Ta frön från dina pelargoner

Pelargonfrö

Det är en härlig tid såhär i juli månad, då jag får möjlighet att njuta fullt ut på min balkong. Många av mina pelargoner visar sig nu från sin allra vackraste sida och står i full blom. En del plantor blev omplanterade och nerklippta sent i år och har precis hunnit få sina första blomknoppar. Jag har köpt flera sticklingar under våren och vissa sorter växer sakta och blommar kanske inte i år, men även väntan och omvårdnaden av plantorna har sin tjusning. Det finns otroligt många olika pelargoner, som skiljer sig åt både till utseende och växtsätt. Arterna, som är vildväxande, är de som skiljer sig allra mest från varandra. Någon art växer som små tuvor, med blommor som bara blir ett par millimeter stora. Andra kan få väldiga blad och bli stora buskar. Stjälkarna kan vara mjuka och hängande medan andra får vedartade stammar. Ett flertal av de vildväxande arterna har blad som doftar av bland annat ros, citrus och kryddnejlika. En del av dessa arter ligger till grund till de pelargoner som säljs för plantering i rabatter och balkonglådor. Det har krävts ett långt förädlingsarbete och många försök att korsa olika sorter med varandra innan man fick fram de pelargoner, som finns i våra butiker idag.

Näst intill överblommade pelargonblommor med flera storknäbbar

Just mångfalden gjorde att jag fastnade för pelargonodling. Flera av de arter och hybrider, som jag har på min balkong, ser långt ifrån ut som det jag kallade pelargoner, innan jag fick upp ögonen för den stora pelargondjungeln med sin artrikedom. Nu när plantorna blommar som bäst har man chansen att ta tillvara frön från sina pelargoner. När blommorna börjar vissna bildas ibland en frökapsel eller storknäbb som den också kallas. Låter man dessa storknäbbar sitta kvar på plantan utvecklas de så småningom, spricker upp och frön med små plymer blir synliga. Jag brukar spara dessa frön och så framåt vårkanten, men det går även att så dem på hösten under tillskottsbelysning. Tar man frön fån en vildart och sår dem får man en planta med exakt samma egenskaper som moderplantan, under förutsättning att inga insekter varit framme och fört över pollen från en pelargonplanta av annan sort. Frön från en framkorsad pelargon kan däremot ge en planta med andra egenskaper, som annorlunda blad och blommor, än pelargonen man tog fröet ifrån. Det gör det extra spännande att så dessa fröer. När professionen korsar fram nya pelargoner sker det under väldigt ordnade former. Pollineringen sker med pensel mellan två bestämda plantor och det är noga att de står skyddade från insekter, som annars kan bidra till ofrivillig överföring av pollen. Många korsningar görs, men det är endast ett väldigt litet antal plantor som så småningom kommer ut i handeln.

Några små frösådda pelargonplantor

När jag tar frön från mina pelargoner låter jag naturen ha sin gång och har jag tur är det en och annan insekt, som hjälpt mig med en spontan pollinering. För ett par månader sedan sådde jag fröna, som jag tog tillvara förra säsongen. Tyvärr har de haft dålig grobarhet, men det kan också bero på att det tar längre tid för vissa frön att gro. Härom dagen planterade jag om två frösådda, små plantor. Redan nu kan jag se att bladen har mörkare markeringar, men jag lär få vänta länge på att se blommornas utseende  Har jag riktig tur blir det kanske en vacker pelargon med lite annorlunda blommor, som är värd att spara. I annat fall lär plantan åka i soporna. Det är endast någon enstaka frösådd pelargon som jag sparat och som jag gett namn, mest för skoj skull. Min allra första planta var en stjärnpelargon med enfärgade mörkt gröna blad och vita blommor, med en svag nyans av rosa. Den fick namnet Bäckagårds Ängla. Bäckagård efter stadsdelen där jag bor och Ängla efter min vita, långhåriga katt. En annan pelargon fick namnet Bäckagårds Tinna, efter min syster och hennes smeknamn. Tyvärr har jag på tok för lite utrymme för att hålla på med frösådd av pelargoner i någon större skala, men jag rekommenderar dig att spara några frön och prova. Det är både roligt och spännande.