Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

27 mars 2018

Kickoff gav energikick


















I slutet av februari var det dags för årets första träff med Svenska Pelargonsällskapets hallandsgrupp. Liksom de senaste åren var årets kickoff förlagd i Falkenberg. Det har inte varit några aktiviteter under senhösten och vintern och jag har längtat efter att få träffa det goa, positiva gänget igen. Tyvärr är vi få aktiva medlemmar, som bor i Halmstad, som jag lätt kan hälsa på. Därför är det trevligt att några halländska medlemmar är aktiva på Facebook, så det går att hålla kontakten, även när pelargonerna inte står i fokus.
När dagen för årets kickoff närmade sig blev jag allt mer osäker på om jag verkligen skulle orka med att åka till Falkenberg, då jag varit väldigt trött och inte mått så bra den senaste tiden och jobbat väldigt sporadiskt. Jag hade blivit lovad skjuts till Tröingeberg, av en medlem hemmahörande i Halmstad, så körningen behövde jag inte oroa mig för, men ändå tog det emot in i det sista och tröttheten kändes övermäktig. Till slut bestämde jag mig trots allt att jag skulle följa med, då jag tänkte på hur mycket bättre jag brukar må, när jag kommer iväg och träffar mina pelargontokiga vänner.
Jag körde hem till Rolf, som var den som skulle ratta bilen till Falkenberg, och det gjorde han säkert och bra. När vi kom fram till "Röda stugan" var det vitt och vackert på marken, som var täckt av gott och väl en decimeter snö. Det gjorde att det kändes mer som vinter och våren och tiden då det är dags att plantera om och klippa ner pelargonerna kändes avlägsen. Väl inne i stugan var känslan en helt annan. Jag möttes av glada miner, doft av kaffe och här och där stod pelargonsticklingar och några plantor, som växt ordentligt på höjden och hade glest mellan bladen, till följd av vinterns mörka årstid, då våra växter oftast får för lite dagsljus, om man inte sätter dem under växtbeslysning.


































Plantorna skulle användas för att visa hur man tar sticklingar och klipper ner pelargonerna såhär års, vilket brukar vara kickoffens återkommande programpunkt. Det blev många små sticklingar, som Anita och Karin, föreningens två ombud i Halland, satte i små plastkrukor. Jag hjälpte till att skriva några namnskyltar till de olika sticklingarna, ett måste för att kunna hålla koll på namnen på de olika pelargonerna. Sticklingarna delades sedan ut till oss medlemmar. Några deltagare hade tagit med sig sticklingar från sina egna pelargonsamlingar och såg till att de också fick nya ägare.
Det är alltid extra roligt med vårens första sticklingar, men det gäller att ha dem under uppsikt så att de inte torkar ut i vårt varma och torra inomhusklimat såhär års, men de får heller inte stå i för våt jord, då de lätt ruttnar. Efter ett par veckor brukar de få sina första rötter och när det bildats ett ordentligt rotsystem är det dags att plantera om sticklingarna i små krukor.
Plast- eller lerkrukor är lite av en smaksak. Jag föredrar lerkrukor, då jag tycker det är finast utseendemässigt, men jorden torkar upp snabbare i en lerkruka så man får vattna lite oftare. De är dessutom tyngre, vilket gör att de står stadigare än plastkrukorna. Tyvärr är tyngden även en nackdel, speciellt när de gäller de större krukorna. Det är jobbigare när det är tid för omplantering av pelargonerna, när krukorna ska diskas och när jag ska bära in och ut dem från balkongen, mycket på grund av att min vänsterhand och dess fingrars funktion är nedsatt. Prismässigt är plastkrukor och fat mycket billigare än de i lera, men jag har köpt de flesta av mina lerkrukor på loppis.
På kickoffen är även de som inte är medlemmar välkomna, för att få en inblick i föreningens verksamhet. I år kom en tjej, som inte varit med tidigare. Extra glädjande var att hon valde att bli medlem redan innan träffen var slut, vilket absolut inte är något krav om man väljer att bara komma på besök.
I vanlig ordning serverades god fika under eftermiddagen och dagen till ära bjöd föreningen på förtäringen. Som vanligt var det full fart på diskussionerna kring borden och självklart handlade många samtal om vår älsklingsblomma pelargonen, hur årets vinterförvaringen fungerat, skötsel, ohyra, årets kommande aktiviteter, resor m.m. Det är mycket man lär sig under dessa fikastunder, då alla gärna delar med sig av sina kunskaper, men även ett och annat misslyckande kan vara nyttigt att få höra om. Det känns skönt att få veta att jag inte är ensam om att inte lyckas med varenda pelargon i min samling. Några dör under vinterförvaringen, en del får rotlöss, någon vägrar att sätta knopp, ja alla pelargoner blommar inte på kommando. Det gäller att ta väl hand om dem, pyssla om dem och prata med dem då och då.


































Några medlemmar ska åka till England framöver och självklart går resan i pelargonernas tecken. men redan för några veckor sedan begav sig ett gäng upp till stockholmstrakten, där man bland annat besökte "Sune Tryggs handelsträdgård" i Tungelsta. Sune är välkänd i pelargonkretsar, då han har väldigt fina pelargonsticklingar, till bra priser och ett brett sortiment. Jag har tyvärr inte kunnat följa med på någon resa dit, p.g.a. min dialysbehandling. Därför blev jag såklart jätteglad när Karin, i vår hallandsgrupp, frågade om hon skulle köpa några sticklingar till mig, vilket hon även gjorde vid en tidigare resa till Sune. Hon hörde av sig någon vecka innan avresan och tog upp en beställning. För några veckor sedan levererade hon tolv välväxta sticklingar hem till mig. Det visade sig att i två av krukorna växte inte bara en stickling utan två. Rena julaftonen!
Jag hoppas att jag orkar följa med på årets kommande träffar och dagsresor med föreningen. Redan nu vet jag att jag kommer att köpa många fler sticklingar till min samling innan pelargonsäsongen är över för i år. Likt tidigare år lär jag säkert komma hem med många fler sticklingar, från våra träffar och utfärder, än vad jag planerat och som får plats på min balkong. Jag tror inte att jag någonsin kommer att lära mig något av tidigare års inköp. Det finns ju så många vackra pelargonsorter och de är svåra att stå emot när man älskar dessa blommor. När jag är hos en pelargonodlare och står bland alla vackra plantor och ska välja ut några nya sorter, tar habegäret över. Även om det är trångt i alla hyllor och planteringsbänkar hemma på balkongen så hittar jag säkert plats åt ytterligare en liten stickling. Annars har jag lite plats på golvet, där några pelargoner säkert kan stå. Det är vad jag intalar mig just då. Det jag inte tänker på är att sticklingarna växer och blir större, även om många av mina pelargoner är s.k. miniatyrer och dvärgar och inte växer så fort och inte blir så stora. Så småningom tar jag sticklingar på plantorna och de kräver också sin plats. Egentligen är platsbristen en värdslig sak, som Karlsson på taket brukade utbrista, men jag tror att det skulle bli ännu vackrare på min balkong om varje pelargon får mer utrymme och mer får komma till sin rätt.
Jag ska göra ett nytt försök i år att minska lite på antalet pelargoner. En och annan planta har åkt i soporna, nu när jag börjat plantera om dem, då de tyvärr visade sig ha rotlöss. De flesta pelargonerna har jag tagit sticklingar av och de tar i alla fall mindre plats ett tag framöver. Hur det än är så ger dessa blommor mig mycket glädje och en stor energikick, trots att de kräver en del jobb, främst nu på vårkanten när det är dags för omplantering och städning av balkongen, men det är det väl värt.
Har du inte odlat pelargoner förut så tycker jag att du ska prova på det. Det finns en pelargon som passar för var och en, oavsett om du gillar den lite vanligare rosa Mårbackan bäst eller om du faller för en vildvuxen pelargonart, som kan växa sig stor som en buske eller en art med knotiga grenar.
Lycka till med årets pelargonsäsong!

3 kommentarer:

  1. Tack för en trevlig läsning om pellisar.
    Du skrev rotlöss - till min förfäran upptäcker jag att dessa gjort entré i mina pelargoner . Slängde en hel del, tråkigt . De enda sättet att bli av med dem är att slänga plantorna.
    Synd när.
    man har såå många gamla - dom är som träd , med grova stammar.
    Är de någon därute som har en idé om nåt bekämpningsmedel .Glad Påsk till alla växtvänner. Maj-Britt Rönnlund Utter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Maj-Britt! Jag har förstått att flytande Myrr biter på rotlöss. Enligt de diskussioner jag följt i olika Facebook-grupper och på Internet ska man blanda enligt instruktionen på förpackningen och helst upprepa behandlingen efter en månad. Tack för trevlig läsning och glad påsk! :)

      Radera
  2. Tack snälla för att du tog dig tid att svara . Trevligt att de finns nån form av räddning - annat än att slänga plantorna.
    Nu snart Blåkulla - har hört att där är trångt iår . Men, jag har nyss fått ny höftled , så jag åker som blixten /
    Maj-Britt

    SvaraRadera