Hittills har vintern varit väldigt mild i södra delarna av landet. Lite rimfrost på hustaken har det varit ett par mornar i de centrala delarna av Halmstad, men ännu har det inte fallit en enda snöflinga här. Det känns lite märkligt med tanke på att vi är inne i december månad och andra advent redan har passerat. Jag gillar verkligen inte kyla, så det är inte så att jag längtar efter den och visst är det skönt att slippa skrapa rutorna på bilen på morgonen, när man kommer ut på parkeringen, trött och frusen. Tyvärr har det milda vädret inte bara sina fördelar såhär års. Så sent som igår tog jag bort en fästing, som satt vid tinningen på min katt Tindras huvud. Just när jag plockade bort det lilla, äckliga djuret önskade jag att vintern vore här på riktigt, för att slippa dessa elaka kryp. Mildvädret har i alla fall hjälpt till att lätta min oro över min stora pelargonsamling på balkongen. Många av plantorna blommar fortfarande och de flesta ser i högsta grad välmående ut. Tidigare år har jag burit in alla pelargoner, hyllor och bänkar på hösten och låtit plantorna övervintra i trapphuset, källaren och till viss del inne i lägenheten. Det var ett tungt jobb att flytta in allt på hösten och sedan bära ut pelargonerna igen framåt vårkanten, när de blivit omplanterade. Inomhus hade jag flera lysrör, som hängde över pelargonerna, men tyvärr fick inte alla plantor tillräckligt mycket ljus för att må bra och i den lilla skrubben i källaren var det även väl varmt för att pelargonerna skulle trivas. Det har resulterat i att många plantor dött under vintrarna, speciellt de små miniatyrerna. Man får räkna med att några plantor inte klarar övervintringen, men i mitt fall blev förlusten varje vinter för stor för att vara acceptabel. Visst kan man köpa nya plantor på våren och i ärlighetens namn får några plantor gärna gå hädan även denna vintern, för annars har jag inte plats till några nyheter nästa säsong. I år har jag låtit i stort sett alla pelargoner stå kvar ute på min inglasade balkong, med undantag av några höststicklingar och en del frösådda plantor, som står inomhus. Ute på balkongen har jag isolerat och tätat med ett gäng engångsfiltar, som jag fått med mig hem från dialysen och självklart har jag en fläkt med frostvakt, som ska se till att hålla temperaturen uppe. Pelargoner klarar temperaturer ner mot nollan, men de tål inte frost. Nu håller jag tummarna för att det blir en förhållandevis fortsatt mild vinter så att värmefläkten inte behöver gå i ett och som resulterar i att elräkningen rusar i höjden.
Min största fasa är att vakna på morgonen, titta ut på balkongen och få se att alla pelargonerna frusit ihjäl. För mig är pelargonerna mer än bara vackra blommor. Det är även till viss del en terapi. Många av plantorna är förknippade med olika personer, som jag köpt eller fått sticklingarna av eller så påminner de mig om någon trevlig utfärd med pelargonsällskapet, då jag införskaffade en speciell liten stickling, som jag sedan lyckats driva upp till en vacker, blommande planta. En del ovanliga pelargoner är svårare att få tag på än andra och då är det extra tråkigt om en sådan planta försvinner ur samlingen. Under vintern ägnar jag mycket mindre tid åt mina pelargoner och såhär års är intresset inte lika starkt som på våren och sommaren. Plantorna behöver långt ifrån lika mycket vatten nu när de står svalt, de får ingen gödning och förhoppningsvis slipper jag påhälsningar av ohyra såhär års, vilket oftast innebär en hel del merjobb. Nu när pelargonerna övervintrar på balkongen för första gången är det svårt att avgöra hur mycket vatten de behöver. Ena dagen är det minusgrader och någon dag senare skiner solen från en klarblå himmel och då kan temperaturen stiga till över 30 plusgrader. Härom dagen fick jag hjälp att hänga upp min julbelysning. Det var inte helt enkelt med alla hyllor och pelargoner, som stod i vägen, men som tur är så är min pappa bra mycket längre än jag, så med gemensamma krafter hänger ny ljusslingan på plats och ger en mysig julstämning i vintermörkret. Det är dock en lite märklig syn med julbelysning tillsammans med pelargoner, som blommar och sätter knopp.
Det var ett bra tag sedan som jag pysslade om mina plantor och det märktes när jag var ute på balkongen häromdagen. I helgen ägnade jag därför ett par timmar åt att plocka vissna blad och blommor från plantorna och sedan fick de flesta plantorna en skvätt vatten, de engelska och änglapelargonerna lite mer än de övriga. Hoppa hellre över vattningen om du är osäker på om dina pelargoner. är riktigt torra. Som regel är mindre vatten bättre än för mycket. Pelargonernas rötter ruttnar lätt om de får stå i våt jord och fukten ökar även risken för svamp- och bakterieangrepp. Det var verkligen härligt att få rå om min pelargonsamling en stund igen, trots årstiden, och det var riktigt skönt ute på balkongen. Jag behövde varken jacka eller mössa för att hålla värmen, men framåt eftermiddagen började jag känna av kylan och gick in för att plantera några sticklingar, då jag råkade bryta av ett par små grenar när jag vattnade. Jag var trött när jag stängde balkongdörren, men jag kände mig glad och rofylld mitt i all stress såhär före jul och jag hoppas att jag får ork och tid över i slutet av veckan för ytterligare en stund med mina glädjespridande pelargoner.
I fönsterkarmen i sovrummet står några pelargonsticklingar i "barnkammaren". En av dem, som jag fick i höstas, satte för första gången knopp för någon vecka sedan. Igår fick jag se att ett par av knopparna slagit ut. En riktigt tjusig liten äggskalspelargon, med cerise prickar och streck på de vita kronbladen. En vacker utstickare i vintermörkret. Tyvärr hade ägaren till moderplantan tappat bort pelargonens namnskylt, men kanske kan jag få hjälp med namnet framöver, då jag vet var den är inköpt. Vilken härlig känsla att få känna glädje över en liten pelargonstickling mitt i mörkaste vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar