Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

21 nov. 2017

Årets frimärken med änglar












Än så länge är det gott om tid för den som tänker sända julhälsningar på det mer traditionella sätter, då kort med vackra motiv skickas med Postnord och brevbärare kommer och lämnar dem i vår brevlådor. I år är den 15: e december sista dagen att skicka kort med julfrimärken inrikes, om de ska hinna fram och delas ut före julafton. Det kan tyckas vara många dagar till den 15:e december, men jag tycker att dagarna i advent går ovanligt for och det är mycket som jag vill hinna med under denna årets sista månad, utöver alla vanliga vardagsbestyr som ska skötas om. Jag vill pynta och göra fint hemma, bland annat med några hemgjorda arrangemang med julblommor och växter. Julklappar ska inhandlas och packas in, även om det bara är ett fåtal av de allra närmaste i släkten, som jag fortfarande köper paket till. Det underlättar, men det är inte lätt att komma på vad jag ska köpa, när de flesta har det mesta som de vill ha och sällan önskar sig något speciellt. Jag vill hinna gå på julmarknad, lyssna på julsång i kyrkan, griljera en egen skinka, göra julgodis och kunna njuta av dagarna i december, utan att känna stressen flåsa mig i nacken. Därför har jag under de senaste åren försökt börja tidigt med alla julbestyr, i hopp om att jag ska hinna bli klar med det mesta till 1:a advent och även ha julkorten skrivna, så att de kan läggas på postlådan när julen närmar sig. Tyvärr är det sällan som mina planer gått i lås, trots att jag minskat ner en hel del på julstöket och någon storstädning i min lägenhet har det absolut inte varit tal om på flera år. Man fixar, donar och förbereder mycket inför julen. Sedan är julhelgen över på bara några dagar och jag brukar mest känna en tomhetskänsla och tänka "Var det allt det där, som jag förberett så mycket inför"? Sedan återstår mest att städa ut julen, när nyåret är förbi.
Allt fler väljer bort att skicka julkort med posten. Istället skickar man sms, mail eller skriver en allmän hälsning på Facebook till sina vänner. Det är enklare, billigare, går snabbare att skriva och når hela värden på ett ögonblick. Trots möjligheten till digitala hälsningar delade Postnord ut hela 22 miljoner julkort förra året, lika många som 2015, men det var klart färre än 2014, då svenska folket tillsammans fick 24 miljoner julkort.
Den 16:e november släppte Postnord årets julfrimärken. Motiven är med änglar och andra bekanta julprydnader, illustrerade av Sepidar Hosseini. Jag tycker inte att de förmedlar någon riktig julkänsla, men det får julkortens illustrationer stå för i år istället. Utöver julfrimärkena har Postnord även gett ut ett häfte, där motiven består av vinterblommor. Då det skickas mycket julklappar med posten finns också ett nytt 100-kronorsfrimärke, för tyngre försändelser. Om du planerar att skicka julklappar med Postnord, krävs det att mottagaren kan visa giltig legitimation för att hämta ut försändelsen. Tänk på det om du ska skicka paket till någon som är minderårig. Ange då hellre någon av föräldrarna som mottagare. Julfrimärken från tidigare år, som är valörslösa, kan användas året om och gäller då som porto för ekonomibrev upp till 50 gram, idag 6 kronor. Viktiga datum och övrig information, om du ska skicka julklappar inom Sverige eller paket och julkort utrikes, hittar du på Postnords hemsida här.
När jag var på Ge-Kås, i slutet av augusti, hade de tagit fram allt från julgardiner till adventsljusstakar och mängder av pynt och annat som hör julen till. Jag är helt säker på att jag köpte en helt bunt med julkort när jag var där, som hade motiv med bland annat tomtar och katter,  men nu är de som bortblåsta. Jag har letat på platser där jag kan tänka mig att jag har lagt dem, men jag måste gömt dem väl. Ibland är det kanske inte bra att vara ute i alltför god tid. Jag får väl köpa nya kort i veckan som kommer, så att jag kan börja skriva adresserna. Sedan ska jag skriva en julhälsning, som de senaste åren varit med rim. De sista åren har det fått bli köpta julkort, istället för att göra egna, även om det är roligare att få vara kreativ och skapa egna julhälsningar. Det är mycket jag skulle vilja göra, men orken och tiden räcker inte till, mycket på grund av hälsan, men det blir jul ändå och jag hoppas få njuta av advent och jul i lagom stora portioner i taget.


Vackra julkort från 1940-talet, som jag köpt på loppis.
Storleken på dåtidens kort var mycket mindre och de var tryckta
på matt papper. Flera av korten på bilden är målade av
Jenny Nyström, känd jultomteillustratör.

 

14 nov. 2017

Låt hösten dröja sig kvar inomhus


I går morse vaknade jag upp till höstens första, riktigt frostnupna morgon. Min första tanke, när jag insåg att det var minusgrader, var hur alla mina pelargoner på balkongen klarat natten. Jag kunde andas ut efter att ha öppnat balkongdörren och tittat ut. Alla plantor såg välmående ut och termometern, som hänger på tegelväggen, visade på 2 plusgrader. Solen var på väg upp över hustaken och då stiger temperaturen fort på den inglasade balkongen, men jag insåg att det är dags att sätta ut värmefläkten inför kommande frostnätter och den annalkande vintern. Den, liksom första advent, närmar sig på tok för fort. Det känns inte som om det är dags att sätta fram adventsljusstaken, hänga upp stjärnan och tända första adventsljuset redan om knappa två veckor. Det känns på tok för tidigt. Annars gillar jag verkligen den första helgen i advent, då jag brukar göra fint hemma med ljus, sätta upp första pyntet och göra julens första arrangemang med bland annat taklökar, olika sorters mossa, material från naturen och lite annat pynt. Dessa arrangemang, tillsammans med amaryllislökar, hyacinter, tazetter och alla ljus, är det som jag uppskattar mest med första advent, men var sak har sin tid och de julinspirerade arrangemangen får vänta, i alla fall någon vecka till.


















Jag vill dröja mig kvar vid hösten och den vackra färgpaletten som naturen bjuder, då det fortfarande sitter en del blad kvar på träd och buskar. Utanför sjukhusentrén, där jag går in till dialysen, växer sedan många år en kejsarolvon. Så här års brukar den ha tappat sina blad och sedan blommar den på bar kvist i december, ibland tidigare. I år sitter de flesta bladen fortfarande kvar och de första blommorna slog ut redan för ett par veckor sedan. Mina pelargoner på balkongen blommar ännu, även om det är bra mycket mer sparsamt än i somras och om kylan håller i sig är det nog sista blommorna för i år. Jag får snabba på om jag ska hinna gräva ner blomsterlökarna i rabatterna utanför hyreshuset, innan tjälen går i jorden. Jag fyndade ett tiotal påsar med blomsterlökar förra veckan, då Plantagen hade 70% rabatt på kvarvarande sortiment. De flesta lökpåsarna gav jag bara 3 kr/st för, så det var verkligen svårt att låta bli att handla. Förhoppningsvis blir det uppehållsväder på torsdag, så att jag kan ge mig ut och plantera när jag kommer hem från jobbet. Grannen har lovat att hjälpa mig att gräva, för oavsett tjäle eller ej är det hårt i jorden i rabatterna. Som tack för hjälpen får de glädjas över blomsterprakten till kommande vår och sommar.


















Höstens härliga färgpalett, som dröjt sig kvar ovanligt länge i år, gav mig inspiration till att göra ett litet arrangemang med höstkänsla, att sätta på soffbordet, istället för att börja julpyssla. Växten hemtrevnad, Soleirolia soleirolii, som tillhör nässelfamiljen, har mängder med små, runda blad, som bildar en tät, härligt grön tuva. Den är en populär krukväxt i svenska hem och en av mina favoriter, som är lätt att dekorera efter olika årstider, högtider och helger. Hemtrevnaden är enkel att odla om man ger den lagom mycket vatten. Den vill absolut inte att rötterna står blött, men får heller inte torka ut. Det bästa är när den får suga vatten på ett fat, låta jorden vara lätt fuktig och placera plantan ljust, men inte i direkt sol. Hemtrevnad, eller husfrid, som den också kallas, växer i vilt tillstånd längs med marken och får då vita, små blommor, men som krukväxt blommar den mycket sällan.
Min nyköpta planta dekorerade jag enkelt på ett par minuter. Stora delar av året kan man hämta mycket fint från naturen till olika typer av blomsterarrangemang och buketter. Frukter och grönsaker är också användbara. I en blomsterbutik köpte jag en liten, konstgjord pumpa och en frukt, som jag tyvärr inte vet namnet på. Hemma i kylskåpet hade jag brysselkål, som kom väl till pass, kastanjer plockade jag i naturen och band och nålar med silverkulor, hade jag hemma bland allt mitt pyssel. Den flätade korgen, som jag hade sedan tidigare, passade bra i både färg, form och material, till hösttemat. För att hemtrevnadens skira bladverk inte ska pressas ner av dekorationernas tyngd, väljer man lämpligast att fästa en bit grövre ståltråd, 10-12 cm, i varje detalj, som sedan sticks ner i jorden. En frukt, som är hård, kan man sticka in ståltråden i utan att limma, men annars fäster man enklast ståltråden med hjälp av en limpistol. Om någon vecka är det bara att plocka bort höstdekorationerna och byta ut dem till något mer juligt, som passar till advent.






10 nov. 2017

Rosa bandet kampanjen är över, men inte kampen för de drabbade























Det är många som kämpar mot cancer. Som tur är ger forskningen resultat och många drabbade blir idag helt friska, men oddsen är olika beroende på vilken typ av cancer man drabbas av och i vilket stadium sjukdomen upptäcks. Vilken typ av behandling man får skiljer sig också åt. Jag drabbades av bröstcancer för ungefär tre år sedan och valde att operera bort hela mitt högra bröst, tillsammans med cancertumören, även om det hade räckt att avlägsna en bit av bröstet, en så kallade tårtbit. Jag har alltid haft väldigt små bröst och skämtade någon gång och sa att i mina små pizzadegar kan man väl inte få cancer, men oj vad fel jag hade. Eftersom mina bröst varit så små, att jag inte ens använt bh, var det ett självklart beslut att ta bort hela bröstet. Min cancer hade tack och lov inte spridit sig till lymfkörtlarna i armhålan och då hela bröstet togs bort slapp jag att åka från Halmstad till Lund, för att genomgå 25 strålbehandlingar. Det hade blivit än mer jobbigt för mig, då jag sedan många år har dialysbehandling på sjukhus 4 ggr/veckan, vilket tar ungefär 5 timmar/behandling.
Min cancertyp var östrogenkänslig och då man inte hittade någon spridning i lymfkörtlarna, slapp jag behandlingar med  cellgifter. Istället tar jag varje dag en medicin i tablettform, som ska ska ta bort mitt östrogen, då östrogenkänslig cancer tillväxer av just östrogen. Medicinen, som jag ska ta i 5 år, har gett mig en del biverkningar. Jag har drabbats av ledvärk och jag svettas och fryser emellanåt, dessutom gör den mig extra trött, speciellt på mornarna, då jag ibland somnar sittande i sängen, innan jag orkar kliva upp. Alla läkemedel kan ge biverkningar, mer eller mindre svåra, men det väldigt stor skillnad på hur olika patienter tål olika läkemedel.
Självklart hoppas jag att det inte finns några cancerceller kvar i min kropp och att jag ska slippa  återfall, men med cancer finns det tyvärr sällan några garantier. Det sägs att cancern förr eller senare sätter sig i huvudet, för den som drabbats av sjukdomen. Med det menas inte att själva sjukdomen sprider sig till huvudet, men tankarna uppfylls ofta av cancern, oron kring sjukdomen och framtiden. Den sjukes familj och närmast anhöriga drabbas även de av oro, funderingar och sorg över att se sin närstående må dåligt, kämpa mot sin sjukdom och genomgå jobbiga behandlingar. Det är inte ovanligt att frågan kommer upp om cancern är av en sådan sort, att den kan vara ärftlig. Ingen i min närmaste släkt har tidigare haft bröstcancer och läkaren kunde därför lugna mig med att min cancer inte är ärftlig.
Jag fick beskedet om min bröstcancer efter att jag gjort min allra första mammografi. Tumören var liten och jag hade inte känt den, då jag ibland undersökt mina bröst. Det var inte konstigt, då min läkare hade svårt att känna den, även om han visste var tumören satt i mitt lilla bröst. Nu när det gått 3 år sedan tumören upptäcktes, tänker jag inte längre på cancern varje dag, men om jag får ont på något nytt  ställe i kroppen väcks oron och tankarna om att cancern är tillbaka och har spritt sig i min kropp.
Någon vecka efter att jag fick mitt cancerbesked gjorde jag en liten plantering i en nysilverskål. Tanken var att sprida bilden på min rosa kreation på internet, för att uppmärksamma "Rosa bandetkampanjen", som just då var aktiv. I år tycker jag att fler butiker än tidigare sålt olika rosa varor, till förmån för kampanjen. Varje krona till forskningen är viktig. Ge ett bidrag du också och tänd ett ljus för alla dem som kämpar mot de elaka cancercellerna. De som forskar behöver ständigt mer pengar, för att kunna fortsätta sitt viktiga arbete. Under Rosa Bandet 2017 samlade svenska folket in rekordsumman 84 miljoner kronor. Ett mycket viktigt bidrag till svensk cancerforskning. Varje år får drygt 61 000 personer i Sverige det skrämmande beskedet att de drabbats av cancer. Ungefär 8 000 av dem får diagnosen bröstcancer. Cirka
 30 procent av all cancer hos kvinnor är bröstcancer, som därmed är kvinnans vanligaste cancersjukdom. Även män kan drabbas av bröstcancer, men det är ovanligt. Forskningen har bidragit till att drygt 80 procent, av dem som drabbas av bröstcancer idag överlever. rämst på att allt fler fall upptäcks tidigt, och på att behandlingsmetoderna blivit bättre


5 nov. 2017

Allhelgonatid


















Under den kyliga och mörka hösten infaller helgen då man inom den kristna kyrkan firar Alla helgons dag och Alla själars dag. Alla helgons dag infaller på lördagen mellan den 31 oktober och 6 november och är sedan 1953 en helgdag. Denna dag firas till martyrers och helgons ära. Den efterföljande söndagen är det Alla själars dag, en högtid då vi minns våra nära och kära, som inte längre finns i livet. I många kyrkor, runt om i landet, har man som tradition att läsa upp namnen på de församlingsmedlemmar, som dött under året, och man tänder ett ljus för var och en av de bortgångna.
Det är många som besöker sina anhörigas gravar just denna helg och gör fint och sätter blommor. Under de senare åren har det blivit allt vanligare att man även tänder ljus på gravarna. Igår besökte jag Söndrums kyrkogård, där min mamma ligger begravd sedan 1988. Hon gick tyvärr bort alldeles för tidigt, efter en längre tids sjukdom, och var då bara 47 år. Mamma tyckte inte om att man tände ljus på gravarna. Det var en tradition, som tillhörde den katolska kyrkan på den tiden, och det var ganska ovanligt med ljuständning på de kyrkogårdar, som tillhörde den svenska, kristna kyrkan. Nu lyser ljus på nästan varenda grav och i år brinner ett ljus även för min mamma, efter att jag bestämde mig för att köpa en lykta och ljus inför helgen. Om min mamma hade levt idag tror jag att hon hade uppskattat traditionen med att tända ljus på gravarna. Det var otroligt vackert att se alla ljusen lysa upp, när mörkret sänkte sig över Söndrums kyrkogård, och det var en speciell stämning med alla besökare, som rörde sig mellan gravarna, hälsade och småpratade med varandra. Det är inte särskilt ofta, som jag besöker min mammas grav. För mig finns hon inte just där. Hon känns mer närvarande var helst jag befinner mig i min vardag och hon finns för alltid i mitt hjärta och i mina tankar, oavsett tid på dygnet. Sorgen över att hon inte finns kvar i livet kommer aldrig att försvinna, men den är inte längre lika tung att bära, som den en gång var. I våras fyllde jag 47 år och jag är nu lika gammal, som min mamma var när hon gick bort. Det har gjort att jag i år reflekterat extra mycket över hennes livssituation, då hon mitt i livet rycktes bort ifrån oss.
Jag lämnade kyrkogården med värme i hjärtat och det kändes bra att ett ljus lyste i mörkret, ett speciellt ljus för just min älskade mamma.