Dagarna går och det känns som om tiden rullar på allt fortare. Det är nu över tio år sedan som jag tog det stora beslutet, som skulle visa sig vara det bästa jag fattat i hela mitt liv. Det var då jag bestämde mig för att bli kattsambo. Efter ytterligare ett år hade jag inte bara en katt utan två. Tio år, tänk att Tindra och Ängla funnits i mitt liv så länge och så mycket positivt de ger och har gett mig varje dag. Jag hade tidigare haft hamstrar och ett marsvin, men hade väldigt lite kunskap om katter, förutom att jag passat grannens katt Aramis ett par gånger och gett den mat, men det var många år sedan.
Först flyttade Tindra in hos mig. Hon är en huskatt, som är född på landet och en riktigt bestämd liten dam. Tindra är nog så, som gemene man skulle beskriva en katt. Hon gillar att vara ute och jaga möss och fåglar, gör lite som hon själv vill och umgås och ligger i knäet när det behagar henne, men hon älskar verkligen att gosa. Det var tidigare även min bild av en så kallad bondkatt, i mycket korta drag. Att dra alla katter över en kant var ett stort misstag, som jag snabbt upptäckte när även Ängla flyttade in hos mig och Tindra. Först och främst har mina katter väldigt olika utseende och kroppsform, vilket beror på att de härstammar från helt olika raser. Änglas pappa är en vit perser och hennes mamma en blåmaskad ragdoll. Hon har fått pappans vita, långa päls och har en platt nos, men långt ifrån den typiska nosen för en perser. Däremot har hon ärvt mycket av ragdollens egenskaper. Tindras pappa är okänd och jag kommer faktiskt inte ihåg hur hennes mamma såg ut, så vem hon ärvt anlagen till sin späda kroppsbyggnad och mörkgrå päls är oklart.
Om jag ska beskriva mina älskade katter till sättet och vad de tycker om att göra och gillar att äta så är de verkligen olika. Att katter har så olika personligheter och skiljer sig åt på så många sätt kunde jag aldrig tro innan Tindra och Ängla blev mina livskamrater. Tindra gillar att vara ute stora delar av dagen, medan Ängla nöjer sig med kortare besök utomhus. Tindra är den skygga katten, medan Ängla gärna hälsar på grannarna i huset och åker med dem i hissen, vilket grannarna verkligen uppskattar. Båda katterna är morgontrötta och vill sällan gå ut tidigt på dagen. Vill jag sova riktigt länge på morgonen så sover katterna lugnt vidare utan att väcka mig.
Mina närmaste grannar, som är pensionärer och oftast är hemma, är till stor hjälp och släpper både ut och in mina katterna när jag inte är hemma. Tindra är oftast ute när jag kommer hem. Jag brukar kalla på genom att vissla, men för det mesta sitter hon under någon buske och väntar, som om hon redan anat att jag snart är på väg hem. Då kommer hon fram och hoppar upp i mitt knä. Där kan jag sitta en lång stund och klia och klappa henne och hon lägger sig till rätta längs mitt högra lår. Slutar jag att klia henne puttar hon bestämt med sitt huvud mot min hand, för att tala om att jag ska fortsätta. Det är verkligen ett hjärtligt välkomnande och jag blir alltid lika glad när hon möter mig, speciellt de kvällar då jag varit på sjukhuset och haft dialys hela eftermiddagen och är trött och inte alltid på mitt bästa humör. Ängla däremot är absolut ingen knäkatt, även om det händer att hon ibland lägger sig i mitt knä när jag sitter i soffan och visslar och kallar på henne. Jag har läst i en rasbeskrivning att just ragdollkatten inte gillar att ligga i knät. Det kan kanske låta som om Ängla är lite osocial och inte gillar att mysa, men trots att mitt knä långt ifrån är hennes favoritplats, älskar hon att vara nära mig. Där jag är där vill hon också vara, oavsett om det är i sängen, köket, toaletten, balkongen, utomhus eller på vinden, som är hennes stora favoritställe att vara på. Hon är en mycket trogen sällskapsdam och gillar verkligen att mysa och gosa, men som sagt mycket sällan i mitt knä. På morgonen när jag vaknar ligger hon intill mig uppe vid huvudkudden och när hon märker att jag börjar röra på mig lägger hon sig gärna på min bröstkorg. När jag sedan sätter mig upp i sängen, där jag oftast sitter en stund för att vakna till ordentligt, sätter hon sig framför mig. Där sitter jag med benen i kors som en skräddare och den dagliga rutinen är att hon då sätter sin nos mot min haka, medan jag klappar och kelar med henne. Ibland borstar jag hennes långa, vita päls och hon njuter och spinner under tiden, men kommer jag för nära magen med borsten eller hon tröttnar på pälsvården får jag se upp. Blixtsnabbt kan hon då plötsligt hota med att klösa mig med sin ena framtass. Ängla ger även mig viss omvårdnad genom att tvätta min kind med sin sträva tunga eller så slickar hon på min haka eller händer. Förhoppningsvis är det hennes sätt att visa att jag tillhör hennes familj och att hon tycker om mig. Hon får absolut inte komma nära min mun med sin lilla tunga och det är väl inte så hygieniskt att få en ansiktspeeling av sin katt heller, men jag blir varm i hjärtat av hennes behandling och vill inte hindra hennes närkontakt. Jag sitter ofta i soffan i vardagsrummet och äter min middag, ser på tv och läser tidningen. När jag slagit mig ner brukar det inte ta lång tid innan Ängla tar plats på den tjocka, mjuka mattan, som ligger under soffbordet. Där sitter hon och blänger på mig i hopp om att jag ska ta fram en godisbit ur plåtburken, som står under soffbordet. Efter att hon gjort high five och belönats med några godbitar är hon nöjd och och tar gärna plats på golvet alldeles intill mina fötter eller så hoppar hon upp och lägger sig tillrätta på en av de stora, sköna kuddarna bakom mitt huvud och tittar på tv eller slumrar till en stund. Emellanåt är det lek och bus som gäller, men Ängla är en katt som oftast tar livet med ro och mycket tid går åt till att bara ligga och ha det skönt och sova.
På kvällarna fördriver jag ofta några timmar framför datorn och även då har jag trevligt kattsällskap. Oftast lägger sig Ängla bekvämt till rätta i sängen och ser ut att verkligen njuta av tillvaron, men ibland hoppar hon upp i hyllan ovanför datorskärmen och ligger där och tittar ner på mig, men hon tycker lika bra om att ligga på det hårda sovrumsgolvet intill mattes fötter, bara hon får vara nära mig. Ibland tröttnar hon på att jag bara sitter där och inte har henne i fokus. Då tar Ängla till olika metoder för att få min uppmärksamhet, Till en början krafsar hon med framtassarna på garderobsdörren, först lite försiktigt för att klösa allt mer intensivt om jag inte reagerar. Självklart hör jag det tilltagande och irriterande ljudet, men försöker att ignorera henne i hopp om att hon ska ge upp och sluta. Får hon inget gehör brukar hon ställa sig på bakbenen och sätta sina framtassar på mitt ena lår och ju mer hon trycker sina vassa, välvässade klor genom mina byxor desto snabbare reagerar såklart jag. Hon är verkligen uträknande och vet så väl hur hon ska manipulerar sin matte. Ibland verkar hon vilja mysa med mig på sängen och blir nöjd när jag reser mig från stolen och tar plats i sängen så att hon kan ligga på mitt bröst och bli klappad. Är det sent på kvällen går hon oftast till ytterdörren och det brukar vara hennes signal till mig att det är dags att hämta in Tindra. Ibland stannar Ängla kvar uppe på fjärde våningen, men ofta föredrar hon att åka med mig ner i hissen. När jag öppnar ytterdörren sätter hon sig utanför huset och tittar, som om hon väntar på Tindra. Jag visslar som vanligt på melodin "Fattig bonddräng" och efter någon minut brukar Tindra komma springande från skogen och när katterna hälsat på varandra går vi in. Dyker inte Tindra upp säger jag till Ängla att vi får gå in igen och att jag hämtar Tindra senare. Då följer Ängla med mig in och så åker vi hissen tillsammans upp till fjärde våning igen.
Eftersom att jag har svårt att gå och har värk i fötter och ben jag har svårt att gå och det blir tyvärr inga långa promenader, men en lite runda kring husen kan det bli. Då följer gärna katterna med mig. Det går inte fort för det är mycket som ska undersökas på vägen. Ibland följer Ängla med mig på en tur med min mini crosser och ligger då i mitt knä när jag kör. Hon gillar verkligen att ligga där och spana, medan vi far fram. I Hallägraskogen möter vi ofta på människor som är ute på promenad och Ängla drar ofta till sig mångas blickar. Det händer att människor, som jag inte alls känner, stannar till och börjar prata. Vi brukar stanna en stund inne i skogen så att Ängla får röra på sig och undersöka buskar, gamla nedfallna träd och annat spännande. På hemvägen föredrar hon att springa vid sidan om mini crossen, i alla fall en liten bit.
Är Tindra inomhus när det är dags för middag äter jag den ibland gemensamt med henne. Hon är den stora finsmakaren av katterna och blir ofta bortskämd med lite godsaker. De kan hon gott behöva då hon rör sig mycket och är liten och smal. Ängla nöjer sig med torrfoder och slickar av såsen på blötmaten. En och annan räka kan gå ner och lite godis, men något annat faller henne inte i smaken. Tindra känner doften av vad det är som serveras på min mattallrik och är det helstekt spätta eller fläskkött är hon snabb med att tala om att hon minsann också vill smaka. Självklart får hon då tilldelat sig mat på en egen liten tallrik på golvet. Hon verkar även medveten om vad matte har för gott pålägg i kylskåpet. Har jag köpt hem skivad rostbiff eller grillad kalkon brukar hon hoppa upp på köksbordet, stirra på mig och ibland även jama när jag öppnar kylskåpet och det är dags att fixa till kvällsmaten. Nyskalade räkor är Tindras absoluta favorit i matväg. Jag kan inte skala dem fort nog för att hon ska bli riktigt nöjd. Ibland sätter hon t.o.m. klorna i mina fingrar, för att få tag i räkan, innan den ens är färdigskalad.
Härom dagen stod jag framför tv:n och strök tvätten. När jag vände mig om höll jag på att snubbla över Ängla, som tassat fram och lagt sig ner på mattan, bara några centimeter från mina fötter. Eftersom jag vet att hon gärna vill vara i min närhet placerar jag ibland en stol framme vid vasken i köket, när jag ska laga mat eller baka under en längre stund. Hon ser ut att trivas att ligga på stolen i värmen av ugnen. I sovrummet sätter jag ibland fram en extra stol vid datorn. Det händer att Tindra sover på min datorstol på nätterna och jag vill inte väcka henne när jag ska sätta mig vid datorn på morgonen. Det kan gå flera veckor mellan gångerna, som Tindra föredrar att sova inne hos mig och Ängla nattetid, men när jag mår dåligt verkar hon känna av det och ligger då även i sängen. Jag trodde till en början att det var en ren tillfällighet att Tindra sov nära mig då jag kände mig krasslig, men märkligt nog händer det gång på gång.
Det finns så mycket positivt att berätta om mina älskade sällskapsdamer, men det är svårt att förklara för andra, speciellt för dem som inte har egna husdjur, hur mycket katterna betyder för mig. Jag kunde inte ana att Tindra och Ängla skulle bli som mina starka lyckopiller.
Tindra och Ängla gör att jag känner mig mindre ensam och jag har någon att prata med, även om de inte alltid svarar så att jag förstår dem. När jag vaknar på morgonen och livet känns tungt underlättar det alltid när Ängla kryper intill mig och vill mysa. Jag avslutar alltid dagen med att gosa med båda mina katter och tala om att jag älskar dem och att de är mina goa töser. Oavsett om de förstår vad jag säger känns det bra för mig att få säga det till dem. Det finns forskare som påstår att katter bara utnyttjar oss människor för att få mat och husrum, men efter tio år med Ängla och Tindra är jag av en helt annan uppfattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar