Kattkärlek

Allt oftare får vi besök av den orange, tigrerade hankatten Ballou. Han har lärt sig att när jag visslar för att få in Ängla och Tindra på kvällarna, så är det fritt fram att komma in i vår trappuppgång. Ytterdörren står öppen några sekunder innan den går igen och då är det näst intill omöjligt att mota en katt, som bestämt sig för att smita in. Häromkvällen satt jag på stolen innanför dörren och Ängla och Ballou satt och studerade varandra. Sin vana trogen började vår gäst att om och om igen smeka sig mot mina ben, en keligare katt är svår att hitta. För första gången hoppar plötsligt Ballou upp i mitt knä, lockad av en godisbit men ändå, smeker sitt huvud mot min kind och lägger sig till rätta i mitt knä. Det varade inte många sekunder, men nog för att det skulle värma i hjärtat. Efter någon godisbit gick Ballou ut igen i sällskap av Ängla. Plötsligt satte Ballou efter Ängla i väldig fart, om det var bus och lek han var ute efter vet jag inte, men Ängla var inte med på noterna och skrek till. Från ingenstans dök då Tindra upp, störtade fram mot Ballou och verkade vilja rädda sin vän från den efterhängsna hanen. Sekunderna senare var allt lugnt och Ballou gick sakta hemåt igen. Tindra är inte överförtjust i Ängla, sådär så de sover tillsammans och tvättar varandra, men de bråkar sällan. Däremot ser Tindra till att lilltjejen får skydd om hon råkar i knipa.