Semlor, semlor och ännu fler semlor

Kardemummasemla

Så är det åter dags för semlans stora högtidsdag fettisdagen. För längre sedan var det främst då som man åt semlor eller fastlagsbullar och fettisdagsbullar, som de också kallas. Säsongen för denna älskade bulle har blivit allt längre för varje år som går. Nu kan man sätta tänderna i första semlan redan i december och då konkurrerar den med lussekatten, som nu även säljs som lussesemla. Personligen tycker jag att det är alldeles för tidigt att sälja fettisdagens klassiker redan under adventstid. Det förtar lite av festligheten med semlan, när den finns i handeln under så lång tid. Snart kan vi kanske köpa det populära bakverket vid midsommar.
På 1700-talet åts semlan med varm mjölk s.k. hetvägg. Det var först på mitten av 1800-talet som man började lägga mandelmassa i bullen, men den serverades fortfarande i varm mjölk. På slutet av 1800-talet började man kombinera mandelmassan med vispad grädde. Först därefter blev det vanligt att servera semlor utan mjölk på kaféer. Det var ändå inte förrän på 1930-talet som den nuvarande klassiska semlan blev vida populär i Sverige. 
Vi äter hela 40 miljoner semlor under en säsong i Sverige och på själva fettisdagen 6 miljoner, vilket innebar 132 ton mandelmassa och 211 ton grädde. Det är inte bara i Sverige om det äts semlor. Bullen äts i hela Skandinavien, Finland och Baltikum, men då oftast med sylt istället för mandelmassa och ibland med vaniljkräm. Ordet semla kommer av det latinska ordet för vetemjöl, simila, och var från början en benämning för själva vetebullen utan fyllning.
Jag själv brukar inte äta så många semlor och när det väl blir av har jag tidigare alltid velat ha den klassiska, svenska varianten bestående av en slät vetebulle, smaksatt med kardemumma och fylld med vispad grädde och mandelmassa och siktat florsocker på locket. Häromdagen kom min syster och hälsade på. Hon hade varit inom Konditori Regnbågen, där hon jobbade för många år sedan, och köpt en kanelbullesemla till mig. Kanelbullen var fylld med mandelmassa, vaniljkräm och vispad grädde. En riktigt god semla i jämförelse med originalet. Idag var jag själv inne på Regnbågen och köpte en glutenfri semla till pappa och så blev det faktiskt den klassiska varianten till mig själv, trots att det fanns ett flertal sorters semlor på konditoriet. Vad sägs t.ex. om en mellosemla eller muffinssemla? Det hade troligtvis varit en lång arbetsdag för konditorerna denna tisdag, för Magnus som driver konditoriet, tittade ut i butiken och hejade på mig och då var klockan nästan 17. I dessa coronatider får man högst vara 3 kunder inne i Regnbågens butik. Man får ta en kölapp och sedan vänta utanför. Därför hade man dagen till ära slagit upp ett tält utomhus där man hade s.k. semmelexpressen, för att underlätta försäljningen och minska köbildning. Det gick att ringa och förbeställa semlor och hämta dem i tältet och swisha betalningen. En väldigt bra idé i dessa tider.
De senaste åren har det bakats alltfler moderniserade varianter av den klassiska, svenska semlan, som nu bland annat bakas av wiener- eller karlsbaderdeg. Bullen förekommer även med olika smaksättningar som saffran och med andra fyllningar. Semmelwrap kom för några år sedan och andra varianter är bl.a. semmelburgare, semmelrulltårta och semmelpizza. För något år sedan producerades väl det mest udda, nämligen semmelchips. Det var Estrella som kom på idén, men några chips såldes aldrig i butikerna. Istället tävlades ett mindre antal små chipspåsar ut på Facebook. För några veckor sedan fick jag mail från en tebutik, som i år sålde semmelte.
Ja, var ska denna semmeltradition sluta? Undrar vad det kommer för nyheter nästa år, för påhittigheten verkar inte ha några gränser för hur man kan modernisera den älskade semlan.