Om jag ska vara riktigt uppriktig så har jag varit ganska trött på alla mina pelargoner de senaste månaderna. Jag borde egentligen vara nöjd över att så många av de över 250 plantorna, ute på min inglasade balkong, fortfarande är vid liv och att några av dem till och med blommar, även om kylan tagit livet av en del. Nu har det ju varit ovanligt milt för årstiden hittills, men det är första vintern som jag har låtit mina pelargoner stå kvar på balkongen och inte övervintrat dem på olika platser inomhus. Jag har inte någon extra belysning där ute, men en liten fläkt går igång till och från och håller temperaturen på några plusgrader, men någon natt blev det troligtvis för kallt på golvet, då de flesta som dött stod där. När solen varit framme har där vissa dagar varit uppemot 30 grader varmt, så vid ett par tillfällen har jag gett pelargonerna en liten skvätt vatten. Det är inte helt enkelt att veta om jag ska vattna eller inte vattna, men som regel brukar jag hellre låta bli att ge pelargonerna vatten, då det är lättare att de dör av för mycket vatten än för lite. Det är som med mycket annat, man får prova sig fram och ta lärdom av sina misstag. Jag har nu odlat pelargoner några år och mycket har jag lärt mig efter hand, men olika pelargonsorter har olika krav och jag har insett att miniatyrerna, som jag är väldigt svag för, inte är lika lätta att övervintra, som de större plantorna, men jag kommer att ersätta miniatyrerna som inte klarar vintern med nya plantor. Jag hoppas att jag så småningom kommer underfund med hur jag ska sköta även de småväxta plantorna på bäst sätt, så att även de överlever årets kalla och mörka årstid.
Trots att många plantor är vid liv är det långt ifrån den härligt, frodiga syn, som jag nu möts av när jag öppnar balkongdörren och tittar ut, som en ljus och härlig sommardag och det är ju så det är med växterna under årstidernas växlingar. En del sticklingar, som jag rotade i slutet av sommaren, har stått i två backar på balkonggolvet och de flesta har dukat under och några småttingar, som jag haft inomhus, har inte gillat den torra, varma luften och gått samma öde till mötes. Det var verkligen överfullt med pelargoner på balkongen, när hösten närmade sig, och alla plantorna skulle omöjligt få plats framöver, när de vaknar till liv och börjar växa. Var skulle alla mina nya plantor få plats? Jag är fullt medveten om att jag kommer hitta mängder med pelargoner, som jag vill ha när säsongen drar igång på allvar. Så är det vartenda år. Jag vet av tidigare erfarenheter att jag bara inte kan låta bli att köpa den där lilla, söta miniatyrpelargonen och just den där vackra sorten, som jag tror mig kunna tukta så att den inte ska ta så stor plats. Jojo, jag vet nog hur det kommer att bli och jag vet också att jag inte är ensam om detta habegär i pelargonkretsar. Det är som om vi pelargonodlare aldrig riktigt får nog och ett av de största problemen är att det finns så otroligt många, olika och vackra pelargoner och nya varianter förädlas fram allt efter som. Trots att jag vet att jag kommer att kunna köpa nya små sticklingar om någon av mina plantor dör, känns det som en förlust och ett misslyckande när pelargoner i min ägo inte klarar sig. Det är ju under vintern som de största plantförlusterna sker och jag tror att det bidrar till att även mitt odlingsintresse blir mindre under denna gråa och trista årstid. Märkligt nog vaknar längtan efter att få påta i jorden till liv igen med full kraft varje vår, så snart dagarna blir ljusare och temperaturen stiger, liksom alla växter utomhus som åter vaknar upp efter den långa vintervilan och sträcker på sig. Det är bara att inse att en viss förlust av plantor är ett måste om även jag och mina katter ska få plats att sitta ute på balkongen framöver. Förra sommaren körde jag mina två korgstolar, som stått på balkongen, till tippen då de började se ganska risiga ut. Om någon, med högre matchvikt än min, hade satt sig i någon av stolarna hade jag inte velat ansvara för följderna. Min söta, älskade katt Ängla har nämligen använt korgstolarna, framför allt benen, som klösbräda under flera år, istället för den stora kattmöbeln, som jag köpt till katterna och som Tindra älskar att klättra upp i allra högst upp och där ta plats och njuta av solen och utsikten sommartid. Korgstolarna har ersatts av endast en vitmålad trästol av äldre modell, som jag fyndade på loppis. Den lär knappast bli någon ny favorit att klösa på för Ängla, men duger gott att sitta på för mig Där korgstol nummer två stod är det såklart inte tomt. Ganska snabbt ersattes den av ännu en hylla att fylla med, ja du gissade rätt, pelargoner. Den står precis så att den inte skymmer utsikten från köksfönstret.
De senaste veckorna har jag mått långt ifrån bra psykiskt, då det strulat en del när jag har stuckit mina nålar på dialysen, för att få mitt blod renat. Utan behandling överlever man inte så många dagar och oavsett om jag är väl medveten om att det finns vissa alternativ att ta till, så är det långt ifrån en rolig upplevelse. Jag har haft en fruktansvärd ångest. Mina tankar var stundtals riktigt uppgivna och jag funderade bland annat över att stänga av värmefläkten på balkongen, så att alla pelargonerna skulle frysa ihjäl. Plötsligt såg jag inte allt positivt, som min odling fört med sig under åren och så mycket roligt jag haft sedan jag köpte mina första sticklingar och inte att förglömma alla trevliga människor som jag lärt känna i pelargonsällskapet. Jag är glad att jag lät fläkten fortsätta sprida värme på balkongen, för i helgen som gick kom en plötslig vändning, vad det gäller tankarna kring mina pelargoner.
Jag trotsade hjärnspökena och tvingade mig ut med bilen för att köra och köpa mat till mina katter och när jag ändå var i närheten av Plantagen stannade jag till och tog mig en snabb runda i butiken. När jag precis passerat entrén fick jag se en hylla med rosa Mårbackapelargoner och ovanför dem stod flera krukor med tulpanpelargonen Red Pandora. Jag var tvungen att gå närmare och titta på dem, känna på bladen och njuta av åsynen. Lite längre in i butiken möttes jag av ett bord med engelska pelargoner. Jag insåg att pelargonsäsongen har börjat och plötsligt blev jag på bättre humör, i alla fall för stunden. Jag lyckades lämna Plantagen utan pelargoner och köpte istället en lila Primula. Idag besökte jag Blomsterlandet och förutom engelska pelargoner så hade de några få sorters pelargonsticklingar. Jag kunde inte längre motstå frestelsen utan köpte en engelsk pelargon med vita blommor, med rosa markeringar. Dessutom körde jag inom Granngården och köpte en säck med 50 liter blomjord av bra kvalité. Om jag orkar ska jag plantera om några små pelargoner, som står i mitt sovrumsfönster. Min nyinköpta engelska pelargon ska också planteras i riktigt bra jord, i hopp om att den hårt drivna plantan ska fortsätta leva efter att nuvarande blommor vissnat. De tidiga pelargonerna, som finns i butikerna nu, kräver extra ljus och gärna ny näringsrik jord. Annars brukar bladen ganska fort gulna och plantan ser inte alltför fager ut. Engelska pelargoner behöver svala nätter för att sätta nya knoppar, så om du köper en planta sätt gärna ut den på en inglasad veranda eller balkong, där den kan stå svalt och ljust, men frostfritt. Förhoppningsvis får du då njuta av att din engelska pelargon blommar ännu en gång längre fram. Leve pelargonerna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar