Naturen - en positiv plats för psykisk hälsa

Jag har alltid bott med naturen i närheten, men det har ändå bara varit några kilometer in till centrum. När jag flyttade hemifrån, i början av 90-talet, fick jag flera kommentarer angående var i stan jag ville bo. För mig var det en självklarhet att ha djur och natur inpå husknuten. Flera bekanta tyckte att jag skulle flytta in till stan, nära till butiker, restauranger och kroglivet. Det var absolut inget som jag strävade efter. Visst shoppar jag då och då, men då kan jag ta mig in till centrum eller till Hallarna, det stora köpcentrumet som ligger på andra sidan stan. Mataffärer finns det flera att välja mellan, som ligger bara någon enstaka kilometer hemifrån, så jag känner inte att jag saknar något i mitt närområde. Jag bor bara 3-4 km från centrum, men har ändå natur med lövskog intill huset. Där finns många sorters fåglar och ett flertal ekorrar, som jag och grannarna matar. Ibland har jag sett räv, igelkott, rådjur och älg strax utanför huset. När jag tittar ut genom fönstret i vardagsrummet ser jag havet ett par kilometer bortanför hustak och lövträd och längre bort även kusten ner mot Laholmsbukten.
Att omge sig av naturen och sysselsätta sig med odling har positiva effekter för den psykiska hälsan, men även den fysiska hälsan påverkas positivt. När man sysselsätter sig med odling och arbete i sin trädgård eller balkong ökar oxytocinhalten (måbrahormonet) i kroppen. Jag märker att jag mår bättre när jag pysslar med min pelargonodling. Då kopplar jag av och känner mig lugnare inombords.
Oavsett vilken årstid det är tycker jag om att ta mig till havet och Grötviks hamn, som ligger någon enstaka kilometer bort. Där kan man köra på en liten väg, som går bara några meter från vattnet. Jag tycker att havet är vackert oavsett om det ligger spegelblankt eller om det är storm och vågorna går höga. Det är mäktigt och inger respekt. Jag kör dit ibland och stannar bilen, vevar ner bilrutan och lyssnar på vågorna och tittar på fåglarna som seglar på vingarna över vattnet. Att sitta där är väldigt rogivande. På sommaren tar jag ibland med mig fika, som jag äter sittande på någon sten, strax intill vattnet. Tyvärr blir det inte så ofta som jag skulle önska. Oavsett årstid är där oftast folk som sitter i sina bilar, på klipporna eller promenerar längs havet och sommartid är det även många som umgås vid grillplatserna. När jag var barn badade jag där och ibland fiskade jag och min syster krabbor.
Jag skulle inte kunna tänka mig att flytta från kusten och havet och bo inåt landet.
Innan hyreshusen byggdes, i det området där jag bor, låg där lövskog. När jag flyttade in i min lägenhet, i början av 90-talet, låg åker- och ängsmark bara något kvarter bort. Där gick hästar, kor och får och betade. Utanför ett äldre hus pickade hönor och strax intill bodde två äldre män, som hade ett hönseri. Jag följa med min mamma dit för att handla ägg och då brukade jag få några små ägg att ta med hem. Med åren har det byggts allt fler lägenheter och hus i närområdet och Hallägraskogen har blivit mindre och ängs- och åkermarken syns allt längre bort, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. För många år sedan blev jag erbjuden att köpa en lägenhet på bottenplan, några kvarter från där jag bor nu. Då gick får och betade på ängen, precis intill baksidan av lägenheten. Nu är jag glad att jag tog beslutet att tacka nej till lägenheten. Sedan några år tillbaka byggdes där nämligen två stora hyreshus med lägenheter och en bilparkering intill. Det förstörde  den härliga utsikten från lägenheten helt och hållet och värdet på lägenheten sjönk säkert också.
Även om delar av Hallägraskogen bebyggts under åren är den vackra lilla lövskogen kvar och en del av den finns bara några meter från hyreshuset där jag bor. Där trivs både jag och mina två katter. Jag brukar köra en runda i skogen med min handikappskoter och då åker min katt Ängla med, liggande i mitt knä. Snart blommar vitsipporna där och bildar vita mattor på ängsmarken. Framåt sommaren brukar några kor eller hästar betat där, för att bibehålla landskapsfaunan.
Jag är verkligen tacksam att kunna bo i en lägenhet med havsutsikt och som dessutom ligger så nära naturen med vilda djur och allt vackert som grönskar. Förhoppningsvis får Hallägraskogen bli kvar som den är nu liksom de åkrar som finns i närområdet. Det skulle vara väldigt tråkigt om den marken skulle bebyggas ännu mer.
Det fina med naturens grönska och alla vilda djur är att det är helt gratis att titta på, allt från små myror till det stora havet, men man får inte stressa fram genom livet. Då kan man missa den första fjärilen, det mogna lilla hallonet eller tussilagon. Ibland funderar jag över om min kroniska njursjukdom och dialysbehandlingen, som jag har fyra gånger i veckan, har påverkat mig och vad jag uppskattar mest i livet. Jag blev sjuk redan i 10-årsåldern och dialysen har inskränkt mycket i mitt liv. Några långa resor utomlands har inte varit möjliga och det är mycket i vardagen som jag inte orkat med. Med åren har mitt motto blivit "Se det stora i det lilla", och då syftar jag främst på alla småsaker och upplevelser som naturen bjuder på.

Grönskande små musöron inomhus

När våren närmar sig bjuder naturen på mycket vackert. Jag förundras över att jag känner samma härliga känslor i kroppen varje år när jag ser den första snödroppen, fjärilen, vitsippan och humlan. Ja, listan kan göras lång. Det har blåst mycket de senaste veckorna och vädret har skiftat från regn och rusk till blå himmel och sol. Någon dag värmde solen riktigt skönt mot ansiktet, när jag hittade en plats där det var lä, men under de gråa och regniga dagarna har våren känts långt borta och det har tärt på både psyket och orken.


















Jag besökte en av stans blomsterbutiker i förra veckan och där möttes jag av en vacker syn. Där fanns ett flertal olika vårblommor som penséer, tusenskönor, små påskliljor, kungsängsliljor och primulor med blommor i en härlig blandning av regnbågens alla färger.
Under flera år har jag haft vårlökar och primulor inomhus tidigt på året. Tyvärr håller de inte så länge inne i värmen, men jag har sparat dem på balkongen och framåt våren har jag grävt ner dem i rabatten utanför hyreshuset. Nu blommar några krokus och snart även minipåskliljorna och framöver kommer bland annat pärlhyacinter, tulpaner och primulor och sprider vårkänslor utanför huset. En del av vårlökarna hade någon slängt bland trädgårdsavfallet. Jag tyckte att det var synd att kassera dem, så de fick göra sällskap med de andra vårblommorna i rabatten.

I södra delarna av landet, där det är mildare väder än norrut, kan man redan nu plantera olika vårblommor i en större kruka och sätta på balkongen eller vid entrén. Då kan man enkelt ta in krukan om temperaturen sjunker och det blir frostgrader.
Utanför hyreshusen, där jag bor, har trädgårdsarbetarna klippt ner en hel del buskar under de senaste veckorna. Jag passade på att ta in några grenar, som jag satte i en glaskaraff, ett fynd som jag köpt för en femma på loppis. Det tog bara ett par dagar tills att det var gröna små musöron på grenarna. Jag brukar passa på att hämta grenar hos min pappa, när äppelträden och forsythiabusken blivit klippta i hans trädgård. Då får man både grönska och vackra blommor inomhus. När man tar in grenar bör man ge dem nya snittytor, annars kan grenarna få svårt att suga upp vatten. Se till att inga blad eller blommor hamnar under vattenytan, då de gör att det lättare växer bakterier i vattnet. Byt gärna vattnet i vasen varannan dag så det håller sig fräscht.
Det finns en hel del andra grenar, som är vackra att ta in såhär års, t.ex. magnolia, sälg och björk. Har man egen trädgård är det dessutom helt gratis eller så kan man passa på när kommunen klipper träd och buskar såhär års.

Plantera om pelargonerna i nya prisvärda terrakottakrukor

Enligt dygnsmedeltemperaturen är våren redan här i delar av södra och västra Sverige. När dygnsmedeltemperaturen varit över noll grader i sju dygn betyder det att den meteorologiska våren är här. Några dagar, när solen varit framme, har det faktiskt varit riktigt skönt väder i Halmstad och det ger mig en härlig känsla i kroppen och allt känns så mycket lättare.
Såhär års börjar det bli dags att ta hand om pelargonerna och plantera om dem i ny jord, klippa ner dem och ta sticklingar. Mina plantor har övervintrat på min inglasade balkong, c:a 8 m² stor, där jag kör med värmefläkt på vintern för att temperaturen ska hålla sig ovanför nollstrecket. En del pelargoner har faktiskt blommat där ute under större delen av vintern, om än mer sparsamt än på sommaren, men tyvärr har en del småplantor dött. En del av dem som jag fick slänga var sticklingar, som jag satte under sensommaren i fjol, då moderplantorna drabbats av rotlöss och därför hamnade i soporna. Bladlöss och annan ohyra kan man oftast bli av med genom att spraya plantan med en blandning av vatten, såpa och en liten skvätt K-sprit, ett flertal gånger med någon veckas mellanrum. Rotlöss däremot är väldigt svåra att bli av med, då de finns i jorden och man ser dem inte med blotta ögat. De syns som vit beläggning på krukans insida och i jorden, men det kan till en början vara några små prickar. De kan ändå sprida sig till pelargoner som står intill den smittade plantan. Det bästa är att ta toppsticklingar och sedan slänga moderplantan. Några små pelargoner, som har stått i mitt köksfönstret och i trapphuset planterade jag om för någon vecka sedan. Märkligt nog hade flera av dem också spår av rotlöss, trots att jag alltid är väldigt noga när jag planterar om mina pelargoner och går igenom varje planta i jakt efter ohyra, men tyvärr hade jag varken ork eller lust med det förra året. Dessutom var det ju en extremt varm sommar, vilket säkert gjorde att ohyran trivdes som fisken i vattnet. När jag köper nya små pelargoner brukar jag ställa dem i karantän ett tag för att se så de inte har någon ohyra.
Jag hade över 200 pelargoner förra sommaren, men då jag mått väldigt dåligt psykiskt och legat inlagd på sjukhuset ett flertal gånger det senaste året har jag inte orkat ta hand om min odling i samma utsträckning som tidigare år. Nu hoppas jag att min ork kommer tillbaka så att jag kan ta upp kampen mot eventuell ohyra. Jag orkade inte att sälja några sticklingar under fjolåret, vilket gjorde att min samling ökade istället för att bli mindre. Innerst inne har jag insett att jag har lite väl många pelargoner, i alla fall när jag inte mår bra. Det är inte lätt att lämna över skötseln av så många plantor till någon annan, men mina närmaste grannar ställde upp och vattnade pelargonerna när jag var låg inlagd på sjukhuset. Nu var det i och för sig enklare att trappa ner på antalet pelargoner, då de plantor som jag kastat redan var döda, men det känns ändå ledsamt att jag inte orkat sköta om dem ordentligt.
Under stora delar av året som gått fram till för ett par veckor sedan har mina pelargoner mest gett mig ångest och tanken på att ta hand om dem har känts som ett gigantiskt oöverstigligt berg. Tidigare år har skötseln av min odling känts som positiv terapi och att pyssla om plantorna har fått mig att förtränga jobbiga tankar för stunden och att få se mina pelargoner frodas och blomma har gett mig en härlig energikick.
När jag planterar om mina pelargoner går jag först igenom plantan när jag tagit upp den ur krukan. Jag plockar bort vissna blad och det mesta av jorden. Om plantan växt mycket kan den behöva en storlek större kruka. Ska den stå kvar i samma kruka skrapar jag bort kalkavlagringar med en vass kniv och tar bort den gamla jorden. Sedan planterar jag pelargonen i ny jord. Jag använder mig av planteringsjord av god kvalité. Det finns speciell pelargonjord i handeln, men den är inte bättre än en bra planteringsjord. Krukor och fat diskar jag i såpvatten och sätter dem sedan i ugnen i 100-150°C i cirka en halvtimma. Allt för att försäkra mig om att eventuell ohyra, virus eller bakterier inte ska överleva. Om man planterar i plastkrukor kan man självklart inte sätta dem i ugnen, men en del pelargonodlare sätter istället sina diskade krukor i frysen.
Om man väljer plast- eller lerkrukor är delvis en smaksak utseendemässigt. Prismässigt är plastkrukor billigare än lerkrukor, men själv tycker jag att lerkrukor är snyggare att plantera i. Jorden torkar upp fortare i en lerkruka, vilket även gör att risken för att pelargonen ska tyna bort och dö av för mycket vatten minimeras, men när det är väldigt varmt på sommaren får man och andra sidan vattna oftare. Jag använder mig nästan bara av lerkrukor, även om de är tyngre än plastkrukor och därför jobbigare att handskas med, men står och andra sidan mer stadigt. Jag har köpt de flesta av mina lerkrukor på loppis, till ett bra mycket lägre pris än vad man får betala för nya krukor. Ibland har jag även hittat krukfat av lera på loppis, men oftast har jag istället köpt udda fat för bara någon krona.
Det är viktigt att krukorna har hål i botten så att pelargonernas rötter inte blir stående i vatten, då de lätt ruttnar och gör att plantan dör. Jag har köpt en del terrakottakrukor, som saknat dräneringshål. Då har jag tagit en stor och grov spik och slagit hål i bottnen på krukan genom att hamra på spiken. Man får slå ganska hårt men samtidigt vara försiktig så att krukan inte spricker i botten. Det krävs oftast att man först gör ett hål i mitten och sedan slår med hammaren på spiken runt hålet så att det blir lagom stort. Har plantan vuxit mycket under säsongen bör man plantera om den i en något större kruka. För stor kruka gör oftast att bladverket växer mycket, men tyvärr sätter då plantan färre nya blomknoppar.
Trots att jag har mängder med krukor händer det ibland att jag saknar krukor i rätt storlek. Förra
hösten fick jag se att Panduro Hobby hade terrakottakrukor i sitt sortiment. Både utseendet, formen och storleken tycker jag passar bra att plantera pelargoner i. Dessutom är de prisvärda och finns i två olika storlekar. Jag köpte 10 krukor av den mindre modellen, som har storleken 12 cm i diameter  och höjden är 14 cm. Priset är 12,90 kr/styck (se krukan på bilden ovan). I butiken i Halmstad fanns bara ett fåtal krukor så jag beställde krukorna i deras webbutik och efter några dagar hämtade jag dem i butiken i Halmstad, utan att behöva betala någon frakt.
Pelargonerna behöver planteras om i ny jord varje vår och ett par veckor senare bör de beskäras riktigt ordentligt, lite beroende på hur mycket plantan växt under den gångna säsongen. Jag brukar börja med att ta upp plantan ur krukan, titta efter eventuell ohyra både på bladens under- och ovansida och även i jorden och krukans insida. Därefter plantera jag om den i ny jord och sedan får plantan stå och återhämta sig ett par veckor innan jag klipper ner pelargonen och tar tillvara toppskotten. De senaste åren har jag valt att sätta sticklingarna i samma kruka som moderplantan. Det bästa är att sätta sticklingarna var för sig i egna krukor, men de tar för mycket plats på min redan fulla balkong. När man tar en toppstickling på plantan ska den helst ha två blad och skäras av från stjälken så att den del av stjälken, som haft ett bladpar, hamnar under jorden. Klipper man av stjälken trycks den ihop och får svårare att suga vatten, vilket är anledningen till att man istället ska skära av sticklingen. För många och stora blad gör att sticklingen har svårare att rota sig, då bladen tar kraft från sticklingen. Är bladen väldigt stora kan man klippa bort en del av bladet. Jag använder oftast vanlig planteringsjord av bättre kvalité till mina sticklingar, även om såjord är att föredra. Sticklingarna ställer jag på en plats där de får mycket ljus och värme. Jorden ska hållas lätt fuktig, men inte blöt. I mitt köks- och sovrumsfönster har jag växtbelysning i form av 90 cm breda lysrör, som är kopplade till en timer så att pelargonerna får extra ljus, då solen är uppe för få timmar, speciellt under tidig vår, sen  höst och vintertid.

När man planterat om sina pelargoner och klippt ner dem kan de se ganska tråkiga ut. Jag har några  söta och roliga figurer, som jag sticker ner i krukorna. De ger lite färg och något att titta på i väntan på att pelargonerna ska börja växa och sätta knopp. Dessutom har jag en svensk flagga, ett flertal änglar, fåglar, m.m., som är trevliga blickfång mellan plantorna.
Pelargonerna behöver näring under tillväxtperioden. Jag ger dem flytande näring nästan varje gång jag vattnar, men då bara en låg dos.
Härom dagen planterade jag om de första pelargoner, som står på balkongen. Det var motigt men för varje planta kändes det allt bättre, vilket gav mig positiva känslor och det var glädjande att känna att pelargonerna trots allt kunde ge mig positiv energi igen. Nu hoppas jag verkligen att min psykiska hälsa fortsätter att bli bättre och att odlingen åter blir mitt stora glädjeämne i livet.
Utöver omplanteringen av växterna behöver min balkong ses över och städas ordentligt på våren. Två hyllor har jag tagit in i duschen, sprayat dem med rengöringsmedel och därefter duschat hyllplanens ovan- och undersida. Fönsterna ska putsas, väggarna torkas av, prydnadsfigurerna diskas, trägolvet ska dammsugas och våttorkas. Delvis är det för att balkongen ska bli ren och fräsch, men även för att eventuell ohyra ska städas bort. Det tar rätt så mycket tid i anspråk, men jag får städa lite då och då, när kroppen har krafter kvar att sätta in. 
Det har varit några riktigt tråkiga dagar under den senaste veckan, men jag hoppas att solen snart återkommer med ljus och värme och väcker både växtligheten i naturen och på min balkong. Jag längtar dessutom till tiden då djuren får sina första ungar. Tyvärr uppskattar jag inte alla djur. För ett par dagar sedan fick jag se att min katt Tindra fått årets första fästing, som satt mellan hennes morrhår och där är de absolut inte välkomna. Jag vet att båda mina katter blir lika glada som jag, när våren kommer åter för att att stanna. Ängla har knappt varit utomhus sedan i höstas, men när värmen kommer älskar hon att ligga i gräset och slappa och då gör jag gärna katterna sällskap.
Jag är medlem i Svenska Pelargonsällskapet och att få träffa trevliga medlemmar i Halland och åka på utflykter tillsammans, som har pelargonerna i centrum, är mycket givande och ger även det positiv energi. Tyvärr orkade jag bara delta vid en enda träff förra året och jag fick stanna hemma även vid årets första träff. Förhoppningsvis orkar jag följa med på årets kommande arrangemang, för det är givande på många olika sätt och jag brukar alltid komma hem med några nya fina pelargonsticklingar till min samling. Om jag ska se det som positivt i år är väl tveksamt, med tanke på att jag borde minska ner på antalet plantor, men det finns så många vackra pelargoner och det är så svårt att låta bli att köpa ytterligare en och annan ny sort.
Gillar du att odla pelargoner rekommenderar jag att du blir medlem i Svenska Pelargonsällskapet. Du behöver inte ha mängder med pelargoner eller ha mycket kunskap om hur de ska skötas om. Alla pelargonälskare är välkomna. Vi träffas och säljer och byter sticklingar med varandra och delar med oss av odlingstips, åker på dagsutflykter till pelargonodlare och får dessutom förbundets egen tidning 4 gånger om året. Föreningens hemsida www.pelargonsallskapet.com ger bland annat medlemmarna tillgång till en stor bildbank med över 3000 olika pelargoner med information om hur de ska skötas, hur de växer och mycket mer.