Äntligen satte min egen frösådda fingerpelargon knopp

Bäckagårds Mia fortsätter att blomma.

Mitt intresse för odling har jag haft sedan barnsben, men det var först för några år sedan vid ett besök på Wapnö trädgårdsmässa, som jag fick upp ögonen för pelargoner. På mässan stannade jag till vid Svenska Pelargonsällskapets monter, nyfiken på de sticklingar som de sålde. Plantorna liknade inte alls de pelargoner, som jag tidigare mest sett säljas utanför mataffären. I mina ögon var de pelargonerna ganska tråkiga och dessutom hade jag känt att bladverken luktade mindre gott. De sorter, som föreningen visade upp, hade både vackra blad och blommor och några gav ifrån sig spännande dofter när man tog på bladen. Där och då väcktes mitt intresse för pelargoner och jag köpte mina allra första pelargonsticklingar. Tyvärr lyckades jag att ta död på dem inom några veckor genom att vattna dem för mycket. Pelargonodlingen fick sämsta tänkbara start, men jag gav inte upp utan köpte några nya sticklingar i en blomsteraffär, lånade en bok om pelargoner på biblioteket och när plantorna växte och blommade växte även mitt intresse och jag började ana pelargonernas spännande artrikedom och det stora antalet sorter, som korsats fram under åren.
När jag köpte mina sticklingar på mässan fick jag med en broschyr med information om Svenska Pelargonsällskapet. Året därpå blev jag medlem i föreningen, något som jag verkligen inte har ångrat. Som nybörjare på pelargoner fick jag lära mig mycket nytt när jag var på sällskapets träffar och medlemmarna delade glatt med sig av sina erfarenheter och odlingstips. Nu har jag odlat pelargoner under några år och jag känner mig inte längre som någon nybörjare, men varje säsong lär jag mig något nytt, som bidrar till att jag blir lite bättre på att ta hand om mina plantor. Visst händer det att en och annan planta dör, speciellt under vinterförvaringen, då jag inte har de allra bästa förutsättningar för mina plantor, men jag har lärt mig en hel del även av mina misstag. Om någon pelargon inte klarar sig tröstar jag mig med att det blir plats i hyllan åt en ny, spännande sort framöver.

Den första knoppen håller på att slå ut.

I handeln dyker det då och då upp nya pelargonsorter, som förädlats fram under lång tid. För något år sedan provade jag själv, för första gången, att så pelargonfrön, som jag tagit från mina egna plantor. Om man ska vara riktigt korrekt ska två plantor väljas ut, som man vill korsa, och sedan hjälper man till med pollineringen med en liten pensel. Det är viktigt att plantorna står skyddade så att insekter inte har möjlighet att överföra pollen från andra pelargonplantor. Jag har inte gjort efter konstens alla regler när jag tagit frön. Insekterna på balkongen har fått stå till tjänst med pollineringen, vilket gör att jag inte vet vem som är mamma och pappa till mina frösådda plantor, men jag driver fram nya plantor mest för att det är roligt och spännande. Blir det en planta med annorlunda blommor och fint växtsätt sparar jag den, annars planterar jag ut den i rabatten utanför vårt hyreshus eller så hamnar den i soporna när säsongen är över, då jag inte har plats att spara alla. Det går aldrig att förutspå vad det blir för resultatet om man sår ett frö från en pelargon, som är framkorsad. Sår man däremot ett frö från en art, som med säkerhet inte pollinerats, får den nya frösådda plantan samma utseende, som pelargonen man tagit fröet från.

Den allra första blomman har slagit ut.

Förra våren sådde jag frön, som jag sparat från föregående säsong. Krukan fick stå i fönsterkarmen i sovrummet, där den fick trängas med sticklingar under tillskottsbelysning från ett växtlysrör. Efter flera veckor hade fortfarande inte ett enda frö grott. Då hällde jag kokhett vatten över sådden och efter bara några dagar tittade de första små hjärtbladen upp ur jorden. Därefter började en spännande väntan på karaktärsbladen, som visar vilken typ av pelargon det blivit av fröet. Det syns rätt så tidigt om det t.ex. blir en stjärnpelargon, en planta med runda blad eller en fingerpelargon. Med tiden visar det sig om bladen blir enfärgade eller flerfärgade, med eller utan fjärilsmarkeringar. Långt ifrån alla mina frön grodde, men ett tiotal små, små plantor började ta form och visade sig ha lite olika form på bladen. En av dem såg först ut att bli en stjärnpelargon, men för var dag som gick blev jag alltmer övertygad om att det var en fingerpelargon, som börjat sitt liv hemma i mitt sovrumsfönster. Det finns bara ett fåtal pelargoner, som tillhör gruppen fingerpelargoner, så jag blev lite överväldigad över att ett av fröna hade grott och blivit just en liten, liten fingerpelargon. Efter några veckor var det dags att sätta om den i en egen liten lerkruka. Dagarna blev allt ljusare och solen starkare och jag drog för säkerhets skull ner persiennen för att inte de späda, små bladen skulle bli brända. Våren övergick till sommar och jag hade fullt upp med alla mina pelargoner på balkongen, men nästan varje dag, när jag steg ur sängen, tittade jag till min lilla fingerpelargon i sovrumsfönstret och gav den vatten och gödning om så behövdes. Jag hade kunnat sätta ut min fingerpelargon på balkongen, bland mina övriga över 200 pelargoner, men i fönsterkarmen hade jag bättre uppsikt över den, så där fick den stå. Den lilla plantan växte fortfarande sakta. Hösten hade passerat och vintern var på antågande så jag hade åter hängt upp växtlysröret i sovrumsfönstret. Den lilla plantan fick värme, extra belysning, vatten, min omvårdnad och kärlek. Så mycket mer kunde jag inte göra för att den lilla fingerpelargonen skulle klara sig under den mörka vintern.
Ute på balkongen hade jag sedan tidigare några fingerpelargoner med röda, ljusrosa och laxfärgade blommor. För var dag som gick blev jag allt mer nyfiken på vad min nya pelargon skulle få för färg och utseende på sina kronblad, men trots att det hade hunnit bli vår igen visade sig inte en enda knopp, men plantan hade tagit fart och börjat växa och var inte längre så liten. När det blev varmare ute på min inglasade balkong flyttade jag ut min fingerpelargon dit. Där trivdes den och jag gav den ny jord och planterade om den i en större kruka. Jag vet sedan tidigare att det brukat dröja till året efter sådd, innan mina frösådda pelargonplantor satt knopp och blommat första gången. Otåligt väntade på att plantan skulle visa sin första knopp, vilket aldrig verkade hända.

Bäckagårds Mia i sin helhet.

Så plötsligt en dag för några veckor sedan, när jag gick ut på balkongen för att visa min pelargonodling för en av mina kusiner med fru som var på besök, fick jag se det jag så länge väntat på. Plantan hade satt knopp! Vilken härlig känsla det var att få se den lilla knoppen. Förhoppningsvis skulle det inte dröja så många dagar tills att den skulle slå ut och jag skulle få veta utseendet på min egen, allra första, frösådda fingerpelargon. Det var med spänd förväntan, som jag tittade ut på balkongen varje dag och en morgon hade den första blomknoppen slagit ut. De tre nedre kronbladen var vita, liksom det två övre, som även hade en mörkt cerise markering vid basen. Fler blommor har sedan slagit ut. Det är svårt att avgöra om kronbladen är helt vita eller har en aning av ljust rosa. Jag ska ta ett par sticklingar på plantan och se om de får samma utseende och färg, som moderplantan. Tre generationer ska få kronblad med samma egenskaper, så man ser att plantan inte "sportar" och plötsligt får blommor i en annan färg. Det ska bli spännande att följa min fingerpelargon framöver, då den är speciell. I Pelargonsällskapets bildbank finns endast en fingerpelargon med vita och ljust rosa blommor, men min nykomling är mer vit och har sina markeringar på de övre kronbladen. Jag hoppas jag lyckas föröka plantan och även ta hand om den så att den klarar vintern, För skoj skull har jag redan döpt den till Bäckagårds Mia, Min stjärnpelargon Bäckagårds Ängla, som jag fick fram för något år sedan dog under vinterförvaringen, Den var döpt efter min katt och Bäckagårds Tinna efter min syster. Bäckagård är namnet på den stadsdel där jag bor, som ligger några km utanför centrala Halmstad. Min nya fingerpelargon lär förhoppningsvis inte vara den sista frösådda pelargonen som jag driver upp, för det är verkligen roligt och spännande med fröodling av pelargoner. Prova du också!
Här på min blogg finns ett inlägg om frösådd och hur man tar frön på sina pelargoner. Lycka till!