Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

1 feb. 2019

Sagosoppa - Gott mellanmål i vinter



















När jag växte upp på 70-talet var min mamma hemmafru och började arbeta halvtid först när jag fyllt nio år. Delvis berodde det på att jag var sjuk redan när jag föddes och fick operera in en shunt i huvudet på Akademiska sjukhuset i Uppsala, redan vid åtta månaders ålder. Den togs senare bort när jag var fem år och jag blev friskförklarad. På 70-talet var det inte ovanligt att våra mammor var hemma eller arbetade deltid. Min mamma var duktig i köket och lagade så gott som all mat från grunden, så några halvfabrikat serverades inte hemma hos familjen Sandqvist. Hon och hennes systrar var uppvuxna på landet och de brukade köpa en halv gris, kyckling-, rådjur- och oxkött tillsammans. Vid jul fick jag hjälpa till när mamma gjorde korv, leverpastej m.m.  Hon bakade det mesta av matbrödet som vi åt och kakor, tårtor och vetebullar, som jag fick till fikat när jag kom hem från skolan. Blev vetebrödet liggande och blev torrt, vilket i och för sig hände väldigt sällan, gjorde hon fattiga riddare som vändes i kanel och strösocker.
Sommartid kokade mamma saft, gjorde paj och gelé av frukt och bär från trädgården och ibland åkte hela familjen tillsammans och plockade blåbär, hallon och jordgubbar. På hösten och vintern fick vi ibland sagosoppa till mellanmål, som mamma kokade på blandad, torkad frukt, som hon köpt i affären. Hon klippte den torkade frukten i mindre bitar och la den och russin i en gryta med vatten. Dagen därpå la hon även i en kanelstång och kokade soppan tills att frukten var lagom mjuk och smaksatte soppan med socker. Ibland hällde hon även i lite saft, för att ge soppan ännu lite mer smak. Sist men inte minst hällde hon i sagogrynen och lät soppan koka tills att de vita, runda, små grynen var så gott som genomskinliga. Några direkta mängder eller recept hade inte mamma, som med så mycket annat som hon tillagade. Jag gör också sagosoppa ibland och måttar "lite på en höft".
Det är sällan som jag hör att någon kokar sagosoppa nu för tiden. Jag frågade runt i flera olika mataffärer efter sagogryn och personalen tittade på mig och såg ut som frågetecken, förutom en anställd som var lite äldre och i alla fall visste vad jag pratade om. Tyvärr hittade jag inga sagogryn och det var många år sedan som jag köpte gryn senast och jag minns inte ens i vilken butik det var. När jag var liten var grynen ljust rosa, men sedan förbjöds det röda färgämnet. Nu är grynen vita, ett par mm stora och runda och när de kokat en stund expanderar de någon mm, blir genomskinliga och geléaktiga. De smakar i stort sett ingenting, men soppa utan gryn blir ingen riktig sagosoppa. Jag mindes att jag för många år sedan köpte sagogryn i Danmark så jag frågade min syster, som bor i Malmö, om hon kunde be sin danska kollega att fråga efter sagogryn nästa gång som hon åkte över sundet. Till min stora lycka hittade hon till slut sagogryn, efter att ha frågat runt i flera butiker och jag fick levererat två påsar gryn hem till mig. De lär räcka till många sagosoppor framöver. Det blir gott att även koka kräm av den torkade frukten och då reder man krämen med potatismjöl och hoppar över grynen.
Hittar du inga sagogryn i någon butik kan man självklart koka soppan utan gryn och reda av den med lite potatismjöl, för att få soppan en liten aning tjockare. Jag tycker bäst om att äta soppan lite ljummen nu när det är kallt ute, men på sommaren är det gott att servera den kall. Torkad frukt är lätt att få tag på och säljs i förslutna påsar med äppelringar, katrinplommon, aprikoser och päron. För många år sedan fanns det en liten hälsokostbutik i Halmstad. Där sålde man bland annat flera olika sorters torkad frukt i lösvikt, men det har jag tyvärr inte sett i någon butik nu.
Om du tänker göra sagosoppa råder jag dig att ta någon matsked gryn, då soppan annars blir väldigt tjock. När du lagt i grynen får du röra ofta i botten av kastrullen, då grynen lätt fastnar och bränner vid. Lycka till och smaklig spis!

1 kommentar:

  1. Hej! Letar efter sagogryn som vi brukar använda till torkad frukt. Men har lite svårt och hitta Ni har kanske nåt tips var man kan köpa? Det vi har heter danske sagogryn påsen har retrostil
    Hälsningar Per

    SvaraRadera