Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

14 nov. 2018

Idag är det ostkakans dag



















Det finns många så kallade temadagar under året. Mor och fars dag började vi fira i Sverige redan något årtionde in på 1900-talet och är två välkända dagar för allmänheten. Kanelbullens dag infördes först 1999. Sedan finns det många andra dagar, som inte är lika uppmärksammade, t.ex. vegetariska dagen, tandborstbytardagen, världsdagen för de sjuka, världsnjurdagen, kattens dag m. fl. Du hittar en lista med Sveriges temadagar här. Idag, den 14:e november, är det ostkakans dag. Den instiftades 2004 av Ostkakans vänner, en ideell förening som bildades 2003. Bakom föreningen står en av Sveriges stora tillverkare av Småländsk ostkaka och oftast är det just köpmännen som uppmärksammar dessa dagar lite extra, för att tjäna en större slant. Ostkakan är för mig en gammaldags efterrätt, som serverades på släktens julbord i Simlångsdalen, men denna dessert har funnits långt tidigare. Den är belagd sedan 1538, men man tror att den har anor från medeltiden. När jag var liten tyckte jag inte alls om ostkaka, men idag är jag riktigt förtjust i denna efterrätt och enligt min synpunkt ska den serveras ljummen med sylt och vispad grädde. Innan jag gjorde ostkaka första gången trodde jag att det var mycket mer invecklat än vad det egentligen är. Det tar lite tid, men medan man väntar på de olika momenten kan man alltid göra något annat under tiden. Tänker du servera ostkaka till jul så passa på att tillaga den redan nu och frys in den. Då slipper du att stressa med den då så mycket annat ska fixas.
Småländsk ostkaka ska inte förväxlas med Hälsingeostkaka, som skiljer sig åt.

Recept småländsk ostkaka (räcker till fem folieformar á 8,3 dl)
På bilden en liten form lagom till en person.

10 liter 3% mjölk
1 dl vetemjöl
5 dl mjölk
3 msk ostlöpe (finns att köpa på Apoteket)

8 st ägg
2 msk vetemjöl
4 dl vispgrädde
3 dl socker
100 g sötmandel
5 st bittermandlar
smör till formarna

Gör såhär:
1. Värm 10 liter mjölk till 37°. Vispa ihop vetemjöl med de 5 dl kalla mjölken. Ta grytan från värmen, rör ner mjöl-mjölken och ostlöpen. Lägg på lock och låt grytan stå 30-45 minuter medan mjölken "löper".
2. Skålla, skala och hacka mandeln. (går bra med oskalad mandel) Smörj de ugnssäkra formarna och sätt ugnen på 175°.
3. Rör runt i ostmassan i grytan med en handvisp så att massan finfördelas och häll av vasslan efter hand (sparas till brödbak). Häll ostmassan i omgångar i ett durkslag så att vasslan rinner av.
4. Vispa ihop ägg, vetemjöl, grädde, socker, mandel och bittermandel. Blanda noga ner ostmassan.
5. Häll smeten i formarna. Grädda drygt 1 timme, täck med folie mot slutet om ostkakorna blir för mörka. Ostkakorna går bra att ha frysta i 4 månader.

12 nov. 2018

Tänkvärt























Denna tänkvärda dikt hittade jag på internet för några år sedan, men jag tycker
att den är värd att lägga ut på min blogg ännu en gång. Marie Fredriksson Anthony råkade ut för en svår olycka, som förändrade hennes liv och det var efter den händelsen som hon skrev dikten. Läs mer på hennes blogg här.

11 nov. 2018

Fortsätt att njuta av höstens färgpalett


















Sommaren och värmen dröjde sig kvar länge i år och jag trodde att träden skulle fälla sina blad tidigt, efter torkan som gjorde att en del träd såg riktigt vissna ut redan på sensommaren. Så blev det inte och fortfarande har naturen kvar stora delar av sin färgrika skrud här nere i södra delen av landet. Egentligen gillar jag inte färger som går i gula, orange och bruna toner, men i naturen tycker jag att de är otroligt vackra. Det är bara några veckor kvar till advent, men redan nu finns en del av julens blommor som julstjärnor, amaryllis och hyacinter i blomsteraffärerna. Jag älskar verkligen att dekorera mitt hem med dessa växter, men jag vill njuta av höstens färgpalett ännu ett par veckor. Halloween har passerat, men jag har bland annat behållit några små prydnadspumpor, kastanjer och ett orange ljus på mitt soffbord. Tids nog får jag njuta av allt det vackra, som advent och jul bjuder på. I tisdags ringde en av stadens blomsterbutiker, då de hade ett blomsterbud att leverera till mig. Senare på eftermiddagen överlämnade de en vacker bukett, med bland annat liljor, gerbera och krysantemum, i höstens kulörer. En riktigt härlig överraskning från min kära syster och hennes sambo. Det värmde verkligen i hjärtat, speciellt då jag mår riktigt dåligt både fysiskt, men främst psykiskt och varit sjukskriven nästan hela året och legat inlagd på sjukhuset ett flertal gånger. Tyvärr år det svårt att få riktigt bra hjälp vid psykisk ohälsa och det är svårt för anhöriga att förstå hur man mår. Det syns ju inte utanpå. Då jag älskar blommor så var blomsterbudet en ljuspunkt i tillvaron, som nu pryder soffbordet tillsammans med övriga höstprydnader. På balkongen står två  planterade amaryllislökar, som jag fick från Svenska Pelargonsällskapets hallandsgrupp förra veckan. De hade ett lotteri vid årets sista träff, då alla medlemmar som var närvarande vann på sin lott. Jag orkade tyvärr inte närvara, men en av medlemmarna levererade mina amaryllislökar. Nu står de ute på min balkong, omplanterade i stabila lerkrukor. Då båda lökarna redan har långa stänglar och en av dem har en knopp, som redan börjat slå ut, vill jag att tillväxten avstannar genom att placera dem svalt. Jag hoppas att knopparna väntar med att slå ut till första advent, då de får flytta in i lägenheten igen, för att lämna plats åt julens pynt, blommor och ljusslingor, och ge en stämningsfull guldkant på tillvaron. Jag hoppas verkligen att jag har ork att göra min lägenhet lite julfin och må något bättre så att jag kan njuta av härligheten, men än så får hösten dröja kvar ytterligare några dagar. Stort tack för de vackra blommorna kära syster och Björn. Nu är buketten ännu vackrare då de orange liljorna börjar slå ut.

4 nov. 2018

Ni fattas mig


















På min blogg skriver jag oftast om det som ger mig positiv energi, men tyvärr är ju inte livet bara fyllt av glädje. Livets avigsidor är något som man sällan skriver om på sociala medier, men livet är långt ifrån bara en dans på rosor. Idag är det Alla själars dag, en dag då vi speciellt tänker på nära och kära, som inte längre är i livet. Min mamma dog 1988 och var då bara 47 år och själv hade jag precis fyllt 18 år. Hon fattas mig oerhört mycket och självklart tänker jag inte bara på henne denna speciella dag. Hon finns hela tiden i mitt hjärta. Ni är många som fattas mig.

26 okt. 2018

En egen liten ek på fönsterbrädan


















Vid den här tiden på året har växtligheten i naturen börjat förbereda sig inför vintern. De flesta blommorna har vissnat ner, träden har tappat sina blad och årets frukter och grönsaker är skördade. I stora delar av landet har troligtvis de flesta trädgårdsägarna höstgrävt sina land och krukor med växter är intagna för vinterförvaring. En del pelargonodlare tar sticklingar på sina plantor på hösten, men själv gör jag det på våren. Det känns långt tills dess och den härliga tiden då det är tid för vårsådden. För både barn och vuxna finns det trots allt något roligt att göra såhär på hösten. Plocka in några ekollon och låt dem gro på fönsterbrädan. Förra hösten provade jag själv att göra det för första gången. Jag tog först några gröna ekollon, men efter flera veckors väntan utan att de grott kastade jag dem i soporna. När jag googlade fick jag veta att jag skulle leta efter bruna ekollon, som redan hade fått en liten grodd. Tyvärr har det redan varit frost i stora delar av landet, men i södra delarna ska det troligtvis finnas ekollon som det fortfarande är liv i.


















Utanför hyreshuset, som jag bor i, växer flera gamla ekar och under dem ligger det mängder med ekollon såhär års och när jag letade hittade jag fort några som hade 2-3 mm långa groddar. När jag kom in la jag dem i ett glas vatten och ställde det i fönsterkarmen i köket under växtbelysningen. Jag trodde groddarna skulle växa till sig ganska fort, med ordentligt med ljus och värme från elementet, men där hade jag fel. Det gick åtskilliga veckor innan jag plötsligt en dag fick se att det blivit ett par centimeter långa rötter på två av ekollonen. Jag började leta efter min ekollonvas, som jag fick för många år sedan. Jodå, den såldes faktisk som just ekollonvas och var designad så att ett ekollon kunde placeras i vasens öppning. Tyvärr hittade jag inte min vas, som är tillverkad på ett av de småländska glasbruken, om jag inte minns fel. Istället fick jag användning av ett loppisfynd, som jag hade stående i bokhyllan. Sedan hade jag ytterligare en passande liten vas, som kom till användning. Jag passade mina ekollon noga, så att de hela tiden hade vatten. Rötterna blev fler och längre, men för övrigt hände inte mycket, men så plötsligt en dag ett par veckor senare fick jag se att skalet på ett av ekollonen spruckit upp och en liten stjälk, med ett par blad, hade vuxit fram. Så småningom planterade jag ekollonen i små krukor med jord. De bildades fler nya blad och de fortsatte att växa. Tanken var att jag skulle sätta ut dem på balkongen i våras, men när det var dags att sätta fram julpyntet tröttnade jag på mina miniekar och de fick lämna plats åt en amaryllislök. Det var i alla fall roligt att ha provat på att driva fram en liten ek på fönsterbrädan.







22 okt. 2018

Snoddas - Kärt barn har många namn

De flesta av mina intressen kretsar kring färg och form, som att texta kalligrafi, fotografera, göra arrangemang med blommor och måla. Bakning är också något som jag gärna ägnar mig åt och det ger mig också möjlighet att vara kreativ. Min farfar arbetade som konditor och i en av böckerna som han lämnade efter sig, ett gammalt konditorlexikon, finns bilder på bland annat krokaner, sockerskulpturer och tårtor, som är otroligt vackra konstverk. Tyvärr bakar jag mer sällan än vad jag skulle önska. Dels saknas orken och eftersom jag inte har någon familj är det ingen större åtgång på bakverk hemma hos mig. När det väl blir av bjuder jag gärna mina grannar och patienter och personal på dialysen och det är alltid uppskattat. Att baka tårtor är allra roligast, främst när det gäller själva garneringen. Utseendet ska vara en fröjd för ögat och det är minst lika viktigt som att tårtan ger en riktigt god smakupplevelse. Bakning ska få lov att ta tid och inte vara något hastverk. För flera år sedan bakade jag en tårta, som krävde många olika moment. Sist i receptet stod "Nu är tårtan äntligen klar". Den blev verkligen god och var helt klart värd att lägga ner tid på.
Kakan på bilden ovan är däremot enkel att baka och tar inte heller så lång tid att göra. Den består av en chokladsockerkaka, som är täckt av glasyr smaksatt med kakao och lite kaffe, och därpå riven kokos. Den benämns som Kärleksmums, Kokosrutor, Chokladrutor, Mockarutor, Snoddas, Tv-kaka, Långpannebröd och Vardagsrutor, så talesättet "Kärt barn har många namn" stämmer verkligen in på detta bakverk, som varit populär i många år men tyvärr känns lite bortglömd. När jag bakar Snoddas går jag efter receptet i "Sju sorters  kakor, en välkänd, liten kakbok som kommit ut i flera utgåvor och som innehåller många klassiska recept. Snoddas finner man i den del av boken, som innefattar recept på bakelser, vilket gjort att jag flera gånger bläddrat fram och tillbaka bland sidorna för att hitta att det.
Jag tycker att kakbottnen blir lite för tunn om man följer originalreceptet. Därför gör jag dubbel sats av sockerkakan, men inte av glasyren. Jag dricker inte kaffe och har det sällan hemma. Därför tar jag en matsked vatten istället för kaffe. Dubblerar man ingredienserna till bottnen behöver den stå i ugnen ungefär dubbelt så lång tid än vad som står i receptet. Prova med en sticka så att kakan är färdig innan du tar ut den ur ugnen. Kakan går utmärkt att frysa. Jag tycker att den är god även om den är kall och inte helt tinad. Ta upp kakan ur frysen och låt den tina i rumstemperatur. Tinar man den i mikron smälter glasyren lätt.

Recept
Snoddas
30-35 bitar
150 g smör eller margarin
2 ägg
3 dl socker
2 tsk vaniljsocker
1 msk siktad kakao
4 ½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 ½ dl mjölk

Glasyr
75 g smör eller margarin
1-2 msk kallt kaffe
1 msk siktad kakao
2 tsk vaniljsocker
3 ½ dl florsocker

Garnering
Kokosflingor

Gör såhär:
Smält smöret och låt det svalna. Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt de torra ingredienserna omväxlande med mjölken och matfettet. Häll smeten i en smord och bröad långpanna 30x40 cm. Grädda kakan i nedre delen av ugnen i 175° c:a 15 min.
Låt kakan svalna. Smält under tiden matfettet till glasyren. Tillsätt de övriga ingredienserna under omrörning.
Bred glasyren på kakan. Strö på rikligt med kokos. Skär bort kakans ytterkanter och sedan i fyrkantiga bitar.

19 okt. 2018

Nyheter bland årets julgodis
























Jag tycker att det känns som om sommaren bara precis har passerat trots att halva oktober redan är förbi och naturen iklätt sig sin höstskrud i vackra, varma färger. Den senaste veckan har bjudit på flera härliga dagar med sol och någon eftermiddag var det närmare 20 grader varmt här i Halmstad, men vädret slog om fort och i morse var det rimfrost på hustaken. Jag har börjat mata fåglarna igen och de sitter mängder av dem i träden utanför huset och de kvittrar som om det vore vår. Så det är svårt att ta in att det är advent om gott och väl en månad. Butikerna runt om i stan har redan börjat plocka fram julbelysningar, pynt och annat som hör julen till. Jag är traditionsbunden och vill ha det pynt som jag haft sedan många år tillbaka, men visst händer det att jag köper något nytt ibland.
Julen är en helg med mycket traditioner och ingen annan tid på året äter vi så mycket mat, bakverk och godis, som kring advent och jul. I genomsnitt äter varje svensk hela 14 kg godis per person och år och av alla länder i världen är Sverige det land där befolkningen äter mest godis. Även en del drycker som glögg, svagdricka, snaps och julmust är starkt förknippade med julen. Utöver hemgjort godis, som knäck, ischoklad och kola, är Cloettas Juleskum och Marabous Aladdinask stora favoriter i de svenska hemmen i juletid. Cloettas Juleskum i form av ljust rosa tomtar, med vitt skägg och med smak av jordgubbar, säljs endast under en begränsad tid kring jul i Sverige och i våra grannländer Danmark och Norge. Den traditionen hoppas jag verkligen att Cloetta  håller fast vid, för att göra smakupplevelsen till något extra just i juletid. Cloetta tillverkade skumtomtar redan på 30-talet, men det var först på 60-talet, som det rosa Juleskummet lanserades. 2011 var året då de marknadsförde första påsarna med årgångstomtar, som har en ny smak varje jul. Den nya smaken på årets tomtar är kola. Jag åt årets första tomte häromdagen och bjöd personal och patienter, när jag var på dialysen. Årets tomtar fick klart godkänt. Sommaren 2012 marknadsförde Cloetta för första gången Juliskum, med smak av päronglass och kola.
Varje år tillverkas 194 miljoner skumtomtar. Jag har testat att lägga en skumtomte i mikron ett par sekunder och det blev en annorlunda smakupplevelse med en uppblåst, varm Juleskum. På Cloettas hemsida här, hittar du några recept, som innehåller skumtomtar.
Under vecka 41 presenterade Marabou årets nyhet i sin omtyckta Aladdinask, som funnits i deras sortiment sedan 1939.
Marabou beskriver nyheten som en pralin ”fylld med kakaonibs och krämig nougat”. Nykomlingen kommer även att finnas i Paradisasken. Det innebär dock att tryffeln får lämna Aladdinasken för att ge plats åt årets nyhet. Under de senaste 75 åren har totalt ett 50-tal praliner bytts ut, vilket inte alltid varit så populärt. Störst reaktioner blev det när den klassiska trillingnöten försvann 2014 och personligen tycker jag tyvärr inte att nykomlingarna de senaste åren varit några fantastiska smakupplevelser. Årets nyhet har jag ännu inte smakat, men att jag lär äta några praliner ur Aladdinasken till jul är en självklarhet och det lär säkert bli en hel del annat gott.

 
Smaker på Cloettas årgångstomtar:
2018 Kola
2017 Lingon
2016 Tomtegröt & kanel
2015 Clementin
2014 Pepparkaka
2013 Knäck
2012 Vinteräpple
2011 Polka

15 okt. 2018

Gott och vackert av äpplen


















Nu stundar härliga tider med mängder av äpplen på träden i vårt avlånga land. Redan flera tusen år f. Kr. nämns äpplet i olika skrifter. Det är en väldigt omtyckt frukt och är efter bananen den frukt, som vi äter mest av i Sverige. Enligt uppgifter, som jag hittat på internet, äter varje svensk i genomsnitt 13 kilo äpplen om året. Äpplet har till och med fått en egen dag, som sedan 2016 firas den 25 september  med olika evenemang runt om i landet. Tyvärr går mängder av äpplen till spillo. Har du frukt, som du själv inte gör av med, ge bort dem till vänner och bekanta eller lämna dem till ett musteri. Utanför hyreshuset intill där jag bor hade någon ställt en stor kartong med äpplen och en skylt med texten "varsågod att ta". Jag brukar hämta lite fallfrukt hos min pappa, som jag lägger ut till fåglarna och ekorrarna. Älgar och andra vilda djur äter också gärna äpplen om man vill göra jobbet med att ta sig ut i skogen med överbliven frukt. Tyvärr går mycket frukt till spillo. Av de svenskodlade äpplena används bara 15%. Det finns en mängd olika sorter och ingen annan frukt är väl så användbar som äpplet. Förutom att äta det som det är finns det mängder av recept där äpplen ingår i både maträtter och bakverk. Hemkokt äppelmos och kräm är enkelt att göra och är bra mycket godare än det som finns att köpa i matbutikerna.

 
Jag är ingen storätare när det gäller bakverk, men en enkel muffins äter jag gärna och de är bra att ha i frysen när jag blir sugen på något gott till fikat. Jag använder ett recept från en gammal hemkunskapsbok. Oftast gör jag dubbel sats, men minskar antalet formar, som i receptet nedan. Då fyller muffinsen hela formen upp till kanten. De senaste åren har vanliga muffins kommit lite i skymundan. Idag är det mer populärt med stora cupcakes, helst med både fyllning och frosting eller någon annan topping. De är goda, men jag föredrar en vanlig, traditionell muffins, som är mer lagom stor och med bär eller fruktbitar blir de även extra saftiga. Ibland smaksätter jag med frysta hallon, blåbär eller rabarber och nystött kardemumma, som jag tycker smakmässigt passar bra ihop med de flesta av våra svenska frukter och bär. Såhär års är bitar av svenska äpplen, med kanel och socker, självklara smaksättare när jag bakar muffins. Tyvärr är bakformar av papper ibland väldigt tunna och kanterna viker sig om man fyller dem helt. Därför har jag investerat i två muffinsplåtar, som hindrar de tunna pappersformarna att ge vika. Nedan finner du grundreceptet på muffins. Sedan kan man välja att byta ut äppelbitarna och smaksätta dem efter eget tycke och smak.

Recept
Äppelmuffins 24st
4 ½ dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
100 g margarin eller smör
3 ägg
3 dl socker
1½ dl mjölk eller vatten
1½ tsk nystötta kardemummakärnor
2 äpplen
Socker och kanel att vända äppelbitarna i
24 st muffinsformar

Gör såhär:
Sätt ugnen på 225°. Stöt kardemummakärnorna i en mortel. Blanda mjöl, kardemumma och bakpulver i en skål. Smält smöret och låt det svalna. Skala äpplena, dela dem och ta bort kärnhusen. Skär sedan äpplena i klyftor och dela dem på mitten. Vänd bitarna i socker blandat med kanel. Vispa ägg och socker vitt och poröst. Rör ner mjölblandningen i äggsmeten. Rör smeten tills att den är slät utan att arbeta den för mycket eller länge. Tillsätt smör och mjölk. Rör samman smeten. Fördela den jämt mellan formarna och placera ett par bitar äpple i varje form och tryck ner dem lite lätt i smeten. Grädda mitt i ugnen i 10-12 minuter eller tills att muffinsen fått fin färg.





En annan av mina favoriter, bland bakverk med äpplen, är den som min mormor brukade baka. Vanligtvis innehåller de flesta äppelkakor skivade äpplen eller klyftor, men mormors kaka bakas med äppelmos. Jag tycker själv att den är godast att äta när den är kylskåpskall och utan tillbehör. Hur många personer kakan räcker till är svårt att beräkna. Det beror självklart på hur glupska gästerna är.

Recept
Mormors äppelkaka
150 g rumsvarmt smör
70 g florsocker
2 st äggulor
200 g vetemjöl + mjöl till utbakning
3 tsk bakpulver
2½-3 dl äppelmos

Gör såhär:
Blanda ihop ingredienserna till degen och ställ svalt. Använd halva degen till att täcka botten på en form med löstagbar botten och 4 cm upp på kanterna. Bred ut äppelmoset i formen. Kavla ut återstående deg. Skär 12 deglängder, 7-8 mm breda, till rutnätet och lägg dem över äppelmoset. Täck slutligen kanten runt kakan med en lika bred deglängd. Grädda kakan i mitten av ugnen i 225°, 35-40 minuter.















Äppelmos är enkelt att koka både i mikron och på spisen. Skala och  klyfta äpplena och ta bort kärnhuset. Koka dem sedan i en ugnsfast skål i mikron eller i en gryta på spisen. Rör om då och då, späd eventuellt med vatten för lösare konsistens och smaka av med socker. Vill man ha ett mos som är slätare kan man passera det i en sil. Moset är gott att äta med lite mjölk, till gröt, flingor, rulltårta m.m. Jag äter det gärna till en bit ugnspannkaka och använder då samma pannkakssmet som till tunnpannkaka. Grundreceptet nedan räcker till c:a 10 stora tunnpannkakor eller 50 plättar. Jag tog 1/3 av receptet till min lilla ugnspannkaka.

Recept
Pannkaka
2½ dl vetemjöl
½ tsk salt
6 dl mjölk
3 ägg

Gör såhär:
Blanda mjöl och salt i en bunke. Tillsätt hälften av mjölken. Vispa till en slät smet.
Tillsätt resten av mjölken och till sist äggen och fortsätt vispa.
Grädda pannkakor eller plättar. Använd smör till järnet.
För ugnspannkaka:
Smörj en ugnssäker form, häll i smeten och grädda pannkakan i ugnen på 225°, 20-30 minuter eller tills att pannkakan höjt sig och fått fin färg.
Servera med bär, sylt eller mos och gärna en klick glass.


















Jag bor ensam med mina två katter och äter oftast ensam. Då kan det ibland vara svårt att hitta en efterrätt, som är lagom att göra till bara en person. Även om desserten är riktigt god kan det bli tjatigt att äta samma efterrätt flera dagar i streck, om den inte går att lägga i frysen. Ett inbakat äpple med mandelmassa, kanel och kardemumma, är enkelt att tillaga och är en utmärkt singelefterrätt.

Recept
Fyllda äpplen till 4 personer
4 äpplen
100 g mandelmassa
1 tsk kanel
1 tsk nystött kardemumma
1 ägg
1 rulle fryst smördeg (Jag hade en paket med mindre smördegsplattor och använde en platta till varje äpple)
Pärlsocker till garnering

Gör såhär:
1. Riv mandelmassan och blanda med kanel och kardemumma. Rulla ut smördegen och dela den i fyra rutor.
2. Skala och kärna ur äpplena. Skär och jämna till botten på dem. Ställ äpplena på smördegsplattorna och fyll hålen med mandelmassan. Jag delade äpplena mitt itu och gröpte ur kärnhusen. La i fyllningen och satte ihop halvorna, innan jag klädde in äpplena med smördegen.
3. Pensla kanterna på smördegen med uppvispat ägg och vik upp kanterna runt äpplena.
4. Pensla de degklädda äpplena och strö över pärlsocker. Grädda mitt i ugnen 20 minuter i 200°.
Servera med glass eller vaniljsås.















När  jag var liten åt vi ibland efterrätt även på vardagarna. Ibland gjorde min mamma hallonäpplen. Det är ytterligare en dessert som lämpar sig att göra till en person och som dessutom är enkel att tillaga. 
 
Recept
Gammaldags hallonäpplen till 1 person
1 äpple
1 msk smör
1 msk hallonsylt
Ströbröd

Gör såhär:
1. Skala äpplet, dela det i mitten och skär bort kärnhuset.
2. Smält smöret, pensla äppelhalvorna och vänd dem i ströbröd. Klicka hallonsylt i urgröpningarna.
3. Lägg äppelhalvorna i en ugnsfast form och gratinera 15-20 minuter i 200°, eller tills att äppelhalvorna är mjuka och blivit gyllenbruna.
Servera med gräddmjölk.


















Nu när vi lämnat sommaren bakom oss mörknar det allt tidigare på kvällarna. Då tycker jag om att krypa upp i soffan, tända levande ljus och dricka te. Oftast blir det värmeljus i någon lykta, som  hänger i fönstret, för att mina katter inte ska förolyckas om de kommer för nära, men även på soffbordet när jag har uppsikt över ljusen hela tiden. Äpplen är inte bara goda att äta. De är även vackra att använda som dekoration. Att göra ljushållare av äpplen och använda till en höstlig bordsdekoration eller vid en middagsdukning är både billigt och enkelt.
Välj äpplen, som ligger stabilt på ett plant underlag. Eventuellt kan man behöva skära bort en bit av äpplets botten så att det står mer rakt. Placera ett värmeljus upp och ner på ovansidan av äpplet och tryck till så att du får en rund markering på skalet efter ljuskoppen. Ta en skalkniv och skär en  urgröpning i äpplet, lagom djupt för ljuset. Skär försiktigt då det är lätt att skära rakt igenom frukten. När hålet i äpplet är lagom stort droppar du citronsaft på fruktköttet, så att det inte mörknar. Till jul kan man göra likadant med apelsiner och dekorera dem med kryddnejlikor. Lägg inte frukten direkt på bordet, då det lätt blir fuktfläckar. OBS! Detta är inget pyssel för barn, då det är lätt att skära sig.


















Äpplen är även fina att använda som placeringskort. På bilden ovan har jag klippt ut blad i kartong, som jag skrivit namn på, dekorerat med glitterlim och sedan gjort ett litet hål i bladet, lagom stort för att trä bladet över äpplets stjälk. Guldglitter och stjärnor på duken ger lite extra effekt.
Advent och jul närmar sig och då tycker jag att röda äpplen gör sig fint ihop med övrigt pynt. På bilden nedan har jag fyllt två lerkrukor med jord, som jag täckt med mossa. Sedan har jag stuckit in en blompinne i äpplets botten och den andra änden ner i jorden, så att äpplet är ordentligt fastsatt. Därefter har jag stuckit in en ljushållare i äpplet. Använd ett kort ljus, så att inte krukan riskerar att välta. Lämna aldrig levande ljus utan tillsyn!






















27 sep. 2018

Kitty Kola, läskedrycken från 50-talet nu ekologisk


När jag växte upp på 70-talet var det fest när jag blev serverad läsk. Vanligtvis drack vi mjölk till maten och mammas hemkokta saft när vi fikade. På helgen eller när min storasyster och jag sov över hos farmor och farfar brukade vi få dela på en flaska läsk, som innehöll 33 cl. Några stora PET-flaskor fanns inte då. Det var väldigt noga när läsken skulle fördelas mellan oss. Vi ställde våra glas tätt intill varandra för att kunna se att det blev lika mycket i båda. Den som inte hällde upp fick sedan välja glas först, allt för rättvisans skull.
Jag har aldrig varit någon stor läskdrickare, mycket beroende på att jag varit dialyspatient större delen av mitt liv och har ett mycket begränsat vätskeintag, eftersom jag helt saknar urinproduktion och all vätska från mat och dryck blir kvar i min kropp fram till nästa dialysbehandling. Jag kan dricka lite Coca-Cola de få gångerna som jag äter hamburgare, men annars dricker jag sällan läsk och föredrar främst eget bubbelvatten som törstsläckare.
I somras när jag var inne i stan och besökte te- och kaffeaffären Köpmansgården fick jag se en spännande nyhet. Framme vid kassan stod några flaskor med Kitty Kola, med stora katthuvuden på etiketterna. De väckte såklart mitt intresse eftersom jag är en stor kattälskare och gillar det mesta som har med katter att göra. Trots att en flaska, som innehöll 27,5 cl, kostade 25 kr köpte jag en Kitty Kola.
När jag senare läste om läskedrycken på internet fick jag veta att den inte alls var en nyhet. Kitty Kolan, som kom från England, lanserades första gången i Sverige redan 1953, långt innan jag ens var född. Samma år kom även Coca-Colan till vårt avlånga land och konkurrerade då snabbt ut Kitty Kolan från butikshyllorna.
Berga Bruk i Småland har gjort en ny lansering av läskedrycken. Pomologen Kajsa Leander ligger bakom receptet och läsken är nu ekologisk och är helt utan tillsatt socker, färgämnen, konsistensgivare, smakämnen. Den söta smaken kommer nu istället från äpplen och kolabönor. Joel Berg, som är formgivare och startade bruket tillsammans med Kajsa, har förnyat utseendet på etiketten. Utöver läskedrycken med kolasmak finns även smakerna Kitty Kool (lemonad) och Kitty Krazy (ingefära).
Näringsvärde per 100 ml: Energi 182 kJ/43 kcal, Fett 0 varav mättat fett 0, Kolhydrater 9,9 varav socker 8,5, Fiber 0,2 Protein 0,1, Salt 0.
Ingredienser: kolsyrat vatten, ekologisk äppeljuice*, ekologisk ingefärsjuice, äppelextrakt, ekologisk colaarom, ekologisk citronjuice*, ekologiska aromer och extrakt (innehåller naturligt förekommande koffein). (* från koncentrat). EU-EKO. SE-EKO-01.

Nu återstår att se om drycken, med den coola katten, står sig bättre mot alla konkurrenter på läskhyllorna denna gången.

14 sep. 2018

Pelargonens mångfald och artrikedom

Miniatyrpelargonen Kiri tillhör gruppen äggskalspelargoner.


Tänk vad mycket vackert och gott som ett litet, litet frö kan förvandlas till när det kommer i jorden och får gro och växa till under rätt villkor. Såhär års har vi fått njuta av många vackra blommor, grönsaker, bär och frukter, vilket är ett resultat av det som vi sådde i våras och som då bara var ett litet frö. Jag har under årens lopp bland annat odlat gurkor, meloner, jordgubbar, kryddor, plocksallad och en mängd olika blommor, både perenna, ettåriga plantor och lökväxter på min inglasade balkong. Det mesta går att odla i mindre eller större krukor. Jag har haft både klematis, kaprifol, klängros och även träd, som varit 1,5 meter höga och de har trivts, vuxit och blommat i krukorna. För flera år sedan kommenterade en bekant min smått galna odling, på den 8 m² stora balkongen, och tyckte att det i stort sett bara var gräsmattan som saknades. Jag är väl beredd på att hålla med henne, men min odling är mödan värd och ger mig mycket positiv energi.

Rosenpelargonen Millfield rose
är en av mina många favoriter.
















2010 skickade jag in några foton på min odling till en riksomfattande balkongtävling, anordnad av Riksförbundet Svensk Trädgård och Kungliga Patriotiska Sällskapet, under temat "Potager på din balkong". En potager är en köksträdgård, ofta i det lilla formatet, där örter och blommor planteras bland grönsaker för att göra det nyttiga vackert även för ögat. Jag blev överlycklig när jag en tid senare blev kontaktad via telefon och fick veta att jag vunnit tävlingen och jag skrek nästan i luren. Förutom äran vann jag 10000 kr och ett års medlemskap i Riksförbundet Svensk Trädgård. Jag fick komma till slottet i Halmstad och ta emot mitt pris av landshövdingen och representanter från Riksförbundet Svensk Trädgård och Kungliga Patriotiska Sällskapet och blev även intervjuad och fotograferad av pressen och bjuden på smörgåstårta. Läs mer om tävlingen här.

Ivory Snow ingår i gruppen dvärgpelargoner
och är brokbladig, silver bicolour,
med sina gröna blad med gräddvita kanter.

















När jag deltog i tävlingen hade jag ännu inte fått upp ögonen för pelargoner. Då tyckte jag att pelargonen var en ganska tråkig blomma, som dessutom hade en mindre trevlig doft. Vid ett besök på Wapnö trädgårdsmässa, för ett flertal år sedan, passerade jag Svenska Pelargonsällskapets monter, där jag pratade med två kvinnliga representanter från föreningens hallandsgrupp. I deras monter fanns pelargonsticklingar till salu, men i mina ögon såg en del av plantor inte alls ut att vara pelargoner. Jag hade tidigare bara sett de mer vanliga zonalpelargonerna i blomsterbutiker, utanför mataffären och planterade i balkonglådor och krukor. Några av sticklingarna, som föreningen sålde, hade flerfärgade blad, en del hade stjärnformade blad och blommor och andra doftade gott av bland annat mint och äpple. De fångade verkligen mitt intresse och jag köpte mina allra första pelargonsticklingar och fick ett informationsblad om föreningen. Tyvärr hade jag ingen större lycka med mina första pelargoner. På kort tid lyckades jag att vattna ihjäl dem allihop, men jag gav inte upp utan köpte nya sticklingar i en av stans blomsteraffärer och letade sedan information på internet om hur pelargonerna skulle skötas.

Pelargonen P. violareum är troligtvis en primärhybrid,
som är framodlad i Israel.
















Efter att jag fått medlemskap i Riksförbundet Svensk Trädgård och varit på ett par av föreningens träffar fick jag blodad tand och bestämde mig för att även gå med i Svenska Pelargonsällskapet, något som jag verkligen inte har ångrat. Det var lite nervöst när jag skulle åka på den första träffen med föreningens hallandsgrupp. Jag var ju helt novis och det var verkligen inte mycket som jag visste om pelargoner, men jag blev väl bemött och kom snabbt in i gemenskapen. Jag har lärt mig väldigt mycket om pelargoner, som jag inte hade en aning om förut, och jag har insett att de finns i en otrolig mångfald med mycket skiftande utseende, både när det gäller växtsätt och utseende på både blad och blommor. Det finns gott och väl 300 olika vildväxande arter, varav flertalet växer i Sydafrika. Några finns i Australien och någon enstaka i Turkiet och på ön S:ta Helena. Några av dessa arter har en gång i tiden korsats och ligger till grund till alla de pelargoner som finns idag och hela tiden pågår förädlingen för att få fram nya sorter. De olika vildväxande arterna skiljer sig åt på flera sätt. En del är små och växer likt tuvor, med blommor som knappt är 1 cm i diameter, medan andra varianter kan bli ett par meter höga. Arternas blad har väldigt varierande form. En del har tunna stänglar medan andra med tiden får knotiga och vedartade stammar.

Quantock Double Dymond
är den första dubbelblommande änglapelargonen,
som dessutom har ett halvhängande växtsätt.

















Pelargonerna är indelade i ett flertal grupper. Stjärnpelargoner, rosenpelargoner, fingerpelargoner, tulpanblommande pelargoner, engelska och änglapelargoner, för att nämna några av grupperna. Stjärnpelargonens blommor och blad är som namnet säger stjärnformade. Fingerpelargonens blad påminner om en hand med fingrar, medan blomman är enkel med smala kronblad. Tulpan- och rosenpelargonen har således blommor med formen av små tulpaner och rosor. Andra grupper är bland annat nejlik- och kaktusblommande pelargoner och hybrider.
Pelargonernas blad kan utöver att ha olika form även ha olika färger. Vanligast är enfärgade gröna blad, men det finns även sorter som är gyllenbladiga, med limegröna blad och pelargoner med två- och trefärgade blad, så kallade bicolor och tricolor. Bladen kan variera i olika gröna nyanser med zon-eller fjärilsmarkeringar i vitt, rödbrunt eller en avvikande grön färg. Ett fåtal pelargoner har så kallade nervbandsmosaik, vilket innebär att plantan bär på ett ofarligt virus, som ger bladens nerver en dekorativt benvit färg.

P. cordifolium är en vildväxande art.















Doftpelargonerna har oftast små, oansenliga blommor och odlas för det mesta för de väldoftande bladen, som kan dofta av bland annat pepparmint, rosor, kryddnejlika, citrus och skumbanan. En del doftpelargoner kan användas för att smaksätta kakor och maträtter och då är det plantans blad man använder och inte blommorna, men de kan istället användas till dekoration. Recept på brysselkex smaksatta med pelargonblad hittar du på min blogg här och mjuk kaka med glasyr här.
De flesta pelargonerna har enfärgade kronblad, men de finns även sorter vars blommor har prickar och streck i en avvikande färg eller nyans. Pelargoner som har prickar och streck på kronbladen går under namnet äggskalspelargon, medan de sorter vars kronblad enbart har prickar i en avvikande färg benämns som fågeläggspelargoner.
Utöver indelningen i olika grupper, beroende av utseende och färger på blad och blommor, delar man även in pelargonerna efter hur kraftigt de växer. Det finns mikrominiatyrer, miniatyrpelargoner och dvärgpelargoner. Hur stor plantan blir påverkas även av hur stor kruka, som den är planterad i. Står en miniatyrpelargon i en väl tilltagen kruka kan en del av dem växa till ordentligt och planterar man en dvärgpelargon i en liten kruka håller man tillbaka tillväxten av plantan. Det kan därför vara svårt ibland att avgöra vilken grupp som en specifik pelargon tillhör.

Zonarticpelargonen Lara Susanne
har väldigt stora och korallfärgade blommor.
















Hängpelargonen har som namnet säger ett hängande växtsätt och bladen är tjockare och lite blanka i jämförelse med en zonalpelargon. Det finns sorter som växer kraftigt på höjden och behöver stöttas upp. De ingår i gruppen spaljépelargoner.
Under de senaste åren har zonarticpelargonerna, som är en en förhållandevis ny grupp av pelargoner, blivit väldigt populära bland oss pelargonodlare. I vissa auktioner på nätet har priserna för dessa pelargoner varit flera hundra kronor och en planta gick för otroliga 1500 kr. I början av 80-talet korsade Cliff Barnes i Australien för första gången den gulblommande vildpelargonen P. articulatum med zonaler. Förädlingsarbetet pågick under många år och i mitten av 90-talet fick han fram en pelargon med gula halvdubbla blommor. Zonarticpelargonerna har enkla, halvdubbla eller dubbla blommor och blomstänglarna är ibland längre än normalt. En del sorter har fransiga nejlikliknande kronblad. Cliff fick så småningom fram zonarticpelargoner med blommor som har både två- och trefärgade kronblad. Blommorna och blomklasarna är oftast stora och plantornas växtsätt lite spretigt och gängligt. 

Arten P. gibbosum får förvedade grenar när de blir äldre.
På kvällarna doftar blommorna som skumbananer.






 









Pelargonen har verkligen en otrolig mångfald och artrikedom och jag tror att det finns en pelargon, som faller var och en i smaken. Det går lätt att ta frön från en pelargon och det är väldigt spännande att följa utvecklingen från frö till planta. Så passa på nu att ta tillvara på frön från dina pelargoner. Jag brukar så mina frön på våren, men de finns pelargonodlare som väljer att så dem på hösten istället, men då krävs det att man placerar sådden under växtbelysning. Vill du veta lite mer om hur man tar tillvara frön från pelargoner och driver upp dem kan du läsa om det på min blogg här.

Rosenknoppspelargonen Bornholm har blad med
nervbandsmosaik.
















Vi har precis lämnat årets sista sommarmånad bakom oss, men vi kan njuta av pelargonerna ytterligare några månader, i alla fall i landets södra delar. Jag har några små frösådda plantor, som jag sådde förra året och som fortfarande inte har börjat blomma, så det finns fortfarande en hel del att se fram emot innan säsonger går mot sitt slut.
I början av sommaren åkte några medlemmar i Pelargonsällskapet till England, för att bland annat besöka Fibrex Nurseries Ltd,, som har ett stort utbud av bland annat pelargoner. Efter att jag sett bilder från deras resa fick jag ett galet habegär efter nya pelargonsorter. En sen lördagskväll besökte jag företagets hemsida och hittade mängder av vackra pelargoner, som jag aldrig sett förut. Min beställningslista blev längre och längre och jag fick hejda mig och sortera bort många sorter innan jag kom ner i ett något sånär rimligt antal. Då jag har svårt att resa på egen hand, på grund av min dialysbehandling och svårigheter att gå längre sträckor, tyckte jag gott att jag kunde unna mig något annat roligt sommartid och då jag har ett stort odlingsintresse var tanken att nya pelargonsticklingar skulle förgylla min sommar och semester, istället för en semesterresa. Dessutom får jag ju glädje av pelargonerna i flera år framöver, om de blir ompysslade och trivs hos mig. När jag skickade iväg min beställning såg jag verkligen fram emot leveransen av de lite ovanliga pelargonsorterna från England, som skulle göra odlingen ännu mer spännande. Tyvärr har jag inte mått så bra i år och jag känner mig nästan snuvad på både våren och sommaren. Jag har åkt in och ut på sjukhuset ett flertal gånger, på grund av att jag mått dåligt psykiskt, och till följd av det har jag fått prova ett flertal olika mediciner för att slippa den outhärdliga ångesten, med hjärtklappning och andra psykiska symtom. Som om inte det var nog drabbades jag av sepsis, med bakterier i blodet, under sommarens varmaste veckor. Det resulterade i att jag återigen blev inlagd på sjukhuset och fick behandling med intravenöst antibiotika, flera gånger per dygn, och fick genomgå flera jobbiga undersökningar under tre veckors tid. Det har tärt på mig ordentligt både fysiskt och psykiskt.

Brookside House of Orange är en miniatyrpelargon
med vackert gröna blad med brunröda markeringar.



















Mina efterlängtade pelargonsticklingar från England övergick från att ge mig spänning och glädje till att bli ett stort orosmoment. Vem skulle hämta ut leveransen, packa upp och plantera de 17 olika sticklingarna, när jag själv var inlagd på sjukhuset. När jag efterlyste min leverans fick jag besked om att de skulle komma först i mitten av augusti. Det gav mig lite lugn, då jag hoppades ha återfått lite ork och odlingslust tills att de skulle levereras. Jag har nu varit hemma några veckor från sjukhuset, men jag har långt ifrån fått tillbaka orken och tyvärr mår jag inget vidare psykiskt, utan ligger mycket i sängen. Katterna gör mig sällskap när jag ligger och vilar eller sover och de gör inget anspråk på att få gå ut innan jag kliver upp. Mina snälla grannar har tagit hand om dem under tiden som jag varit inlagd och de har dessutom vattnat alla mina över 200 pelargoner. Härom dagen fick jag svar på ännu ett mail, som jag skickat till Fibrex Nurseries Ltd. Mina beställda sticklingar hade inte rotat sig och leveransen skulle dröja ytterligare. Om jag ville kunde jag få leveransen till våren istället eller välja att annullera ordern. Jag valde att få pengarna tillbaka. Det känns bättre så och när våren väl kommer kan jag lägga en ny beställning, om jag känner för det och har hälsan då.

Alice är en söt liten miniatyrpelargon.


















När jag kom hem från sjukhuset var det mycket vissna blad och blommor, som behövde rensas bort från alla mina pelargoner. Tyvärr upptäckte jag att fjärilslarver låtit sig väl smaka på min odling, under tiden som jag var inlagd, och en del små plantor var så sönderätna att de fick hamna i soporna. Som tur var hade larverna mest kalasat på sticklingar, som jag tagit från mina egna moderplantor. Jag hittade fyra larver och tack och lov verkar det som om de inte var fler, då jag inte sett några fler spår av dem. När jag ändå var tvungen att gå igenom mina pelargoner gjorde jag det riktigt grundligt, ett par i taget när jag orkade. Den heta sommaren har gjort att en del ohyra trivts och förökat sig i större utsträckning än vanligt, medan andra inte tålt torkan. Jag har haft fler fönster öppna på balkongen än tidigare år och det har gett en bättre genomströmning av luften, vilket gör att ohyran trivs sämre och minskar risken för svampangrepp. Drabbas pelargonerna av ohyra ser man oftast det på bladverket, som chanserar, blir klibbigt eller så ser man att ohyran lagt ägg på bladens undersida. Ibland ser man ohyran med blotta ögat, som bladlöss och vita flygare, som är de vanligaste som mina pelargoner drabbats av. De sistnämnda har jag haft problem med flera säsonger och när jag rört vid bladverken har det ibland flugit upp mängder av små, vita flugor. Jag har för vana att titta på undersidan av pelargonbladen när jag vattnar, för att upptäcka ohyran i ett tidigt skede och på så sätt kunna behandla plantorna innan ohyran hinner sprida sig för mycket. Pelargoner kan även angripas av rotlös. De syns som vit beläggning på krukans insida och i jorden kring rötterna. Man ser inte rotlöss som rör sig och upptäcker man angreppet i ett tidigt stadium syns endast några små vita prickar. Tyvärr är det svårt att bli av med rotlöss. De sprider sig mellan plantorna och med tiden blir de angripna pelargonerna svagare. Man kan ta toppsticklingar av pelargoner med rotlöss och sedan kasta moderplantan. Det är viktigt att sedan diska krukan och fatet, som den angripna plantan stått i, och även torka av där krukan stått. Jag brukar ställa in mina lerkrukor och fat i ugnen och låta dem stå en stund i 100-150°C, för att försäkra mig om att det inte finns några levande rotlöss eller eventuella ägg kvar. Andra odlare väljer att lägga krukor och fat i frysen. Tyvärr hade ovanligt många av mina pelargoner drabbats av rotlöss i sommar, trots att jag kontrollerade alla mina plantor riktigt noga i våras när jag planterade om dem. Jag har dessutom bara köpt ett fåtal nya pelargoner i år och de har inte stått i närheten av de smittade plantorna. Förhoppningsvis rotar sig de flesta sticklingarna, som jag tog på de drabbade moderplantorna, så att jag får behålla de olika sorterna i min samling. Jag behöver i och för sig minska ner på antalet pelargoner, men det är aldrig roligt när de måste kastas.
Det finns flera sätt att behandla pelargoner, som angripits av ohyra, bland annat med så kallade nyttodjur. Läs om det här på min blogg.

P. ardens är omtyckt av många, men inte helt lätt att få tag i.
Den har inte så stora blommor,
men de har en väldigt intensiv och vacker färg.




















Tyvärr har jag varken kunnat eller orkat att sälja sticklingar i den utsträckning som jag planerat och därför har det varit väldigt trångt i hyllorna på balkongen och i fönsterkarmarna i lägenheten. Nu är det lite mer plats eftersom jag fick slänga en del pelargoner, som drabbats av ohyra.
Jag hoppas verkligen att jag kan känna glädje över min odling, när jag förhoppningsvis får tillbaka lite ork och hälsa, även om det inte blir samma känsla som jag kände den juninatt då jag skickade iväg min beställning och befann mig i ett mindre lyckorus. Att sysselsätta sig med trädgårdsarbete och odling är bevisat bra för själen och pelargonerna har verkligen gett mig många härliga stunder, inte minst under våren då jag mådde som sämst psykiskt. När jag inte kunde sova gick jag ibland upp ur sängen på nätterna och planterade om pelargoner. Det verkade både lugnande och gjorde att hjärnan fick vila från de jobbigaste tankarna en stund. Många pelargoner är oftast som vackrast framåt höstkanten och en del blommar även vintertid, om än mer sparsamt ute på min inglasade balkong, där jag har en fläkt som håller temperaturen på en lagom nivå när den sjunker utomhus. Jag hoppas på mycket pelargonglädje under hösten och att jag ska kunna ta igen en del av de blommande upplevelserna, som jag gått miste av under våren och sommaren.

Fingerpelargonen Bäckagårds Mia har jag själv tagit fram.
På bilden har plantans första blomma slagit ut.
Det finns bara ett fåtal fingerpelargoner och innan min pelargon
visade sin första blomma hade jag inte sett någon vitblommande
fingerpelargon.




















20 juni 2018

Fläderblomssaft, en läskande törstsläckare


Nu blommar flädern för fullt, så passa på att ge dig ut och plocka en kasse blommor och gör egen fläderblomssaft. Den är läskande god att dricka kall med is och citronskiva eller att blanda i sommarens bål, för den som önskar en mer vuxen smak. Att göra egen fläderblomssaft låter kanske krångligt, men det är väldigt enkelt. Av blommorna kan man även göra gelé, chutney eller torka dem till te.

Recept
Fläderblomssaft
20 blomklasar fläder
1 kg strösocker (Jag minskade mängden socker till 8 dl, då jag inte vill ha så söt saft)
2 citroner
40 g citronsyra
1 l vatten

Gör såhär:
Tvätta citronerna väl och skiva dem. Skölj av blomklasarna och lägg i en gryta eller större kärl, tillsammans med citronskivorna. Koka upp vatten och socker och rör tills att sockret löst sig. Tillsätt citronsyran och häll sedan över de varvade blommorna och citronskivorna. Låt svalna och ställ sedan i kylskåpet. Låt stå 3-4 dygn och rör om då och då. Sila sedan och häll upp på väl rengjorda flaskor. Förvara saften i kylskåp eller frys in den i plastburkar. Jag har ingen silduk. Istället använde jag en kökshandduk, som jag la i ett durkslag.

16 juni 2018

Köp "samlarpelargoner" och min egen vitblommande fingerpelargon

Bäckagårds Mia, första, lilla plantan till salu.














 



Nu har jag äntligen fått ut några av mina pelargoner på Tradera. De flesta är mindre plantor och en av dem är min egen framtagna vitblommande, fingerpelargon Bäckagårds Mia. Det är det första exemplaret som jag säljer. Passa på att bli först med denna unika pelargon. Jag säljer även frön från pelargonarten  P. appendiculatum, plantor av Platinum, Arbrå, stjärn- dvärg- och äggskalspelargonen Ansbrook Pluto, Grönt kulturarvspelargonen Drottningminne, vackra hängpelargonen PAC Viva Carolina, dvärgpelargonen Duncan Eagle, dvärg- och stjärnpelargonen Lotta Lundberg m.fl. Sök på säljare Halmstadmaria på Tradera eller klicka här, så hittar du mina annonser. Nedan ser du några av de pelargoner som jag säljer. Fler bilder och auktioner hittar du på Tradera.

P. appendiculatum, blommor som bleknar i färg när de slagit ut.

P. appendiculatum, blomstängel.

































Min egen fingerpelargon Bäckagårds Mia, blommor.
 
Pelargonen Arbrå, blommor.

Dvärg- och stjärnpelargonen Lotta Lundberg, blommor.

















Stjärn-, dvärg-, och äggskalspelargonen Ansbrook Pluto. blommor.






7 juni 2018

Djur bjuder på trevlig och intressant underhållning


















Jag är en stor älskare av djur, både sällskapsdjur och de som lever vilt i naturen. De flesta är väldigt vackra att se på, de är intressanta att studera och en del husdjur är väldigt mysiga att gosa med. Det finns tyvärr några små varelser, som jag faktiskt har fobi för. Spindlar, stora som små, gör mig illamående och jag får verkligen stålsätta mig om jag ska avlägsna dem från min lägenhet. Det är otänkbart att bara strunta i en liten spindel, som inkräktar på mitt revir. Den måste avlägsnas, nästan till vilket pris som helst. Sedan jag lät glasa in min balkong har dessa osympatiska djur tack och lov varit färre hemma hos mig och nätet i sovrumsfönstret har hindrat dem från att ta sig in den vägen.
För 12 år sedan blev jag sambo med min första katt Tindra och året därpå flyttade även Ängla in. De har verkligen tillfört mitt liv mycket positivt, men tyvärr är de fler än jag som gillar mina fyrbenta "pälsklingar". Fästingarna tycker också om dem och trots att jag använder medel, som ska hålla borta de små krypen, får jag ändå plocka bort blodsugande fästingar från katterna ibland. Till en början tyckte jag att de var ruskigt äckliga, men jag har varit tvungen att vänja mig vid dem. Jag vill ju inte att katterna har fästingar i pälsen, när de ligger hos mig i sängen, med risk att fästingarna väljer att förflytta sig till min kropp istället. Två gånger har jag fått fästingbett, sedan jag blev kattsambo, men tur i oturen har det inte resulterat i att jag fått någon smitta.


















När jag var liten hade jag fyra guldhamstrar och ett marsvin. Redan då hade jag en dröm om att få ha en egen hund. Tyvärr lär den drömmen aldrig bli verklighet, då jag skulle ha svårt att tillgodose en hunds alla behov. Jag skulle inte kunna ge den motion och tillräckligt med stimulans utomhus, då jag har svårt att gå och dessutom tillbringar många timmar på sjukhuset varje vecka, när jag får min dialysbehandling. Att ha katt var inget som lockade mig särskilt mycket, varken under min uppväxt eller senare i vuxen ålder. Det var först när min syster blev kattsambo, som mitt intresse tog fart för dessa underbara djur.


Mina katter, Ängla och Tindra, har fått mig att se och känna andra sidor hos ett djur, utöver att de är söta och mysiga att gosa med. Jag är fascinerad över hur olika de är som individer, bland annat när det gäller deras beteenden, vanor, sätt att uttrycka sig på och vad de gillar för mat. Det är intressant att studera deras kroppsspråk, vilket till största delen är deras sätt att kommunicera. Ju mer jag lär mig om deras språk desto mer får jag ut av att ha dem som sambos. Lär man sig att förstå sitt husdjur är det också lättare att vinna deras tillit och det är underbart att känna att mina katter är lugna och trygga i min närhet. Det går att lära katter små trix om man övar mycket och belönar dem när de gör rätt. Tindra sticker in framtassen i påsen med kattgodis och tar en bit, när jag  håller fram påsen och säger "Ta med tassen". Ängla slår till min hand med tassen, när jag säger "Tack" och så får hon en godisbit. Jag försöker få henne att rulla på ryggen på kommando. Ibland går det, men katter har ju en stark egen vilja och är svåra att övertala.


















Jag bor i ett hyreshus ungefär en halvmil från Halmstads centrum, men det känns som om landsbygden ligger alldeles intill. Bara några meter utanför huset finns ett område med stora lövträd, som för längre sedan var en del av Hallägraskogen, en naturskön liten lövskog med ett otroligt fågelliv, belägen mitt emellan bebyggelsen. På somrarna går där ibland hästar och kor och betar för att bibehålla hagmarkens flora. Sedan jag flyttade in i min lägenhet i början av 90-talet har det tyvärr byggts en hel del i närområdet, där det tidigare var åkrar och ängar. Tack och lov har vi ändå kvar ett rikt djurliv direkt utanför ytterdörren. Förutom mängder av fåglar har jag under åren sett bland annat räv, rådjur, igelkott och ekorrar. Jag och mina närmaste grannar hjälps åt att mata fåglarna och ekorrarna. I år har vi sett fem ekorrar och jag hoppas på att de blir fler, innan deras säsong för parning är över. Vi matar dem mestadels med solrosfrön och jord-  och hasselnötter. När jag la ut äpplen till fåglarna i vintras insåg jag att ekorrarna, mer än gärna, åt frukt. Tyvärr har de tjuvaktiga skatorna varit framme allt oftare under våren och knyckt både äpplen och de oskalade jordnötterna.


















I vintras hoppades jag på att vinna ekorrarnas tillit så att de skulle våga sig fram och äta ur min hand. Det gick inget vidare då jag inte var ute särskilt ofta och de var sällan på plats när jag fyllde på deras matlåda. Under våren har jag sett dem allt oftare och det har tillkommit två små ekorrar, som inte synts till tidigare. De senaste veckorna har ekorrarna varit vid matstället flera gånger om dagen. Då jag inte mår bra och är sjukskriven har jag suttit ute en del på dagarna, eftersom det varit otroligt varmt i min lilla lägenhet. Ekorrarna har börjat vänja sig vid min närvaro och jag har kunnat närma mig dem alltmer, men ändå på någon meters avstånd från de två träden, där de sitter och äter. Jag har slutat att lägga ut äpplen, då det sällan var ekorrarna som fick smaka på dem. Istället har jag bara lagt ut en och annan äppelklyfta när ekorrarna varit på plats.


















Förrförra helgen gick jag fram och ställde mig alldeles intill träden, där ekorrarna satt, och höll upp en äppelbit i min hand, samtidigt som jag pratade lugnt till dem. Till min stora glädje överraskade ekorrarna mig plötsligt och kom nerför trädstammarna och en av dem var bara en decimeter ifrån min hand. De två andra dök upp bakom min rygg och tittade nyfiket, med sina stora pepparkornsögon, på äppelbiten i min hand. När jag la äppelbiten på deras matlåda kom en av ekorrarna fram och tog den, trots att jag stod kvar. Vid flera tillfällen under dagen kunde jag studera dem på riktigt nära håll och jag försökte hitta något, som gör att jag ska kunna se skillnad på dem framöver, när jag inte ser dem tillsammans. En av de två mindre ekorrarna har inte så mycket päls på sin svans och på så vis går det i alla fall att skilja de två åt. Ibland hänger ekorrarna i sina baktassar från fågelhusets tak och äter solrosfrön. Då visar de hela sin mage och nu när jag kommer dem så nära hoppas jag kunna se om de är honor eller hanar. Det blir spännande dagar framöver, då jag hoppas att ekorrarna ska lita på mig alltmer, och ta mat ur min hand och ge mig ett riktigt "halleluja moment". En annan önskan, som jag har, är att någon av ekorrarna får ungar i sommar, så att det blir tillökning i ekorrfamiljen. Någon av dem är troligtvis en hona och då de får 2-3 kullar per år borde sannolikheten vara stor att det föds nya ungar i närområdet. Tyvärr har vi inte sett några småttingar tidigare år. De två nykomlingarna från i våras var i och för sig mindre, men om de är födda i år är tveksamt. Det är väldigt roligt att titta på dem när de hoppar fram mellan grenarna i träden och när de jagar varandra upp- och nerför trädstammarna. Dessutom är deras underhållning helt gratis. En man i grannhuset matar också fåglarna och intresserar sig för ekorrarna. Han har satt upp många fågelholkar och ska även sätta upp min holk, som jag byggde förra året. Grannen har nu varit inne bland träd och snår för att se om han kan lokalisera var ekorrarna har sina bon. Högt upp i en stor, gammal björk ser det ut att vara en hålighet i stammen och det ser ut att vara slitet runtom kring. Några ekorrar såg han tyvärr inte just då. Har jag tur kanske det går att följa efter dem och se vad de har för hemadress.
Jag brukar hämta in Tindra ganska sent på kvällarna och jag hoppas att jag åter skulle få se en igelkott eller räv, men än har de inte visat sig. Sommaren har ju bara börjat och det är många dagar kvar, med chans för många trevliga djurmöten.

23 maj 2018

Släck törsten i sommar med hemmagjord syrensaft


















De senaste åren har det blivit allt mer populärt att dekorera bakverk och efterrätter med ätbara blommor eller t.ex. blanda dem i en sallad. I en blomsteraffär i Halmstad har jag sett att de till och med sålt olika ätbara blommor, paketerade i små presentförpackningar. Visst är det vackert att servera en efterrätt med blommor, men jag är tveksam till om alla ätbara blommor är någon smaksensation. Jag har i och för sig bara smakat kanderade violer, använt lavendelblommor när jag bakat biscotti och blivit bjuden på en mjuk kaka med pelargonblad, men jag tyckte inte att det smakade så speciellt mycket. Däremot tycker jag att saft gjord på fläderblommor är riktigt god och läskande, med mycket is och en citronskiva, speciellt en varm sommardag. För några år sedan läste jag i en tidning att man kunde göra saft på syrenblommor, något som jag aldrig tidigare hört talas om. Jag hade av någon konstig anledning fått för mig att syrenblommor till och med var giftiga, men blev ändå nyfiken över hur syrensaft skulle smaka och planerade att göra en mindre sats.























Under flera år tänkte jag prova på att göra syrensaft, men varenda gång var jag för sent ute och blommorna hade redan börjat chansera, trots att det växer många syrenbuskar utmed vägen där jag bor. Förra året  blev det äntligen av och när jag väl satte fart gick det fort att göra saft. Jag körde ut med min elscooter och plockade av ett tjugotal lila blomklasar. Därefter körde jag raka vägen hem och efter ungefär en halvtimma låg blommorna och citronskivorna i en stor glasskål, täckta med vatten och socker, som jag kokat upp på spisen. Sedan skulle det bara kallna så att jag kunde ställa in skålen i kylskåpet. Där fick den stå fyra dygn innan jag silade upp saften, som då var färdig att dricka. Jag har ingen riktig silduk med ställning, men det gick lika bra med en kökshandduk, som jag la i ett durkslag. Det blev en saft med frisk smak, som inte var särskilt söt. Om jag ska likna smaken vid någon annan saft skulle det vara svartvinbärssaft. I recepten stod det att man skulle använda sig av blommor från bondsyren, då en del andra sorters syrenblommor inte ger saften någon smak. Om man ville få mer färg på saften skulle man lägga i några blåbär när man kokade upp vattnet med sockret. Jag hade bara amerikanska blåbär hemma och de ger ingen färg, så istället la jag i fem hallon, som jag hade i frysen. De gav saften en härligt röd färg. Jag tog inte i någon natriumbensoat, för att öka hållbarheten. Istället för att hälla upp saften på flaskor, valde jag att frysa den i några små plastburkar. Saften passar utmärkt att använda som välkomstdrink, blandad med bubbelvatten och t.ex. en skvätt gin, men det är något jag själv inte smakat. Den går även att använda till gelé och sorbet.

Syrensaft recept  
40 blomklasar
1,5 liter vatten
1,5 kilo strösocker, 1 dl socker = 90 g
5 citroner
1 påse (30 gram) citronsyra (kan uteslutas)
En knivsudd natriumbensoat
Eventuellt några blåbär eller hallon för att ge saften mer färg

Gör såhär:
Skölj blomklasarna. Klipp bort stjälkarna, som annars ger en bitter smak, och använd bara blommorna.
Koka upp vatten och socker, ca 10 minuter. Tillsätt citronsyran mot slutet.
Skrubba citronerna väl i hett vatten och skär dem i skivor.
Varva blommor och citronskivor i en skål. Häll över den heta lagen.
Lägg en tallrik över, som håller ner blommor och citronskivor i sockerlagen.
Ställ skålen i kylen i 4-5 dygn.

Sila saften genom en silduk. Krama ur saften ur citronskivorna.
Häll upp i väl rengjorda flaskor eller frys in den.