några av skådespelarna i filmen från 1974. Lilla rullstolsbundna Ninni var huvudperson i filmen och spelades av Karin C. Falk. I filmen har Ninni mist sin mamma och tas omhand av Johan Fahlén, som försöker försörja sig på att sälja tavlor, som han själv har målat. Ninni sitter ofta utomhus i sin rullstol på innergården mellan husen, där även andra ungar håller till och leker och busar. I ett hörn av gården har Ninni några lerkrukor stående och i dem har hon några klena, små pelargonplantor, som hon vårdar ömt. Jag minns speciellt ett par repliker i filmen, när en av pojkarna är elak och hotar att slänga Ninnis pelargonkrukor i marken. Ninni utbrister då med tårar i ögonen. "Mina blommor, akta mina blommor. Döda dem inte, låt dem få leva". Filmen slutar lyckligt och Ninni kan gå igen och hon och gårdens stadsbarn får möjlighet att åka ut på landet. I filmen sjunger Ninni en sång "I min lilla värld av blommor", med en text som jag tycker är väldigt fin. Sångtexten finner du i slutet av inlägget.
Liksom för lilla, sjuka Ninni i filmen har blommor en stor plats i mitt hjärta, även om mina två älskade katter kommer i första hand. Min odling har och har haft en stor betydelse i alla år och därför skriver jag ofta om den här på min blogg. Jag har varit allvarligt sjuk i stort sett hela mitt liv. Bland annat har jag haft dialys i 30 år, genomgått tre transplantationer, opererat bort ett bröst, amputerat tår och har värk och svårt att gå, för att nämna en del av mina krämpor. Min odling fungerar som terapi och ger mig ett lugn, utöver att jag tycker att blommor är otroligt vackra och att det är både roligt och njutningsfullt att pyssla om dem. Jag har funderat över vad det är som är så lugnande med odling och varför så många tycker om att pyssla med sina växter. Det är ju till och med så att människor med psykisk ohälsa får vistas på gårdar och sysselsätta sig med odling under ordnade former. Detta är något som man satsar på alltmer runt om i landet, då man sett att det gett ett positivt resultat. Det sägs ju ibland, om än lite på skämt, att blommor även behöver kärlek för att trivas. Kan det vara så för att växter är levande och vi människor tycker om att ta hand om och ge kärlek till det som lever. Inte för att blommor kan likställas med våra medmänniskor och husdjur, men vi vill ju vårda våra växter så de växer, blommar och trivs och jag måste erkänna att jag ibland kan känna en slags sorg när någon blomma dör för att jag inte lyckats sköta om den.
När någon av mina nya pelargonplantor får sin första knopp och blommar för första gången i min ägo känner jag både glädje och spänning. Ännu mer speciellt är det när de plantor, som jag själv odlat upp från frön tagna från mina egna pelargoner, får sina allra första blommor. Då vet man inte vad man kan förvänta sig för utseende och färg på blommorna. Vill du läsa om hur man tar frön från pelargoner, kan du göra det här på min blogg. T
idigare när jag odlade tomater, gurkor, smultron och annat ätbart på balkongen var det alltid spännande att få smaka det jag själv odlat och det var något speciellt med att få smaka säsongens första solmogna tomat. Ett par år köpte jag tomater av flera udda sorter, när jag var på trädgårdsmässa. Jag torkade kärnorna och sådde dem året därpå och fick på så vis tomatplantor av sorter som inte fanns att köpa i handeln. Tyvärr blev det väldigt mycket vita flygare på tomatplantorna, men även på en del andra plantor och därför har jag nästan helt slutat att odla grönsaker på min balkong. Sedan några år tillbaka har jag mestadels pelargoner på min inglasade balkong. Innan dess odlade jag allt från sallad, gurkor, smultron och meloner till blommor, små buskar och träd. Det mesta går att odla i krukor, men i mindre skala än i en trädgård.

Det får plats mycket på 8 m² balkong. Utöver alla växter har både
mina katter och jag platser att vila på, men det är inte så ofta som jag bara
sitter still därute. Jag tycker bättre om att gå runt och titta och plocka med
mina växter.




















Mitt intresse för blommor började redan när jag var liten och utöver odling har jag alltid haft många skapande intressen, med bild, färg och form i fokus. Att pyssla med blommor är även det skapande på sitt sätt. I en trädgård brukar man välja plantor, buskar och träd, som harmonierar med varandra både efter storlek, utseende och färger på både blad och blommor och även så att rabatterna är vackra större delen av året. Att arrangera plantor i en balkonglåda, en större kruka eller i ett kärl att ha inomhus är också skapande, men det är främst när man gör ett arrangemang med snittblommor eller binder en blombukett, som man riktigt får utlopp för sin kreativa ådra. Efter att jag slutat gymnasiet sökte jag en så kallat förberedande hantverksutbildning, med inriktning mot floristyrket. Tyvärr blev jag inte antagen, då utbildningen var gymnasial och jag redan gått en treårig gymnasieutbildning och då sökte jag på annan kvot. Det som gjorde mig mest besviken, men även arg, var att kvinnan på intagningskansliet ansåg att jag ändå inte skulle orkat med att jobba som florist på grund av min sjukdom och att det inte var ett lämpligt yrke för mig, då hon felaktigt påstod att det är väldigt kallt där floristerna står och binder blommor. Tyvärr verkade hon inte ha så mycket kunskap om floristyrket. På den tiden var jag väldigt försiktig, tyst och var sällan påstridig, långt ifrån hur jag kan vara idag, så jag sa inte emot henne. Det blev ingen utbildning till florist då och har inte blivit av senare heller. Drömmen om att bli florist har jag aldrig övergett och vid några enstaka kvällar har jag besökt ett par olika blomsteraffärer i Halmstad, som hållit i snabbkurser under några timmar. Jag har även gått blomsterkurser under några terminer, som anordnades av ett av stans studieförbund. Det har inspirerat mig ännu mer till att göra olika blomsterarrangemang att ha inomhus, främst vid advent, jul och påsk, men även andra tider på året då det inte är så mycket att göra med odlingen på min balkong.
Förra året låg jag inlagd på sjukhuset ett flertal gånger, främst för min depression med svår ångest och suicidtankar, men även flera veckor på infektionsavdelningen, då jag drabbades av sepsis (blodförgiftning). Under den tiden fick tyvärr inte mina pelargoner den omvårdnad som de brukar få. Mina närmaste grannar, som hjälper mig med allt möjligt och är ett stort stöd, tog hand om mina katter och min odling och de vattnade alla plantor när jag låg inlagd. De fick verkligen mycket att göra och de gjorde ett oersättligt jobb då de vattnade mina över 250 pelargoner, under fjolårets ovanligt heta sommardagar då plantorna krävde ovanligt mycket vatten.


En solcellsdriven fontänpump tillför vistelsen på balkongen ännu mer lugn
med sitt porlande ljud. Sköldpaddan är såklart inte levande
om någon mot förmodan skulle tro det.








 











Dagarna då jag var hemma orkade jag inte sköta om min odling, utöver att ge plantorna vatten. Emellanåt mådde jag så dåligt psykiskt att jag önskade att någon skulle komma och köra alla mina växter till tippen. Många pelargoner klarade sig trots allt, men det var ingen vacker syn på balkongen på sensommaren. Jag hade inte orkat med att plocka bort vissna blad och blommor och de vita flygarna härjade fritt. En kolfjäril hade hittat in på balkongen och dess larver hann mumsa i sig ett flertal pelargonplantor innan jag hittade de glupska små djuren. Flera pelargoner fick jag tyvärr slänga efter larvernas framfart. En sen kväll i början av sommaren förra året, när jag mådde lite bättre, beställde jag 17 pelargonsticklingar från England. Det ångrade jag sedan bittert mitt i all bedrövelsen då jag oroade mig över om jag skulle orka med att ta hand om dem när de anlände. Leveransen blev kraftigt försenad och när jag fick veta att jag skulle få sticklingarna först i oktober månad, valde jag till slut att dra tillbaka min beställning och få pengarna tillbaka. Just då kändes det som en otrolig lättnad. Även i år har jag funderat över att beställa sticklingar från England, men jag har avstått, med rädslan över att jag skulle bli lika ångestfylld som förra året. Det är ju inte så att det saknas pelargoner på min balkong, men det är alltid lika roligt när man packar upp ett paket med nya sticklingar, som ska ta plats på balkongen.
Jag mår fortfarande väldigt dåligt psykiskt och min sjukskrivning har förlängts ett flertal gånger. Mitt mående åker bergochdalbana och vissa dagar ligger jag mest och sover i soffan eller sängen, medans det kommer dagar där emellan då jag gläds över mina blommor, ger mig iväg med bilen och handlar mat, gosar med mina älskade katter m.m. De dagarna tror jag att min psykiska hälsa är på väg att vända och gå åt rätt håll, men någon dag senare är ångesten tillbaka, jag blir jättetrött och orkar inte ta tag i enkla vardagssysslor. Mina älskade katter håller sig extra nära mig när jag mår dåligt och de försöker muntra upp mig på sina sätt.
Tyvärr har jag, under flera veckors tid, haft problem att sticka mina dialysnålar, vilket jag gör själv sedan många år tillbaka. Det krävs att de tjocka nålarna ligger rätt i kärlen i min arm för att det ska gå att utföra dialysbehandlingen. I armen har jag en så kallat AV-fistel, som innebär att en liten del av en ven och en artär opererats ihop, med en öppning emellan. På så vis blir trycket högre i venerna och kärlen växer till och på så vis går det att få ett tillräckligt högt blodflöde för att kunna köra en dialysbehandling, men även en infart i armen behövs utan för stort motstånd. Då mina njurar inte fungerat sedan jag var 12 år måste jag ha dialys 4 gånger/veckan. Utan dialys dör jag och när det krånglar med nålarna får jag hemska tankar och mår fruktansvärt dåligt psykiskt. Även om det har   varit krångel med mina kärl i armen vid ett flertal tillfällen under alla år har min ångest inte alls blivit mindre. Förra veckan gjorde en kärlkirurg ultraljud på kärlen i min arm och även en angio, då man går in i kärlet och sprutar kontrast för att studera kärlen och även kan vidga kärl om det blivit en förträngning. Jag har alltid tyckt att det är obehagligt att behöva genomgå en angio. Tyvärr fick jag bara en liten tablett, som skulle lugna mig under ingreppet, trots att jag bad sköterskan att informera läkaren att läsa min journal, för att se hur mycket läkemedel jag fått vid tidigare tillfällen. Det är tyvärr höga doser, förhållandevis till min lilla vikt och längd.


Ballongblommorna får inte plats på min balkong,
så de har jag planterat ut i rabatterna utanför hyreshuset.
Vackra blommor och frökapslarna, vilka ger mängder med frön
att så kommande år eller ge bort till odlingsglada vänner.
Tack Karin, som gav mig en stickling för ett par år sedan.

 




















I våras planterade jag om mina pelargoner, om än lite senare än andra år. Jag fick kasta en del plantor, som inte klarat vintern, och andra som hade drabbats av rotlöss. Vissa nätter när jag inte kunde sova gick jag upp ur sängen och planterade om en och annan planta. Då var det verkligen skönt att ha mina pelargoner och för stunden försvann jobbiga tankar, när jag stod med händerna i jorden.
Sedan flera år tillbaka är jag medlem i Svenska pelargonsällskapet. Vi brukar träffas ett flertal gånger under året, ibland hemma hos varandra eller så besöker vi olika pelargonodlare, trädgårdsmässor m.m. Det är både trevligt, spännande och givande på många sätt och jag brukar alltid komma hem med nya pelargonsticklingar, när jag varit iväg med medlemmarna i Halland. Förra året var jag bara med på en enda träff och i år har jag inte orkat följa med alls. Jag håller alla fingrar och tår för att dialysen ska fungera som den ska framöver och att jag får må bättre psykiskt. Då ska jag förhoppningsvis orka med att ägna mig åt det som är roligt i livet och inte bara ta hand om de tråkiga sysslorna i hemmet, som krävs för att vardagen ska rulla på.


Tindra gillar att ligga ute på balkongen i katternas egen möbel.
Hon sover många timmar där i sommarvärmen.


Tidigare år har jag haft ungefär 250 olika sorters pelargoner och jag har sålt en hel del sticklingar varje säsong, främst via internet. På så vis har jag fått in lite pengar till jord, näring och annat som behövs till min odling. Även om jag har över 200 pelargoner har jag inte nöjt mig. Jag har köpt nya sticklingar varje år på internet, på trädgårdsmässor, av medlemmar i föreningen och när vi besökt odlare på våra utflykter. I fjol och i år har jag bara köpt några enstaka stickling och jag har ingen aning om hur många pelargonsorter jag har just nu. Det är fullt med krukor i alla hyllorna på balkongen, men i år står det bara en enda pelargon på golvet. I trapphuset har jag tre amaryllis stående i en hylla och tre pelargoner, som jag köpte som sticklingar i våras och har stått där i karantän för säkerhets skull. Inne i lägenheten har jag bara pelargonsticklingar och frösådd i köksfönstret. I sovrumsfönstret är det helt tomt på växter, vilket det aldrig varit tidigare. Nu har istället min katt Ängla tagit över fönsterkarmen och ligger där och sover i solen, men hon får nog räkna med att jag kommer att ha pelargoner där kommande säsonger.


När pelargonsticklingarna flyttades från sovrummets fönsterkarm
fann Ängla en ny favoritplats att sova på, helst när solen värmer som mest.













 





Utöver pelargonerna har jag två olika sorter av Passiflora och en ny ros med ljust rosa, små blommor, som jag planterat i en stor zinkspann. Däri har jag satt en hög ställning för växterna att slingra kring.  I en större kruka växer ett citrusträd av sorten Calamondin, som blommar med vita, små och väldoftande blommor och sedan får miniapelsiner. I några andra krukor odlar jag plocksallad och blodskräppa. Det blir inga stora mängder, men jag tycker att det är gott med några salladsblad på en smörgås eller tillsammans med andra grönsaker upptill en lunch eller middag. Blodskräppa eller
Ängssyra, som den också kallas, är en mycket dekorativ bladväxt, som passar utmärkt att odla i kruka eller som inslag i blomsterrabatten. De späda och syrligt goda bladen kan användas i sallader och matlagning. Ett par blad på tallriken ger helt klart maträtten ett trevligare utseende. Blodskräppan är flerårig, men odlas i Sverige som ettårig växt. Den går att så och odla inomhus i kruka året om, med växtbelysning under årets mörka månader.
Det får plats mycket på en balkong på 8 m² om man odlar på höjden. Jag har mina pelargoner i hyllor, på odlingsbänkar, i en hängande korg, på bord och små pallar m.m. och ändå finns det plats för en zinkbalja med en fontänpump, en stol som jag kan sitta på och en hög ställning till mina katter, som självklart ska ha egna platser på balkongen. I början av sommaren köpte jag en liten badrumsmatta, som Ängla fått att ligga på ute på balkongen, då hon inte gillar att klättra upp och ligga högt uppe i katternas klösmöbel, utan föredrar balkonggolvet. Båda mina katter gillar att ligga på balkongen, speciellt när solen skiner och där blir riktigt varmt. Bland alla pelargoner finns en kruka med
Cyperus zumula (Parasollsäv), ett slags gräs som båda mina katter tycker om. Cyperus zumula, som egentligen är en sumpväxt, håller längre än vanligt frösått kattgräs och går bra att ha inomhus året om.

En sort av Passiflora, som jag haft på balkongen. Tyvärr lever den inte längre,
men i år har jag köpt två nya varianter, som än så länge inte blommat.
De övervintrar på balkongen, där jag har värmefläkt för att hålla
temperaturen på en lagom nivå.




















För någon vecka sedan hade jag några bra dagar då jag knappt kände av någon ångest. Det var en sådan befrielse att inte känna den jobbiga oron i kroppen och ha negativa, malande tankar i huvudet, även om jag var trött. Min systerdotter Rebecka och hennes 3-åriga dotter Livia kom från Värnamo och hälsade på hemma hos mig. Det var väldigt trevligt, speciellt som vi inte träffats på ett helt år. Helen, en barndomskompis som nu bor i Stockholm, är i Halmstad under sommaren och hon hämtade upp mig en eftermiddag så vi kunde umgås. Vi plockade hallon och fikade på Solhaga stenungsbageri i Slöinge. Jag fick även träffa hennes goa hund, en brun labrador, och kela lite med hennes dotters kaniner. Tyvärr kom ångesten tillbaka med buller och bång, bara någon dag därpå, då det återigen krånglade med mina nålar när jag skulle ha dialys. Tyvärr har det fortsatt att strula och det har gjort att jag mått fruktansvärt dåligt psykiskt, varit jättetrött och inte förmått mig själv att göra mycket mer än att ligga i soffan och sängen. Jag har i alla fall sett till att mina pelargoner har fått vatten ute på balkongen, där det varit otroligt varmt trots att jag rullat ner rullgardinerna på dagarna.

Blodskräppa, plocksallad och små plantor av Ballongblomma
i början av sommaren.


















I rabatterna utanför hyreshuset där jag bor planterade jag ut frösådda plantor av Ballongblomma i början av sommaren. Några plantor dog och en blev uppryckt ur jorden av någon klåfingrig person. Nu återstår 8 plantor och några av dem har börjat blomma med stora klockor i vitt och blått. Någon planta är närmare 70 cm hög, medan andra bara är ett par dm höga. Jag har strött ut gödning, men i vissa rabatter är det väldigt hård jord med många trädrötter och där växer de dåligt. Blommorna håller bara någon enstaka dag, men de blir vackra frökapslar, som ger mängder med små frön. De varmaste dagarna har jag vattnat dem varje dag och jag har absolut inget emot om det kommer regn de närmaste dagarna.
Jag tar små rundor på balkongen, de dagar jag orkar, och plockar bort vissna blommor och blad, vattnar och tittar och njuter av blommorna. En och annan pelargon får större kruka och några sticklingar, som jag bara petade ner intill moderplantan i våras, har nu fått egna krukor. Kanske försöker jag att sälja några sticklingar för att få lite utrymme mellan alla krukor, men jag vill inte göra det i någon större skala, så att det triggar igång min ångest ännu mer. Häromdagen har jag tvättat ur zinkbaljan, som jag har min lilla, solcellsdrivna fontänpump i, tillsammans med stenar som döljer pumphuset. Några tag med dammsugaren gjorde att det snabbt såg lite finare ut på balkongen. När pumpen åter är på plats och baljan fylld med vatten hoppas jag på att solen skiner så att vattnet porlar och ger extra lugn när jag pysslar om min odling, med mina älskade katter som sällskap.
Jag hoppas att jag snart ska må bättre så att jag orkar träffa mina goa pelargonvänner. Det var väldigt längesedan sist och det hade varit roligt att få någon ny pelargonsort till samlingen. Jag funderade någon dag över att beställa sticklingar från England, men jag tog mitt förnuft till fånga och la ner den planen. Jag fick lite av en slump en ny pelargonkontakt via Facebook, som hade många pelargoner och flera fina, som jag inte har. Hon erbjöd mig några sticklingar i slutet av sommaren, då hon ska klippa ner sina pelargoner. Det känns spännande och några nya sticklingar ska nog få plats på mina
8 m², även om det är fullt som det är. Jag får aldrig riktigt nog av pelargoner och i våras sa jag till mig själv att jag inte skulle utöka min samling i år, men det har jag tänkt flera gånger tidigare och jag klarar aldrig av att hålla mitt löfte. Jaja, det är ju mitt eget val och det är jag som ska ta hand om dem, men även få njuta av dem. Sommaren börjar närma sig sitt slut och tråkigt nog märker man redan av att solen går ner tidigare på kvällarna. Jag tröstar mig med att pelargonsäsongen är långt ifrån över. De kommer att blomma flera månader framöver och en del till och med i vinter, då de får stå kvar ute på min inglasade balkong där de får värme av min lilla värmefläkt. Passa på att njuta av sommarens sista veckor och allt gott, som frukter, bär, grönsaker, svamp och allt annat svenskt och närproducerat. 

Vill du se ett klipp ur filmen Rännstensungar från 1974 och lyssna på sången "I min lilla värld av blommor" på youtube.com klicka här.I min lilla värld av blommor
Text: Roland Levin Musik: Ernfrid Ahlin
Allt vackert, som jag drömt
jag har i hjärtat gömt.
Där finns en bild av lyckan
som aldrig jag har glömt.

I min lilla lilla värld av blommor
finns det plats för alla och envar
Där på gröna ängar barnen leka
och bland blommor dansar jag
Och sommarvindar våra kinder smeka
och solen den skall lysa varje dag
I min lilla, lilla värld av blommor
där skall alltid, alltid lyckan dröja kvar
Men sörj ej blommor små
nog kan ni väl förstå
att ni skall följa med mig
jag vill ej ensam gå

I min lilla lilla värld av blommor
finns det plats för alla och envar
Uti träden alla fåglar sjunga
om det vackra på vår jord
Och där finns inte några sorger tunga
och aldrig får du höra hårda ord
I min lilla, lilla värld av blommor
där skall alltid, alltid lyckan dröja kvar