Lev livet gladare: Katter, katter och ännu fler katter

Den söta mattan har nu fått sin plats innanför ytterdörren på min lägenhet.

Efter att jag blev sambo med mina två katter Ängla och Tindra, för 12-13 år sedan, har det hela tiden blivit allt fler katter hemma i min lägenhet. Enligt lag får man ha upp till 9 katter, men har man 10 katter eller fler, som är äldre än 12 månader, krävs det att man har ett speciellt tillstånd.
Nu är det så att bland alla mina katter är det bara Ängla och Tindra, som är livs levande, men när de flyttade in hos mig ökade mitt intresse för i stort sett allt som berör katter. Jag lånade och köpte nya och begagnade böcker om katter, som handlade om bland annat kattens historia, avel, olika raser, skötsel och hur man sysselsätter sin katt. En av böckerna innehöll recept på maträtter till katter och information om vad man bör tänka på om man väljer att själv tillaga maten till sin katt och vikten av att näringsberika maten så att katten får i sig alla viktiga näringsämnen. En annan bok handlade om olika sjukdomar som katter kan drabbas av och vad man själv kan ge dem för vård. Det stod även om hur man utför första hjälpen och hjärt- och lungräddning på sin katt.
Utöver ett flertal böcker har jag under åren köpt mängder av olika leksaker, klöspelare och kattbäddar till mina katter. Tyvärr har många av leksakerna inte alltid fallit dem i smaken, så i våras lämnade jag en hel kasse med diverse möss och andra små leksaker till Kattfotens katthem i Halmstad, i hopp om att deras omhändertagna katter skulle uppskatta och få glädje av dem istället.
En del små saker med kattmotiv har jag fått i present. Min syster har bland annat gett mig ett nageletui och av mitt ena syskonbarn har jag fått en tavla och en slickepott, där Hello Kitty är en del av skaftet. På en nätauktion ropade jag in en oljemålning, med ett stort katthuvud, av Halmstadkonstnären Michael Qvarsebo, som målar mycket kattmotiv. På en utställning berättade han för mig att han känner sig nära besläktad med katter. Jag har beställt två små silverbrickor att hänga i halsbandet, med mina katters namn ingraverade. I en tävling på Facebook hade jag turen att vinna en berlock i äkta silver, med Tindras tassavtryck och jag har även vunnit kattmat, kattbäddar, leksaker m.m. Jag har tröjor, kuddar, väskor, örhängen, tesil och påslakan, för att bara nämna några prylar med någon typ av kattmotiv i mitt hem. De senaste veckorna har jag köpt en rund klösbräda i kartong och wellpapp, ett hus med klösbräda inuti, även det i kartong och wellpapp och en dörrmatta med en söt liten kattunge att skrubba skorna på. Klösbrädorna kostade 30 kr/styck och dörrmattan endast 10 kronor, på sommarrean hos RUSTA. Det var riktiga fynd, om jag får säga det själv. Tindra, men främst Ängla, tycker bra om sina nya klösbrädor och det gör även mig nöjd. Då håller de sig ifrån att klösa på möbler och annan inredning, även om Ängla ibland sätter klorna i soffan, när hon ska hoppa upp i den.
Jag funderade ett bra tag över om det skulle bli ytterligare en katt i familjen, men jag vill hinna med att umgås, gosa, leka och ta hand om mina katter på bästa sätt och därför förblir vi tre i familjen.
I flera år har jag velat fram och tillbaka om jag ska låta göra min första tatuering. Motivet skulle självklart ha en anknytning till mina älskade katter. Först funderade jag över att ha Ängla och Tindras huvuden i ett hjärta på överarmen, men det skulle troligtvis inte bli bra på min smala, lilla arm. Sedan var planen att jag skulle nöja mig med att ha deras namn, i något annorlunda typsnitt, tatuerade på armen. När jag såg några tvprogram om just tatueringar ökade min rädsla alltmer över risken att kanske få en infektion eller att jag skulle vara överkänslig mot färgerna, som används vid en tatuering. Mina tankar kretsade även kring vikten av att välja ett ställe på kroppen för min tatuering, där jag inte skulle riskera att behöva sätta nålar eller i värsta fall bli opererad. Då jag varit njursjuk sedan tioårsåldern och även drabbats av flera andra allvarliga sjukdomar behöver jag tänka till både en och två gånger över var, när och om jag ska göra en tatuering. En del personer, som inte tycker om tatueringar, har mycket negativt att säga om dem. Bland annat att en tatuering blir allt fulare när man blir äldre och huden blir rynkig och mindre elastisk. De kan de väl till viss del ha rätt i, men då jag har många ärr på kroppen, efter att ha genomgått över trettio operationer, tycker jag att en tatuering inte skulle bli fulare än alla ärr på min lilla kropp. Ett par kattassar på armen är det sista jag tänkt på, men än så länge står det skrivet i stjärnorna när eller om jag någon gång låter tatuera mig.
Något som jag däremot är helt säker på är att min sista kattpryl inte är köpt. Jag hoppas så klart att Ängla och Tindra ska hålla sig friska och leva många år till. Ett liv utan katter är numera otänkbart för mig, i alla fall de livs levande, som förändrat mitt liv på många positiva sätt. Det hade jag aldrig vågat drömma om innan mina älsklingar flyttade in hos mig.

Jag har flera handdukar med kattmotiv. Denna är en av dem,
som hänger framför spisen på tork.

En mysig kudde och en liten börs,
fick jag av mina vänner Stina och Harry för några år sedan.

Tesilen är en present från min syster.

Hängsmycket i äkta silver med Tindras tassavtryck vann jag i en
tävling på Facebook. Jag ritade av Tindras trampdyna från ett foto,
smycket är helt unikt.