Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

1 feb. 2019

Sagosoppa - Gott mellanmål i vinter



















När jag växte upp på 70-talet var min mamma hemmafru och började arbeta halvtid först när jag fyllt nio år. Delvis berodde det på att jag var sjuk redan när jag föddes och fick operera in en shunt i huvudet på Akademiska sjukhuset i Uppsala, redan vid åtta månaders ålder. Den togs senare bort när jag var fem år och jag blev friskförklarad. På 70-talet var det inte ovanligt att våra mammor var hemma eller arbetade deltid. Min mamma var duktig i köket och lagade så gott som all mat från grunden, så några halvfabrikat serverades inte hemma hos familjen Sandqvist. Hon och hennes systrar var uppvuxna på landet och de brukade köpa en halv gris, kyckling-, rådjur- och oxkött tillsammans. Vid jul fick jag hjälpa till när mamma gjorde korv, leverpastej m.m.  Hon bakade det mesta av matbrödet som vi åt och kakor, tårtor och vetebullar, som jag fick till fikat när jag kom hem från skolan. Blev vetebrödet liggande och blev torrt, vilket i och för sig hände väldigt sällan, gjorde hon fattiga riddare som vändes i kanel och strösocker.
Sommartid kokade mamma saft, gjorde paj och gelé av frukt och bär från trädgården och ibland åkte hela familjen tillsammans och plockade blåbär, hallon och jordgubbar. På hösten och vintern fick vi ibland sagosoppa till mellanmål, som mamma kokade på blandad, torkad frukt, som hon köpt i affären. Hon klippte den torkade frukten i mindre bitar och la den och russin i en gryta med vatten. Dagen därpå la hon även i en kanelstång och kokade soppan tills att frukten var lagom mjuk och smaksatte soppan med socker. Ibland hällde hon även i lite saft, för att ge soppan ännu lite mer smak. Sist men inte minst hällde hon i sagogrynen och lät soppan koka tills att de vita, runda, små grynen var så gott som genomskinliga. Några direkta mängder eller recept hade inte mamma, som med så mycket annat som hon tillagade. Jag gör också sagosoppa ibland och måttar "lite på en höft".
Det är sällan som jag hör att någon kokar sagosoppa nu för tiden. Jag frågade runt i flera olika mataffärer efter sagogryn och personalen tittade på mig och såg ut som frågetecken, förutom en anställd som var lite äldre och i alla fall visste vad jag pratade om. Tyvärr hittade jag inga sagogryn och det var många år sedan som jag köpte gryn senast och jag minns inte ens i vilken butik det var. När jag var liten var grynen ljust rosa, men sedan förbjöds det röda färgämnet. Nu är grynen vita, ett par mm stora och runda och när de kokat en stund expanderar de någon mm, blir genomskinliga och geléaktiga. De smakar i stort sett ingenting, men soppa utan gryn blir ingen riktig sagosoppa. Jag mindes att jag för många år sedan köpte sagogryn i Danmark så jag frågade min syster, som bor i Malmö, om hon kunde be sin danska kollega att fråga efter sagogryn nästa gång som hon åkte över sundet. Till min stora lycka hittade hon till slut sagogryn, efter att ha frågat runt i flera butiker och jag fick levererat två påsar gryn hem till mig. De lär räcka till många sagosoppor framöver. Det blir gott att även koka kräm av den torkade frukten och då reder man krämen med potatismjöl och hoppar över grynen.
Hittar du inga sagogryn i någon butik kan man självklart koka soppan utan gryn och reda av den med lite potatismjöl, för att få soppan en liten aning tjockare. Jag tycker bäst om att äta soppan lite ljummen nu när det är kallt ute, men på sommaren är det gott att servera den kall. Torkad frukt är lätt att få tag på och säljs i förslutna påsar med äppelringar, katrinplommon, aprikoser och päron. För många år sedan fanns det en liten hälsokostbutik i Halmstad. Där sålde man bland annat flera olika sorters torkad frukt i lösvikt, men det har jag tyvärr inte sett i någon butik nu.
Om du tänker göra sagosoppa råder jag dig att ta någon matsked gryn, då soppan annars blir väldigt tjock. När du lagt i grynen får du röra ofta i botten av kastrullen, då grynen lätt fastnar och bränner vid. Lycka till och smaklig spis!

20 jan. 2019

Mina älskade katter skaffar sig nya vanor trots åldern

I år har jag levt tillsammans med mina två katter Tindra och Ängla i 13 respektive 12 år. De slutar aldrig att överraska mig och det finns mycket att berätta om dem, som till största delen är positivt och genomsyras av hur mycket de betyder för mig i min vardag. Tindra och Ängla är de två första katterna, som jag levt tillsammans med. Jag har alltid tyckt om djur och när jag var barn hade jag fyra guldhamstrar och ett marsvin. Min dröm var då att ha en egen hund, men att ha en egen katt var inte något som jag längtade efter. Först många år senare, när en katt flyttade in hos min systers familj, började längtan efter en egen katt att växa sig allt starkare. Ungefär samtidigt blev jag allvarligt sjuk, med väldigt dålig cirkulation i mina ben, och fick opereras och byta kärl i ena benet och två av tårna fick amputeras och med tiden även fler. Troligtvis var det en biverkan av en medicin, som jag blivit insatt på. Jag hamnade i rullstol och hade svårt att gå, men kom hem efter 3,5 månader på sjukhuset.


















Sakta började jag återhämta mig och längtan efter ett kattsällskap började åter att ta fart, men jag var väldigt osäker över mitt beslut. En av mina sköterskor på dialysen peppade mig och klippte ut annonser ur dagstidningen om katter som var till salu. Först blev jag smått irriterad, men samtidigt blev jag allt mer bestämd över att jag verkligen ville bli kattsambo och få pyssla om och älska en liten katt. Ungefär samtidigt hade en medpatient på dialysen en katt som fått ungar. Jag åkte till Stefan och hans sambo och tittade på fem små och helt underbara kattungar. Tanken var att jag skulle välja en av de tre helt vita och korthåriga källingarna, men när jag fick se minstingen i kullen kände jag direkt att det var henne jag ville ha. Då sa ägaren att hon ville behålla den grå kattungen själv, men senare under besöket ändrade hon sig och det lilla livet skulle bli mitt.


















Jag lånade böcker om katter på biblioteket, köpte kattlåda, sand, leksaker och kattmat m.m. för att vara så förberedd jag kunde bli, då jag skulle hämta hem lilla Tindra. Efter några veckor, då hon var gammal nog att lämna sin mamma, körde min faster mig till Slöinge och jag fick hämta hem min älskade Tindra. Jag minns att hon nosade runt i lägenheten och gnydde. På den första kvällen hoppade hon upp i min säng och la sig tätt intill mig oavsett om jag vände mig i sängen. Året därpå hämtade jag hem katten Ängla, som var född strax utanför Höganäs. Tindra tyckte inta alls om den nya inkräktaren och visade det på flera sätt. Hon började bita mig och fräsa mot både mig och Ängla. Det gick så långt att jag befarade att jag skulle få lämna tillbaka min lilla älskling. Tack och lov kom mina katter allt bättre överens med tiden och jag kunde glädja mig alltmer över att Ängla kunde stanna kvar hos oss.


















Jag trodde aldrig att mina älskade katter skulle få ett så stort inflytande i mitt liv och ge mig så mycket av sin kärlek. Under de senaste åren har jag mått väldigt dåligt psykiskt och därför har jag varit inlagd på sjukhuset vid ett flertal tillfällen, både på psykakuten och infektion. Mina snälla grannar Mona och Rolf, som har honkatten Lisa, har då hjälpt mig att ta hand om mina fyrbenta vänner på många sätt. Tindra och Ängla går ibland in till grannarna och deras katt tittar in till oss. När jag är på dialysen så släpper Mona och Rolf ut och in mina katter, så de är vana vid varandra. Nu när de passat katterna under längre perioder har Ängla blivit alltmer bekant med Mona, då hon började borsta Ängla med en klädborste. Ängla har sedan dess fått för vana att rulla på ryggen framför Monas fötter och vill bli borstad till och med på magen. Jag brukar nästan aldrig få borsta Ängla på magen och jag trodde väl aldrig att mina katter skulle skaffa sig nya vanor vid deras ålder.
 
 

Ängla, som är en korsning av perser och ragdoll, har alltid varit väldigt kelen och sover oftast i min säng på nätterna, men hon är ingen katt som gillar att ligga i mitt knä. De senaste åren har hon ibland hoppat upp i soffan och lagt sig på ryggstödet bakom mig, men inte så mycket mer. Under sensommaren och hösten har hon börjat att ta alltmer plats i soffan. Hon lägger sig på armstödet intill mig och delvis i mitt knä och vill gärna att jag kelar med henne. Det som förvånar mig mest är att Ängla nu kommer upp i soffan, nästan så fort jag sätter mig i den, och tar plats intill mig och sitter och spänner ögonen i mig. Jag provade att borsta henne med en liten barnborste och då blev hon riktigt belåten och det är härligt att se att hon njuter och kisar med ögonen. Oftast vill hon bli borstad flera gånger innan hon är nöjd och lägger sig ner i soffan. Hon har verkligen fått sin matte dit hon vill. Det är ju en positiv ny vana hon skaffat sig då hon slipper få i sig så mycket av sin långa päls när hon tvättar sig och det resulterar i att hon inte kräks upp så mycket hårbollar, vilka inte är så trevliga att städa bort.



I höstas flyttade jag bort alla mina pelargonplantor från sovrumsfönstret. Det blev snabbt en ny favoritplats att ligga och sova på för Ängla och både hon och Tindra gillar att sitta på fönsterbrädan och spana på fåglar och allt annat, som händer på andra sidan rutan. Jag har köpt en ny fågelmatare, som jag ska placera på utsidan på det lilla sovrumsfönstret. Tidigare år har katterna haft spännande stunder, när de spanat in framför allt talgoxar, som tagit plats utanför fönstret. Jag vill ju att Ängla och Tindra ska ha något roligt att göra när jag inte är hemma hos dem.


















När Tindra var liten och ensam katt hemma hos mig låg hon gärna tätt intill mig i sängen på nätterna. och hon gillade att krypa in under täcket och tälta under mina böjda ben. Tyvärr slutade hon med det allteftersom, när Ängla tog alltmer plats i sängen. Då jag var sjukskriven under större delen av förra året och är så fortfarande är jag hemma mer med mina älsklingar. Jag är väldigt trött och sover mycket, men katterna låter mig sova och stör mig inte. Tindra byter sovplats lite då och då. Ibland ligger hon i fåtöljen i vardagsrummet eller sovrummet. Hon har även två olika kattbäddar och en stol intill sängen, där hon tar plats när hon vill sova. När jag mår sämre brukar hon ligga på olika ställen i närheten av mig i sovrummet. De senaste veckorna har hon legat vid fotändan av sängen och på skrivbordsstolen, som jag brukar flytta på så att den står tätt intill sängens huvudända. När jag har satt mig upp i sängen har Tindra krupit upp i mitt knä och velat att jag ska kela med henne, men det händer bara när hon och jag är själva i sängen och det är något hon bara börjat göra de senaste månaderna. När jag hämtar in henne på kvällen, brukar hon oftast hoppa upp i mitt knä, efter att jag satt mig ner på en nedfällbar stol, innanför ytterdörren. Där lägger hon sig längs mitt ena lår och så puttar hon med sitt huvud mot mina händer för att påtala att hon vill bli klappad och kliad bland annat under hakan.

 









 






Under julen och därefter har jag haft en julduk, som har legat på köksbordet och hängt ner vid bordets sidor. Tindra har lagt sig på bordskivan och somnat gott, vilket hon inte heller gjort förut. Däremot brukar hon hoppa upp och sätta sig på bordet när hon kommer in ibland.Hon gör det främst då hon vet att det finns skinka, rostbiff eller några andra godsaker i kylskåpet, men de senaste veckorna har hon inte bara nöjt sig med mat. När jag satt mig på stolen, tätt intill henne, har hon sträckt fram sitt huvud och strukit sin kind mot min och velat att jag ska klia henne, ganska hårt, på hennes hals, nacke och tinningar och vi får en mysig stund tillsammans. Hon har även börjat hoppa ner i mitt knä. När Tindra var riktigt liten kunde jag knappt äta vid soffbordet utan att hon hoppade upp och försökte äta mat från min tallrik. Flera veckor stod jag upp vid diskbänken och åt för att få ha min mat för mig själv. Det händer fortfarande att hon hoppar upp på soffbordet, när jag äter mat som hon gillar, men nu räcker det att jag säger till henne att det är mammas mat och då låter hon maten på min tallrik vara. Självklart får hon sedan lite mat på en egen tallrik och då får jag oftast säga varsågod flera gånger innan hon börjar äta. Är det däremot räkor hinner jag nästan inte skala en enda räka, innan hon försöker ta den ifrån mig.
Katterna busar sällan med varandra, men när Tindra hoppat upp på köksbordet hoppar Ängla upp på någon av köksstolarna och sedan börjar de att gå på varandra med framtassarna, tills någon ger upp fighten. Likaså gör de när någon av dem lagt sig inne i deras hus, gjort av kartong. Då busar de med varandra genom att gnabbas med varandra genom husets fönster och dörr. Ibland jagar de varandra, men det händer oftast när de är utomhus tillsammans sommartid.


















Det finns så mycket att berätta om mina älskade katter, som jag lär känna allt bättre för varje dag som går och det känns som om det är ömsesidigt. Aldrig trodde jag väl att katter skulle vara så olika med så speciella egenheter. Utöver det är jag övertygad att Ängla och Tindra känner av när jag mår extra dåligt.
Från början trodde jag att jag själv ville få det att se ut som om mina katter kunde avläsa mitt mående, men med tiden har jag insett att Tindra och Ängla faktiskt håller sig mer nära mig, när jag mår mer dåligt än vanligt. De ger mig lika mycket kärlek, oavsett hur jag mår eller vilket humör jag är på. Katter, men även många andra sällskapsdjur, har en förmåga som gör att de kan läsa av hur vi mår och vår sinnesstämning. Jag tycker även att jag själv har lärt mig mer om deras sätt att uttrycka sig på och det gör det ännu roligare att leva tillsammans med mina fyrbenta, pälsklädda och underbara katter. Om jag skulle göra en lista med superlativ som passar in på Tindra och Ängla skulle den bli väldigt lång. Att de skaffar sig nya vanor är trevligt för mig, men mest för dem själva hoppas jag.
Att katterna sover många timmar på ett dygn är väl fotona ett bevis för.

13 jan. 2019

Primulan bär bud om våren


















Det nya året har bara tagit sin början och trettonhelgen har passerat. Enligt den kristna tron firas helgen till minne av den dag då de tre vise männen kom till Jesusbarnet i Betlehem och gav honom gåvor. Idag den 13 januari, tjugo dagar efter jul, infaller tjugondedag jul eller tjugondag Knut, som den också kallas. Dagen firas som slutet på julhögtiden. Dagen fick Knuts namn till minne av den helgonförklarade Knut Lavard, som var prins i Danmark och är bland annat förknippat med talesättet "tjugondag jul kastas granen ut". Jag plockade undan mina tomtar för några dagar sedan. Granen, en rumsgran. som jag haft sedan julen 2017, får stå kvar inomhus men jag ska ta bort dekorationerna och ljusslingan. Adventsljusstaken och kransen med små lampor får vara framme ett tag till. liksom ett par andra slingor, som jag dekorerat med lite här och där i lägenheten. Jag tycker att dessa ljuskällor ger ett mysigt sken, speciellt nu när dagarna är så korta och mörka. En lång ljusslinga, med vitt ljussken, har jag virat kring gardinstängerna i vardagsrummet och den har jag framme och tänd hela året. Jag tycker inte att det vita skenet är lika förknippas med julen, som de som har ett mer gult sken. I flera inredningsprogram på tv har jag sett att man dekorerar med ljusslingor på flera olika sätt, även vid andra tider på året än vid julen.


















Växterna som jag köpte strax innan advent och planterade och pyntade, får även de stå kvar, förutom julstjärnan som hamnade i soporna häromdagen, då den fällt många blad och inte såg särskilt fräsch ut. Hyacinterna har blommat ut och jag har klippt bort blomstänglarna. Det har jag även gjort med blommorna, som vissnat på amaryllislökarna, men ett par av lökarna har fått fler blomstänglar och står med vackra utslagna klockor. Jag ska fortsätta att vattna lökväxterna och ge dem lite näring och framåt våren tänker jag plantera ut dem i rabatten, utanför vårt hyreshus. Framåt hösten är det dags att gräva upp amaryllislökarna och ge dem sin viloperiod, genom att minska ner och så småningom upphöra med vattningen och ställa dem mörkt. Förhoppningsvis blommar de när julen kommer åter i år, efter att jag planterat om dem i ny jord, börjat vattna dem igen och placerat dem ljust och varmt.
Trots att jag inte har plockat undan allt som hör julen till har jag redan börjat längta efter våren. Det börjar märkas att dagarna blivit lite längre. Det ljusnar tidigare på mornarna och solen går ner några minuter senare på eftermiddagarna. Än så länge är det många dagar kvar tills att våren åter gör entré, men jag njuter i fulla drag av varje litet tecken på att våren närmar sig.
















 

De senaste åren har ett flertal vårblommande lökväxter dykt upp allt tidigare i butikerna. I helgen som gick såg jag vårlökar, bland annat krokus, scilla, tulpaner och liljekonvalj, som såldes planterade i krukor och framdrivna så att man redan såg blomknopparna. Jag köpte inga lökar, men istället blev det en rosa primula, som nu står på soffbordet. Det är härligt med lite vårblommor inomhus, när man har städat bort julen, lagt på nystrukna dukar på borden och kanske även hängt upp nya gardiner. Tyvärr brukar vårblommorna inte hålla så länge i det torra och varma inomhusklimatet, men släng dem inte. När de börjar se vissna och tråkiga ut ställer jag ut dem på min inglasade balkong, där jag kör  med en värmefläkt så att temperaturen inte går under nollan. Vårlökar, olika typer av primulor och även cyklamen trivs inte någon längre tid inomhus i värmen, men någon vecka ute på den kyliga balkongen gör att de brukar repa sig och till och med sätta nya knoppar. Jag ska ta in min lilla cyklamen igen, som nu stått på på balkongen i flera veckor. Den har fått en del nya blommor och ser mycket piggare ut. De senaste åren har jag köpt en primula efter nyår och framåt vårkanten har jag  planterat ut dem i rabatten. I år längtar jag efter att få se fyra primulor blomma utanför huset.
Jag har pysslat om och rensat bort gamla torra blad från mina pelargonsticklingar, som står i köksfönstret och i en hylla ute i trapphuset. Ute på balkongen står det omkring 200 plantor, små som stora. Var och en fick en skvätt vatten häromdagen. Det är lite svårt att veta när de behöver vatten, då det är såpass kallt där ute, men jag kör ju med värmefläkt och när solen är framme blir det snabbt 15-20°C. Jag hoppas att jag framöver får lite mer ork att pyssla om ett par pelargonior om dagen.
Nu börjar en jobbig väntan efter bland annat tussilago, snödroppar, vitsippor, krokus och första fjärilen och humlan. Jag har samma längtan varje år och blir lika glad varje vår, som naturen bjuder på så mycket vackert.


4 jan. 2019

De Japanska körsbärsträden blommade i december

Vid den här tiden på året vilar de flesta växterna i naturen. Det är inte mycket som piggar upp utomhus, speciellt inte med det gråmulna vädret som det ofta varit de senaste veckorna. Jag tycker inte om vintern här på västkusten. Den är oftast grå, trist och regnigt. Visserligen gillar jag inte en massa snö och minusgrader, men de få dagar som vi har haft hittills i vinter då marken varit täckt av någon enstaka centimeter snö, har i alla fall varit ljusare och trots allt har det påverkat humöret positivt.
Utanför Klockhuset, den äldsta byggnaden av Halmstads sjukhus, där jag tillbringar fyra eftermiddagar i veckan och får min dialysbehandling, växer sex Japanska körsbärsträd. Det finns många olika sorters körsbärsträd, som inte bär frukt och tillhör gruppen prydnadsträd, men jag har ingen aning om vilken art träden utanför sjukhuset tillhör. De har vuxit där i många år och är otroligt vackra när de står i full blom på våren. Tyvärr är blomperioden kort och redan efter någon vecka börjar träden att fälla sina blommor.
Några veckor innan jul, en solig och vacker dag, fick jag till min förvåning se att träden börjat blomma. Det var inte många blommor, men jag blev glatt överraskad när jag fick se de svagt rosafärgade blommorna, som blommar på bar gren. Tråkigt nog var det inte många dagar som man fick njuta av dem, då blommorna ramlade av träden kort därefter. Det är faktisk inte första gången som jag får se träden blomma vid denna tiden på året. Även om det bara var en kort tid, som jag fick njuta av de vackra blommorna, var det en härlig känsla som piggade upp. Nu lär det nog dröja fram till våren innan de blommar igen och då vid rätt tidpunkt på året.


















Intill de Japanska körsbärsträden växer även ett Kejsarolvon, som normalt faktisk har sin blomningstid såhär års och blommar på bar kvist. Tyvärr klipptes växten ner i höstas, när det sattes upp belysning på husväggen, och än så länge syns inga blommor. Jag hoppas att den kommer att blomma, även om det blir lite senare än vanligt.

30 dec. 2018

Jag planterade jul- och nyårsblommor trots allt


















Mitt intresse för blommor och odling började tidigt. Redan när jag var barn hjälpte jag till med att så frön i trädgårdslandet och när jag gick i sjätte klass hade jag prao på Fritz blommor i Halmstad. I vuxen ålder har jag gått blomsterkurser på studieförbund och varit på flera kvällskurser hos blomsterbutiker i Halmstad. Jag sökte även en floristutbildning efter gymnasiet, men kom inte in, men intresset för odling och blommor har jag kvar. Till jul är det ett måste för mig att få plantera olika växter och blommor med olika sorters mossor och dekorationer. Jag har lärt mig mycket på de kurser jag gått och mitt intresse för bild, färg och form är något som jag har nytta av även när jag skapar blomsterdekorationer. Tyvärr kan jag inte försöka mig på att binda buketter längre, då fyra av mina fingrar på vänsterhanden inte går att sträcka ut, efter skador på nerverna, som till viss del blev skadade vid operationer av min AV-fistel i armen.(AV-fistelns kärl används vid mina dialysbehandlingar.
Hela hösten och även i början av vintern ville jag inte tänka på julen och än mindre på några julblommor. Jag har mått väldigt dåligt psykiskt hela året och legat inne på sjukhuset ett flertal gånger och fått olika mediciner för att må bättre, men det har bara hjälpt sporadiskt mot min starka ångest och mina suicidtankar. Det finns mycket att säga om hjälpen som man får eller borde få när man söker psykakuten, men det vill jag inte gå inpå här. Det har känts som att jag inte skulle leva när det väl blev jul. Mina över 200 pelargoner, som jag har på min inglasade balkong, har känts som en stor belastning och jag funderade flera gånger på om jag bara skulle låta dem dö. Min odling och mina blommor har tidigare inte bara varit ett intresse, utan även fungerat som en terapi och gett mig glädje trots min njursjukdom med dialys i 30 år och allt det fört med sig, misslyckade transplantationer, värk i ben och fötter, gångproblem och bröstcancer för 4 år sedan m.m.
För några veckor sedan funderade jag plötsligt över min antidepressiva medicin. Sedan jag började ta den för nästan 2 år sedan har jag tagit den på mornarna. En del mediciner renas ut under dialysbehandlingen och då ska jag ta dem efter behandlingen, men det är aldrig någon läkare som har sagt något om min antidepressiva medicin. När jag blev insatt på den var jag inlagd och fick den alltid på morgonen. För en tid sedan läste jag i läkarfass, där det stod att medicinen utsöndras via njurarna. Jag började därför ta tabletten efter dialysen. Först mådde jag ännu sämre, men efter några veckor började jag så smått att må bättre och min ångest blev lindrigare. Jag mår inte helt bra och är otroligt trött, men jag kan i alla fall känna glädje igen över små saker i vardagen. Tyvärr har jag fått ett bakslag och mått väldigt illa  i helgen och det brukar tyvärr dra med sig ångest och oro. Jag hoppas att det inte bli långvarigt, då jag önskar att året slutar med att jag mår bättre, liksom att det nya året börjar på ett positivt sätt. Önska kan man i alla fall göra.























Mina två älskade katter har åter fått en stor positiv betydelse i mitt liv och plötsligt återfick jag intresset för mina pelargoner. Dessutom fick jag lust att julpynta och plantera och dekorera julblommor. Det har inte blivit riktigt lika mycket planteringar, som jag brukar ha till advent och jul, men jag är så nöjd över att det blev så vackert hemma hos mig och att jag har kunnat njuta av det, som jag trots allt har orkat åstadkomma. Några julkort orkade jag inte skicka, vilket jag annars brukar ägna mycket tid åt och klippa, klistra och dekorera. Det härliga är ändå att ångesten minskat, även om tröttheten inte gått över. Jag ser fram emot att det blir vår, då alla pelargonerna ska planteras om och böjar växa på nytt. De två senaste åren har pelargonerna tagit stor plats på balkongen, så någon stor gran har inte fått plats där. I år har jag istället haft en rumsgran, som jag köpte redan förra julen. Jorden i krukan har jag täckt med kuddmossa, Jag satte en ljusslinga med små lysande stjärnor i granen, hängde silverglittrande stjärnor på grenarna och satte fåglar på grenarna och till sist dekorerade jag mossan med bland annat silversvampar med glitter. Kvällstid är den ett mysigt inslag i vardagsrummet då slingan är tänd. Jag har flera slingor med små LED-lampor i min lägenhet. I tre glasburkar, som står på en hylla i köket, har jag till exempel lagt en ljusslinga. Kring gardinstången i vardagsrummet och ovanför balkongdörren har jag virat en längre slinga med små lampor, med vitt sken. Den slingan har jag sittande där året om, då de vita lamporna inte känns lika förknippade med julen, som de som lyser med ett mer gult sken. Även om hyacinter och amaryllisar är vårblommor, vill jag ha dem till advent och jul. I år fick jag två framdrivna amaryllislökar av Svenska Pelargonsällskapet och jag har själv köpt en lök, som redan hade två knoppar. Alla tre har olika färger på blommorna. Vanligtvis brukar jag köpa lökar och driva fram dem själv, men tack vare att lökarna redan var planterade och hade stjälkar med knoppar fick jag glädjen att se ett par blommor redan till advent. Jag planterade om lökarna i lerkrukor, så att de skulle stå stadigt, täckte jorden med grönmossa, som jag pyntade. Någon kruka dekorerade jag med så kallad buljongtråd, vilket är en tunn metalltråd, som är virad tätt, tätt till en spiral. Man kan dra ut tråden så att den blir längre, men den är fortfarande lite "krullig". Sedan virar man den kring krukan, pynt och växter. Den ger ett lite glittrigt inslag till planteringen och påminner om ett spindelnät en fuktig morgon. Jag fick även en vit, väldigt vacker snittamaryllis av min systerdotter Felicia. Den var bunden med lite grönt upptill och på stjälken var en torkad äppelskiva, från ett grönt äpple, fäst med en nål med vitt huvud.
Jag har en murgröna på båge, sedan flera år tillbaka, Den är planterad i en liten kopparspann och även den brukar jag dekorera med en ljusslinga. Som övriga planteringar täcker jag jorden med mossa, kuddmossa i detta fallet, och utöver det lite olika dekorationer, som jag har sparade från tidigare år. Ett tips är att samla de olika dekorationerna i små grupper, då det annars lätt blir rörigt om man sätter dem en och en, huller om buller. Om julkulor, änglar, tomtar och övrigt pynt inte har någon pinne eller ståltråd, så att man kan fästa dem i planteringen, är en limpistol ett bra hjälpmedel. Antingen fäster man t.ex. julkulan direkt på mossan, med lite lim, eller så fäster man en pinne på kulan, med hjälp limpistolen, och sticker ner pinnen genom mossan och ner i jorden. Limmet är väldigt varmt, men svalnar och stelnar fort, så man slipper att hålla dekorationerna på plats någon längre stund. Limpistolen är bra även till mycket annat pyssel, övriga tiden på året. Minihyacinten, som jag köpt och som får ett flertal blomstjälkar, fick liknande dekorationer som mina övriga planteringar. Nu har hyacintens vita blommor slagit ut och sprider en underbar doft i min lägenhet. Min katt Ängla har fått en planta med gräs i julklapp, som är en typ av sumpväxt. Den står i en liten zinkspann och i den stack jag en vit stjärna, även om Ängla inte alls bryr sig om något annat än de smaskiga grässtråna. Man behöver inte alltid köpa nya växter till jul och advent. Det går bra att dekorera en del av de fönsterträd, som man redan har. Jag har inte köpt några nya dekorationer i år, utan har en hel del sparat som jag återanvänder. De flesta av växterna har fått dekorationer i vitt, med inslag av silver, men jag har använt väldigt lite rött. Därför passar mina blommor och växter bra även till nyår. Jag har dem kvar även en bit in på det nya året, men klipper bort vissna blommor och blad. När det är dags att slänga ut julblommorna brukar andra vårlökar finnas till försäljning i blomsterbutikerna. En härlig och tidig försmak av våren, men jag tycker att man gott kan vänta med dem ett par veckor till och njuta av jul- och nyårsblommorna, så länge de är fina. Jag önskar dig ett gott slut på 2018 och hoppas på att jag får må bättre kommande år.





















24 dec. 2018

Julklappar till mina katter

Ängla med julhalsduk


Jag har inga barn och därför har mina katter Ängla och Tindra nästan blivit som mina små barn, även om jag tycker att man inte ska förmänskliga våra fyrbenta älsklingar. De fick ändå en julkalender, vars innehåll inte var någon större succé. Ängla tyckte inte alls om innehållet, men Tindra har ätit upp godisbitarna, men de har inte varit särskilt efterlängtade. Idag är det julafton och då vill jag så klart skämma bort mina två katter lite extra, även om julafton är en dag vilken som helst för Tindra och Ängla. Då de flesta människor äter julmat och unnar sig lite extra godsaker under jul- och nyårsdagarna vill jag så klart att katterna också ska få extra godsaker i juletid. Handskalade räkor är det enda som både Tindra och Ängla tycker om och några olika sorters kattgodis. Tindra älskar för övrigt olika sorters fisk och rostbiff är en av hennes favoriter, helst ska köttet vara riktigt rött. Hon ät väl medveten om när matte har köpt hem rostbiff. Då brukar hon hoppa upp på köksbordet när hon kommer in efter att hon varit utomhus. Sedan sitter hon där och stirrar på mig tills att jag tar fram rostbiffen ur det kylen.
Under åren har jag gett dem presenter bestående av diverse leksaker, i hopp om att de ska bli sysselsatta och tycka att de är roliga. Tyvärr är det få saker som fångat deras intresse. I stället har de tyckt att billigare saker, som en vanlig papperskasse, varit mer intressant än något dyrt som jag köpt till dem. En julklapp, som jag köpte förra helgen, var invirad i wellpapp och när jag la det på golvet för att fixa med inslagningen var Ängla snabbt framme och började klösa på wellpappen och la sig sedan på det och sov. Härom veckan åkte jag till katthemmet Kattfoten, som ligger inne i centrala Halmstad, och lämnade en hel kasse med kattleksaker, allt från små bollar och möss, till "fiskespön" m.m. Jag hoppas att de kommer bättre till användning där. Det finns speciella leksaker, som båda mina katter gillar, och det är olika figurer i tyg, som bland annat fiskar, äpplen och bananer, välfyllda med kattmynta, som doftar extra starkt. Märket på dessa kattleksaker heter YEOWW. De är dyrare än andra leksaker med kattmynta, men de är verkligen omtyckta. Det är till och med så att en av grannkatterna Baloo gör allt för att komma med in i vårt hyreshus och lägenhet. Där tar han sig en smakbit i matskålen och sedan går han raka vägen till den stora korgen, där alla leksaker ligger. Finns det inga leksaker med kattmynta på golvet så gräver han hej vilt i korgen tills att han hittar en figur med extra stark kattmynta. Sedan kastar han den i luften, slickar på den och rullar runt på golvet. Väl nöjd försvinner han ner för trappan, de fyra våningarna, och vill komma ut igen. Det är ju rolig att de har någon slags leksak, som de gillar, trots att de oftast är förhållandevis dyra. Vad gör man inte för sina älskade sambos.









Att bjuda katterna på godsaker känns givande, men det gäller att inte vara för generös. Liksom vi människor går katterna lätt upp i vikt, när de äter för mycket godsaker, så det gäller att inte vara allt för givmild vid juletid. Katter, som blir överviktiga, kan drabbas av diabetes, hjärtproblem, åderförkalkning m.m. Båda mina katter tycker om att vara utomhus, men såhär års är det inte ofta som Ängla vill gå utanför ytterdörren, när det är kallt ute. Hon brukar åka med mig i hissen, när vi ska hämta in Tindra på kvällarna. Då kan hon smita ut och bli kvar en stund, när jag vill att vi ska gå och lägga oss och sova. Som tur är brukar hon komma in rätt så snart, när jag visslar och kallar på henne. Ängla gillar att äta gräs och stora delar av året finns det gott om gräs, bara ett par meter utanför vårt hyreshus. Gräs är bra för katters matsmältning speciellt för för de som är långhåriga. Jag har vid ett flertal gånger sått s.k. kattgräs inomhus under vintern, men det har inte varit särskilt omtyckt. Istället brukar jag köpa färdigodlad Cyperus zumula, som egentligen är en sumpväxt, Den håller längre än vanligt kattgräs. Står det inte alltför mörkt och får ordentligt med vatten, kan man ha parasollsäven i många veckor. Växten säljs oftast planterad i plastkruka, som sedan står i en vattentät ytterkruka av plastad kartong. Tyvärr är den inte så lätt att få tag på, men i Halmstad säljs den i butiken Djurens värld och på ICA Maxi Flygstaden. 
Tindra gillar att jaga såpbubblor hemma i köket, och rullar gärna runt efter dem på golvet. Det är speciella såpbubblor, som doftar starkt av kattmynta. Ibland när Tindra inte vill komma in från trapphuset på kvällen tar jag fram burken med såpbubblor och blåser lite bubblor i köket. Oftast kommer hon då inspringande i lägenheten.  En bra julklapp. som både är omtyckt och nyttig.

God Jul önskar jag, Tindra och Ängla till Er alla!

 

14 dec. 2018

Det doftar härligt av jul


Bildresultat för lev livet gladare kryddnejlikor

Vid advent och jul doftar det väldigt speciellt hemma i lägenheten, dofter som är väl förknippade just med julen. Vårt doftorgan näsan är långt ifrån så välutvecklat som hos många djur och då tänker jag främst på hundar och katter. Jag ser hur mycket mina katter nosar runt när de rör sig och de luktar på maten innan de äter den och de avgör på doften om det är något som de gillar. När Tindra kommer in efter att ha varit ute så möter hon Ängla och de luktar på varandra. Hundar har en otrolig förmåga att kunna lära sig att söka upp narkotika, svamp, försvunna människor och till och med lukta sig till om en människa drabbats av cancer. Vi människor har långt ifrån de kunskaperna, men vi känner ändå många dofter, både de som luktar gott, men även de mindre trevliga. Tyvärr är det en del människor som är allergiska och mår dåligt av många dofter och inte kan njuta av allt som är förknippat med julen. Det bör man speciellt tänka på om man bjuder hem vänner och bekanta under de stundande helgerna.

Bildresultat för lev livet gladare kryddnejlikor

Även om jag inte i år orkat pynta, baka, göra julgodis och pyssla med blomsterarrangemang, i samma utsträckning som jag brukar göra, börjar det nu att dofta gott av jul hemma hos mig. Det krävs inte så mycket för att en god doft ska sprida sig i lägenheten. Jag brukar köpa ett par apelsiner och dekorera dem med hela kryddnejlikor och lägga dem i en skål på soffbordet eller knyta ett band runt dem, så att de går att hänga upp till exempel i fönstret. Apelsinerna torkar tyvärr ihop efter någon vecka i värmen inomhus, men det är ju lätt och billigt att dekorera nya. Tidigare år har jag köpt doftolja, från butiken Indiska, som verkligen gjort skäl för namnet "Julmys", men tyvärr har de inte den i sitt sortiment i år. Doften av gran, liksom ett flertal blommor, är även de starkt förknippade med julen. Tyvärr blir det bara en liten rumsgran hemma hos mig i år, som tyvärr inte har så mycket grandoft, men en del blommor lär det bli. Jag har bland annat köpt en vit minihyacint, med ett flertal små lökar och blomstänglar, som dekorerad med olika sorters mossa även de sprider julkänsla, även om hyacinten egentligen är en vårblommande lökväxt.

 
















Det var längesedan som jag bakade egna pepparkakor, men det blir ingen riktig jul utan dessa goda kakor, så jag köper en burk med färdigbakade pepparkakor. Jag har flera gånger läst om att man kan lägga in en plåt färdigbakade kakor i ugnen på låg temperatur och på så vis sprider sig en härlig doft av nybakade pepparkakor i lägenheten. Det är inget som jag själv provat på tidigare, men i år ska jag testa det och förhoppningsvis kommer det att dofta nybakat i hela trappuppgången. Kanel är ytterligare en klassisk krydda, som doftar jul. Jag brukar använda hel kanel, när jag kokar julgröten, men även som dekoration på kransar och jularrangemang. Det finns även kanel, som är flera decimeter långa. Jag brukar knyta ihop ett par stycken med ett vackert band och göra en rosett och sedan får de ligga någonstans i lägenheten som dekor. Något år satte jag ett ljus i en glasbehållare och runt ljuset la jag nötter, kryddnejlikor, kanel och stjärnanis, vilket gav en härlig upplevelse för både ögat och näsan.
Vilken tur att vi har vårt luktsinne, för vad vore julen utan alla härliga dofter.

5 dec. 2018

Busenkelt och gott till konserverade päron











På 80-talet var konserverade päron med after eight en riktigt populär efterrätt. Man lägger ett par päronhalvor på en tallrik och ett par chokladplattor därpå. Sedan sätter man in tallriken i mikron på full effekt tills att päronhalvorna är varma och chokladplattorna har smält. Till det serveras vispad grädde eller vaniljglass. Mycket enklare än så kan en efterrätt knappast bli. Dessutom passar den att göra till sig själv, när man som jag oftast äter ensam. 
Härom dagen blev jag sugen på päron, men lådan med after eight var tyvärr tom. Vad skulle jag då hitta på? Jag hade en Marabou chokladkaka, som jag köpt några dagar tidigare, i tron att det var en extra stor kaka med Marabou Japp. Det jag missat var att kakan inte bara hade smak av Japp, utan även innehöll jordnötter och karamell. Jag tyckte att chokladen, tillsammans med den mjuka kolan, var för söt för min smak, i alla fall att äta som den var, men i avsaknad av after eight tog jag istället ett par rutor av chokladkakan och lät dem smälta över päronhalvorna i mikron. Busenkelt och verkligen jättegott. Kolan tillsammans med chokladen och jordnötsbitarna, var verkligen en god kombo till de konserverade päronen och vaniljglassen, vilket tillsammans blev mer lagom sött. Jag har sedan testat att smälta några chokladrutor tillsammans med en skvätt grädde, för att få en konsistens mer likt en chokladsås.
I mitt skafferi finns alltid en hel del godis och jag har provat att smälta bitar från olika chokladkakor, kolor, Japp mm. Så enkelt och så väldigt gott. Det är bara att prova sig fram efter vad skafferiet har att erbjuda. Jag ska testa att blanda mjölkchoklad med krossade pepparkakor, för att prova om smakerna gifter sig, och dessutom ger en julig smak. Ska man bjuda flera personer på efterrätten är det enklare att koka en kolasås, som man smälter ner choklad i, häller över päronhalvorna och tillagar i en vanlig ugn.
Jag lär absolut äta varma, konserverade päron många gånger framöver och prova fler sorters choklad och godis, som kan tänkas vara gott att smälta tillsammans och servera till päronen.

3 dec. 2018

Adventskalendrar till mig själv och mina katter























Jag bor ensam med mina två älskade katter, som är som mina små barn, men jag tycker att det är viktigt att låta dem leva ett liv som katter och inte förmänskliga dem. Jag är emot att man låter en katt eller hund bära kläder och skor, än värre att man målar klorna med nagellack eller sätter på en hund ett par solglasögon eller någon annan utstyrsel. Självklart ska hundar och katter få ha kläder, som är anpassade för att våra fyrfotade vänner inte ska frysa eller bli alltför blöta i sin päls när de är ute i regnväder. Jag har haft halsband till mina två älsklingar, med information om vår hemadress och telefonnummer, men tyvärr har Tindra oftast kommit hem utan halsband. Någon gång har Ängla och Tindra fått ha en julhalsduk eller liknande, under några minuter då jag fotograferat dem. Jag älskar verkligen mina katter och jag skämmer gärna bort dem. De får oftast sin favoritmat och några godisbitar, som är speciellt avsedda för katter. Ängla äter i stort sett bara torrfoder och någon räka ibland, medan Tindra gärna får en smakbit när jag äter kött eller fisk. Hon är ute och rör sig mycket så hon lägger inte på hullet. Ängla däremot är en livsnjutare och rör inte på sig i onödan och därför får hon inte lika mycket godsaker, för att inte gå upp i vikt. Jag myser gärna med mina katter och de njuter av att jag kliar dem, helst under hakan och på huvudet. Ängla följer mig i lägenheten och under det senaste året har hon börjat ligga intill mig i soffan allt oftare. Kanske beror det på att jag varit hemma mer på dagarna, då jag är sjukskriven och varit så större delen av året. Båda mina katter visar tydligt när de vill bli klappade eller när de vill ligga i mitt knä. De stryker sig gärna mot mina händer, så att de kan överföra sina dofter till mig och visa att vi tillhör varandra och samma familj. Det är en härlig känsla och bekräftelse.
Under åren har jag köpt diverse olika leksaker, mat och godis till mina älsklingar. Tyvärr är det många leksaker, som katterna inte alls brytt sig om, och det mesta godiset har de ratat. De är två riktigt kräsna damer som jag har. Jag vill ju gärna skämma bort dem och ge tillbaka av den kärlek, som de ger mig. Tänk om de kunde förstå hur mycket de betyder för mig och mitt liv.
I helgen var det 1:a Advent och det var dags att plocka fram adventskalendrarna och öppna de första luckorna. När jag var barn hade min syster och jag ett flertal kalendrar, som mamma hängde upp i köket på små krokar. På den tiden fanns inga kalendrar som innehöll godis och små presenter. Bakom luckorna dolde sig istället bilder eller något rim. Jag gillade mest de som hade motiv med änglar, tomtar och djur och allra finast var de som var beströdda med glitter. Härom dagen besökte jag en julmarknad, där de sålde gammaldags kalendrar med glitter, och jag kunde inte motstå att köpa en till mig själv. Den har fått ta plats på köksväggen mest som dekor, för jag har inte velat öppna några luckor.


















Jag har även köpt en adventskalender till mig själv. Den innehåller olika likörpraliner. I helgen öppnade jag första och andra luckan och avnjöt pralinerna tillsammans med en kopp glöggte. Härom dagen kom det ett kuvert med posten, som saknade avsändare. Det visade sig innehålla en liten chokladkalender, alldeles lagom stor till mig, som inte får äta några större mängder choklad, då den innehåller mycket kalium, vilket inte är bra för mig som har dialys. Varje chokladruta är bara 1x1 cm, så det gäller att njuta riktigt ordentligt av varje liten bit.
Jag har självklart köpt en kalender även till Ängla och Tindra. Tyvärr har de sällan gillat innehållet i de kalendrarna, som jag köpt tidigare år, men i år hittade jag en ny variant på Ö&B, som bara kostade 25 kronor. Jag öppnade första luckan med spänning. Där dolde sig en godisbit med julmotiv, i en mindre trevlig grön/grå färg. Nu har ju inte katterna något bra färgseende, så de bryr sig knappast om varken utseendet eller färgen på luckans innehåll. För dem är doft och smak det viktigaste och om det är advent, midsommar eller en helt vanlig vardag är troligtvis helt betydelselöst. Jag hade i alla fall hoppats på att få glädja Tindra och Ängla med en extra uppskattad godisbit, varje dag fram till julafton. Först fick Ängla en liten bit av första luckans innehåll. Hon nosade lite snabbt på den och lämnade den orörd. Strax därefter kom Tindra in, efter en stunds utevistelse, då hon oftast är hungrig. Hon visade inte heller något speciellt intresse för godbiten, men lite senare upptäckte jag att den var borta. Det kändes ju lite tråkigt att ingen av dem var överförtjust i innehållet i sin kalender, men jag får hoppas att Tindra äter upp fler godisar. I hyreshuset där vi bor finns ytterligare tre katter så vill inte Tindra och Ängla ha godbitarna ger jag bort dem till någon grannkatt och hoppas att någon av dem tycker om dem. Det vore ju tråkigt om de är så äckliga att de får hamna i soporna. Jag lär i vilket fall ge både Tindra och Ängla lite extra godsaker fram till jul, för det är de verkligen värda mina älskade livskamrater. Själv lär jag nog unna mig en hel del gott fram till jul, även om aptiten inte är den bästa då jag mår illa och inte mår bra psykiskt, men en god chokladpralin kan förhöja även den jobbigaste stunden. Jag hoppas att jag orkar ta mig in till stan och besöka min favoritaffär Triple Chocolate, för att köpa några av deras väldigt goda handgjorda praliner. Tyvärr blev det ingen adventskalender från dem i år, men jag lär njuta lika mycket av deras praliner ändå.


















27 nov. 2018

Amaryllisen - Tjusig och lättskött



Jag skriver ofta om min odling som är ett av mina största intressen. Det är en sysselsättning som är en lisa för själen, men såhär års är det inte så mycket som händer på odlingsfronten. Några år har jag planterat vårlökar långt in på senhösten. Jag brukar passa på att köpa blomsterlökar när det är utförsäljning och då kan man göra riktigt fina fynd. I år har jag tyvärr inte orkat att sätta några nya lökar utanför hyreshuset där jag bor. Det hade varit roligt att förnya lite i rabatterna, för tyvärr klarade inte alla blomsterlökarna den kraftiga värmen i somras. I förgår natt var det -6° grader, första riktigt kalla natten, så nu är nog jorden frusen. Det var tur att jag satte ut värmefläkten på balkongen i helgen så att mina 200 pelargoner och övriga växter inte frös ihjäl. Det hade behövts en ordentlig upprensning av vissna blad och blommor, men tyvärr har jag inte orkat med det heller. Tittar solen fram kan det bli ganska skönt på balkongen även vintertid, så kanske får jag lust att städa upp lite någon dag framöver.
Nu när det inte är mycket att göra med odlingen utomhus kan man istället glädja sig över mycket vackert, som går att odla inomhus. Advent och jul närmar sig och det finns flera olika lökväxter, som går att driva fram på fönsterbrädan. Amaryllisen är min stora favorit och nästan ett måste i mitt hem till jul. Ett par år har jag beställt lökar från Bulbs.se, då de har ett större utbud med annorlunda amaryllisar, än vad man hittar i handeln.


















Den stora löken Amaryllis, Hippeastrum x hortorum, är en hybrid i familjen amaryllisväxter och är egentligen en vårblommande lökväxt, liksom den populära hyacinten, men i Sverige säljs de främst till advent och jul. Amaryllisen är lätt att sköta och man behöver inga större odlingskunskaper för att få den att blomma. Det finns ett flertal olika sorter med blommor som är enkla eller dubbla och kronbladen kan ha flera olika färger och även ha olika form. Förra året köpte jag en annorlunda variant med ett flertal mindre lökar som satt ihop. Det blev många blomstänglar och blommor, men de var mindre i storlek. Nu säljs amaryllislökarna oftast planterade och de har redan fått både en och två blomstänglar.

 














 

Jag tycker att det är roligt att plantera lökarna själv och följa deras utveckling, från att första knoppen tittar upp och så småningom slår ut och blommar. Löken planteras i vanlig blomjord i en kruka med dräneringshål, som är så stor att det blir ett par centimeter mellan löken och krukans kant. Två tredjedelar av löken ska vara under jordytan. Innan man sätter löken i jorden kan man klippa bort döda rötter. Det brukar ta 6-8 veckor från att man planterar amaryllisen tills att den blommar, så vill man ha en blommande lök till jul får man köpa en planterad lök, som drivits upp och redan börjat växa. Jag brukar sätta mina amaryllislökar i vanliga lerkrukor. De står stadigt även om blomstänglarna växer iväg på höjden. Jorden täcker jag med grönmossa, som jag sedan dekorerar. För att undvika att blomstänglarna blir för höga ska man vattna mycket sparsamt. Jag brukar vattna när jag sätter löken och sedan bara en liten skvätt vatten varje vecka. Tycker man ändå att stängeln blir för hög kan man skära av den och sätta den i en vas. Den håller då i stort sett lika länge som den skulle gjort om den satt kvar på löken. Placera gärna krukan svalt nattetid under blomningen, så får du glädje av din amaryllis längre. De flesta amaryllislökarna får flera blomstänglar. En större och dyrare lök får oftast både fler stänglar och blommor.

 
















När blommorna vissnat klipper man ner stängeln och sköter om amaryllisen som en krukväxt och vattnar och ger den näring. Under sommarhalvåret kan man plantera ut den i trädgården eller ha den i uterummet eller på balkongen. Framåt hösten upphör man att ge näring, ställer krukan mörkt och minskar vattningen, för att sedan upphöra helt så att löken får en viloperiod. Framåt vårkanten är det dags att plocka fram löken i ljuset, plantera om den i ny jord och väcka liv i amaryllisen. Jag har sparat lökarna något år, men de torkade ihop och hamnade så småningom i soporna, så jag har istället köpt nya lökar varje höst.


















Jag fick två amaryllislökar för någon vecka sedan, från Svenska Pelargonsällskapets Hallandsgrupp. En av dem syns på översta bilden. På årets sista träff, då vi planerar programmet för kommande år, har det ordnats ett lotteri de senaste åren, där alla medlemmarna får en vinst bestående av bland annat en amaryllislök. Eftersom jag inte orkade komma med på den senaste träffen blev jag väldigt överraskad och glad över att jag ändå fick två lökar. När jag hade planterat om dem satte jag ut dem på balkongen för att inte knopparna skulle slå ut så tidigt. Nu har den ena amaryllisen stått inomhus någon vecka och blommorna, på den första stängeln, har vissnat ner. Den andra löken har nu fått ta plats på köksbordet och knopparna slår förhoppningsvis ut lagom till första advent.
Inom kort dyker fler vårlökar upp i butikerna. Pärlhyacinter, scilla och tulpaner, som är uppdrivna i krukor, är bara några av de som säljs redan vid nyår. Härom dagen såg jag snödroppar i kruka, men först vill jag njuta av julens blommor, innan jag plockar in våren i lägenheten.

18 nov. 2018

Julinspiration























Advent och jul närmar sig, den tid på året då vi pysslar som allra mest och pyntar och gör fint i våra hem. Jag får användning av min kreativa ådra och jag njuter främst när jag får göra olika arrangemang med det som naturen har att erbjuda, tillsammans med bland annat taklökar och hyacinter. Olika sorters mossa, trädgrenar, granris och kottar är en del av det, som man kan hämta i naturen och som är helt gratis. Sedan brukar jag dekorera med allt från små julkulor till tomtar och buljongtråd, som är en tunn metalltråd som ger en fin effekt när man låter den krusiga tråden viras kring arrangemanget. Jag pyntar även min lilla lägenhet med ljusslingor, adventsljus och stjärnor för att få en stämningsfull tid, då det är så mörkt utomhus stora delar av dygnet. Självklart hänger jag även upp julkulor och pyntar med en del av mina tomtar, som jag målade för flera år sedan. Jag håller på de flesta av mina jultraditioner. Tyvärr har jag inte haft någon gran på min inglasade balkong de senaste åren, då mina pelargoner tar upp större delen av utrymmet där ute, men de fina, gamla fåglarna med sidensvans, som jag ärvt av min farmor, får ta plats inomhus istället. Det händer ibland att jag köper något nytt julpynt och då är det främst något äldre, som jag hittar på loppis. Trots att jag håller på traditionerna letar jag gärna inspiration till juldekorationer i tidningar, böcker och på internet. Årets jultidningar dök upp i butikerna förra veckan. Tyvärr tycker jag att tidningarna är på tok för dyra och innehåller väldigt mycket reklam. Jag brukar köpa Allers jultidning, som är något billigare. Oftast går det rätt så fort att bläddra igenom tidningen, men den ger ändå lite julstämning och bidrar med inspiration. Jag brukar besöka biblioteket innan , för en billig peng.jul och titta i olika julmagasin, vilket är helt gratis. Sedan något år tillbaka finns Readly på internet, en tjänst som erbjuder sina kunder att läsa en mängd svenska och utländska magasin på nätet.
Som medlem hos dem betalar man 99 kr/månad och får då tillgång till 3000 magasin och dagstidningar, både svenska och utländska, genom deras app. Det går även att ladda ner tidningar och läsa när man inte är uppkopplad. Med ett och samma abonnemang kan 5 personer läsa varsin specifik tidning samtidigt. Jag har än så länge inte blivit medlem, då min gamla, stationära dator inte stödde appar och sedan har jag inte orkat att jag gå med i Readly, trots att jag införskaffade en ny dator i våras. Självklart kan man även läsa tidningarna i en läsplatta eller mobiltelefon, under förutsättningen att den stödjer appar. Det finns presentkort att ge bort, som gäller för 1, 3, 6, 9 eller 12 månader, en trevlig och billig julklapp, som flera vänner och släktingar kan dela på.

14 nov. 2018

Idag är det ostkakans dag



















Det finns många så kallade temadagar under året. Mor och fars dag började vi fira i Sverige redan något årtionde in på 1900-talet och är två välkända dagar för allmänheten. Kanelbullens dag infördes först 1999. Sedan finns det många andra dagar, som inte är lika uppmärksammade, t.ex. vegetariska dagen, tandborstbytardagen, världsdagen för de sjuka, världsnjurdagen, kattens dag m. fl. Du hittar en lista med Sveriges temadagar här. Idag, den 14:e november, är det ostkakans dag. Den instiftades 2004 av Ostkakans vänner, en ideell förening som bildades 2003. Bakom föreningen står en av Sveriges stora tillverkare av Småländsk ostkaka och oftast är det just köpmännen som uppmärksammar dessa dagar lite extra, för att tjäna en större slant. Ostkakan är för mig en gammaldags efterrätt, som serverades på släktens julbord i Simlångsdalen, men denna dessert har funnits långt tidigare. Den är belagd sedan 1538, men man tror att den har anor från medeltiden. När jag var liten tyckte jag inte alls om ostkaka, men idag är jag riktigt förtjust i denna efterrätt och enligt min synpunkt ska den serveras ljummen med sylt och vispad grädde. Innan jag gjorde ostkaka första gången trodde jag att det var mycket mer invecklat än vad det egentligen är. Det tar lite tid, men medan man väntar på de olika momenten kan man alltid göra något annat under tiden. Tänker du servera ostkaka till jul så passa på att tillaga den redan nu och frys in den. Då slipper du att stressa med den då så mycket annat ska fixas.
Småländsk ostkaka ska inte förväxlas med Hälsingeostkaka, som skiljer sig åt.

Recept småländsk ostkaka (räcker till fem folieformar á 8,3 dl)
På bilden en liten form lagom till en person.

10 liter 3% mjölk
1 dl vetemjöl
5 dl mjölk
3 msk ostlöpe (finns att köpa på Apoteket)

8 st ägg
2 msk vetemjöl
4 dl vispgrädde
3 dl socker
100 g sötmandel
5 st bittermandlar
smör till formarna

Gör såhär:
1. Värm 10 liter mjölk till 37°. Vispa ihop vetemjöl med de 5 dl kalla mjölken. Ta grytan från värmen, rör ner mjöl-mjölken och ostlöpen. Lägg på lock och låt grytan stå 30-45 minuter medan mjölken "löper".
2. Skålla, skala och hacka mandeln. (går bra med oskalad mandel) Smörj de ugnssäkra formarna och sätt ugnen på 175°.
3. Rör runt i ostmassan i grytan med en handvisp så att massan finfördelas och häll av vasslan efter hand (sparas till brödbak). Häll ostmassan i omgångar i ett durkslag så att vasslan rinner av.
4. Vispa ihop ägg, vetemjöl, grädde, socker, mandel och bittermandel. Blanda noga ner ostmassan.
5. Häll smeten i formarna. Grädda drygt 1 timme, täck med folie mot slutet om ostkakorna blir för mörka. Ostkakorna går bra att ha frysta i 4 månader.

12 nov. 2018

Tänkvärt























Denna tänkvärda dikt hittade jag på internet för några år sedan, men jag tycker
att den är värd att lägga ut på min blogg ännu en gång. Marie Fredriksson Anthony råkade ut för en svår olycka, som förändrade hennes liv och det var efter den händelsen som hon skrev dikten. Läs mer på hennes blogg här.

11 nov. 2018

Fortsätt att njuta av höstens färgpalett


















Sommaren och värmen dröjde sig kvar länge i år och jag trodde att träden skulle fälla sina blad tidigt, efter torkan som gjorde att en del träd såg riktigt vissna ut redan på sensommaren. Så blev det inte och fortfarande har naturen kvar stora delar av sin färgrika skrud här nere i södra delen av landet. Egentligen gillar jag inte färger som går i gula, orange och bruna toner, men i naturen tycker jag att de är otroligt vackra. Det är bara några veckor kvar till advent, men redan nu finns en del av julens blommor som julstjärnor, amaryllis och hyacinter i blomsteraffärerna. Jag älskar verkligen att dekorera mitt hem med dessa växter, men jag vill njuta av höstens färgpalett ännu ett par veckor. Halloween har passerat, men jag har bland annat behållit några små prydnadspumpor, kastanjer och ett orange ljus på mitt soffbord. Tids nog får jag njuta av allt det vackra, som advent och jul bjuder på. I tisdags ringde en av stadens blomsterbutiker, då de hade ett blomsterbud att leverera till mig. Senare på eftermiddagen överlämnade de en vacker bukett, med bland annat liljor, gerbera och krysantemum, i höstens kulörer. En riktigt härlig överraskning från min kära syster och hennes sambo. Det värmde verkligen i hjärtat, speciellt då jag mår riktigt dåligt både fysiskt, men främst psykiskt och varit sjukskriven nästan hela året och legat inlagd på sjukhuset ett flertal gånger. Tyvärr år det svårt att få riktigt bra hjälp vid psykisk ohälsa och det är svårt för anhöriga att förstå hur man mår. Det syns ju inte utanpå. Då jag älskar blommor så var blomsterbudet en ljuspunkt i tillvaron, som nu pryder soffbordet tillsammans med övriga höstprydnader. På balkongen står två  planterade amaryllislökar, som jag fick från Svenska Pelargonsällskapets hallandsgrupp förra veckan. De hade ett lotteri vid årets sista träff, då alla medlemmar som var närvarande vann på sin lott. Jag orkade tyvärr inte närvara, men en av medlemmarna levererade mina amaryllislökar. Nu står de ute på min balkong, omplanterade i stabila lerkrukor. Då båda lökarna redan har långa stänglar och en av dem har en knopp, som redan börjat slå ut, vill jag att tillväxten avstannar genom att placera dem svalt. Jag hoppas att knopparna väntar med att slå ut till första advent, då de får flytta in i lägenheten igen, för att lämna plats åt julens pynt, blommor och ljusslingor, och ge en stämningsfull guldkant på tillvaron. Jag hoppas verkligen att jag har ork att göra min lägenhet lite julfin och må något bättre så att jag kan njuta av härligheten, men än så får hösten dröja kvar ytterligare några dagar. Stort tack för de vackra blommorna kära syster och Björn. Nu är buketten ännu vackrare då de orange liljorna börjar slå ut.

4 nov. 2018

Ni fattas mig


















På min blogg skriver jag oftast om det som ger mig positiv energi, men tyvärr är ju inte livet bara fyllt av glädje. Livets avigsidor är något som man sällan skriver om på sociala medier, men livet är långt ifrån bara en dans på rosor. Idag är det Alla själars dag, en dag då vi speciellt tänker på nära och kära, som inte längre är i livet. Min mamma dog 1988 och var då bara 47 år och själv hade jag precis fyllt 18 år. Hon fattas mig oerhört mycket och självklart tänker jag inte bara på henne denna speciella dag. Hon finns hela tiden i mitt hjärta. Ni är många som fattas mig.