Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

18 feb. 2019

I vanliga fall ger pelargonerna mig positiv energi


















De senaste veckorna har det snöat, regnat och varit väldigt dimmigt om vartannat i Halmstad och flera dagar har det varit ett riktigt grått och trist väder, som definitivt inte är uppmuntrande, även om solen lyckats tränga undan molnen emellanåt och lättat upp tillvaron. Det känns definitivt inte lockande att börja ta hand om mina över 200 pelargoner och förbereda dem inför den annalkande våren. På hösten brukar jag oftast ha tröttnat på mina pelargoner, även om de blommar mer eller mindre under hela året. De står på min inglasade balkong, där jag kör med värmefläkt för att hålla temperaturen på en lagom nivå vintertid. Förra året kändes mina pelargoner mest som en börda. Till största delen berodde det på att jag mådde så dåligt psykiskt och låg inlagd på psykakuten ett flertal gånger och att jag även drabbades av en sepsis, stafylokocker i blodet, och låg inlagd tre veckor på infektionsavdelningen och behandlades med antibiotika intravenöst. Det har verkligen varit en jobbig tid, då jag även har bloddialys fyra gånger i veckan på sjukhuset, sedan 30 år tillbaka. Normalt sett gör jag det mesta på ren vilja, men den viljan har jag i stort sett tappat bort helt och hållet. Mina närmaste grannar ställer upp mycket för mig och de tog hand om mina pelargoner och mina två älskade katter, när jag låg inlagd på sjukhuset. Jag har gått i genom många tuffa perioder i mitt liv, men jag kunde aldrig tro att jag skulle sjunka så lågt i mitt psykiska mående så att jag inte ens orkade ta hand om mina katter, som normalt sett är de som betyder mest för mig i livet.
Min vardag har gått upp och ner. Ibland har jag legat i sängen större delen av dygnet, då jag varit så väldigt trött, men även för att det kändes bättre att få sova och slippa känna den fruktansvärda ångesten i min kropp. Att pyssla om mina pelargoner är normalt ett sätt att förtränga mina jobbiga tankar. När jag planterar om dem, vattnar och plockar bort vissna blommor, känns det lite som en terapi för både kropp och och själ, men nu känns de tyvärr inte alls lockande. Pelargonerna ska planteras om i ny jord och krukor och fat ska diskas och dessutom ska varje planta gås igenom och synas i jakt efter ohyra, både på bladverken och blommornas fram- och baksida. Det är främst rotlöss, som jag tittar efter såhär års. De syns inte ovan jord så för att se om det finns ohyra på plantan måste man ta upp den tillsammans med jordklumpen ur krukan. Vit beläggning på krukans insida och i jorden är ett tecken på att plantan smittats. Tyvärr är rotlössen svåra att bli av med och det bästa är att slänga hela plantan, men innan dess kan man ta toppsticklingar från moderplantan. Det är viktigt att se till att man inte får med jord från den smittade plantan. Jag diskar krukor och fat noga i såpvatten och därefter får de stå i ugnen en halvtimma i c:a 125°C. Det gäller att vara noga med att hålla isär diskade och odiskade krukor, liksom att torka av ordentligt på hyllorna där smittade plantor stått.
Det känns lite väl tidigt på året att börja plantera om och klippa ner mina pelargoner, men jag har i alla fall tagit hand om en del av mina småttingar, som inte klarat vintern. De plantorna har jag slängt och krukor och fat är diskade. Tyvärr är det fler små plantor, som dött och ska slängas. Då jag inte orkade att sköta om dem ordentligt i fjol fick ohyran härja fritt. Normalt sett kollar jag igenom pelargonerna när jag vattnar, men det kunde jag inte begära att grannarna skulle göra. För första gången fick flera plantor besök av kolfjärilslarver förra sommaren. De åt upp stora delar av de pelargonerna som drabbats. Jag hade nog ändå tur att inte fler plantor blev uppätna. Ett flertal pelargoner drabbades dessutom av rotlöss, vilket var oväntat då jag gick igenom och planterade om hela min samling tidigt på våren och jag köpte bara några få nya sticklingar, som inte drabbades av någon ohyra. Var de tråkiga rotlössen kommer ifrån kan man ju undra och själv funderar jag över om man kan få ohyra med jorden, som jag köper i stora säckar av välkänt märke. Jag slängde moderplantorna och tog toppsticklingar, men ett flertal av dem rotade sig tyvärr inte innan hösten kom. Den senaste jorden inhandlade jag hos Fritz blommor i Halmstad. De säljer en egen jordblandning och framöver ska jag bara använda mig av deras jord och hoppas på att slippa rotlöss i år. Ohyran påverkar plantans tillväxt negativt, men oftast tar det flera år innan pelargonen dör. Delar man med sig eller säljer sticklingar vill man självklart inte sprida ohyra, lika lite som man vill få ohyra när man själv köper nya pelargoner. Ta därför som vana att placera nya plantor i "karantän", så att de inte smittar övriga pelargoner, om det visar sig att de bär på någon typ av ohyra.
Om några veckor har jag ändå tänkt att jag så smått ska börja med omplanteringen, om jag nu orkar. När jag väl sätter fart och städar på balkongen och planterar om mina pelargoner brukar intresset för dem att ta fart igen. Jag hoppas verkligen att det blir så även i år. Efter omplanteringen väntar jag några veckor innan jag klipper ner mina pelargoner. De större plantorna bör klippas ner ordentligt, då de annars mest växer på höjden.      
För ett par veckor sedan såg jag att några butiker redan tagit hem ett mindre antal engelska pelargoner och även den välkända doftpelargonen Dr Westerlund. Därefter har jag sett flera doftpelargoner och den mycket populära Mårbackapelargonen med dubbla ljusrosa blommor. Tyvärr är det inte alltid som man får en äkta Mårbackapelargon, även om de säljs som Mårbackapelargon eller en pelargon av Mårbackatyp, men är snarlik den äkta varianten. En äkta Mårbacka ska ha rosa ståndarknappar med rostrött pollen. För många spelar det inte så stor roll vad pelargonen heter, bara den är vacker och tilltalande och många pelargoner utan namn kan vara väl så vackra. De engelska pelargonerna är de som brukar dyka upp först i blomsterbutikerna. De är oftast hårt drivna och blommorna brukar inte hålla så länge och bladen gulnar. Jag har provat att plantera om plantan och sätta ut den på balkongen efter att blommorna vissnat, men det har inte gett något bra resultat. Engelska pelargoner behöver svala nätter för att sätta knopp, så även om plantan fortsätter att växa och må bra får man vänta till slutet på sommaren innan den ger nya blommor. Jag har ändå köpt en och annan engelsk pelargon, vid den här tiden på året, men sett den mer som en snittblomma och njutit av de vackra blommorna. Sedan har den hamnat i soporna.


















I väntan på taxin till dialysen härom dagen fick jag trots allt lite vårkänslor. På min inglasade balkong visade termometern på 15°C, fåglarna kvittrade och i rabatten hade ett flertal av mina vårlökar redan tittat upp, trots att de växer på skuggsidan. Jag hoppas på att få se några blommande lökväxter inom kort, liksom vårens första humla och fjäril. De ger mig en så härlig känsla, liksom alla andra små tecken som visar på att våren är på väg. Solfilmen, som visas vid väderleksrapporten på tv, visar tydligt att dagarna blir allt längre både på morgonen och eftermiddagen. Förhoppningsvis gör våren att jag kommer att må bättre både psykiskt och fysiskt framöver. Hoppet är det sista som överger människan sägs det. Mina två katter blir alltid piggare när våren kommer och då blir de fart på dem och både Ängla och Tindra vill ut och få inspektera omgivningen och lapa sol i gräset. Då sitter jag gärna på bänken utanför huset och gör dem sällskap.
På lördag är det årets första träff med Svenska Pelargonsällskapets Hallandsgrupp. Jag håller fingrar och tår att jag orkar följa med, då jag bara var med på en enda träff förra året. Även om jag brukar vara trött efter föreningens träffar och resor brukar jag få med mig mycket positiv energi i bagaget och en och annan pelargonstickling såklart. Dessutom är övriga medlemmar i Halland ett härligt gäng att hänga med.

1 kommentar: