Jag har alltid bott med naturen i närheten, men det har ändå bara varit några kilometer in till centrum. När jag flyttade hemifrån, i början av 90-talet, fick jag flera kommentarer angående var i stan jag ville bo. För mig var det en självklarhet att ha djur och natur inpå husknuten. Flera bekanta tyckte att jag skulle flytta in till stan, nära till butiker, restauranger och kroglivet. Det var absolut inget som jag strävade efter. Visst shoppar jag då och då, men då kan jag ta mig in till centrum eller till Hallarna, det stora köpcentrumet som ligger på andra sidan stan. Mataffärer finns det flera att välja mellan, som ligger bara någon enstaka kilometer hemifrån, så jag känner inte att jag saknar något i mitt närområde. Jag bor bara 3-4 km från centrum, men har ändå natur med lövskog intill huset. Där finns många sorters fåglar och ett flertal ekorrar, som jag och grannarna matar. Ibland har jag sett räv, igelkott, rådjur och älg strax utanför huset. När jag tittar ut genom fönstret i vardagsrummet ser jag havet ett par kilometer bortanför hustak och lövträd och längre bort även kusten ner mot Laholmsbukten.
Att omge sig av naturen och sysselsätta sig med odling har positiva effekter för den psykiska hälsan, men även den fysiska hälsan påverkas positivt. När man sysselsätter sig med odling och arbete i sin trädgård eller balkong ökar oxytocinhalten (måbrahormonet) i kroppen. Jag märker att jag mår bättre när jag pysslar med min pelargonodling. Då kopplar jag av och känner mig lugnare inombords.
Oavsett vilken årstid det är tycker jag om att ta mig till havet och Grötviks hamn, som ligger någon enstaka kilometer bort. Där kan man köra på en liten väg, som går bara några meter från vattnet. Jag tycker att havet är vackert oavsett om det ligger spegelblankt eller om det är storm och vågorna går höga. Det är mäktigt och inger respekt. Jag kör dit ibland och stannar bilen, vevar ner bilrutan och lyssnar på vågorna och tittar på fåglarna som seglar på vingarna över vattnet. Att sitta där är väldigt rogivande. På sommaren tar jag ibland med mig fika, som jag äter sittande på någon sten, strax intill vattnet. Tyvärr blir det inte så ofta som jag skulle önska. Oavsett årstid är där oftast folk som sitter i sina bilar, på klipporna eller promenerar längs havet och sommartid är det även många som umgås vid grillplatserna. När jag var barn badade jag där och ibland fiskade jag och min syster krabbor.
Jag skulle inte kunna tänka mig att flytta från kusten och havet och bo inåt landet.
Innan hyreshusen byggdes, i det området där jag bor, låg där lövskog. När jag flyttade in i min lägenhet, i början av 90-talet, låg åker- och ängsmark bara något kvarter bort. Där gick hästar, kor och får och betade. Utanför ett äldre hus pickade hönor och strax intill bodde två äldre män, som hade ett hönseri. Jag följa med min mamma dit för att handla ägg och då brukade jag få några små ägg att ta med hem. Med åren har det byggts allt fler lägenheter och hus i närområdet och Hallägraskogen har blivit mindre och ängs- och åkermarken syns allt längre bort, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. För många år sedan blev jag erbjuden att köpa en lägenhet på bottenplan, några kvarter från där jag bor nu. Då gick får och betade på ängen, precis intill baksidan av lägenheten. Nu är jag glad att jag tog beslutet att tacka nej till lägenheten. Sedan några år tillbaka byggdes där nämligen två stora hyreshus med lägenheter och en bilparkering intill. Det förstörde den härliga utsikten från lägenheten helt och hållet och värdet på lägenheten sjönk säkert också.
Även om delar av Hallägraskogen bebyggts under åren är den vackra lilla lövskogen kvar och en del av den finns bara några meter från hyreshuset där jag bor. Där trivs både jag och mina två katter. Jag brukar köra en runda i skogen med min handikappskoter och då åker min katt Ängla med, liggande i mitt knä. Snart blommar vitsipporna där och bildar vita mattor på ängsmarken. Framåt sommaren brukar några kor eller hästar betat där, för att bibehålla landskapsfaunan.
Jag är verkligen tacksam att kunna bo i en lägenhet med havsutsikt och som dessutom ligger så nära naturen med vilda djur och allt vackert som grönskar. Förhoppningsvis får Hallägraskogen bli kvar som den är nu liksom de åkrar som finns i närområdet. Det skulle vara väldigt tråkigt om den marken skulle bebyggas ännu mer.
Det fina med naturens grönska och alla vilda djur är att det är helt gratis att titta på, allt från små myror till det stora havet, men man får inte stressa fram genom livet. Då kan man missa den första fjärilen, det mogna lilla hallonet eller tussilagon. Ibland funderar jag över om min kroniska njursjukdom och dialysbehandlingen, som jag har fyra gånger i veckan, har påverkat mig och vad jag uppskattar mest i livet. Jag blev sjuk redan i 10-årsåldern och dialysen har inskränkt mycket i mitt liv. Några långa resor utomlands har inte varit möjliga och det är mycket i vardagen som jag inte orkat med. Med åren har mitt motto blivit "Se det stora i det lilla", och då syftar jag främst på alla småsaker och upplevelser som naturen bjuder på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar