Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

27 juni 2012

Liten Mia i köket

Jag tillsammans med min farfar Erik,
som arbetade som konditor i många år.
Intresset att baka och laga mat väcktes tidigt hos mig. Jag gillade att sitta på diskbänken och titta på när mamma lagade mat och ibland fick jag hjälpa till att smaka av potatismoset eller mala mandel till någon kaka. Det bästa var när jag och syrran fick slicka visparna efter sockerkaksbaket. Nu när man är vuxen och bakar själv kan man smaka hur mycket smet man vill och orkar äta, utan att bråka med syrran om vem som fått mest smet.När jag blev några år äldre minns jag att min syster och jag bakade pepparkakor. "Tinna" kavlade ut degen och jag hjälpte till att trycka ut alla möjliga figurer. När plåten ställts in i ugnen var det min uppgift att passa avbakningen. Med en färdigbakad kaka i handen, som prov på hur bruna kakorna skulle bli, hade jag koll på när det var dag att ta ut plåten. En och annan degbit brukade oftast slinka ner i magen innan vi bakat klart. Vid jultid fick jag även hjälpa till att göra bräckkorv, vilket har varit något av en släkttradition i flera led. Att fjöla korvsmet i fjälsterna och knyta snören kring korvändana var nästan ett måste för mig varje jul. Vi har fortsatt att göra egen korv även efter att mamma gick bort, men de senaste åren har det tyvärr inte blivit någon egen korv. Att laga mat på egen hand gjorde jag först när jag kom upp i tonåren. Vid ett tillfälle bjöd jag familjen på trerätters middag och dukade med brutna servetter och egenhändigt skrivna och dekorerade menyer. När min mamma blev inlagd på sjukhuset, året innan jag fyllde 18 år, tvingades jag och pappa hjälpas åt med matlagningen. Att köpa färdiglagad mat har aldrig varit ett alternativ i vår familj och det har jag oftast avstått från även sedan jag flyttade hemifrån. Under mammas långa sjukhusvistelse coachade hon oss ofta via telefon, om kryddning och tillagning. Maten blev inte riktigt som mammas, men pappa och jag lärde oss snart att både göra god sås till köttbullarna och steka hel kyckling i ugnen. Idag följer jag sällan recept när jag lagar mat, utan smakar mig fram efterhand, men det är kul att leta recept i veckotidningar och prova någon ny rätt ibland, även om jag inte alltid följer recepten till punkt och pricka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar