Jag bor sedan många år tillbaka på 4:e våningen i ett hyreshus strax utanför centrala Halmstad. För ett antal år sedan bodde jag granne med ett äldre par, som hade en söt liten Yorkshire terrier, som hette Lillan. När de gick ut med sin hunden var den alltid kopplad och husse och matte åkte hissen med sin vovve, både när de skulle ner till bottenvåningen och när de skulle upp till 4:e våningen. Att Lillan åkte hiss tyckte jag inte var något märkvärdigt. Kanske hade hon hellre velat springa i trappan om hon inte varit kopplad.
För 12 år sedan blev jag för första gången sambo med en katt. Hon är korthårig och hennes päls är mörkgrå. Den lilla och späda kattjejen fick namnet Tindra. Året därpå flyttade katten Ängla in hos oss. Hon är långhårig och pälsen är helt vit. Tindra är en huskatt och föddes på landet. Hon är gärna utomhus bland träd och buskar och det händer att hon tar en och annan mus eller fågel. Tindra är mycket så som jag trodde att en katt skulle vara. Ängla, som är en korsning mellan en perserhona och en ragdollhane är nästan Tindras motsats. Hon brukar gå ut när det börjar bli varmt utomhus och då ligger hon oftast och lapar sol och njuter i det långa gräset, som den livsnjutare hon är. Att jaga och klättra i träd är inget för henne. Jag upptäckte snabbt att mina katter har väldigt olika personligheter och karaktärer. Till exempel så sover de på olika tider under dygnet och de gillar olika sorters mat. Tindra är väldigt reserverad och säger inte mycket, medan Ängla hälsar på grannarna och andra personer som passerar utanför vårt hus och hon jamar ofta vid olika situationer för att få min uppmärksamhet.
Så tillbaka till inläggets rubrik, "Åker katter hiss"? Att grannens hund åkte hiss med sin husse och matte tyckte jag inte var konstigt, men jag trodde inte att mina katter Ängla och Tindra frivilligt skulle gå in i hissen och bli instängda i det lilla utrymmet, medan hissen åkte ner eller upp.
När båda katterna blivit kastrerade gick jag till en början ut med dem i koppel, då jag bestämt att de inte skulle få vara ute på egen hand, trots att vi har en stor gräsmatta och lövskog ett par meter från huset. Första gången, som jag gick ut med Tindra, höll jag henne i famnen när vi åkte ner med hissen. Jag hade satt på henne en sele och hade koppel. När vi kom ut genom ytterdörren tog det inte lång tid innan Tindra drog i kopplet och strax därefter stod jag med ett koppel i handen, men utan katt. Jag hade tydligen inte satt på selen ordentligt. När jag fick se hennes glädje över att få springa fritt i gräset, jaga en fjäril och klösa på trädstammarna ändrade jag åsikt. Min katt skulle få friheten att springa runt bland träd och buskar och ligga i solen och spana på fåglarna. Ängla har också fått vara ute ensam, men hon är sällan ute några längre stunder och håller sig inom synhåll. När jag kallar på katterna, för att de ska komma in, brukar jag vissla på samma melodislinga varje gång. De kommer nästan alltid när jag kallar på dem, även om det kan ta någon minut när Tindra är i skogen. En dag när vi kommit in i huset och jag gick in i hissen följde Ängla efter mig och satte sig ner intill mig på hissgolvet. Jag blev verkligen förvånad. Efter den gången har både Ängla och Tindra åkt hiss många gånger. Tindra tar oftast trapporna ner och åker hissen upp, medan Ängla gärna åker både ner och upp. När hissen närmar sig 4:e våningen ändras hissens ljud strax innan den stannar. Katterna känner tydligen igen ljudet och sätter sig vid hissdörren strax innan den öppnas. När den öppnas brukar Tindra försöka klämma sig ut så fort som möjligt. Ängla däremot kan bli kvar i hissen även då jag gått ut. Då får jag såklart kalla på henne så att hon inte blir kvar ensam när dörren går igen.
Några av mina grannar tyckte inte så bra om mina katter till en början. En äldre dam var till en början riktigt rädd för dem och skrek till när någon av katterna kom emot henne. Vändningen kom en dag då Ängla hälsade på damens hund, som hon är dagmatte för. Åh, de pussade varandra utbrast hon, med ett brett leende på läpparna. Numera hör jag aldrig att hon säger något negativt om Tindra och Ängla. Snarare berättar hon små episoder om när hon och hunden träffat på Ängla utomhus.
En av mina grannar var väldigt fåordig tidigare, men en dag möttes vi i trapphuset och jag tycke att hela han sken upp. Vet du, sa han, din vita katt åkte hiss med mig, sa han glatt. Sedan den dagen hälsar vi alltid på varandra och emellanåt stannar vi till och småpratar en stund. Numera släpper han även ut och in mina små älsklingar när de står nere vid ytterdörren.
KV. en äldre man, som bodde flera år i huset brukade hälsa, men sa sällan så mycket mer, Jag upplevde honom som lite butter. Han höll ofta till nere i källaren i verkstaden, som fanns där då. När någon av mina katter blev insläppta på bottenplan hände det ganska ofta att de gick ner till källaren och tittade in till grannen, när dörren till verkstaden var öppen och han var där och snickrade. Det dröjde inte länge innan KV berättade för mig att katterna besökte honom i källaren. Jag svarade honom att han skulle stänga till dörren, så att katterna inte kunde komma in. Det gör absolut inget att de hälsar på, fick jag överraskad till svar. Ängla och Tindra brukade nosa runt och inspektera verkstaden och ibland la de sig ner på golvmattan och vilade. Det hände att jag hörde hur min granne kallade på katterna, då han skulle släcka ner och stänga till verkstaden, och de lydde honom oftast. Jag fick med tiden ett alltmer glatt bemötande av KV och ibland berättade han om sitt liv på sjön, vilket var väldigt intressant. Tyvärr lever inte KV längre. Han gick bort när han bara hade två år kvar till sin 100-årsdag, men trots sin ålder var han pigg och vital och var alltid stiligt och propert klädd. Dessutom var han väldigt hjälpsam och fixade och lagade allt möjligt, som han kunde ordna till i husets lilla verkstad. Ibland tänker jag på honom, speciellt när jag matar fåglarna utanför vårt hus. Han fattas mig.
Att ha en hund eller katt som husdjur minskar stress och risken för ett högt kolesterolvärde i blodet. Dessutom motverkar husdjur även hjärt- och kärlsjukdomar. Att mysa och klappa sin hund eller katt kan bidra till ett lägre blodtryck. De människor, som har husdjur, har över lag en bättre fysisk och psykisk hälsa och bidrar även till minskade depressioner, för att nämna några av alla de positiva egenskaper, som husdjur kan bidra med. Då jag själv mått väldigt dåligt psykiskt, de sista två åren, har jag märkt att mina två katter hållit sig mer i min närhet. När jag legat i sängen till långt fram på dagen har de låtit mig sova och har inte jamat för att få gå ut. Ängla sover för det mesta i min säng, men Tindra flyttar runt och sover på olika ställen. När jag mår riktigt dåligt brukar hon sova i sovrummet, antingen vid sängens fotända eller på stolen, som står strax intill huvudändan.
Jag slutar aldrig att förvånas över mina fyrfota älsklingar och jag är så glad att jag tog beslutet att bli kattsambo.
Har du en katt som också åker hiss? Skriv gärna en kommentar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar