Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

30 apr. 2015

Valborg


















Önskar ALLA en trevlig Valborg och 1:a maj. Ut och fira in våren och ska du tända en eld så tänk på de små igelkottarna, som kan har krupit in och lagt sig för att sova bland riset.

29 apr. 2015

Mus eller räka, det är frågan


















Tindra är en riktigt bra jägare och tar för sig ute i naturen, vilket jag personligen inte tycker är så trevligt, men en katt är född till att jaga sitt byte. Det är bara att gilla läget och ge henne avmaskningsmedel emellanåt, när man upptäcker att hon fått mask, vilket inte är ovanligt när katter äter möss och fåglar i naturen. Mössen som hänger i katternas klösträd på balkongen verkar inte intressera Tindra lika mycket som de livs levande i naturen, men så har hon ju tillgång till god mat i köket så hon slipper att anstränga sig för att bli mätt. Tindras favoritmat är annars räkor. Det duger inte med räkor på burk eller frysta färdigskalade, utan för att behaga denna dam ska jag ta upp några räkor ur frysen, tina dem i mikron och skala dem. Hon hoppar snabbt upp på diskbänken (där hon inte får vara) när hon känner doften av räkor och jag hinner knappt skala klart den första räkan innan hon är framme med tassen. Det gäller att agera snabbt. Efter en liten stund brukar även Ängla komma och tittar då med bedjande ögon och ber om ett smakprov. Räkor är det enda Ängla äter utöver kattmat. Tindra däremot säger inte nej till en bit fläskfilé, kokt kyckling eller lever och kommer jag hem med nyskivad, riktigt röd och fin rostbiff får självklart Tindra smaka första skivan. De brukar skratta åt mig i affären, när jag berättar att rostbiffen är till min katt. Jag kan tillägga att Tindra är en liten, nätt tjej, som absolut inte går upp i vikt av en godbit då och då och visst är mina högt älskade katter värda det allra bästa.
Vad har ditt husdjur för favoritmat?

Besök på Gluggstorps Handelsträdgård


















Att vara medlem i Svenska Pelargonsällskapet har många fördelar. Jag har lärt mig väldigt mycket om pelargoner och träffat och lärt känna många trevliga människor. Dessutom får jag föreningens tidning Bulletinen fyra gånger om året och har tillgång till en jättebra bildbank med foton och information om mängder av pelargoner, på sällskapets hemsida. Utöver det har jag vid flera tillfällen fått möjlighet åka på spännande utfärder till pelargonodlare, som driver upp plantor i både stor och liten skala. De flesta utflyktsmålen hade jag aldrig hittat till om jag inte åkt med föreningens Hallandsgrupp. Ibland har vi till och med fått möjligheten att besöka odlare, som normalt inte har öppet för allmänheten.


















När jag vaknade upp tidigt på lördagsmorgonen den 18 april sken solen från en klarblå himmel. Jag hade planerat att åka med sällskapets Hallandsgrupp till Skåne och besöka Gluggstorps Handelsträdgård. Dagarna innan hade jag inte alls mått särskilt bra och varit jättetrött. Därför var jag osäker på om jag verkligen skulle orka följa med på resan. En kort stund kändes det lockande att lägga mig ner i sängen igen och dra täcket över huvudet och sova vidare, men innerst inne ville jag så gärna åka med. Efter att jag överlagt ett par minuter med mig själv bestämde jag mig för att jag skulle följa med. Jag vet hur roligt jag brukar ha och även om jag blir trött så brukar våra träffar och utfärder ge mig mycket positiv energi.


















Ett par bilar med medlemmar från Varberg och Falkenberg mötte upp mig på andra sidan stan och sedan åkte vi vidare söderut för att ta följe med ännu en bil med damer. Denna gånger hade vi tyvärr inte lyckats få med oss en enda manlig medlem. Sedan satte vår lilla karavan, bestående av tre personbilar, fart mot Tågarp och Gluggstorps Handelsträdgård. Jag satt i baksätet och lät de andra läsa kartan och ägnade mig istället åt att blicka ut genom bilrutan och njuta av den härliga grönskan och vårvädret. Resan gick fort och snart var vi framme i Tågarp, men där fick kartläsarna problem. Vi såg växthusen men vilken väg skulle vi ta för att komma dit. Ett par gårdar fick besök av vår lilla karavan och efter några stopp och rundturer kom vi äntligen fram till familjen Andersson.


















Patrik och hans familj bor intill och driver Gluggstorps Handelsträdgård, sedan några år tillbaka. Han mötte upp oss när vi kom in och innan vi knappt hunnit hälsa var vi som uppslukade av pelargonerna alldeles innanför dörren. På ett par bord fanns ett flertal olika sorters pelargoner, varav en del blommade i allt från vitt, rött, ljust rosa till cerise. Vi fick fri tillgång till alla växthusen, så det var bara att ge sig hän och njuta av åsynen av alla fina plantor. I ett av de stora växthusen odlades nästan bara rosablommande Mårbackapelargoner. Vilken syn! Så långt jag kunde se var det pelargoner, pelargoner och ännu fler pelargoner. Tyvärr hade man plockat av nästan alla blommorna dagen innan, då blomstänglarna tar kraft från plantan. Jag brukar plocka av de första knopparna på mina sticklingar, men ibland skär det i hjärtat att göra det, då jag så gärna vill se blommorna slå ut.


















I ett lite mindre växthus fanns moderplantorna, som vi självklart inte fick lägga vantarna på, men där fanns även mängder av pelargonen Millfield Rose, en hänghybrid med rosenknoppslika, rosa blommor, som jag bestämt mig för att köpa redan innan jag åkte hemifrån. Jag frågade Patrik om han hade några exemplar av Millfield Rose och han skrattade och undrade hur många jag ville ha. Räcker det med 2000 plantor? Han pekade mot växthusets vänstra sida. Jag ville inte verka okunnig och fråga igen, men inte kunde plantorna med de jättelika bladen vara Millfield Rose. Jodå, så var det och jag behövde inte leta för att hitta ett fint exemplar.


















Det var en härlig känsla att bara gå runt och titta på alla fina pelargonplantor i växthus efter växthus och flera av oss hade nog svårt att låta bli att inte plocka till sig alltför många plantor. Vi skulle ju få plats med alla pelargonerna i våra bilar, när vi skulle åka vidare.


















I växthusen odlar de ungefär 130 olika sorters pelargoner, genom att ta sticklingar från egna moderplantor. När de någon gång köper en färdig planta tar man sticklingar och slänger moderplantan. På så vis minimerar de risken att få in rotlöss i växthusen. Det är nästan omöjligt att odla utan att drabbas av vita flygare. Istället för starka bekämpningsmedel använder man naturlig bekämpning på Gluggstorps Handelsträdgård. De hänger ut kort med ägg, som utvecklas till Mjöllusparasitsteklar, och som i sin tur äter upp vita flygare. Jag har redan drabbats av dessa små djur på en del av mina pelargoner och ska beställa en leverans med steklar. Vita flygare ser ut som vita streck och sitter under pelargonernas blad. De drabbar även många andra växter, främst tomater, gurka, melon m.m.


















En efter en tog vi plats kring fikabordet och vilade fötterna. Jag passade på att ta en sväng ut i friska luften och hälsa på familjens hundar och leka lite med dem. Det uppskattades och jag blev slickad i hela ansiktet från öra till öra. När alla samlats bjöds vi på fika med två olika sorter kakor smaksatta med pelargonblad, som Therése bakat. Du hittar bilder och recept på Brysselkex med smak av pelargon här och "Mjuk pelargonkaka med glasyr" här. Under tiden vi fikade berättade Therése om företaget och hur det hela tog sin början när de tog över Gluggstorps Handelsträdgård och började odla pelargoner för några år sedan. De odlar upp över 100 000 pelargoner varje säsong och utöver det även sparris och kronärtskocka. Hela familjen är på ett eller annat sätt involverad i verksamheten och platsen där vi satt och fikade, mitt bland pelargonerna, används även flitigt av familjen till vardags när man äter lunch, fikar eller bjuder hem vänner.


















Tyvärr tar det som är trevlig förr eller senare slut. Vi tackade för besöket och betalade alla våra fina pelargonplantor och fick även möjlighet att köpa Patriks egenkomponerade gödning, som är i pulverform och lätt att använda. Jag har redan testat den och pulvret löser sig snabbt i vatten. Nu hoppas jag att gödningen gör susen så att jag kan se fram emot lika stora och fina plantor, som vi fick se hos Gluggstorps Handelsträdgård.


















Resan tog inte slut när vi lämnade Tågarp. Istället körde vi vidare till Söderåsen på Hallands ås där Lena, en av medlemmarna bor tillsammans med sin man, katt och hund i ett underbart hus, med skog- och ängsmark runtomkring. Jag föll pladask för den vackra byggnaden och utifrån sett trodde jag att boningshuset, liksom stallbyggnaden var riktigt gamla. Stallbyggnaden i sten hade flera hundra år på nacken, men huset var byggt så sent som i början av 2000-talet. När man kom in genom ytterdörren möttes man av ett hem, som var byggt i gammal stil. En järnspis var inmurad i köket, i taket fanns gamla träbjälkar och på golvet ett vacker såpat trägolv. Jag var verkligen fascinerad över hur man lyckats skapa en riktigt gammaldags känsla i ett nybyggt hus. Varje liten vrå var noga genomtänkt för att harmoniera och andas svunnen tid.


















Jag som katt- och djurvän kunde inte låta bli att hälsa på husets katt Alice. Hon verkade till en början lite skygg, men hon var absolut inte svårflirtad utan kom snabbt upp i mitt knä, när jag satte mig utomhus på en bänk i solen. Alice var jättekelig och la sig i mitt knä och ville bli kliad. Plötsligt fick hon nog och satte tänderna i min hand, ett inte helt ovanligt beteende för en katt, som vill tala om att den fått nog av närhet.


















Istället promenerade hon iväg och la sig för att sköta om hygienen och sträckte sedan ut sig i solen.


















De var fler än katten som passade på att njuta av det härliga vädret utomhus, under tiden som vi väntade på att dagens andra fika skulle bli klar. Lena hade bakat båda morrotsbullar, surdegsbröd och en god kaka i långpanna. Under fikat diskuterades det pelargoner, som alltid när vi träffas och Lena plockade fram en del pelargonsticklingar, som hon hade till salu. Jag kunde såklart inte låta bli att välja ut ett par miniatyrer, som jag gärna ville ha med mig hem.


















Medan de andra fortsatte diskussionerna smög jag tyst ifrån bordet och ropade på Myra, familjens hund som är av rasen Akita, en asiatisk spets från Japan. Hon hade en härlig och lugn personlighet och ögon som jag knappt kunde slita mig ifrån. I vanlig ordning när det gäller djur hade jag svårt att få nog av att klappa och gosa.


















De började bli dags för hemfärd och de flesta hade redan satt sig i bilarna, när jag sist av alla gick ut genom dörren efter att jag tvingats ta farväl av Myra. Det var en smal, brant väg nerför Hallands ås, som vi tyvärr tvingades köra både upp och ner en extra gång då jag lyckades glömma min mobiltelefon hemma hos Lena, men sedan bar det av hemåt och vid 17-tiden blev jag avsläppt i Halmstad och lastade in ett tiotal pelargoner i min bil. Det var en underbar dag både väder- och innehållsmässigt och jag ångrade verkligen inte att jag följde med. Nu ser jag fram emot nästa resa med mina pelargonälskande vänner. På lördag den 2 maj åker vi till Vinslöv för ett besök på Flädergården och Pelargonhuset.

27 apr. 2015

Naturlig klösbräda


















Ängla ställer inte gärna upp och får klorna klippta, men med lite övning och trilskande brukar jag lyckas ta en klo i taget. Katterna har flera klöspelare så de kan vässa klorna, nu både inne i lägenheten och på balkongen och där klöser de gärna, men inget går upp emot att sätta klorna i en riktig stam på något av de stora, gamla träden utanför vårt hus. Nu när temperaturen börjar stiga stannar Ängla ute allt längre stunder och det är härligt att se henne springa rundor ute på grönområdet, spana på fåglar och hälsa på en och annan katt på gården. Dessutom älskar hon att bara ta det lugnt och äta gräs. Trots att hon haft tillgång till gräs inomhus hela vintern verkar det som om det som växer utomhus är bra mycket godare. Konstigt nog verkar även gräset inne hos grannkatten Lisa vara godare än det som finns inne hos oss, trots att det är samma sorts gräs. Nu hoppas vi på sköna dagar i slutet på veckan, då jag är ledig från jobbet i hela fyra dagar. Då ska jag och Ängla ta en promenad över grönområdet till  hemtjänstens kontor och hoppas på att vi hittar en av personalen, som hjälpte en äldre dam på vår våning, och som Ängla blev väldigt förtjust i. Kvinnan kom ett par gånger varje kväll till vår granne och stannade alltid och kelade, pratade och busade med Ängla, de kvällar då jag hade dörren öppen ut i trapphuset så hon kunde gå ut och hälsa. Ängla satt ofta och verkade vänta på henne och ibland såg Ängla riktigt besviken ut när det var någon annan av personalen som kom och som inte ens tittade åt Änglas håll. Nu har den gamla damen flyttat och ingen hemtjänstpersonal kommer till vårt hus på kvällarna. Det tog ett par veckor innan Ängla slutade vänta på sin kompis, men fortfarande lägger hon sig ibland ute i trapphuset kvällstid och kanske hoppas hon fortfarande på att hon ska komma. Därför har jag bestämt att vi ska ta en promenad över till personalens kontor och hälsa på. Hoppas att Ängla känner igen sin kompis.

26 apr. 2015

Naturens eget galleri


Jag slutar aldrig att förundras över hur mycket vackert naturen erbjuder oss att titta på. Allt från en liten liljekonvaljklocka i renaste vitt till ett stort mäktigt hav med vilda vågor. Färger, former och livsuppgifter skiftar för allt levande, allt har sin specifika uppgift här i världen, från den lilla myran till den jättelika blåvalen.
Bilden ovan tog jag utanför vårt hus. Färgstarkt, vackert, nästan likt ett fyrverkeri.

Brysselkex med smak av pelargon

Här bjuder jag på ännu ett recept på kakor smaksatta med pelargonblad, som jag blev bjuden på av familjen Andersson på Gluggstorps Handelsträdgård. Det finns ett flertal olika sorters pelargoner som har doftande blad. Oftast har de små ganska oansenliga blommor, så personligen odlar jag doftpelargoner just för doften. När jag pysslar om mina pelargoner på balkongen brukar jag gnugga ett och annat blad mellan fingrarna. Det doftar verkligen underbart och inte alls som de pelargoner, som man vanligtvis hittar utanför mataffären. Ska du använda bladen till bakning eller matlagning passar det bra med de sorter som har en doft av citrus eller rosor och även den gamla och välkända Doktor Westerlund.. För övrigt finns det pelargoner som luktar underbart av mint, kryddor, granbarr m.m.
Recept på mjuk pelargonkaka med glasyr hittar du här.


Recept
200 g
smör
1 dl socker
4 1/2 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
ca 10 st blad från doftpelargon
2 msk strösocker
eventuellt 3 msk hallonsylt

Gör såhär:
Hacka 4-5 pelargonblad fint. Blanda smör, socker, vetemjöl, pelargonhacket och salt och arbeta ihop till en deg. Låt den vila i kylen cirka 30 minuter. Rulla ut degen till cirka 4 cm tjocka rullar.
Brysselkex
Hacka resten av pelargonbladen och blanda med 2 msk strösocker. Rulla degrullarna i blandningen och skär sedan i cirka 1 cm tjocka skivor. Lägg på smord plåt och grädda i mitten av ugnen i cirka 8 minuter i 175° grader.
Syltkakor
Skär rullarna i cirka 1 cm tjocka skivor och lägg sedan på bakplåtspapper eller smord plåt. Gör en grop i mitten av varje kaka och fyll gropen med en klick sylt. Grädda i mitten av ugnen i cirka 8 minuter i 175° grader.

25 apr. 2015

Älskade djur


















Jag har alltid tyckt om och varit intresserad av djur, stora som små. Som barn tyckte jag till och med om spindlar, men av någon okänd anledning fick jag med åren fobi för dessa åttabenta djur, oavsett storlek och utseende. De har vid ett flertal tillfällen fått mig att må illa och skrika rakt ut när de plötsligt dykt upp i min närhet. Löjligt beteende tycker jag själv, men mina känslor är inte riktigt överens med mitt logiska tänkande. Min kärlek till djur och natur är trots allt så stark att en och annan spindel inte hindrar mig från att vistas i naturen. Nu är det snarare mina problem att gå, med värkande ben och fötter, som hindrar mig från att ge mig ut i skog och mark i den utsträckning som jag skulle önska. I flera år har jag haft planer på att under min sommarsemester ta mig ut i skogen och tillbringa natten där, i hopp om att få se vilda djur när de förflyttar sig i gryningen. Än så länge har det tyvärr bara blivit en tanke och dröm, men jag gläds över att bo som jag gör med naturen utanför husknuten, trots att det inte är långt från centrum.


















Förutom mängder av småfåglar, som såhär års underhåller med sina serenader, har det hänt att vi fått se både hackspett, fasan, räv, igelkott och rådjur strax utanför ytterdörren. Mina stora favoriter är ändå ekorrarna, som dagligen besöker träden utanför vårt hus, där vi matar dem. Något år kunde vi räkna till sex små sötnosar, men den senaste tiden har de som flest varit tre ekorrar. Varje sommar hoppas jag på att få se nytillkomna ekorrbarn hoppa mellan trädgrenarna, men än så länge har den önskan inte besannats, kanske händer det för första gången till sommaren. Ekorrarna är smarta små djur. De lärde sig snabbt hur de skulle få tag på nötterna i lådan med lock, som en av mina grannar snickrat ihop och satt upp i ett av träden. De sitter på lådan och lyckas ändå öppna locket och få tag på en nöt. Förutom nötter äter de gärna av fågelmaten och en och annan brödbit. Hela vintern har de även kalasas på äpplen, som vi lagt ut till dem och jag har flera gånger förundrats över hur stora äppelbitar de lyckas ta med sig i munnen och sedan klättra upp bland träden och hoppas i väg mellan grenarna.
Ekorren väger mellan 200 och 450 gram oavsett om det är en hona eller hane. De är oftast aktiva på morgonen och sent på kvällen. Dagtid vilar den oftast i sitt bo, dels för att undvika värmen men också för att få skydd mot hotande fåglar. Ekorren är ett ensamlevande djur, men vintertid händer de att de håller till i samma bo för att hålla värmen tillsammans. Det är nog mest Piff och Puff i Walt Disneys tecknade film, som bor i en gran. Vanligtvis bygger ekorrarna bo med kvistar och ris, men de händer även att de övertar tomma fågelbon eller att de hittar håligheter i en trädstam där de kan slå sig till ro. En ekorre kan få flera kullar under våren och sommaren. Den är könsmogen när den är ungefär 1 år gammal. Honan är dräktig i 32-40 dagar och får vanligtvis 1-7 ungar per kull. Ungarna är blinda när de föds och öppnar ögonen först efter 2 veckor. Efter 5-6 veckor lämnar de boet, men fortsätter att dia ytterligare några veckor innan de börjar äta fast föda. Ekorren blir normalt 3 år gammal, men det händer ibland att de blir dubbelt så gamla i naturen. När de inte äter mat från vår lilla restaurang, står bland annat ollon, nötter, tallbark, svampar, bär och bladlöss på menyn. De äter även barrträdsfrön och -blommor och kommer de åt tar de gärna ett och annat fågelägg.
Nu återstår väntan och hoppet att få se några små ekorrar komma på besök utanför vårt hus framöver. I så fall lovar jag att försöka fånga dem på bild och dela med mig här.


23 apr. 2015

Mjuk pelargonkaka med glasyr


















Förra helgen hade jag förmånen att, tillsammans med några medlemmar från Svenska Pelargonsällskapet Halland, besöka Gluggstorps Handelsträdgård, ett riktigt himmelrike för den som älskar pelargoner. När vi tittat runt i de stora växthusen bjöd familjen Andersson oss på fika och vad kunde då passa bättre än att bli bjuden på pelargonkaka. Jag kan verkligen rekommendera denna kaka, med en lite annorlunda smaksättning, som jag självklart bad att få receptet på innan vi lämnade familjen, hundarna och Tågarp.

Recept

4 ägg
4 dl strösocker
200 g margarin, smält och avsvalnat
5 dl vetemjöl
10-15 finhackade blad av doftpelargon t.ex. "Dr Westerlund"och "Attar of Roses". Blad ej blommorna.
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljpulver
Margarin, ströbröd eller kokos till formen

Glasyr:
120 g philadelphiaost
75 g margarin, margarin, smält och avsvalnat
2,5 dl florsocker
Lite av de hackade pelargonbladen

Gör såhär:
Hacka pelargonbladen. Vispa ägg och socker poröst. Rör ner pelargonbladen, margarin och vetemjöl. Blanda bakpulver och vaniljsocker och rör sedan ner allt i smeten.
Smörj och bröa en kakform eller mindre långpanna och häll i smeten.
Grädda kakan i ca 20 minuter i 175°.
Låt svalna något.
Blanda alla ingredienser till glasyren i en skål. Rör till den är helt slät.
Bred ut glasyren ovanpå kakan.
Skär kakan i lämpligt stora bitar.
Garnera med pelargonblad och eller blommor.

22 apr. 2015

Där björkarna susa..

Jag älskar blommor och växter och kan nog fler artnamn än genomsnittet av landets befolkning, men att lära mig de latinska namnen är inget jag strävar efter. Däremot försöker jag lära mig namnen på vilda pelargoner, som inte har några svenska benämningar till exempel P. capitatum, P. cortusifolium och P. grandiflorum.
Ett av de få namn som jag kan, som Linné gav våra växter, är Betula alba. Det är namnet för björk. Det fick jag lära mig i skolan och varför just det namnet fastade i skallen har jag ingen aning om. Björken och dess musöron är väl förknippade med den svenska våren och jag tycker att det är få andra träd som kan mäta sig med björkens första skira grönska upptill den speciella vita stammen. Alba betyder just vit och syftar såklart på björkens stam. Vårtbjörken Betula pendula, även kallad hängbjörk, är ett av jordens vanligaste träd och växer i större delen av vårt land. Förutom att jag förknippar björken med svensk sommar och röda stugor, är den ett trevligt inslag på påsken, när man tar in ris och pyntar. Tyvärr är inte björkarna till glädje för alla, då många mår dåligt av björkpollen.
Hemma i trädgården vid mitt föräldrahem växer tre hängbjörkar. De var min mammas önskan att plantera dessa träd någon gång i mitten av 80-talet. Tyvärr fick hon inte glädjas åt dem så många år, då hon gick bort alltför tidigt redan 1988. Därför är hängbjörkarna starkt förknippade med min saknade mamma. Häromdagen tog jag en bild på det hav av scilla, som just nu blommar under träden, som så smått börjar iklä sig sin vackra gröna skrud.











21 apr. 2015

Tröttsam utevistelse

Äntligen tycker Ängla att det börjar bli så varmt utomhus att hon kan tänka sig att gå ut en stund på dagen. Idag visade termometern på + 18°C och hon gick ut både en och två gånger utan att tveka vid ytterdörren. Ängla är inte katten som utmärker sig för att ha någon större brådska, men när hon fick span på en duva ute på gräsmattan gick det undan, men som så ofta hinner fåglarna undan innan hon når sitt byte. Istället valde hon att sätta sig i godan ro och smaka på gräset, som nu börjar växa till sig. Jag kallade på henne när jag gick in, men fick inget större gensvar. Efter en stund påkallade hon min uppmärksamhet och talade om att hon kommit in i lägenheten igen. Hon brukar passa på att slinka in genom ytterdörren när någon öppnar och går in och sedan tar hon trapporna upp till fjärde våningen, men allra helst åker hon hissen med grannarna, vilket även de brukar uppskatta. Efter sin utevistelse somnade Ängla gott, liggande i klätterställningen på balkongen.

En liten skönhet i kruka

När jag planterade de små bulberna, som jag köpte på en marknad på påskafton, var jag osäker på om jag över huvud taget skulle få se dem blomma, men redan idag fick jag se den första Jungfruskon Pleione tongariro slå ut på balkongen. Vilken liten skönhet! Det har inte kommit några blad och blomman, som är cirka 7 cm, sträcker sig knappt över krukans kant. Nu hoppas jag få se även den andra sorten Pleione formosana blomma. Jag köper gärna fler sorter av denna orkidé. Förutom att den är vacker och exotisk passar den bra att odla när man har litet utrymme. Den kan både odlas inom- och utomhus, men tål inte temperaturer under +5°. Denna jordväxande orkidé planteras med 1/3 av bulben ovan jord och vattnas sedan mycket sparsamt så att jorden hålls lätt fuktig. Jorden ska vara porös och väldränerad och plantan vill stå i halvskugga. Ungefär varannan vecka ska man ge plantan orkidégödning. När bladen börjar gulna ställer man undan bulberna för vinterförvaring, då de ska stå torrt, svalt och frostfritt. När bulberna  börjar få nya skott på våren klipper man bort döda, gamla rötter och planterar om dem igen. Webbutiken Lökar & Knölar har dessa orkidéer i sitt sortiment.

19 apr. 2015

Sommarvärme på balkongen

På min balkong känns det nästan som sommar nu, i alla fall när solen skiner. Idag vid lunchtid visade termometern på 27°C. Där är sol större delen av dagen, från morgonen fram till kl. 16 och sommartid kan det bli riktigt stekhett. Då är rullgardiner ett måste både för temperaturen och som skydd för en del växter, som inte tål stark sol. Nu på våren när man sätter ut växter, som stått inomhus på vinterförvaring, måste man vara extra noga med att skydda dem mot solen, då det är extra känsliga i början av säsongen och bladen lätt blir brända  Det fick jag själv surt erfara när jag glömt dra ner rullgardinerna en morgon för några veckor sedan och flertalet pelargoner fick förtorkade blad, som nästan saknade färg.
När man har katter, som vistas på balkongen, har man enligt lag skyldighet att se till att säkra balkongen så att katterna inte kan klättra, ta sig ut och riskera att ramla ner. Därför har jag fått hjälp med att snickra ihop träramar med nät, som jag kan sätta för när jag skjuter isär glasrutorna. Det är viktigt att få cirkulation på luften om man odlar mycket på en inglasad balkong, för värme och stillastående fuktig luft där växterna står tätt gör att ohyran lättare får fäste och man riskerar få svampangrepp på bladen. Jag är ingen älskare av sommarheta dagar utan sitter hellre på en bänk och njuter av vårsolen och lyssnar på fåglarnas kvittrande. Maj är min favoritmånad då naturen skiftar färg, man anar den första skira grönskan, djuren vaknar till liv och fåglar kommer åter efter att ha vistats på varmare platser under vintern. Dagarna går fort och allt i naturen händer fort. Man kan nästan se från dag till dag hur de små bladen på buskar och träd utvecklas och hur marken blir allt grönare. Det gäller att ta tillvara de fina dagarna och njuta av härligheten.
En del av mina vårlökar har redan blommat ut. Den söta  klockliljan Fritillaria meleagris Alba, som är en vit variant av Kungsängsliljan, har nu blommat ett par veckor och snart har även den haft sin vackraste tid för i år. Den blir cirka 20 cm hög, får vita klockor med gröna skiftningar och trivs i sol till halvskugga.


Vill ännu en gång lägga ut min dikt om att ta tillvara ögonblicken, som aldrig kommer åter.

Stanna upp en liten stund
och stressa inte iväg

Stanna upp och se díg omkring
koppla av och njut
Stanna upp lukta på blommorna
vila och värm dig i solen
Stanna upp i vår underbara natur
nu och inte imorgon.
STANNA UPP!

av Mia Sandqvist

18 apr. 2015

Små, röda och söta


















När man bara har en balkong på 8 m² där man ska få plats med större delen av sin odling, får man hålla sig till de lite mindre storlekarna på blommor och övriga växter om man ska få plats med så mycket vackert som möjligt. Ändå får jag bara plats med en liten bråkdel av allt jag skulle vilja odla där. Nu när jag börjat flytta ut en hel del av alla mina pelargoner, måste jag planera noga hur träden, hyllorna, fontänen, stolar och bord ska stå för att ge plats åt så många pelargoner som möjligt. Jag måste ju kunna röra mig där ute och vattna och pyssla om allt och så ska katterna kunna vara där och klättra och klösa på sin klösmöbel. Dessutom ska det finnas utrymme för dem att ligga och slöa på golvet. Jag har alltmer gått över till miniatyrpelargoner, som blir långt ifrån så stora som de mer vanliga pelargonsorterna. Det passar mig utmärkt, då jag alltid gillat att pyssla med allt möjligt i liten skala. Mina röda, tulpaner, som jag planterade sent i höstas i en liten plåthink, slog ut i veckan. Även de valde jag med tanke på mitt lilla utrymme. De små tulpanerna, som jag tyvärr tappat bort namnlappen till, blir bara 15 cm höga. Det går att få plats med mer än man tror på 8 m² bara man utnyttjar ytan väl. Jag har många hyllor och har även odlat i korgar, som jag hängt i hållare på väggen. Tyvärr har jag plasttak över balkongen, då jag bor på översta våningen. Det gör att det är svårt att fästa krokar i taket. Annars hade jag funderingar på att hänga upp ett nät av armeringsjärn och sedan kunna hänga blomkrukor, ljuslyktor m.m. i nätet. Jag är alltid sugen på att prova på nya växter, men just nu är jag inne på att köpa nya stolar, då min katt Ängla gillar att sätta klorna i korgstolarna, så en vacker dag är risken att jag hamnar på golvet när jag sätter mig. Sedan har jag sett fina hyllor som jag skulle vilja ha istället för ett och annat loppisfynd, som jag har i dagsläget. Det dyker alltid upp nya önskemål och idéer med mitt odlande. Att läsa trädgårdstidningar, titta på internet och åka på trädgårdsmässor ger många härliga tips. Nedan några bilder på balkongen från sommaren 2010, då den tog hem förstapriset i den riksomfattande balkongtävlingen, som anordnades av Riksförbundet Svensk Trädgård och Kungliga Patriotiska Sällskapet. Då hade pelargonerna fortfarande inte tagit överhanden. Jag odlade mycket annat både ätbart, blommande och väldoftande och det fanns lite mer tom golvyta än vad det finns nu.




































17 apr. 2015

Mmmm något nytt för smaklökarna

En vinst, som jag vann i Marabous tävling på internet. Igår var jag och hämtade ut paketen och då jag nominerat min syster i tävlingen, fick hon en likadan låda med Marabou TUC Salty Crackers. Små chokladkakor med minimala kex. Idag bjöd jag mina dialyskompisar på salen och eftermiddagspersonalen på en liten kaka. Personligen tycker jag att chokladen och kexen är godast var för sig. Kul att vinna och få smaka något nytt, som jag troligtvis inte köpt i affären.

16 apr. 2015

Flytten har börjat

Varje vår är det dags för den stora flytten. Ja, nu är det ju inte så att jag flyttar ut ur lägenheten, även om jag skulle önska att jag kunde ta mitt pick och pack och bo på landet i en röd liten stuga med vita knutar, under den ena halvan av året. Där skulle jag ha en liten täppa, växthus och höns som gick runt och pickade och jag kunde sitta på förstukvisten och äta nyvärpta ägg till frukost, medan katterna låg i gräset och lapade sol. Tillbaka till verkligheten. De senaste dagarna har jag på allvar börjat flytta ut mina pelargoner på balkongen, även om jag tjuvstartade för några veckor sedan då jag trodde att våren kommit för att stanna. Istället blev det fler kalla nätter och jag fick köra med värmefläkten, för att rädda de plantor som jag redan ställt ut. Nu tror jag verkligen på att våren är här på allvar. Först ut på balkongen var inte pelargonerna utan katternas klätterställning, som jag köpte till dem i höstas. Så det var lite av premiär för den på balkongen i veckan och Ängla, som fortfarande är lite tveksam över vårvädret, och helst stannar inomhus, har insett att det verkligen är varmt och skönt att ligga på ställningen ute på balkongen. Dessutom har hon en bra utsiktsplats därifrån och kan titta på allt som händer på gården. En dag som idag, när hyllor och pelargoner skulle förflyttas från trapphuset, där de övervintrat sedan senhösten, började jag fundera över vad jag egentligen håller på med. Jag räknade krukorna i trapphuset, ganska små i och för sig, men jag kom fram till att bara där stod 130 pelargonplantor. De flesta pelargonerna är olika, men en del plantor tog jag sticklingar av i höstas, så de är dubbletter. Då hade jag ändå inte räknat med alla de pelargoner som står i köks- och sovrumsfönstret och de som står i källarförrådet. Hur tusan har de blivit så många? Jag som slängde en hel del både små och stora plantor, som drabbats av rotlöss i höstas. Visst, jag tog sticklingar av de smittade plantorna, som jag väldigt gärna ville ha kvar, men jag trodde att antalet plantor minskat rejält, även om jag nu köpt på mig nya miniatyrer i år. Som tur är har jag en jättesnäll pappa, som ställde upp och hjälpte mig  i eftermiddag. Han flyttade hyllor och bar krukor och jag kunde ställa pelargonerna i något så när ordning på balkongen. Efter en stund var jag både trött i  huvudet och kroppen och fötterna värkte. Jag sjönk ner i soffan, slängde i mig ett par värktabletter och efter en stund var jag ändå ganska nöjd med det som blivit gjort. Nu börjar balkongen se ut som den brukar göra på våren, även om det ännu är många krukor som står kvar inomhus. Jag börjar se en ände på den jobbiga flytten och det största jobbet med omplanteringen av alla pelargonerna, som ska ha ny jord och en del större krukor, är snart klar. När allt har kommit på plats kan jag börja pyssla om plantorna, plocka bland blommor och blad och verkligen njuta. En hel del plantor ska toppas. Sticklingarna som jag tar när jag klipper ner pelargonerna sticker jag ner i jorden vid sidan om moderplantan eller om jag orkar sätter jag dem en och en i varsin plastkruka, med namnskylt i varje kruka. Även om jag ibland känner mig smått galen med mitt odlande och jag stundtals blir riktigt trött, ger pelargonerna mig så mycket glädje och en massa spännande dagar, då jag får följa knoppar och blommor på varenda liten planta. Även om jag idag tycker att jag har för många plantor redan så här tidigt på säsongen, vet jag att jag kommer köpa och byta till mig fler små sticklingar när jag träffar andra pelargonförälskade människor framöver. Många av mina plantor ska förhoppningsvis byta ägare, då jag kommer sälja en hel del sticklingar under säsongen, om det blir som jag tänkt. Såhär några timmar efter att dagens flytt var till ändå, hoppas jag att jag kan glädjas över min odling även i år, även om krafterna ibland sinar. Min odling är ju trots allt inte bara en rolig hobby utan en rofylld terapi för själen och genom detta blommande intresse träffar jag så många trevliga likasinnade i Svenska pelargonsällskapet. På lördag är det dags för ännu en utfärd med det glada gänget.
Nedan ser du hur min balkong såg ut i augusti förra året. På 8 kvm får man plats med många pelargoner och ännu lite till.



































14 apr. 2015

Majblomman - Alla barns blomma



















Ikväll ringde det på min ytterdörr och när jag öppnade fick jag se grannens lilla tjej med en grön väska på magen. Hon frågade om jag ville köpa majblommor. Även om blomman är en symbol, så är den för mig lika förknippad med våren, som många andra blommor i naturen så här års. Varje år säljer skolbarn denna blomma, som ändrar färg varje säsong. I år är den cerise och lila med gul mitt. Man kan välja mellan den så kallade bilblomman, pins, krans och en liten blomma på nål, som lätt går att fästa på rockslaget. Jag köpte en blomma att sätta på bilrutan och en att sätta på jackan.
Majblomman såldes första gången 1907 i Göteborg. Då var syftet att hjälpa tuberkulossjuka barn. Initiativtagare var fru Beda Hallberg. Hon var verksam inom Göteborgs frivilliga fattigvård under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Pengarna, som samlas in idag genom försäljningen av majblomman, går till att hjälpa och stödja enskilda barn, som lever i familjer med ekonomiska problem, men även till extra tillskott till skolor och föreningar, opinionsbildning, folkbildning, forskning och sommarverksamhet. Förutom att stödja insamlingen genom att köpa majblomman, som säljs under ett par veckor i april, kan du även bli månadsgivare. Läs mer på www.majblomman.se

En sol i asfaltskanten

Jag har inte någon egen trädgård med en stor fin gräsmatta, som invaderas av maskrosor, och har nog därför svårare att se maskrosen som det hatade ogräs, som det så ofta verkar vara. I Sverige finns maskrosen i cirka 500 olika arter. Bladen är vackert flikiga och blommorna härligt gula där de växer i mängder längs vägkanten och på ängsmarker. Jag vet ju i och för sig hur tråkigt det var att gå runt i mitt föräldrahems trädgård och med en kniv försöka hjälpa pappa att få upp en och annan maskrosplanta ur gräsmattan. Plockade man inte bort varenda planta skulle de sprida sig med vinden och snart skulle hela trädgården blomma i gult, sa man då i alla fall. Hur hemskt hade det egentligen varit? Som barn plockade jag ibland maskrosblommor och la stjälkarna i en spann vatten och några timmar därefter hade ändarna på stjälkarna krullat i hop sig. Så lättroad var tydligen jag som barn. Ibland plockade jag maskrosblad till mitt älskade marsvin Snuffsan, som åt dem med god aptit. Förutom att blommorna är vackra kan man göra bland annat vin, marmelad och te på dem och bladen kan användas i sallader. Bina älskar maskrosblommor, då de ger mängder med nektar till honung och för oss människor är både blad och blommor nyttiga att äta, då de är både närings- och vitaminrika. Jag hittade några recept på sidan Vegan i Fokus.
Årets första maskros, som jag fångade på bild häromdagen, växte intill husväggen utanför dialysens entré och på rätt plats kan man inte säga annat än att den är vacker. Nedan följer sångtexten till Carl-Antons "Om maskros och tjärdoft". En härlig text om denna solgula blomma, som verkligen får mig att längta till sommaren.


Om maskros och tjärdoft
Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset när sommarn är slut.
För hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den – och jag fick rå om den.
Då gömde jag – små sommarminnen gömde jag.
Maskros som tändes i solsken som brändes gömde jag.
Jag målade våran brygga med tjära
fast det finns impregnering av modernare sort
Men det luktar så gott när man kommer nära
och den doften behövs när sommarn är kort.
För hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den – och jag fick rå om den.
Då gömde jag – små sommarminnen gömde jag.
Tjärdoft som kändes i solsken som brändes gömde jag.
Jag gjorde en liten visa att sjunga
när sommarens båtar har glidit förbi
och isarna ligger tjocka och tunga.
För visor kan längta och längtar gör vi.
För hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den – och jag fick rå om den.
Då gömde jag – små sommarminnen gömde jag.
Maskros som tändes och tjärdoft som kändes gömde jag.




13 apr. 2015

Vitsippor utanför husknuten

När jag flyttade hemifrån för 23 år sedan kunde jag absolut inte tänka mig en lägenhet mitt inne i centrala delarna av Halmstad, mitt bland asfalt, betong. bilar och ett ständigt folkvimmel. Flera personer i min närhet kommenterade mitt val att flytta till stadsdelen Bäckagård en aning nedlåtande. Varför flytta ända ut till Bäckagård? Trots allt ligger det bara en halvmil utanför Halmstads centrum och det tar inte många minuter att ta sig in till stan med bil. Jag kan till och med köra med min permobil dit när vädret tillåter. På Bäckagård bor jag i en liten tvåa i ett hyreshus på fjärde våningen, som är husets översta plan. Från min balkong ser jag havet bortom hustak och träd och vid riktigt klart väder ser jag över bukten mot Båstad..Precis utanför vårt hus växer stora lummiga träd, som växte där långt innan husen byggdes. Gräs och blandad grönska gör att det är en utmärkt plats för mina katter att vistas på och sommartid ligger de gärna i gräset och lapar sol. Bara hundratalet meter längre bort ligger den lummiga Hallägraskogen, som är en av mina favoritplatser om våren. Hade jag valt stan framför Bäckagård hade jag inte fått uppleva det härliga djurlivet med mängder av fåglar, ekorrar och ibland även räv, rådjur, igelkott och fasan strax utanför husknuten. Det är sådant som jag verkligen sätter värde på i livet och älskar att omges av veckans alla dagar. De senaste veckorna har fågellivet tagit extra fart. Fåglarna kvittrar och flyger fram och tillbaka med näbbarna fulla med byggmaterial till deras nya bon. Snart få de klara sig med vad naturen har att ge, nä vi slutar att mata dem utanför huset. I veckan fick jag se årets första vitsippor, som tittade upp bland gamla löv och kvistar. I Hallägraskogen kommer vitsipporna lite tidigare och i mycket större mängder än utanför huset, där de stora träden skuggar stora delar av marken, men jag njuter av att bara kliva utanför huset och få se vårens första vitsippor vända sina vita, vackra kronblad mot solen.

12 apr. 2015

Kärlek mellan djur och människor


Ibland har jag läst att det enda en katt behöver av oss människor är mat. Jag tror inte att någon kattägare håller med om det påståendet. Det kanske överlever bara de får mat och vatten, men jag tror ändå inte att en katt skulle må bra utan att dela kärleken och närheten till sin husse eller matte och så tror jag att det är för många andra husdjur, som vant sig vid att ha oss människor vid sin sida. Djur har även en förmåga att minnas människor, som de levt med under en lång tid och att djur inte glömmer bort oss människor har jag sett flera rörande filmer om på internet den senaste tiden. Vem har undgått filmerna när bland annat hundar får återse sina familjemedlemmar efter den tragiska orkanen Katrina. Se även hur mötet blir mellan Damian Aspinall, som driver Aspinall Foundation och hans dotter, när de återser två gorillor, som uppfostrats i fångenskap och sedan släppts ut  i Gabon skogen i västra Afrika. Klick här för att komma till filmen. Se ännu en film om Damians återförening med en av gorillorna här.
Under påskhelgen passade jag mina grannars katt Lisa, som bor dörr i dörr med mig och mina katter Ängla och Tindra. Lisa är en lite ängslig katt, som helst vill vara inomhus, även om hon ibland tar en liten runda utanför huset med sin matte. Hon kommer bra överens med Ängla, som gärna hälsar på grannarna och busar lite försiktigt med Lisa, även om de långa stunder bara sitter och tittar på varandra. Ängla tar sig även friheten att äta av Lisas mat och gräs och det har hänt att hon även gått på Lisas låda. Min katt Tindra håller sig helst borta från andra katter utomhus, men hon tycker det är helt ok att Lisa gör sina besök inne hos oss och även Tindra går in och lägger sig hos grannarna och sover bort en stund ibland. På så vis fungerar det bra att jag går in och sätter mig i deras soffa och tittar på tv och äter middag hos Lisa för att göra henne sällskap, då husse och matte inte är hemma. Ängla följer också med in och ligger gärna i fåtöljen intill. Med åren har Lisa och jag kommit varandra närmare och jag får klia henne under hakan och hon tar gärna emot en och annan räka och en bit kalkon ur min hand. Det har även hänt att jag får pussa henne på pannan, men hon fräser så fort hon känner sig osäker. Däremot har hon aldrig försökt att bita eller riva mig. Efter att grannarna varit borta i fyra hela dagar kom de hem i måndags kväll. Jag hade precis öppnat dörren och gått in till Lisa, när jag hörde grannarna kliva ut ur hissen. Lisa hann inte mer än att höra deras röster innan hon kom rusande emot dem med svansen högt buren och jamande för full hals. Visst finns det kärlek mellan djur och människor.

11 apr. 2015

Fler klockor har slagit ut























En efter en slår de ut på min balkong, de söta, små klockorna som ser olika ut, men som alla tillhör
Klockliljesläktet (Fritellaria). Det finns mängder med lökväxter som tillhör detta släkte. Jag valde att plantera flera olika sorter av de mer småväxta sorterna på balkongen i höstas. Jag har nu bevis på att de visst kan trivas i mindre krukor, trots att jag läste på internet i höstas att odling i kruka inte var att föredra. Nu finns det ju ett otal växter inom detta släkte och alla har olika förutsättningar för att trivas, så hur det fungerar med de mer storväxande sorterna som till exempel Kjejsarkronan och alla andra sorter vet jag inte.

Blommorna som tillhör detta klockliljesläkte har hängande, klocklika blommor och finns i ett flertal färger. De kan bli allt från 20 cm till 150 cm. En del är enfärgade, andra tvåfärgade och några har vackra mönster, ja till och med rutiga, som Kungsängsliljan. Det är viktigt att köpa dessa lökar tidigt på hösten. Vänta inte tills butikerna har utförsäljning, då lökarna ofta har legat i flera veckor och torkat och har långt ifrån samma förutsättning att rota sig. Se även till att plantera lökarna ganska omgående efter att du köpt hem dem, eller förvara dem på en lätt fuktig plats, så de inte torkar ut. De trivs på en plats med halvskugga till full sol och  vill ha en väldränerad och näringsrik jord som är lätt fuktig, men de vill inte växa på en plats där jorden ständigt är blöt. Efter blomningen är det viktigt att klippa bort blommorna, så att näringen går tillbaka till löken, då annars näringen går åt till att producera frön, vilket är likt för de flesta lökväxter. Under hösten bör man gödsla växten med benmjöl.
Den lilla Fritillaria thunbergii blommarna nu på min balkong. Den blir cirka 40-60 cm hög och får underbart söta gräddvita blommor med ett svagt rödbrunt rutmönster eller gröna ådror.
Odlar man denna lökväxt i rabatten blommar den i april-maj. Då det är så varmt på min inglasade balkong, nu när vårsolen står på, blir tyvärr blomningen kortare, än om de skulle växa i trädgården.
Denna lilla skönhet är uppkallad efter Linnés lärljunge Carl Peter Thunberg.

9 apr. 2015

Likt en väldig vitsippa


















Fler och fler vårlökar tittar upp ur krukorna på balkongen och blomknopparna slår ut. Att odla vitsippor på balkongen skulle nog vara svårt, men visst ser denna Anemone blanda White Splendour, som blommar i en av krukorna, ut som en stor vitsippa med extra många kronblad. Det är inte så konstigt då de båda tillhör Sippsläktet (Anemone). Det mer vanliga namnet är Balkansippa och denna White Splendour är verkligen vacker när blomman öppnar sig och solen lyser på den . Balkansippan blir c:a 15 cm hög, passar bra att odla både i rabatt och stenparti. Den förökar sig och sprider sig så småningom. Snart är det dags att flytta ut alla mina pelargoner på balkongen, när risken för nattfrost är över, så när mina sippor har blommat över åker jag hem med dem till pappas trädgård, där han får gräva ner dem i någon rabatt, för att blomma även till nästa år. På så vis lämnar vårlökarna plats till sommarens blommor. Kanske kan jag gräva upp Balkansipporna till nästa vår och ta hem dem till balkongen igen, men jag tror jag köper nya spännande lökar, som får blomma nästa år. Jag åker gärna hem till min pappas trädgård och strosar runt och tittar på alla blommor, som jag bidragit med under åren som balkongodlare. Då får jag även känna gräset mellan tårna, vilket är det jag saknar mest med att ha balkong med trägolv.

8 apr. 2015

Ny tidning för trädgårdsälskare























Häromdagen hittade jag en ny tidskrift i tidningshyllan. Älskade Trädgård är en tidning från Hemmets Journal, som är fylld med härliga bilder på blommor, växter och mycket annat som hör till trädgård och balkong. Hemmets Journal har tidigare år gett ut denna tidning och då som ett specialnummer. Så är det även  i år. Tråkigt tycker jag, men det är säkert svårt att konkurrera bland alla tidskrifter om odling och trädgård, som finns i handeln idag. Jag tycker att tidningen var väl värd 40 kr och jag hade gärna sett att den kom ut varje månad. Ett par uppslag handlade om Bergabackens pelargonmuseum och bilder på vackra pelargoner ur museets samling. Pia Walldau som driver Bergabacken AB i Torsåker har odlat pelargoner i 20 år. Hon har 500 olika sorters pelargoner varav ett flertal är gamla svenska sorter, men hon utökar hela tiden sin samling. I webbutiken kan du beställa sticklingar från Pias samling. Reportaget föll självklart mig i smaken, då jag ju är en sann pelargonfantast, och det är inte omöjligt att jag så småningom beställer några fina sticklingar.

7 apr. 2015

Jungfrusko, en jordväxande liten orkidé























På självaste påskaftons eftermiddag tog jag mig in till Halmstads marknadsplats, inte för att besöka tivolit, som man annonserat om i dagstidningen, utan för att titta på den så utannonserade så kallade matmarknaden. Jag hoppades på att det var samma matmarknad som varit på Stora torg tidigare år, då olika länder erbjudit typiska maträtter från deras hemmanation. Till min stora besvikelse fick jag se att det var en liten minimal knallemarknad, där man i och för sig sålde korvar, sill och lite annat ätbart och därtill kläder, väskor, tingeltangel och marknadskarameller, men var långt ifrån det jag förväntat mig. Jag köpte en bunta med vykort och började gå tillbaka mot bilen när det plötsligt kom värsta hagelskuren. Då fick jag glädjande nog se ett stånd, som direkt fångade min uppmärksamhet. Flera bord var fyllda med diverse lökar och knölar och där bakom stod en försäljare som representerade Bulbs.se. Jag letade runt bland alla påsar och förpackningar efter något passande att odla i kruka på min balkong och som heller inte skulle ta för mycket plats. Först föll jag för klängliljor, men då det bara hade sorten med röda blommor som jag redan har, letade jag vidare. I några små lådor fann jag små bulber och på den handtextade skylten stod det trädgårdsorkidéer. De rätta namnet var Jungfrusko, den övre bilden Pleione formosana och på den undre Pleione tongariro. Jag plockade till mig tre små bulber, som bara var 3-4 cm och som redan kommit i gång att växa. När jag kom hem och googlade på Pleione, som är en växt från Asien, insåg jag att blommorna skulle bli mycket mindre, än vad man kunde tro när man såg de vackra bilderna. Växten blir ungefär en decimeter hög. Den kan både odlas inom- och utomhus, men tål inte temperaturer under +5°. Denna jordväxande orkidé planteras med 1/3 av bulben ovan jord och vattnas sedan mycket sparsamt så att jorden hålls lätt fuktig. Jorden ska vara porös och väldränerad och plantan vill stå i halvskugga. Ungefär varannan vecka ska man ge plantan orkidégödning. När bladen börjar gulna ställer man undan bulberna för vinterförvaring, då de ska stå torrt, svalt och frostfritt. Ett tips jag hittade var att förvara dem i kylskåpet under vintern, vilket kanske inte känns så hygieniskt. När bulberna  börjar få nya skott på våren klipper man bort döda, gamla rötter och planterar om dem igen. Det ska bli spännande att se om jag får se dessa små orkidéer blomma och om jag klarar av att försvara dem till nästa år. Det är alltid kul med nya utmaningar i min miniträdgård på balkongen.
För några veckor sedan anmälde jag mig för att få nyhetsbrev från Bulbs.se och fick då 10 st oxalislökar hemskickade per post och med paketet kom även en värdecheck med rabatt vid ett köptillfälle. Tyvärr verkar detta erbjudande ha upphört, men med nyhetsbreven får man specialpriser och erbjudanden per mail. Bulbs.se säljer inte Jungfruskor i webbutiken, men jag hittade en annan butik Lökar & Knölar, som har dessa orkidéer i sitt sortiment.