Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

20 juni 2018

Fläderblomssaft, en läskande törstsläckare


Nu blommar flädern för fullt, så passa på att ge dig ut och plocka en kasse blommor och gör egen fläderblomssaft. Den är läskande god att dricka kall med is och citronskiva eller att blanda i sommarens bål, för den som önskar en mer vuxen smak. Att göra egen fläderblomssaft låter kanske krångligt, men det är väldigt enkelt. Av blommorna kan man även göra gelé, chutney eller torka dem till te.

Recept
Fläderblomssaft
20 blomklasar fläder
1 kg strösocker (Jag minskade mängden socker till 8 dl, då jag inte vill ha så söt saft)
2 citroner
40 g citronsyra
1 l vatten

Gör såhär:
Tvätta citronerna väl och skiva dem. Skölj av blomklasarna och lägg i en gryta eller större kärl, tillsammans med citronskivorna. Koka upp vatten och socker och rör tills att sockret löst sig. Tillsätt citronsyran och häll sedan över de varvade blommorna och citronskivorna. Låt svalna och ställ sedan i kylskåpet. Låt stå 3-4 dygn och rör om då och då. Sila sedan och häll upp på väl rengjorda flaskor. Förvara saften i kylskåp eller frys in den i plastburkar. Jag har ingen silduk. Istället använde jag en kökshandduk, som jag la i ett durkslag.

16 juni 2018

Köp "samlarpelargoner" och min egen vitblommande fingerpelargon

Bäckagårds Mia, första, lilla plantan till salu.














 



Nu har jag äntligen fått ut några av mina pelargoner på Tradera. De flesta är mindre plantor och en av dem är min egen framtagna vitblommande, fingerpelargon Bäckagårds Mia. Det är det första exemplaret som jag säljer. Passa på att bli först med denna unika pelargon. Jag säljer även frön från pelargonarten  P. appendiculatum, plantor av Platinum, Arbrå, stjärn- dvärg- och äggskalspelargonen Ansbrook Pluto, Grönt kulturarvspelargonen Drottningminne, vackra hängpelargonen PAC Viva Carolina, dvärgpelargonen Duncan Eagle, dvärg- och stjärnpelargonen Lotta Lundberg m.fl. Sök på säljare Halmstadmaria på Tradera eller klicka här, så hittar du mina annonser. Nedan ser du några av de pelargoner som jag säljer. Fler bilder och auktioner hittar du på Tradera.

P. appendiculatum, blommor som bleknar i färg när de slagit ut.

P. appendiculatum, blomstängel.

































Min egen fingerpelargon Bäckagårds Mia, blommor.
 
Pelargonen Arbrå, blommor.

Dvärg- och stjärnpelargonen Lotta Lundberg, blommor.

















Stjärn-, dvärg-, och äggskalspelargonen Ansbrook Pluto. blommor.






7 juni 2018

Djur bjuder på trevlig och intressant underhållning


















Jag är en stor älskare av djur, både sällskapsdjur och de som lever vilt i naturen. De flesta är väldigt vackra att se på, de är intressanta att studera och en del husdjur är väldigt mysiga att gosa med. Det finns tyvärr några små varelser, som jag faktiskt har fobi för. Spindlar, stora som små, gör mig illamående och jag får verkligen stålsätta mig om jag ska avlägsna dem från min lägenhet. Det är otänkbart att bara strunta i en liten spindel, som inkräktar på mitt revir. Den måste avlägsnas, nästan till vilket pris som helst. Sedan jag lät glasa in min balkong har dessa osympatiska djur tack och lov varit färre hemma hos mig och nätet i sovrumsfönstret har hindrat dem från att ta sig in den vägen.
För 12 år sedan blev jag sambo med min första katt Tindra och året därpå flyttade även Ängla in. De har verkligen tillfört mitt liv mycket positivt, men tyvärr är de fler än jag som gillar mina fyrbenta "pälsklingar". Fästingarna tycker också om dem och trots att jag använder medel, som ska hålla borta de små krypen, får jag ändå plocka bort blodsugande fästingar från katterna ibland. Till en början tyckte jag att de var ruskigt äckliga, men jag har varit tvungen att vänja mig vid dem. Jag vill ju inte att katterna har fästingar i pälsen, när de ligger hos mig i sängen, med risk att fästingarna väljer att förflytta sig till min kropp istället. Två gånger har jag fått fästingbett, sedan jag blev kattsambo, men tur i oturen har det inte resulterat i att jag fått någon smitta.


















När jag var liten hade jag fyra guldhamstrar och ett marsvin. Redan då hade jag en dröm om att få ha en egen hund. Tyvärr lär den drömmen aldrig bli verklighet, då jag skulle ha svårt att tillgodose en hunds alla behov. Jag skulle inte kunna ge den motion och tillräckligt med stimulans utomhus, då jag har svårt att gå och dessutom tillbringar många timmar på sjukhuset varje vecka, när jag får min dialysbehandling. Att ha katt var inget som lockade mig särskilt mycket, varken under min uppväxt eller senare i vuxen ålder. Det var först när min syster blev kattsambo, som mitt intresse tog fart för dessa underbara djur.


Mina katter, Ängla och Tindra, har fått mig att se och känna andra sidor hos ett djur, utöver att de är söta och mysiga att gosa med. Jag är fascinerad över hur olika de är som individer, bland annat när det gäller deras beteenden, vanor, sätt att uttrycka sig på och vad de gillar för mat. Det är intressant att studera deras kroppsspråk, vilket till största delen är deras sätt att kommunicera. Ju mer jag lär mig om deras språk desto mer får jag ut av att ha dem som sambos. Lär man sig att förstå sitt husdjur är det också lättare att vinna deras tillit och det är underbart att känna att mina katter är lugna och trygga i min närhet. Det går att lära katter små trix om man övar mycket och belönar dem när de gör rätt. Tindra sticker in framtassen i påsen med kattgodis och tar en bit, när jag  håller fram påsen och säger "Ta med tassen". Ängla slår till min hand med tassen, när jag säger "Tack" och så får hon en godisbit. Jag försöker få henne att rulla på ryggen på kommando. Ibland går det, men katter har ju en stark egen vilja och är svåra att övertala.


















Jag bor i ett hyreshus ungefär en halvmil från Halmstads centrum, men det känns som om landsbygden ligger alldeles intill. Bara några meter utanför huset finns ett område med stora lövträd, som för längre sedan var en del av Hallägraskogen, en naturskön liten lövskog med ett otroligt fågelliv, belägen mitt emellan bebyggelsen. På somrarna går där ibland hästar och kor och betar för att bibehålla hagmarkens flora. Sedan jag flyttade in i min lägenhet i början av 90-talet har det tyvärr byggts en hel del i närområdet, där det tidigare var åkrar och ängar. Tack och lov har vi ändå kvar ett rikt djurliv direkt utanför ytterdörren. Förutom mängder av fåglar har jag under åren sett bland annat räv, rådjur, igelkott och ekorrar. Jag och mina närmaste grannar hjälps åt att mata fåglarna och ekorrarna. I år har vi sett fem ekorrar och jag hoppas på att de blir fler, innan deras säsong för parning är över. Vi matar dem mestadels med solrosfrön och jord-  och hasselnötter. När jag la ut äpplen till fåglarna i vintras insåg jag att ekorrarna, mer än gärna, åt frukt. Tyvärr har de tjuvaktiga skatorna varit framme allt oftare under våren och knyckt både äpplen och de oskalade jordnötterna.


















I vintras hoppades jag på att vinna ekorrarnas tillit så att de skulle våga sig fram och äta ur min hand. Det gick inget vidare då jag inte var ute särskilt ofta och de var sällan på plats när jag fyllde på deras matlåda. Under våren har jag sett dem allt oftare och det har tillkommit två små ekorrar, som inte synts till tidigare. De senaste veckorna har ekorrarna varit vid matstället flera gånger om dagen. Då jag inte mår bra och är sjukskriven har jag suttit ute en del på dagarna, eftersom det varit otroligt varmt i min lilla lägenhet. Ekorrarna har börjat vänja sig vid min närvaro och jag har kunnat närma mig dem alltmer, men ändå på någon meters avstånd från de två träden, där de sitter och äter. Jag har slutat att lägga ut äpplen, då det sällan var ekorrarna som fick smaka på dem. Istället har jag bara lagt ut en och annan äppelklyfta när ekorrarna varit på plats.


















Förrförra helgen gick jag fram och ställde mig alldeles intill träden, där ekorrarna satt, och höll upp en äppelbit i min hand, samtidigt som jag pratade lugnt till dem. Till min stora glädje överraskade ekorrarna mig plötsligt och kom nerför trädstammarna och en av dem var bara en decimeter ifrån min hand. De två andra dök upp bakom min rygg och tittade nyfiket, med sina stora pepparkornsögon, på äppelbiten i min hand. När jag la äppelbiten på deras matlåda kom en av ekorrarna fram och tog den, trots att jag stod kvar. Vid flera tillfällen under dagen kunde jag studera dem på riktigt nära håll och jag försökte hitta något, som gör att jag ska kunna se skillnad på dem framöver, när jag inte ser dem tillsammans. En av de två mindre ekorrarna har inte så mycket päls på sin svans och på så vis går det i alla fall att skilja de två åt. Ibland hänger ekorrarna i sina baktassar från fågelhusets tak och äter solrosfrön. Då visar de hela sin mage och nu när jag kommer dem så nära hoppas jag kunna se om de är honor eller hanar. Det blir spännande dagar framöver, då jag hoppas att ekorrarna ska lita på mig alltmer, och ta mat ur min hand och ge mig ett riktigt "halleluja moment". En annan önskan, som jag har, är att någon av ekorrarna får ungar i sommar, så att det blir tillökning i ekorrfamiljen. Någon av dem är troligtvis en hona och då de får 2-3 kullar per år borde sannolikheten vara stor att det föds nya ungar i närområdet. Tyvärr har vi inte sett några småttingar tidigare år. De två nykomlingarna från i våras var i och för sig mindre, men om de är födda i år är tveksamt. Det är väldigt roligt att titta på dem när de hoppar fram mellan grenarna i träden och när de jagar varandra upp- och nerför trädstammarna. Dessutom är deras underhållning helt gratis. En man i grannhuset matar också fåglarna och intresserar sig för ekorrarna. Han har satt upp många fågelholkar och ska även sätta upp min holk, som jag byggde förra året. Grannen har nu varit inne bland träd och snår för att se om han kan lokalisera var ekorrarna har sina bon. Högt upp i en stor, gammal björk ser det ut att vara en hålighet i stammen och det ser ut att vara slitet runtom kring. Några ekorrar såg han tyvärr inte just då. Har jag tur kanske det går att följa efter dem och se vad de har för hemadress.
Jag brukar hämta in Tindra ganska sent på kvällarna och jag hoppas att jag åter skulle få se en igelkott eller räv, men än har de inte visat sig. Sommaren har ju bara börjat och det är många dagar kvar, med chans för många trevliga djurmöten.