Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

27 feb. 2019

Syv sma hjelms gryta


















Intresset för matlagning fick jag redan som barn. När mamma lagade mat och bakade brukade jag ibland sitta på bänken intill diskbänken och titta på. Roligast var det när jag fick hjälpa till att röra i grytorna, vispa, knäcka ägg och mäta upp olika ingredienser. Att hjälpa till när det var dags att göra bräckkorv till jul var det allra roligaste. När jag blev njursjuk i tioårsåldern fick jag gå på en väldigt sträng diet och jag mådde ofta illa. Det gjorde att jag tappade matlusten och specialkosten var långt ifrån god. I tolvårsåldern började jag med dialys efter min första misslyckade njurtransplantation. Då fick jag äta vanlig mat, men med hårda restriktioner. Mat som innehöll mycket kalium och fosfat var nästan förbjudet och jag fick bara dricka en halv liter vätska per dygn och då räknades även vätskan i maten in. Nu har jag haft dialys i 30 år och behandlingen har utvecklats och blivit mer effektiv. Jag har fortfarande samma hårda vätskerestriktioner, men får äta lite mer av vad jag vill. Det kräver ändå att jag tänker på vilka livsmedel jag stoppar i mig och jag måste äta mindre av kalium- och fosfatrik mat. När jag kom upp i tonåren minns jag att jag vid något tillfälle lagade en trerätters middag, som jag bjöd familjen på. Jag hade skrivit en meny till var och en, dukat, brutit servetter och tänt ljus.
Trots att jag har och haft en något skev bild på mat och dryck, som dietisten kallar anorektiskt även om jag inte svultit mig, har intresset för matlagning och bakning växt med åren. I slutet av tonåren fick jag plötsligt lära mig att laga mat mer frekvent. Min mamma var allvarligt sjuk och låg på sjukhuset i flera månader och då hjälptes jag och pappa åt att fixa med maten. Ibland ringde jag till mamma i sjukhussängen och bad om råd, när vi inte tyckte att maten smakade lika gott som när hon lagade den. När jag var 18 år dog min mamma i en blodsjukdom. Då var hon bara 47 år. Kanske hade jag inte utvecklat mina kunskaper i köket så tidigt om hon hade levt idag. Det lär jag aldrig få svar på, men jag vet i alla fall att hon var en stor inspirationskälla och lärde mig mycket grundläggande inom konsten att laga mat och baka.
Det senaste året har jag mest ätit sjukhusmat, då jag har mått dåligt psykiskt under en längre period och jag har knappt brytt mig om mat och än mindre orkat att tillaga den. Tidigare har jag haft med mig matlåda till jobbet och aldrig ätit middag på sjukhuset, de 4 dagar i veckan som jag har dialysbehandling. Jag har aldrig tyckt om sjukhusmaten, men när jag blev erbjuden att få med mig maten hem tyckte jag att det i alla fall var värt att prova. På vardagarna finns det två maträtter att välja mellan på menyn och ett alternativ på söndagarna. När det inte är någon rätt som faller mig i smaken får jag välja önskekost från en lista, men det går tyvärr inte att välja helt fritt. Samma rätter kommer tillbaka med några veckors mellanrum, så vid det här laget har jag koll på vilka av dem som är hyfsat goda. Jag brukar dessutom piffa till maten med lite extra grädde i såsen och lite mer kryddor om det behövs, men sjukhusmat är och förblir sjukhusmat och kan inte mäta sig med min hemlagade mat. Nykokta potatis av en mjölig sort var bland det godaste jag visste som barn, när man kunde mosa dem ihop med en riktigt god sås. När mamma frågade mig om vad jag ville ha till middag bad jag bara om kokt potatis och sås ibland. Jag gillade såsen till kalvfrikassén, men var inte lika förtjust i köttet. Då förstod jag inte att det krävdes stekt eller kokt kött för att få en god grund till såsen, i alla fall till kalvfrikassén.
Ibland, när jag mår lite bättre vissa dagar, lagar jag mat hemma och den har ju helt klart en bättre smak och utseende än sjukhusmaten. Jag har alltid en hel del kött och fisk i frysen och förra helgen tog jag upp en fläskfilé, som legat där ett tag och behövde tillagas. Oftast gör jag fläskfilé med Kvibille gräddädelost eller med svamp, men det har jag redan färdiglagat i frysen så det var jag inte alls sugen på.
Idag är det nog inte så många som klipper ut recept ur tidningar och sparar. Nu finns de flesta recept på internet. Jag drog mig till minnes att jag ätit en god gryta med fläskfilé för många år sedan. Första gången som jag åt den var i början på 80-talet hos bekanta i Stockholm. Sedan lagade mamma rätten och därefter även jag och pappa, men det var längesedan. Jag ringde pappa häromdagen och bad honom att ta fram mammas två receptpärmar ur köksskåpet. Efter lite letande hittade han Syv sma hjelms gryta, en riktigt smakrik kötträtt, som inte är särskilt svår att göra även om den innehåller en hel del olika ingredienser. Jag föredrar att servera köttgrytan med ris, men hasselbackspotatis skulle säkert också smaka gott till, liksom en grönsallad. Mängden kryddor i receptet nedan brukar jag öka på en aning, men man kan ju smaka sig fram tills man tycker att såsen blir lagom kryddstark. Jag gör även mer sås och späder med lite mer vatten och grädde. Då jag skulle frysa ner grytan i små portioner valde jag att använda saften av en apelsin i såsen, istället för bitar av apelsin, som kanske kan ge en lite besk smak när de fryses in. Inget jag är säker på, men bättre att vara på den säkra sidan.
Köttgrytan är en bra bjudrätt, då den kan göras i förväg och värmas upp och garneras när det är dags att serveras. I receptet står att man kan strö över hackade nötter innan serveringen, men de har jag hoppat över.

Recept Syv sma hjelms gryta
4 personer
2 msk smör
1 äpple

1 lök
1 fläskfilé cirka 500 g
100 g champinjoner
 ½-1 tsk curry
1-2 tsk paprikapulver
1-2 tsk salt
2 msk tomatpuré
2 dl kaffegrädde
1 msk vetemjöl

4-6 st konserverade aprikoshalvor
1-2 apelsiner

Gör såhär:
Skär bort eventuella senor på fläskfilén och skär den sedan i strimlor. Skala äpplet och skär det i små bitar. Skala löken och finhacka den. Skär champinjonerna i bitar.
Bryn köttet tills att det börjar få färg. Tillsätt svamp, äpple, lök och kryddorna. Fortsätt att bryna tills att allt fått en fin stekyta.
Tillsätt grädden, tomatpurén, saften av en apelsin och ev. lite vatten för mer sås. Låt puttra och red av genom att röra ner mjölet, som först blandats i lite kallt vatten.
Låt puttra tills att köttet känns mört.
Garnera med bitar av apelsin och aprikoshalvor, strax innan köttgrytan ska serveras.

Lycka till och smaklig spis!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar