Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

5 sep. 2016

Min lilla frösådda pelargon

Bäckagårds Livia


















Vid den här tiden på året när mina pelargoner blommar som bäst brukar jag passa på att ta tillvara storknäbbarna, som bildas på en och annan blomma, när de börjar chansera. Helst ska storknäbbarna sitta kvar och utvecklas på plantan så att den torkar, öppnar sig och fröna blir synliga. Det ser trist ut med vissna blommor som sitter kvar på pelargonplantorna så jag knipsar bort storknäbbarna innan fröna visar sig. Jag sparar dem och låter dem torka på ett litet fat, som jag ställer på en torr och varm plats. Ibland får man hjälpa fröna lite på traven och öppna frökapseln. Jag förvarar fröna torrt i ett kuvert tills att det är dags att så dem framåt vårkanten. Det går att så fröna även på hösten, men då krävs extra växtbelysning under de mörka höst- och vinterdagarna. I ett par år har jag sått pelargonfrön, tagna från mina egna plantor. Jag sår dem tidigt på våren, sätter en plastpåse över och låter krukorna stå på fönsterbrädan i sovrummet. Det gäller att hålla jorden lätt fuktig, men inte blöt och lyfta på plastpåsen emellanåt så att det inte blir för tätt och bildas mögel. Sedan är det bara att vänta. I år tog det lång tid innan första grodden visade sig ovan jord och ett par tittade upp så sent som för någon vecka sedan. Det kan ta upp emot ett år innan en del frön gror och tro det eller ej, men man kan hälla kokande vatten över för att få fart på dem. Självklart är det viktigt att titta i jorden innan, så att inget frö börjat gro. Några små plantor har jag satt om i krukor, men de är långt ifrån så stora att jag kan förvänta mig några knoppar än på länge, möjligtvis på en enda planta, som nu är gott och väl en decimeter hög. Det är alltid spännande att få se hjärtbladen, de första riktiga bladen. Då kan man se om de har formen som på en stjärnpelargon, som de mer vanliga lite runda eller rent av som på en fingerpelargon. Det brukar visa sig ganska fort, men sedan fortsätter den långa väntan innan första blomknoppen kommer och till slut slår ut. Vid det laget brukar man också kunna se om plantan har ett fint växtsätt eller om den redan då ser ut att bli klen och ranglig och ett fall för komposten.

Storknäbbar
















Pelargonfrö



















Jag har en och annan frösådd pelargon som jag sparat. Den allra första, en stjärnpelargon med vita kronblad med svagt rosa inslag, fick namnet Bäckagårds Ängla efter min långhåriga, vita katt. Tyvärr klarade inte plantan föregående vinter, men Bäckagårds Tinna, med mörkt aprikos blommor, har jag kvar sedan ett par år tillbaka, trots att den fick rotlöss och jag tyvärr fick slänga moderplantan . För två år sedan sådde jag fröet till plantan på bilden överst i inlägget. Den är en svagväxande pelargon med små, dubbla, vita blommor, med ceriserosa kanter på kronbladen. En pelargon som jag självklart vill behålla. På namnskylten står bara egenodlad, men nu har jag bestämt mig för vad den ska heta. Jag har valt att namnge mina egna frösådda pelargoner mest för skoj skull och för att lättare ska kunna skilja dem åt. Bäckagård är stadsdelen i Halmstad där jag bor, därav valet av prefix. Sedan har jag valt namn efter någon i min närhet. Då min systerdotter Rebecka blev mamma för första gången för ett par månader sedan, ska min söta, lilla pelargon självklart få samma namn, som Rebeckas dotter Livia. Så hädanefter heter pelargonen Bäckagårds Livia och ska få en ny skylt med sitt namn nedstucken i krukan, för utan namnskyltar hade jag omöjligt haft koll på alla mina över 200 olika sorter och deras namn  Jag hoppas att årets frösådda små plantor kommer att trivas i fönsterkarmen i sovrumsfönstret under hösten och vintern. Om ett par veckor hänger jag upp växtbelysningen, ett smalt 90 cm lysrör, ovanför sticklingar och de frösådda små plantorna, för att ge dem extra ljus under årets mörka period. Kanske får jag se en och annan blomma och stilla min nyfikenhet över utseendet. Passa på att spara lite frön från dina pelargoner så länge de blommar. Jag lovar att det är både roligt, spännande och värt besväret att så och ta fram helt egna pelargoner, som ingen annan har.

Bäckagårds Ängla

1 kommentar:

  1. Så intressant att läsa om hur du pysslar med dina pelargoner och så vacker Livia är!

    SvaraRadera