Pelargonerna frodas på balkongen

P. appendiculatums blommor

Våren kom sent i år och min egen odling kom på efterkälken den också, då jag inte orkade med att plantera om alla mina pelargoner lika tidigt som jag brukar. Jag har mått dåligt under en stor del av våren och är fortfarande sjukskriven, men jag hoppas verkligen att jag ska bli piggare snart, så att jag orkar med vardagen lite bättre.
Vårens ankomst gav trots allt lite positiv energi med allt vackert i naturen, alldeles utanför hyreshuset där jag bor. Även om mina över 200 pelargoner blev omplanterade och nerklippta lite senare än vanligt har sysselsättningen med plantorna fungerat som terapi. Jag började tidigt i våras med de små pelargonerna, som jag hade inomhus i sovrums- och köksfönstret. Sedan planterade jag om de som stått i trapphuset under vintern. När det blev lite varmare utomhus tog jag tag i alla dem, som övervintrat på min inglasade balkong, där jag haft en värmefläkt som hållit temperaturen på en lagom nivå. Det kändes först som en övermäktig  uppgift att plantera om alla mina pelargoner och diska krukor och fat, men jag tog ett par i taget. Vissa nätter, då jag inte kunde sova fick en och annan pelargon ny jord.
När jag pysslar med mina blommor skingras mina tankar och jag kopplar av mentalt, samtidigt känner jag glädje över att se hur de växer, sätter knopp och blommar. Alla plantorna blev till slut omplanterade och nerklippta och nu är det roligt att se att de tagit fart och börjat växa ordentligt. En del sticklingar har hunnit växa till sig ordentligt och behöver planteras om igen i lite större krukor. Pelargonerna trivs verkligen i sommarvärmen, som varit de sista veckorna, och allt fler plantor har satt knopp och börjat blomma.

P. appendiculatum har fått sin första blomstängel med knoppar.
Vacker redan innan blommorna slagit ut.

De senaste åren har jag tagit frön från mina pelargoner och sått på våren följande år. Det är lika spännande att följa varenda liten planta när de växer upp. Först visar bladen vad det blir för typ av pelargon, men mest intressant är att få se hur blommorna ser ut. De flesta plantorna blir det inget speciellt med och då hamnar de i soporna, men någon enstaka pelargon blir värd att spara. När jag vattnade häromdagen fick jag se att en liten planta, som kommer från ett frö som jag sådde förra året, fått sina första knoppar på en röd blomstängel. Nu väntar jag med spänning på att knopparna ska slå ut.

Bladverket på P. appendiculatum.

Förra året överraskades jag ordentligt, då en frösådd resulterade i en fingerpelargon med vita blommor, med en vinröd bas på de övre kronbladen. Det var extra roligt då det inte finns så många fingerpelargoner och jag har aldrig sett någon med vita blommor. Jag har tagit en en hel del sticklingar från moderplantan och sedan sticklingar från dem. Då ser man om de nya plantorna behåller samma egenskaper som den ursprungliga plantan. De första sticklingarna hade samma färg och form på blad och blommor, medan en del av nästa generations pelargoner fick enstaka röda streck på kronbladen. Jag har tagit ytterligare sticklingar, som nu står i en hylla i trapphuset, då jag vill jag ha flera plantor av min egen fingerpelargon "Bäckagårds Mia". Det är för att försäkra mig om att den ska finnas kvar i min samling framöver, om moderplantan skulle få rotlöss eller inte klara kommande vintrar.  Tanken är att jag ska försöka sälja några sticklingar och på så vis finns den i andras ägo om mina plantor, mot förmodan, inte skulle klara sig. Sedan vore det såklart roligt om andra pelargonälskare har en pelargon, uppkallad efter mig, i sina samlingar.

Min egen frösådda fingerpelargon "Bäckagårds Mia".

En del av mina pelargoner klarade sig inte under vintern och hamnade i soporna. Många av mina plantor tillhör grupperna miniatyrer och dvärgar och jag tycker att de är svårare att övervintra än mer storväxta pelargoner, som inte är lika känsliga. När jag planterade om mina pelargoner upptäckte jag att några plantor hade drabbats av rotlöss, som tyvärr sprider sig lätt och med tiden försvagar pelargonen. Ohyran syns bara nere i jorden vid rotsystemet, som vita, små korn, och på krukans insida, där det nästan ser ut som om man ritat med tavelkrita. Innan jag kasserade de angripna plantorna tog jag sticklingar från dem. Sedan diskade jag lerkrukor och fat noga och torkade dem i ugnen på 100°C, för att försäkra mig om att jag fått bort all ohyra. Jag var noga med att städa av alla hyllor på balkongen och torka av på diskbänken, där jag stod och planterade, allt för att inte riskera att sprida rotlöss till andra plantor.
Jag brukar ofta delta i tävlingar på Facebook och i förfjol var jag med i Wexthusets adventskalendertävling. Varje dag, från den 1 t.o.m. 24 december, lottade företaget ut presentkort, som gällde i deras webshop. Jag hade turen att vinna två gånger och fick sammanlagt 200 kr och för dem köpte pelargonfrön, av några olika vildväxande arter. Två frön grodde av arten P. appendiculatum. Plantorna växte sakta och i höstas tog jag in en av dem, för att vinterförvara den i fönsterkarmen under växtbelysning, medan den andra fick stå kvar på balkongen. Den sistnämnda plantan mådde bäst och växte bra mycket mer än den som stod inomhus i värmen. För några veckor sedan hade jag besök av Karin, som jag lärt känna genom Svenska Pelargonsällskapet. När vi tittade på mina pelargoner på balkongen och jag berättade för henne om mina P. appendiculatum, hör jag henne plötsligt säga att den större av plantorna hade satt knopp. Det visade sig att den till och med hade två blomstänglar, vilket jag själv inte sett. Knopparnas växtsätt var lite annorlunda och väldigt vackra, även om de inte slagit ut. Jag hade ingen aning om utseende och färg på artens blommor. Det hade jag glömt bort, då det var över ett år sedan jag köpte fröna och arten inte är så vanlig. Därför var det extra spännande att vänta på att få se plantan blomma och det blev en glad överraskning. De visade sig vara ljust gula med svagt orange kanter, men bleknade något när de slagit ut ordentligt. Jag har låtit båda stänglarna sitta kvar på plantan, efter att blommorna vissnat. Det har blivit en lång storknäbb efter varje blomma och nu väntar jag på att de ska spricka upp så att fröna visar sig. Plantan har fått ytterligare en stängel och jag hoppas på fler så att det blir många frön att så till nästa vår.  Frön från arter ger nya pelargoner med samma egenskaper som moderplantan, om inte blommorna blivit pollinerade av någon insekt.

Storknäbb med frö.

Såhär års brukar jag ha hunnit köpa en del sticklingar av nya pelargonsorter, men tyvärr orkade jag inte följa med Svenska Pelargonsällskapets hallandsgrupp till Vallåkra i Skåne tidigare i våras, då de besökte Tomatens hus. Där säljer Gluggstorps handelsträdgård bland annat många av sina fina pelargoner. Jag har ändå utökat min pelargonsamling, då Karin varit hjälpsam och köpt sticklingar till mig, både i Vallåkra och hos Sune Trygg utanför Stockholm. Ett stort tack till Karin för att hon åter erbjöd sig att köpa pelargoner till mig. Några sticklingar har jag faktiskt införskaffat själv i vår, när jag var på Trädgårdsföreningens växtmarknad i Halmstad.
Det är alltid roligt med alla pelargoner som blommar på min balkong, men extra spännande är det att se nya sorter blomma för första gången, men många pelargoner överraskar mig år efter år, med sina vackra blommor och blad och härliga dofter. Jag har några plantor, som kommer från frön som jag sådde förra året, och som ännu inte blommat. Fröna har jag tagit från pelargoner, som inte är arter, utan framtagna av odlare som korsat olika pelargoner ett flertal gånger, för att få fram slutresultatet. Ett sådant frö ger en pelargon, med egenskaper som man inte kan förutspå i förväg. Det gör det också så väldigt spännande att så pelargonfrön, oavsett om man aktivt korsar två pelargoner, eller låter insekterna sköta pollineringen.
Det är flera härliga månader som väntar framöver med alla vackra pelargoner, gamla som nya, som kommer att blomma på min balkong. Den otroliga värmen, som varit de senaste veckorna, har verkligen satt fart på växtligheten både i naturen och på min balkong. Halmstad hade varmast i landet två dagar i rad förra veckan, med 29,9°C och 29,5°C. Lite väl varmt i mitt tycke, då det kändes som en bastu i min lilla lägenhet, även om jag rullade ner persienner och rullgardiner både inomhus och på balkongen, mot solen som ligger på från morgon till senare på eftermiddagen. Jag ska inte klaga, för förr eller senare kommer regnet och då är man inte nöjd heller, men det behövs verkligen regn nu för växtligheten, då det är väldigt torrt i skog och mark.
På lördag är det dags för ny resa med Svenska Pelargonsällskapets hallandsgrupp. Då går färden till Odensjö handelsträdgård. 2 mil utanför Växjö, för ett besök hos Monica Birgersson. Jag hoppas att det är "en bra dag" så att jag mår bättre och har mer ork. I annat fall finns det snälla medlemmar, som tar hand om min beställning, och köper några pelargoner åt mig.
Vill du läsa lite mer om hur man tar frön från sina pelargoner kan du göra det på min blogg här.