Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

29 juli 2016

Ballongblomman - Från litet frö till stor buske


















Tidigt i våras fick jag en liten frösådd planta av en bekant, som gärna och ofta delar med sig av pelargonsticklingar och andra små växter. Jag fick veta att det var en Ballongblomma eller Leanderklocka, som den också kallas. Namnet Ballongblomma har jag hört tidigare, men växtens utseende och storlek visste jag absolut ingenting om. Det var spännande att få något nytt och annorlunda att plantera på balkongen, som för övrigt mest är fylld med mängder av pelargoner. Jag fick veta att Ballongblomman kunde bli upp till 80 cm hög, men jag hoppades på att plantan inte skulle bli så stor och kraftig om jag satte den i en mindre kruka. Oj, vad fel jag hade. Det tog inte många veckor innan jag insåg att min Ballongblomma skulle ta överhanden på balkongen. Att slänga plantan på komposten var inte ett alternativ. Fullt livsdugliga växter slänger man bara inte. En hel del av mina lökar och perenna växter, som jag haft på balkongen, har under åren fått flytta till rabatterna i pappas trädgård. Vid det här laget är där inte plats för fler växter, i alla fall inga storväxande.  Nästa alternativ var att gräva ner plantan utanför vårt hyreshus, där jag tidigare satt ner vårlökar och ett par perenner mellan buskarna. Om det är tillåtet att plantera i fastighetsbolagets rabatter vet jag inte, men lite extra grönska och blommor kan väl knappast skada om jag sköter om dem. En av mina grannar har grävt ner minipåskliljor under några av träden, där vi matar fåglarna, och de lyser upp när de blommar på vårkanten. Jag tog krukan med min Ballongblomma och åkte ner med hissen till bottenplan. Efter en stund var plantan på plats i rabatten, strax utanför cykelrummet. Det varma vädret och avsaknaden av regn gjorde att jorden var jättetorr och jag fick vattna plantan nästan varje dag, under ett par veckors tid. Plantan växte, växte och växte och så småningom kom de första knopparna. När de slog ut visade sig klockformade blommor, cirka 5 cm i diameter, vita till blåvioletta, som sedan lämnar efter sig 3-5 cm stora frukter, vilka inneslöts i ett ballongliknande, vackert hölje. Såhär i efterhand är jag glad att jag grävde ner min Ballongblomma utomhus. Den har blivit en gigantisk buske, som mäter närmare 130 cm på höjden. Tänk vilken växtkraft ett enda litet frö kan ha. Framåt höstkanten ska jag ta tillvara frön från plantan och till våren hoppas jag kunna dela med mig av nya små plantor till vänner och bekanta. Barn skulle säkert uppskatta att odla Ballongblommor då de växer fort och blir stora under säsongen, men det krävs försiktighet då plantan är giftig. Smaken är långt ifrån angenäm, så risken att barn och djur ska äta av den är liten.
Ballongblomman, Nicandra physalodes, är en art som tillhör familjen potatisväxter, Solanaceae, och har sitt ursprung i Peru. Arten är en ettårig ört, som är vanlig i våra svenska trädgårdar, men förekommer även förvildad. Plantan, som blommar från juli-september, blir normalt 80-120 cm hög.





25 juli 2016

Koka soppa på skogens guld


















När jag var liten åkte familjen ibland ut i skogen och plockade blåbär, lingon och hallon. Jag minns det som en trevlig gemensam upplevelse och som belöning fick vi äta paj eller något annat gott som mamma gjort av bären. Att plocka svamp var däremot ingen syssla som jag växte upp med som barn. Nu har jag ett större intresse för svamp då jag tycker om att använda den i olika rätter när jag lagar mat, men min svampkunskap är väldigt begränsad. Jag hade gärna gett mig ut i skogen idag med någon kunnig svampplockare, men nu är det mina ben och fötter som sätter stopp för en härlig stund i naturen. Tråkigt, men det finns ju svamp att köpa, även om det helt klart blir dyrare. Receptet på denna kantarellsoppa är en favorit i repris från förra hösten. Då fick jag tag i riktigt billiga kantareller och tillagade svampsoppa för första gången och den blev så god att jag sedan har gjort den ett flertal gånger. När det varit för dyrt med kantareller har jag använt annan svamp, men visst blir den godast med bara nyplockade kantareller. Härom dagen kokade jag soppa igen och då på kantareller, champinjoner och ostronskivling, som odlas i utkanten av Halmstad. Med mycket grädde och smak av vitt vin är denna soppa en riktig festrätt, som jag verkligen kan rekommendera i dessa svamptider.

Recept Kantarellsoppa 4 personer
2
liter kantareller (cirka  600 g)

3
schalottenlökar eller gul lök
+ 2 msk smör eller margarin

3
dl vitt vin

5 dl vispgrädde
1 l kycklingbuljong, buljongtärning eller fond
1
dl hackad persilja

salt och peppar
Gör såhär:
Dela svampen i bitar. Låt den "svettas" i en varm stekpanna.

Skala och hacka löken.
När vätskan kokat in i svampen, öka värmen och lägg i smöret. Fräs en stund och lägg sedan i löken. Låt löken bli mjuk och häll sedan på vinet och låt det koka in något.
Blanda ner grädde, buljong och persilja. Låt det koka cirka 5 minuter.
Mixa soppan om du vill ha den slät. Smaka av med salt och peppar.
Soppan kan redas för något tjockare konsistens.

24 juli 2016

Polka, Suger Baby, Alice och några andra skönheter i pelargondjungeln

Sugar Baby


















Polka kan vara en dans, men kan även förknippas med den rödvitrandiga karamellen polkagris. I detta fallet är Polka namnet på något helt annat, nämligen en pelargon. Dessa blommor har ibland fått sitt namn efter en person eller den plats där man en gång tog till vara en speciell pelargon, så namnen är många och väldigt skiftande skiftande. Vildarterna har ibland namn som kan vara riktigt svåra att uttala som P. antidysentericum, P. hermansdorpense eller P. multibracteatum. Just pelargonen Polka är en korsning mellan en unikpelargon och en engelsk pelargon. Bladen är grågröna och blommorna vackert orangeröda med mörkt purpurfärgade markeringar på de övre kronbladen. En riktigt stilfull pelargon i mitt tycke. Lilla Suger baby är en häng - och miniatyrpelargon, med gröna blad och dubbla, små, rosa blommor, som har ett lite annorlunda utseende. Denna söta lilla pelargon tillhör en av mina många favoriter bland miniatyrerna och en av de få hängpelargoner, som jag har i min samling. Jag har även Laced Sugar Baby, som till skillnad från Suger Baby har gröna blad med gräddgul nervbandsmosaik. Denna nervbandsmosaik orsakas av ett ofarligt virus, som ett fåtal pelargonsorter har, och som bidrar till att nerverna har denna gräddgula färg och ger bladen ett vackert mosaikmönster.

Polka


















Många av mina pelargoner tillhör gruppen miniatyrpelargoner. Dessa sorter växer inte så fort. Deras blad och blommor är ofta lite mindre till storleken och plantorna blir inte så stora och kraftiga. Till viss del är plantans utveckling beroende av hur stor kruka den växer i, så även en del miniatyr- och dvärgpelargoner kan växa till sig med tiden. Lilla Alice, även hon en miniatyr, har vita blommor med orange kanter på kronbladen, och har en given plats på min balkong.
 
Alice


















PAC Viva Madeleine, som är en zonalpelargon, har däremot ett kraftigare växtsätt. Blommorna är vita med inslag av svagt rosa och liknar små maränger. Vita blommor förknippas ibland med begravning, men själv tycker jag att vita blommor ger ett vackert, stilrent och ibland riktigt pampigt uttryck. Förädlare av PAC Viva Madeleine är Rockdala och PAC Elsner. Det sistnämnda företaget, som är tyskt, har tagit fram ett flertal pelargoner, som är patenterade och har prefixet PAC.

PAC Viva Madeleine


P. violareum

































P. violareum är troligtvis en primärhybrid, som påminner om P. splendide. P. violareum finns med tre olika färgställningar på blommorna. Denna pelargon är framtagen i Israel och kom via Holland till Sverige. Jag har tyvärr aldrig lyckats att övervintra denna pelargon, men skam den som ger sig. I våras köpte jag en ny stickling av P. violareum och hoppas att den mår bättre av att stå kvar ute på min inglasade balkong i vinter. Då sorten är annorlunda och vacker tycker jag självklart att det är värt ett nytt försök.

P. gibbosum


















Det har gjorts en hel del försök att korsa fram pelargoner med gula blommor och det finns någon enstaka förädlad variant med ljust gula blommor. P. gibbosum är däremot en art, med små gula blommor. Denna pelargon växer vilt på sandiga och klippiga platser i norra och västra Kapprovinsen i Sydafrika. Den har ett klängande och klättrande växtsätt och kan bli flera meter hög. Plantans grenar är suckulenta med knöliga noder. På äldre exemplar blir grenarna vedartade. En annorlunda egenskap, som P. gibbosum har, är att den kvällstid sprider en doft av skumbanan. Min planta av denna pelargon köpte jag i en liten blomsteraffär i Helsingör, i Danmark. I Sverige hittar man tyvärr sällan vilda arter till salu i vanliga butiker. Med bilden nedan, som jag tagit vid ett besök hos Pelargonhuset i Vinslöv, vill jag visa på hur blad, växtsätt och storlek kan skilja sig åt mellan olika pelargoner.

Diverse pelargoner med olika utseende.
Bild från Pelargonhuset.


Radula Rosea


































Radula Rosea tillhör den grupp av pelargoner som har ett doftande bladverk. Just denna sort har en kryddig doft, men det finns pelargoner som har blad som luktar mint, ros, kryddnejlika, tall m.m. En del av de doftande pelargonerna blad kan användas vid matlagning och som smaksättning i bakverk Blommorna kan med fördel användas som dekoration och passar utmärkt i sommarens bål och kan frysas ner i iskuber. Recept på "Mjuk pelargonkaka med glasyr" hittar du på min blogg här och "Brysselkex med smak av pelargon" här.
En väldigt speciell variant bland änglapelargonerna är Quantock Double Dymond. Denna pelargon är den första änglapelargonen med dubbla blommor. Den har ett halvhängande växtsätt med vinröda blommor med vita kronbladskanter. Quantock Double Dymond är en så kallad sport av pelargonen Quantock Ultimate.

Quantock Double Dymond


















Detta är bara en liten inblick i min samling med pelargoner, där jag nämnt sorter från några av de olika pelargongrupperma. För närvarande omfattar min samling över 200 olika varianter i olika storlekar. Sorterna brukar skifta beroende på om jag lyckas övervintra plantorna och självklart vilka nya skönheter jag råkar på under högsäsongen. Med detta inlägg hoppas jag att fler fått upp ögonen för pelargonernas mångfald.

21 juli 2016

Pressgurka - enkelt och gott


















Att lägga in gurka kan kanske låta krångligt, men att göra pressgurka är lätt och det går dessutom fort. Den är god att ha som tillbehör exempelvis till varmrökt lax, söndagssteken, köttbullar med gräddsås eller till en smörgås med leverpastej. Passa på nu när det finns god svensk gurka att köpa i affärerna eller kanske har du odlat egen gurka som du kan lägga in. För några år sedan odlade jag små slanggurkor i en spann på min inglasade balkong och fick ett flertal gurkor på plantan under sommaren. Enda nackdelen var att gurkplantan drog till sig en hel del vita flygare. När jag gjorde pressgurka häromdagen använde jag bara mig av en halv gurka, men gjorde lag till en hel. Jag tycker om när pressgurkan får en något sötare smak, än vad den får om man följer receptet, och tar därför 3-4 msk socker till lagen istället för två. Smaka gärna av lagen innan du häller den över gurkorna och avgör om du t.ex. vill ha den lite mer ättikstark.

Pressgurka
Recept 4 portioner
1 färsk gurka, ev. skalad
3 krm salt
2 msk ättikssprit
2-4 msk socker
1 dl vatten


½ krm vitpeppar
2 msk hackad persilja
Gör såhär:
Tvätta gurkan och skiva den tunt med osthyvel.
Varva gurkskivorna med saltet i en skål. Lägg ett fat över och ställ en tyngd på så att gurkan pressas samman. Ställ i kylskåpet c:a 1 timma.
Blanda ihop ingredienserna till lagen och rör tills att sockret löst sig.
Häll lagen över gurkan och strö över persiljan. Låt stå svalt några timmar, gärna över natten för att ge gurkan mer smak.
Klar att servera.

19 juli 2016

Traderaauktioner


















Ikväll är det slutspurt på flera av mina pelargonauktioner, för den som är intresserad.
Klicka här eller sök på Halmstadmaria på Tradera.
Auktioner som slutförs ikväll är:
P. gibbosum
Black Country Bugle
Salmon Tiny Tim
Lara Susanne
York Florist

18 juli 2016

Ta frön från dina pelargoner

Pelargonfrö


















Det är en härlig tid såhär i juli månad, då jag får möjlighet att njuta fullt ut på min balkong. Många av mina pelargoner visar sig nu från sin allra vackraste sida och står i full blom. En del plantor blev omplanterade och nerklippta sent i år och har precis hunnit få sina första blomknoppar. Jag har köpt flera sticklingar under våren och vissa sorter växer sakta och blommar kanske inte i år, men även väntan och omvårdnaden av plantorna har sin tjusning. Det finns otroligt många olika pelargoner, som skiljer sig åt både till utseende och växtsätt. Arterna, som är vildväxande, är de som skiljer sig allra mest från varandra. Någon art växer som små tuvor, med blommor som bara blir ett par millimeter stora. Andra kan få väldiga blad och bli stora buskar. Stjälkarna kan vara mjuka och hängande medan andra får vedartade stammar. Ett flertal av de vildväxande arterna har blad som doftar av bland annat ros, citrus och kryddnejlika. En del av dessa arter ligger till grund till de pelargoner som säljs för plantering i rabatter och balkonglådor. Det har krävts ett långt förädlingsarbete och många försök att korsa olika sorter med varandra innan man fick fram de pelargoner, som finns i våra butiker idag.

Näst intill överblommade pelargonblommor med flera storknäbbar


















Just mångfalden gjorde att jag fastnade för pelargonodling. Flera av de arter och hybrider, som jag har på min balkong, ser långt ifrån ut som det jag kallade pelargoner, innan jag fick upp ögonen för den stora pelargondjungeln med sin artrikedom. Nu när plantorna blommar som bäst har man chansen att ta tillvara frön från sina pelargoner. När blommorna börjar vissna bildas ibland en frökapsel eller storknäbb som den också kallas. Låter man dessa storknäbbar sitta kvar på plantan utvecklas de så småningom, spricker upp och frön med små plymer blir synliga. Jag brukar spara dessa frön och så framåt vårkanten, men det går även att så dem på hösten under tillskottsbelysning. Tar man frön fån en vildart och sår dem får man en planta med exakt samma egenskaper som moderplantan, under förutsättning att inga insekter varit framme och fört över pollen från en pelargonplanta av annan sort. Frön från en framkorsad pelargon kan däremot ge en planta med andra egenskaper, som annorlunda blad och blommor, än pelargonen man tog fröet ifrån. Det gör det extra spännande att så dessa fröer. När professionen korsar fram nya pelargoner sker det under väldigt ordnade former. Pollineringen sker med pensel mellan två bestämda plantor och det är noga att de står skyddade från insekter, som annars kan bidra till ofrivillig överföring av pollen. Många korsningar görs, men det är endast ett väldigt litet antal plantor som så småningom kommer ut i handeln.

Några små frösådda pelargonplantor


















När jag tar frön från mina pelargoner låter jag naturen ha sin gång och har jag tur är det en och annan insekt, som hjälpt mig med en spontan pollinering. För ett par månader sedan sådde jag fröna, som jag tog tillvara förra säsongen. Tyvärr har de haft dålig grobarhet, men det kan också bero på att det tar längre tid för vissa frön att gro. Härom dagen planterade jag om två frösådda, små plantor. Redan nu kan jag se att bladen har mörkare markeringar, men jag lär få vänta länge på att se blommornas utseende  Har jag riktig tur blir det kanske en vacker pelargon med lite annorlunda blommor, som är värd att spara. I annat fall lär plantan åka i soporna. Det är endast någon enstaka frösådd pelargon som jag sparat och som jag gett namn, mest för skoj skull. Min allra första planta var en stjärnpelargon med enfärgade mörkt gröna blad och vita blommor, med en svag nyans av rosa. Den fick namnet Bäckagårds Ängla. Bäckagård efter stadsdelen där jag bor och Ängla efter min vita, långhåriga katt. En annan pelargon fick namnet Bäckagårds Tinna, efter min syster och hennes smeknamn. Tyvärr har jag på tok för lite utrymme för att hålla på med frösådd av pelargoner i någon större skala, men jag rekommenderar dig att spara några frön och prova. Det är både roligt och spännande.

16 juli 2016

Rör mig ej - en skojig växt för barn och vuxna

















Jag var inte många år gammal när jag började intressera mig för blommor och trädgårdsodling. Att följa med familjen till Knebildstorps koloniområde, när där ordnades ljusfest, var en spännande upplevelse. Självklart uppskattade jag att spela på chokladhjulet och boll- och pilkastningen vid dansbanan, men det var de prunkande små trädgårdarna med alla blommor som jag uppskattade mest. Jag började tidigt att hjälpa till med frösådden i familjens trädgårdsland och att vattna växterna med trädgårdsslangen. När jag gick i lekskolan fick vi så slingerkrasse i varsin plastmugg, som vi sedan fick ta med hem. Jag minns det som ett spännande projekt. Kanske var det då mitt intresse för blommor och odling tog sin början. Det finns en hel del lättskötta och roliga växter för barn som gillar att odla. Blommor eller växter som utvecklas fort är en fördel, då barn ofta är lite otåliga. Sommartid är solrosen ett utmärkt val eller varför inte några smultronplantor. En skojig och lättskött växt är Rör mig ej, Sensitiva Mimosa Pudica. När man rör lätt vid bladen fäller de ihop sig och efter en stund vecklar de ut sig igen, men man bör inte röra vid bladen alltför ofta om den ska trivas. Plantan blir 40-100 cm hög och får blommor som ser ut som små ulliga, rosa bollar. Den finns ibland att köpa som krukväxt, men går även att fröså. Rör mig ej trivs i näringsrik jord och vill stå ljust, men inte i direkt solljus. Under vintern vill plantan ha sparsamt med vatten och sommartid mer riklig bevattning, med svag dos näring, så att jorden hela tiden hålls lätt fuktig. Sår man frön får man vänta 3-4 veckor innan de gror, så det gäller att inte vara otålig. Då är det bättre att köpa en färdig planta. Växten är listad som giftfri för människor och husdjur.

Se hur bladen reagerar på beröring här.
En liten nätt krukväxt med en rolig egenskap, den fäller ihop sina blad vid beröring! Blommorna är ulliga, rosafärgade bollar på korta skaft, bladen är grågröna till färgen. Lättskött och tacksam växt. Trivs i näringsrik jord och ljus växtplats. Vattna sparsamt under vintern, mer rikligt och med näring sommartid.
Förodling: Så glest på fuktig såjord. Håll fuktigt, täck med plast eller ställ i minidrivhus. Ställ varmt, 20-24°C. Efter uppkomst, ställ ljust och svalare. Omplantera till 1 planta/kruka med gödslad jord när plantorna är stora nog att hantera.
- See more at: http://www.nelsongarden.se/swe/sek/p/blommor_140/ror-mig-ej--sensitiva_95192#sthash.V5cOVYk7.dpuf
En liten nätt krukväxt med en rolig egenskap, den fäller ihop sina blad vid beröring! Blommorna är ulliga, rosafärgade bollar på korta skaft, bladen är grågröna till färgen. Lättskött och tacksam växt. Trivs i näringsrik jord och ljus växtplats. Vattna sparsamt under vintern, mer rikligt och med näring sommartid.
Förodling: Så glest på fuktig såjord. Håll fuktigt, täck med plast eller ställ i minidrivhus. Ställ varmt, 20-24°C. Efter uppkomst, ställ ljust och svalare. Omplantera till 1 planta/kruka med gödslad jord när plantorna är stora nog att hantera.
- See more at: http://www.nelsongarden.se/swe/sek/p/blommor_140/ror-mig-ej--sensitiva_95192#sthash.V5cOVYk7.dpuf

Fågellivet i stan

















För ett par veckor sedan besökte jag Norre katts park, som ligger beläget i centrala Halmstad. Den lilla dammen i parken lockar många gräsänder och under sommaren brukar man kunna få se små andungar där. När jag besökte Norre katts park senast såg jag endast ett fåtal vuxna änder som låg på gräsmattan och vattnet i dammen var täckt av en grön sörja. Jag pratade med en kvinna, som var ute och rastade sin hund, och frågade henne om hon sett några andungar i parken i år. Det hade hon tyvärr inte gjort, men berättade för mig att det däremot fanns andungar i Slottsparken, så jag tog min mini crosser och körde dit istället. I slottsparken finns också en damm och väl där fick jag se jättesmå gräsandsungar, som gömde sig inne bland grönskan i vattenbrynet, De såg ut som små, små dunbollar, som paddlade runt med sina fötter i vattnet och var troligtvis inte mer än ett par dagar gamla. Mitt i dammen i slottsparken, är ett konstverk placerat. "Nollan", togs fram av konstnären Fredrik Wretman till Halmstads sjuhundraårsjubileum 2007. När den två meter höga "nollan" speglar sig i vattnet bildas en åtta, vilken är en symbol för evighet och gjordes med tanken att hylla Halmstads åttonde århundrade. Till en början stod "nollan" placerad i Nissan, men vintertid skadades verkets fästen av drivis och efter några år flyttades konstverket till dammen i Slottsparken. När jag besökte parken fick jag se flera kullar med andungar. De som var äldre och bra mycket större simmade runt i dammen kring "Nollan" och ägnade sig åt att försöka hoppa upp i den. Flera av ungarna klarade det galant medan andra bara kom halvvägs upp och trillade tillbaka ner i vattnet, men skam den som ger sig. Övning ger färdighet och efterhand lyckades de flesta av ungarna nå sitt mål och komma upp i "nollan" och förenas med sina syskon. Det var inte bara gräsänder som höll till i parken. En och annan sädesärla, med sina vippande stjärtar, trippade runt på gräsmattan och uppe bland de stora trädkronorna hördes kajorna kraxande. Den som hördes mest var ändå fiskmåsen, som slagit sig ner på dammens broräcke, och skrek för allt vad den var värd. Vid denna tiden på året har fiskmåsarna inget vidare gott rykte. Nu har de sina ungar, som de skyddar över allt annat och råkar man komma för nära dem så är det inte ovanligt att föräldrarna går till attack. Trots att fiskmåsarna sällan står högt i kurs bland allmänheten tycker jag personligen att den är en riktigt vacker fågel, speciellt när man ser den komma flygande mot den klarblå sommarhimlen. Visst kan jag erkänna att jag kan bli lite less på deras skrikande när jag vaknar en tidig morgon och har sovrumsfönstret på glänt. Sommartid klagas det ofta på att det är på tok för mycket fåglar i innerstan och att de utgör en sanitär olägenhet. Jag håller med om att det är ofräscht att ha fåglarna, små som stora, hoppande bland bord och stolar när man sitter och äter på stans uteserveringar. Det är inte heller en helt naturlig miljö för dessa djur, men vi människor bidrar till att göra innerstan till ett attraktiv smörgåsbord för fåglar och även andra djur, som gärna kalasar på matrester som vi lämnar efter oss. Jag tycker i alla fall att dessa djur, som kan sväva fritt i luften, är väldigt vackra och vem skulle inte vilja ha deras egenskap att kunna flyga och se landet från ovan, som tamgåsen Akka i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.


15 juli 2016

Strandskatornas första unge

Honan och hanen hjälps åt att ruva äggen, som honan lagt intill
husväggen, strax intill entrén.




















I flera år har ett par strandskator häckat vid min arbetsplats. Honan har oftast lagt sina ägg intill någon av husväggarna. De har inte gjort något rede utan lagt äggen direkt på de små stenar, som omger större delen av byggnaden. Varje år har jag väntat och hoppats på att få se små fågelungar komma till världen, men troligtvis har andra djur tagit strandskatornas ägg för plötsligt har äggen varit borta och några ungar har jag aldrig fått se. I år la fru strandskata tre fina ägg bara någon meter från entrén, där vi även parkerar våra bilar. Ett märkligt val av plats, då den är långt ifrån lugn eller undanskymd.

En av strandskatorna har tagit plats på taket till min bil.


















En del av mina kollegor har varit mindre förtjusta över att strandskatorna häckat vid vår arbetsplats, då de i år hållit till på biltaken på parkeringen. Förutom att trippa runt på taken och flugit från bil till bil har de även passat på att uträtta sina behov där. Jag har inte reagerat över detta bajsproblem utan har istället varit förtjust över förmånen att få se strandskatorna på så nära håll. Frågan var om fåglarna skulle få ha sina ägg ifred i år och skulle det födas några ungar.

Jag fick en hotfull blick av hanen,
som ägnade sig åt att se om sin fjäderdräkt på biltaket

13 juli 2016

Rabarber- och jordgubbspaj med vit choklad och kokos, som kan göras glutenfri


















Sommartid innebär att det är frukt- och bärtid och det gäller att ta tillfället i akt att njuta av de frukter och bär som är mogna just nu, färska eller tillagade i goda efterrätter. Har man som jag ingen egen trädgård finns det bär och frukter att köpa i matbutiken, på närliggande gårdar och på stadens torghandel. Rabarber är något som jag verkligen förknippar med sommaren och häromdagen blev jag sugen på att göra en paj med lite andra smaker än en traditionell smulpaj. Receptet jag hittade på nätet skulle egentligen göras med enbart rabarber, men jag hade en halvliter jordgubbar hemma, som var små och ganska smaklösa. De valde jag att använda i min paj tillsammans med rabarbern. Kombinationen rabarber/jordgubbar blev verkligen lyckad. Jag skulle göra två mindre pajer, en till mig själv och en till min pappa, och då han är glutenintolerant bytte jag ut vetemjölet till glutenfritt mjöl i degen till den ena pajen. Någon skillnad smakmässigt på pajerna blev det definitivt inte och jag kan rekommendera denna lite annorlunda paj, där man anar smak av kokos och vit choklad. Det går dessutom fort och är lätt att göra pajen.

Rabarber- och jordgubbspaj
Recept
600 g rabarber + ½ l jordgubbar
2 msk strösocker
1 msk potatismjöl
Smuldeg
150 g smör
1 dl råsocker t.ex ljust muscovadorörsocker
1 dl riven kokos
150 g vit choklad
1½ dl havregryn
4 dl vetemjöl (Kan bytas ut mot glutenfritt mjöl)
1 msk vaniljsocker

Gör såhär:
1. Sätt ugnen på 200°.
2. Skär rabarbern och jordgubbarna i bitar och lägg i pajformen. Strö över sockret och potatismjölet.
3. Bryt chokladen i bitar och smält tillsammans med smöret i en kastrull eller i en skål i mikron.
4. Tillsätt övriga ingredienser, blanda väl och smula sedan degen över rabarbern och jordgubbarna.
5. Grädda pajen i mitten av ugnen i c:a 20 minuter. Känn efter att rabarbern är ordentligt mjuk. Lägg ev. folie över pajen sista minuterna så att pajdegen inte blir bränd.

Servera med vaniljsås, vispad grädde eller vaniljglass

10 juli 2016

Låtsasfrisk?


Skåneresa med Svenska Pelargonsällskapet


















För ett par veckor sedan var jag i Falkenberg för att träffa Karin och Anita, två av mina vänner som är minst lika intresserade av pelargoner som jag. Den huvudsakliga anledningen till att jag besökte Karin var att jag skulle hämta pelargonsticklingar, som hon varit omtänksam och köpt till mig när hon var med på Svenska Pelargonsällskapet resa till Sutarve på Gotland. När vi träffades blev det självklart mycket prat om pelargoner och en dagsutflykt till pelargonutställningen på Hovdala slott kom på tal. Vi bestämde oss för att planera in att åka dit tillsammans och även besöka Flädergården och Pelargonhuset i Vinslöv, som inte ligger långt ifrån Hässleholm och sedan åka vidare till Gluggstorps Handelsträdgård i Tågarp.


















Förra söndagen var det så dags för vår utfärd och ytterligare sju pelargonintresserade personer hade nappat på erbjudandet att följa med. Vädergudarna brukar vara på vår sida när vi ska ut och åka och trots ihållande regn under morgonen stack solen fram mellan molnen när vi åkte iväg. Vackert väder är alltid ett plus när man är på resande fot, även om vi skulle tillbringa mycket av tiden inomhus och i bilen.
Jag har inte tidigare besökt pelargonutställningen på Hovdala slott, som skånegruppen i Svenska Pelargonsällskapet anordnat i flera år, så jag visste inte vad som väntade. Det visade sig att arrangemanget inte var inne på själva slottet utan i det intilliggande orangeriet, som är byggt i slutet av 1700-talet.


































Väl inne i det vackra, lilla huset möttes jag av flera stora bord, där det stod mängder med pelargonsticklingar och mindre och större plantor. De var till salu för 35 kr/st, vilket var ett mycket bra pris. I de ljusa fönsterna hade man placerat pelargonerna som tillhörde själva utställningen. Jag slängde ett snabbt öga på visningsexemplaren, men det var försäljningen som lockade mest. Det var ett mindre arrangemang än vad jag förväntat mig och jag fick veta att det tidigare år varit en större utställning och ett större utbud till försäljning, då både utom- och inomhus. Veckan innan det var dags för vår utfärd planterat jag om en del av mina pelargoner, som var i behov av större krukor för att kunna utvecklas ordentligt. Efter lite ommöblering på hyllorna fick de omplanterade pelargonerna plats, men jag insåg att det inte fanns utrymme för några större inköp under den kommande resan.


































Egentligen hade jag köpstopp, men jag ville ändå unna mig att införskaffa någon enstaka ny planta, där jag stod i orangeriet och tittade på ett spännande utbud av pelargoner. Det slutade med att jag köpte en vildart P., med vedartade stammar och en Polka, en korsning mellan en unikpelargon och en engelsk pelargon med stora, vackra orangeröda blommor med purpurfärgade markeringar på kronbladen. Ingen av sorterna är småväxta, men min tanke var att plantera dem i större krukor och placera dem på balkonggolvet, där det fortfarande är lite plats över. Jag hade gärna sett mig runt kring slottet, men det var för långt för mig att gå. Istället återvände jag till parkeringen, där några av mina medresenärer avnjöt sin medhavda fika i solskenet.



















































När alla var samlade igen och hade ätit klart fortsatte färden mot Vinslöv. Turen med vädret höll inte i sig och väl framme vid Flädergården och Pelargonhuset föll regnet, men vi tog oss snabbt ur bilarna och kom in i det stora växthuset utan att bli blöta. Jag har besökt Pelargonhuset flera gånger förut, men då under våren. Tidigare på säsongen är utbudet större av de mer annorlunda pelargonsortera, men även såhär års fanns det gott om pelargoner till salu i växthuset. Då jag främst vill åt de mer ovanliga sorterna blev det lite enklare för mig att stå emot köpsuget när det inte fanns lika många udda pelargoner att välja på. Tro nu inte att jag för den sakens skull klarade av att gå ut ur växthuset tomhänt. Nej, jag hittade bland annat en brokbladig änglapelargon, som jag tillät mig att köpa, då jag har få pelargoner som tillhör just denna grupp.



















































I den nedre delen av växthuset stod alla moderplantorna i full blom, en otroligt vacker färgkavalkad. De kommer framöver att bidra till mängder av nya små sticklingar, som ska rotas och planteras lagom till nästkommande vår. I Flädergårdens butik erbjuds ett flertal av gårdens hemlagade produkter av fläder, allt från saft till sylt, gelé och te, framtagna av både bär och blommor, från gårdens egen fläderodling.


















Vid ett besök på gårdens kafé är deras specialitet fläderblomsvåfflor med fläderbärssylt och grädde näst intill ett måste, så självklart beställde vi våfflor och tog plats på uteserveringen. Under taket hängde stora korgar fyllda med pelargoner av sorten Calliope Dark Red, även kallad Kärlekspelargon, med mängder av vackert mörkröda blommor. Jag hoppas att mina pelargoner, av samma sort, kommer att blomma lika rikligt framöver i korgen som hänger hemma på min balkong. Medan vi avnjöt de goda våfflorna tilltog regnet och plötsligt lystes himlen upp av en stor blixt, i stort sett samtidigt som vi hörde dånet av en hiskelig åskknall, så kraftig att en och annan höll för öronen. Efter ytterligare en knall tilltog regnet mer och mer. Det smattrade på plasttaket ovanför verandan där vi satt så att det var omöjligt att höra vad någon annan sa. Tur nog hade vi satt in våra inköpta pelargoner i bilarna redan innan kaffepausen och när vi fikat klart körde våra gentlemannamässiga chaufförer fram bilarna så att vi slapp bli blöta och snart var vi på väg till nästa resmål Gluggstorps Handelsträdgård i Tågarp.


















Det diskuterades fram och tillbaka vilket håll som var den närmaste och snabbaste vägen att ta sig nästan rakt över Skåne. Jag la mig inte i diskussionen utan lät de andra i bilen lösa problemet. Istället lutade jag mig bakåt och slöt ögonen för att återhämta lite kraft och när jag vaknade till hade solen trotsat regnet och jag började känna igen omgivningen när vi närmade oss vår nästa destination. Det var trevligt att åter träffa Patrik, hans familj och deras två hundar igen. Vi besökte dem och deras odling även i våras och då köpte jag på tok för många pelargoner, så många att Patrik till och med lagt det på minnet. Bilder från besöket i våras hittar du här. Det var tomt i växthusen i  jämförelse med vårt tidigare besök i år. Man hade redan börjat planera för kommande säsong och klippt ner en del moderplantor och tagit sticklingar. Nytt till skillnad från i våras var att de mer speciella pelargonsorterna fått mer utrymme i ett större växthus. Plantorna var även placerade i bokstavsordning, alla med små skyltar med namn och bild. Trots att jag köpte så många pelargoner vid vårt tidigare besök hittade jag ytterliga några sorter som väckte mitt habegär. Ja, jag får liksom aldrig nog av dessa underbara blommor. Redan när vi till en början kom in i första växthuset la jag märke till ett fåtal mindre plantor av Lara Marjorie, en pelargon som tillhör gruppen Zonarticpelargoner. Dessa pelargoner har den senaste tiden blivit alltmer eftertraktade, vilket inte minst märks på de pelargonauktioner som förekommer på internet och de märkligt höga priser som plantorna inbringar. Jag frågade Patrik, lite med glimten i ögat, om dessa rariteter var till salu och om jag fick lov att köpa en av dem. Efter en liten pratstund kring dessa efterfrågade pelargoner fick jag veta att han kunde avvara max två av plantorna, som egentligen skulle säljas först till nästa säsong. Jag blev till min stora lycka ägare av en Lara Marjori och håller nu tummarna för att jag så småningom får se den blomma och mest av allt att den överlever vintern.
Patrik använder miljövänliga sätt att bekämpa eventuell ohyra på växterna i sina växthus och köper inte in rotade sticklingar, som kan föra med sig rotlöss. Han använder sig i första hand av biologisk bekämpning för att få bukt på ohyra. Vid akut bekämpning visade han mig ett giftfritt spray, som tar död på fullt utvecklad ohyra vid direkt kontakt. Jag passade på att berätta att jag så gott som blivit av med angreppen av vita flygare på mina pelargoner, sedan jag efter tips från Patrik nu också använder mig av steklar. Läs mer om steklar och biologisk växtbekämpning på min blogg här.
Jag hade gärna blivit kvar mycket längre bland pelargonerna och fått mer tid över till att umgås med familjens härliga hundar, men som alltid har trevliga besök ett slut och det var dags att tacka för oss och bege oss hemåt. Jag kan trösta mig med att det med all sannolikhet inte var sista gången som jag besökte Gluggstorps Handelsträdgård eller Flädergården och Pelargonhuset, för mitt intresse för pelargoner lär inte svalna i första taget. Möjligtvis skulle jag behöva minska ner något på antalet pelargoner på min balkong, men det har jag försökt med i flera år och det går inte vidare bra. De blir snarare fler och fler för vart år som går.
Klicka på länkarna nedan och läs mer om
Flädergården och Pelargonhuset
Gluggstorps Handelsträd
Hovdala slott
Svenska Pelargonsällskapet

5 juli 2016

Årets sticklingförsäljning har börjat

P. echinatum, vildart


















Nu är årets första pelargonsticklingar, från min samling, till salu på Tradera.
Här ser du bilder på några av de speciella och annorlunda sorter, som du kan lägga bud på. Jag säljer bland annat vildarter, uniker, zonaler, mikrominiatyrer, miniatyrer och dvärgpelargoner. Sök på Pelargoner eller säljare Halmstadmaria. Jag kommer att lägga ut fler sticklingar till salu framöver.

P. gibbosum vildart. Kvällstid doftar den skumbanan



Salmon Tiny Tim, mikrominiatyr

4 juli 2016

Det bästa man har sätter man på bordet

På 80- och 90-talet ägnade jag en hel del tid åt att brodera tavlor och dukar. Det var ett avkopplande tidsfördriv, speciellt under mina dialysbehandlingar, och jag som tycker om att sysselsätta mig med det mesta, som har med färg och form att göra, gillade att se motiven växa fram med hjälp an nål och tråd. Jag tyckte om att brodera allt från korsstygn till stjälkstygn och knutar och ju mindre stygn desto roligare och större utmaning tyckte jag att det var. Idag hade jag behövt glasögon för att se både mönster och de jättesmå stygnen. Ett av mina projekt var en vit duk, kantad med spets. Motivet var en krans av vackra sommarblommor och blad, som skulle sys med ett flertal olika typer av stygn. Jag ägnade mycket tid åt duken, men tröttnade och stoppade undan den i garderoben, med många blommor kvar att brodera. Först något år senare plockade jag fram den igen och fortsatte tills att hela blomkransen så småningom blev färdig. Innan den var helt klar kantade jag den, sydde på spetsen och broderade mina initsialer och -96 på kanten, som står för året då duken äntligen blev klar. Sedan det året har jag tagit fram och strukit den inför varje midsommar och haft den på köksbordet. Nu är det längesedan jag broderade, men jag har köpt både dukar och gamla julbonader på loppis. Tyvärr finns det inte mycket värde i detta fina, gamla hantverk och all den tid och arbete, som ligger bakom. Priset man får betala täcker inte ens materialkostnaden.


















För några veckor sedan var det åter dags att plocka fram min sommarduk. Jag bruka tänka tillbaka på hur jag slet med att få den klar och jag är riktigt stolt över att den blev så fin. Det tar sin tid att få den riktigt slät med strykjärnet, men den får absolut inte vara rynkig. Väl klar la jag duken på bordet och började pyssla med annat. Ett par minuter senare kom jag tillbaka ut i köket. Synen som jag möttes av gav mig blandade känslor. Min katt Ängla hade tagit plats på köksbordet mitt på min nystrukna duk. Där låg hon och sov så gott och verkade tycka att det var en jättebra plats att ligga på, när varken blomkrukor eller annat stod i vägen för henne. Jag kunde inte bli arg på min lilla älskling utan lät henne sova vidare. Det bästa man har sätter man på bordet sägs det och det stämde väl in i detta fallet.


















Ibland funderar jag över vem det är som bestämmer hemma hos oss. Är det jag eller mina två katter? Vid ett snabbt svar skulle jag säga att självklart är det jag som är bossen, men med närmare eftertanke är det katterna, då det oftast är de som får sin vilja fram. Idag, på sommarens första semesterdag, tog jag en efterlängtad sovmorgon. När jag vaknade och slog upp ögonen såg jag att både Ängla och Tindra låg och sov hos mig i sängen. Jag låg kvar en god stund och gosade med dem, vilket de verkade uppskatta då de spann och såg ut att njuta. När jag klev ur sängen sov båda katterna vidare. Igår kväll, innan jag kröp ner i sängen, tog jag fram rena sängkläder. Tanken var att bädda rent under förmiddagen idag. Katterna smutsar snabbt ner lakan och kuddar i sängen, så jag får byta lakan ofta. När de ligger och rullar sig på marken och i rabatterna fastnar det gräs, blad och annat skräp i deras päls, speciellt i Änglas som är så lång.

 
















Det är otänkbart att inte låta Tindra och Ängla vara i sängen. Jag skulle ha svårt att somna utan att ha Ängla intill mig. På kvällarna, när jag sitter vid datorn i sovrummet, kommer hon ofta och klöser mig på byxbenen. Oftast nöjer hon sig med att jag pratar till henne och klappar henne på huvudet, eller lyfter upp henne i hyllan ovanför datorn. Ibland ger hon sig inte utan klöser på fåtöljen eller krafsar frenetiskt på garderobsdörren, allt för att få min uppmärksamhet och få mig att resa mig upp från stolen. Lägger jag mig då på sängen lugnar hon sig och hoppar oftast upp till mig och tar plats på min bröstkorg. Är det sent på kvällen och det närmar sig läggdags brukar Ängla bli tillfreds med att jag åker ner med hissen och hämtar in Tindra. Ibland följer hon med ner och sätter sig utanför ytterdörren. Där sitter hon sedan och ser ut att vänta medan jag visslar och kallar på Tindra, eller så stannar hon kvar uppe i trapphuset och väntar på att bara jag åker ner. Undrar du om jag fick bytt sängkläder i förmiddags? Då kan jag tala om för dig att det fick vänta. Både Tindra och Ängla låg kvar i sängen och sov hela förmiddagen och jag ville såklart inte väcka dem när de såg ut att sussa så gott. Det kan tyckas som om jag skämmer bort mina katter, men enligt vad jag läst så ska man inte störa dem i onödan under deras skönhetssömn.

1 juli 2016

Så plocksallad hela sommaren

På senare tid har det blivit all mer aktuellt med att välja kravmärkt och närodlad frukt och grönt. Sommartid är det lättare att få tag på närproducerat, då en del gårdar öppnar upp och har försäljning och torghandeln har ett ökat utbud. Köpt frukt och grönt i all ära, men det man odlar själv smakar ändå allra bäst tycker jag. Då kan man skörda precis innan det är dags att äta och vad smakar bättre än när man plockar en solvarm tomat direkt från plantan och stoppar i munnen. Jag bor i en liten lägenhet och har därför bara min balkong att odla på, men det finns mycket ätbart som går att så och sätta i större krukor. Under åren har jag jag haft tomater, som jag drivit upp från kärnor, som jag tagit från en mängd olika tomatsorter. Jag har provat på att odla melon, minigurka, chili, olika kryddor, smultron m.m. Det finns t.o.m. små fruktträd och bärbuskar, som är framtagna just för att odla i krukor. I år har jag inte några grönsaksplantor på balkongen. Det beror dels på platsbrist, då jag har på tok för många pelargoner, men de sista åren drabbades främst mina tomatplantor av mängder av vita flygare och det fick mig att tröttna på grönsaksodlingen, i alla fall tillfälligt.


















Något som jag däremot inte vill vara utan är plocksallad. Det finns både grön och röd sallad med flera olika utseenden, som lämpar sig att odla i kruka. Då jag har en inglasad balkong går det att så de första fröna förhållandevis tidigt på året. Jag brukar sedan så ny sallad vid ett flertal tillfällen så att jag har fräsch sallad hela sommaren. Har du inte hunnit så någon sallad ännu är det absolut inte för sent. Det blir inga stora mängder när man odlar i kruka, men jag gillar att kunna gå ut på balkongen på morgonen och plocka några salladsblad att ha på frukostmackan, som både ser och smakar bättre med lite grönt. I krukan intill salladen har jag några kryddplantor och ängssyra eller blodskräppa som den också kallas. Denna ört ger väldigt vackra gröna blad med mörkröda nerver. Ängssyran har en starkt syrlig smak, då den innehåller mycket oxalsyra. Den odlade sorten är dock mildare i smaken än den vildväxande. Syran gör att den är giftig att äta i större mängder, men några blad på middagstallriken eller i en sallad, ger både god smak och lyfter utseendet på maten. Bladen används även torkade som kryddört i mat, men passar lika bra som växt i rabatter och samplanteringar med sina dekorativa blad. Ängssyran kan odlas i kruka större delen av året. När man sår den inomhus krävs tilläggsbelysning under årets mörkare tid. De senaste åren har jag ibland sett upprivna plantor till salu och i år köpte jag själv en planta på Wapnö Trädgårdsmässa. Blodskräppan är flerårig, men i Sverige med vårt klimat, är den bara ettårig.